1 Sammanfattning
2 Kristdemokratiska utgångspunkter för skattepolitiken
2.1 Skatternas betydelse för låg- och medelinkomsttagare
2.2 Skatternas samhällsekonomiska verkningar
2.3 Den svenska utvecklingen
3 Mål för en kristdemokratisk skattepolitik
3.1 Varför skatter?
3.2 Målkonflikter ska förebyggas
3.3 Successivt sänkt skattetryck
3.4 Europaperspektivet
3.4.1 Mervärdesskatt
3.4.2 Punktskatter
3.4.3 Energiskatter
4 En skattepolitik för nya jobb
4.1 Fler jobb i små företag
4.1.1 Beskattning av riskvilligt kapital
4.1.2 Kvittningsrätt vid underskott
4.1.3 Royaltyskatt bort
4.1.4 Återgång till tidigare momsredovisningsperioder
4.2 Sjuklöneperioden
4.3 Kapitalbeskattningen
4.3.1 Dubbelbeskattningen bort
4.3.2 Arvs- och gåvoskatt
4.3.3 Minskad förmögenhetsskatt på aktier
4.3.4 Slopad sambeskattning på förmögenhet
4.3.5 Höjd avdragsrätt på pensionssparande
4.3.6 Avskaffad särskild löneskatt
4.4 Fler jobb i tjänstesektorn
4.4.1 Hemtjänst
4.4.2 Förmånsvärde på hemservice
4.4.3 Skattereduktion på byggnadsarbete på bostadshus (ROT) m.m.
4.5 Skattebefrielse för individuella utbildningskonton
4.6 Skatteväxling för miljö och nya jobb
4.6.1 Skatteväxling för miljön och jobben
4.6.2 Avfallsskatt
4.7 Sänkt skatt på arbete
4.7.1 Värnskatten bort
4.7.2 Nej till höjd marginalskatt
4.7.3 Egenavgifter
4.7.4 Reseavdrag
5 Sänkt skatt på boende
5.1 Regeringens politik angående fastighetsskatten
5.2 Kristdemokraternas förslag till lindring av fastighetsskatten
6 Punktskatter
6.1 Punktskatter på alkohol, tobak, bensin etc
6.2 Vin och sprit ska inte subventioneras
6.3 Höjd skatt på maltdrycker
7 Mervärdesskatt
7.1 Livsmedelsmoms
7.2 Nej till moms på barnböcker
7.3 Reducerad kulturmoms
8 Övriga skatteförslag
8.1 Bilförmånsbeskattning
8.1.1 Regeringens modell för bilförmån
8.1.2 Regeringen missade målet
8.1.3 Kristdemokraternas förslag till åtgärder
8.2 Avdrag för gåvor till ideella föreningar
8.3 Skatteavdrag för yrkesfiskare
8.4 Effektivare skatteindrivning
8.5 Sänkt fordonsskatt
9 Hemställan
I Kristdemokraternas skattemotion föreslås en nettosänkning av skattenivån med ca 26,7 miljarder kr 1998 och ca 27 miljarder kr 1999 och 2000 jämfört med regeringens förslag. Utöver kostnadsbesparingar på ca 28 miljarder kr vardera året ökar statens inkomster med ytterligare 26 miljarder kr 1998 genom utförsäljning av statlig egendom, samtidigt som en kassamässig engångseffekt på minus 12 miljarder uppstår 1998 när årets sista momsinbetalning uppskjuts 15 dagar från december 1998 till januari 1999. Sammantaget innebär detta att statens lånebehov 1998 helt elimineras och amorteringen av statsskulden kan inledas.
Kristdemokraterna tar inte i sitt budgetalternativ i anspråk det utrymme som regeringen anser finnas att fördela 1999 och 2000. Beräkningarna, antagandena och redovisningen av det påstådda utrymmet är så osäkra att det inte i dag är rimligt att inteckna dessa belopp för politiska åtgärder. Ett eventuellt överskott bör dock delas mellan sänkningar av de mest skadliga och snedvridande skatterna och en amortering av statsskulden.
Följande skattesänkningar föreslås i motionen:
Skatten för vanliga inkomstlägen sänks med ca 14 miljarder kr per år genom att egenavgiften sänks med 2 procent av lönesumman.
Fastighetsskatten sänks till 1,5 % av taxeringsvärdet och skatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150 000 kronor.
Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom tre reformer som gör det billigare och enklare för de privata hushållen att köpa tjänster som gör livet enklare.
1. Den danska hemservicemodellen för enklare hushållstjänster tar bort hela skattekilen och sänker kostnaden så att svarta tjänster blir olönsamma för hushållen.
2. För mera omfattande underhålls- och reparationstjänster bygger vi vidare på regeringens ROT-anslag som ges ytterligare resurser. 60 procent av arbetskostnaden får dras mot inkomst av tjänst upp till 30 000 kr per år.
3. Fler företag erbjuder nu sina medarbetare med små barn förmånen av hemservice som ett alternativ till bilförmån. Skattemyndigheterna har dock satt förmånsvärdet så högt att få har råd att ta emot förmånen trots att den ges gratis. Förmånsvärdet bör justeras till 120 kr/tim för att motsvara marknadsvärdet och därmed konkurrera med svarta tjänster.
Arbetsgivaravgifterna sänks med 0,14 procentenheter eftersom Kristdemokraterna motsätter sig att arbetsgivarna skall delfinansiera återgången till 14 dagars arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Förmögenhetsskatten på arbetande kapital på A-listans bolag sänks till 75 procent. Skiktgränsen i inkomstskatten räknas upp med totalt 2 % och värnskatten avskaffas.
Dubbelbeskattningen på risksparande avskaffas. Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år. Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital. Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas. Sambeskattningen på förmögenhet slopas. En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton införs den 1/7 1998.
Till de strukturella åtgärder som kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en 30-procentig egenfinansiering som kommer att skapa ett starkt samband mellan en bra lönebildning och sänkta avgifter för den enskilde och vice versa. Ökade inkomster uppstår dels när Avfallsskatteutredningens förslag genomförs från 1/1 1998, dels genom ökade resurser som satsas på effektivare skatteindrivning, dels genom höjd skatt på maltdrycker samt en miljöanpassning av förmånsvärdet på tjänstebilar. Därutöver uppstår ökade ränteinkomster genom den ökade takten i utförsäljning av konkurrensutsatta statliga företag. De sammanlagda inkomstökningarna uppgår till 3,4 miljarder kr 1998, 2,4 miljarder kr 1999 och 2000. Brutto sänks skatter med 30,1 miljarder 1998.
Tabell 1. Statens inkomster m.m. 1998. Sammanfattning av föreslagna förändringar på skatte- och avgiftsområdet
|
Avvikelser i förhållande till regeringens förslag |
1000-tal kronor |
|
|
Inkomstgrupp 1000 |
Skatter m.m.1 |
- 26 694 000 |
|
Inkomstgrupp 2000 |
Inkomster av statens verksamhet |
0 |
|
Inkomstgrupp 3000 |
Inkomster av försåld egendom |
+ 26 000 000 |
|
Inkomstgrupp 4000 |
Återbetalning av lån |
0 |
|
Inkomstgrupp 5000 |
Kalkylmässiga inkomster |
0 |
|
Inkomstgrupp 6000 |
Bidrag m.m. från EU |
0 |
|
Inkomstgrupp 7000 |
Extraordinära medel avseende EU |
0 |
1 Exklusive engångseffekt där 12 miljarder kronor inbetalas i januari 1999, p.g.a. framflyttad inbetalningstidpunkt av moms.
Kristdemokraternas samtliga förslag till skatteförändringar åren 1998 till 2000 redovisas på detaljnivå i avsnitt 8, tabell 2.
Kristdemokratisk ekonomisk politik tar utifrån förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en social och ekologisk marknadsekonomi och eftersträvar utveckling och stabilitet i samhällsekonomin. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila spelregler. Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. Detta underlättar ekonomins funktionssätt genom att det sänker transaktionskostnaderna och därmed leder till ökad effektivitet i ekonomin.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste bygga på förvaltarskapets principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt för den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Det måste också avspegla sig i skattepolitiken.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för en jämnare inkomstfördelning. Skattepolitiken är ett viktigt instrument för detta.
En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa förutsättningar för nya jobb och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Skatternas omfattning och utformning måste stödja en sådan utveckling. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det resursslöseri som den alltför höga arbetslösheten innebär. Dessutom förstärker det skatteunderlaget och minskar de offentliga utgifterna. Därmed skapas ökade möjligheter att förstärka välfärden, vård, social omsorg och åstadkomma en rättvis fördelning.
Ett gott samhälle byggs utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn. Kristdemokraterna eftersträvar en ekologisk och social marknadsekonomi. Detta får konsekvenser för den skattepolitik vi vill föra.
Alla medborgare som är i produktiv ålder och som har en ekonomisk utkomst bör vara med och betala skatt till våra gemensamma kostnader för skola, vård, omsorg m.m. Det ger en delaktighet och ett delansvar i den offentliga verksamheten. Eftersom inkomsterna och omkostnaderna är mycket olika kan inte alla medborgare betala lika mycket i skatt.
Vi kristdemokrater vill belysa värdet av att medborgarna bär en rättvis fördelning av den gemensamma skattebördan, men också värdet av att alla ges största möjliga förutsättningar att leva på sin egen lön. Det kränker den mänskliga integriteten att ena dagen utsättas för ett så högt skatteavdrag på sin lön att man nästa dag måste stå med mössan i hand och söka bidrag hos stat och kommun. Denna rundgång måste bort.
Dagens inkomstskatter drabbar låg- och medelinkomsttagare mest. I skattedebatten diskuteras ofta hur många procent av en hundralapp de olika medborgarna får betala beroende på totalinkomsten. Det är ändå ett obestridligt faktum att det är lättare att betala en hög procentsats på varje hundralapp om man har tillgång till många hundralappar! Därför måste inkomstskattens nivåer fastställas med utgångspunkt från låg- och medelinkomsttagarens perspektiv. De mest kännbara inkomstskatterna idag är kommunalskatten (30–32 %) och egenavgifterna (ca 5 %) som drabbar alla inkomsttagare lika oavsett inkomstnivå. Därtill kommer den statliga skatten (+25 %) för alla som tjänar över ca 17 500 kr/månad.
Kristdemokraterna vill långsiktigt arbeta för lägre inkomstskatter så att alla kan leva på sin egen lön. En sådan modell är samhällsekonomiskt sund därför att medborgarna då söker sig till arbetsmarknaden för att öka sina inkomster och inte till en offentlig ”bidragsmarknad”. En sådan samhällsekonomisk utveckling skulle ge oss mycket större möjligheter att ekonomiskt stödja de medborgare som av olika skäl inte har tillgång till arbete och utkomst.
Både teoretiskt och empiriskt kan exempel ges på hur skatter snedvrider resursanvändningen och minskar effektiviteten i ekonomin. Skatternas skadlighet för tillväxten beror på hur de tas ut och för vilka ändamål de används. Skatter kan konstrueras så att de ger olika effekter på skattebetalarnas beteende. Ju större det totala skatteuttaget är desto svårare blir det att undvika snedvridande effekter.
Ett centralt begrepp i skattedebatten är de s.k. skattekilarna. Innebörden av detta begrepp är att skatter driver in "kilar" mellan den ersättning som en part betalar en annan part för en vara eller tjänst och vad den andra parten får ut ekonomiskt.
Exempelvis är arbetsgivarens kostnad för en arbetsinsats 2,5 gånger högre än den lön arbetstagaren får ut netto. Det konsumenten betalar i butiken för en vara överstiger väsentligt den summa säljaren får. Resultatet av detta blir att utbyte av varor och tjänster inte kommer till stånd trots att de skulle vara till gagn för såväl de inblandade parterna som samhällsekonomin i stort. Detta innebär en stor välfärdsförlust.
Bristen på ekonomisk tillväxt under 1970-talet, som bland annat förklarades av felaktigt utformade skattesystem, ledde fram till att flera skattereformer genomfördes under 80-talet inom OECD-området i syfte att förbättra resursanvändningen. Så skedde även i Sverige – först i mindre skala 1983 och 1984 och sedan i och med den stora skattereformen 1990. Två uttalade ambitioner med skattereformen 1990 var att främja arbete och sparande.
Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck, ca 52 % av BNP. Det höga skattetrycket har lett till svag produktivitetsutveckling, låg nivå på nyföretagande och brist på riskvilligt kapital för svenska företag. Skattereformen, tillsammans med en rad strategiska skattesänkningar som genomfördes under fyrklöverregeringen (1991–94), förbättrade situationen för företagande och sparande. De massiva skattehöjningar som den socialdemokratiska regeringen drivit igenom efter valet 1994 går dock i rakt motsatt riktning.
Expansionen av de offentliga utgifterna under 1970-talet och 1980-talet medförde ett högt och stigande skattetryck. De höga marginalskatterna minskade arbetsutbud och sparande. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet.
Kombinationen av en internationell högkonjunktur och devalveringspolitiken i början av 1980-talet gav ett felaktigt intryck av att de ekonomiska problemen var lösta. Under den långvariga högkonjunkturen på 1980-talet borde finanspolitiken ha varit stark och statens finanser uppvisat stora överskott. Så var inte fallet. I själva verket hade Sverige en "dold" arbetslöshet som var betydligt högre än den redovisade. Avregleringen på kreditmarknaden före skattereformen i kombination med en redan hög inflation ledde till ett drivhusklimat där det blev lönsammare att låna än att spara. Den förda politiken medförde en extremt hög privat konsumtion på konstlad väg. På kort sikt dolde den obalanserna i de offentliga finanserna och de höga skatternas skadliga inverkan på samhällsekonomin genom bland annat onormalt stora momsintäkter.
Dessa skevheter ledde till en kraftigt minskad produktion, vilket också medfört en stigande arbetslöshet. Den offentliga sektorns utgifter på grund av arbetslösheten har ökat samtidigt som inkomsterna minskat. Underskottet i den offentliga sektorn har ökat kraftigt.
Skattepolitikens huvuduppgift är att finansiera offentlig verksamhet. Utifrån de i avsnitt 1 redovisade kristdemokratiska utgångspunkterna för skattepolitiken är den också ett viktigt instrument för att uppnå mål som full sysselsättning, stabil och uthållig tillväxt, rättvis fördelningspolitik, god miljö och hushållning med naturresurser. Skattepolitik får inte bara vara ett sätt att tillföra statskassan inkomster, utan den måste vila på en ideologisk helhetssyn. Samtidigt måste skatterna ha en utformning som gör att de får en bred acceptans och inte leder till skatteundandragande och bristande skattemoral. Skattesystemet måste också vara utformat så att dess negativa effekter på samhällsekonomin blir så små som möjligt.
Vid utformningen av skattepolitiken kan olika målkonflikter uppstå. Exempelvis kan en skattesänkning för företag te sig orättvis om man samtidigt höjer t.ex. bensinskatten, något som ska betalas av hushåll med lägre inkomster. Det är viktigt att ha ett mer långsiktigt perspektiv. Man borde fråga om skattesänkningen för företagen kan medföra ökade investeringar och om nya jobb tillkommer, vilket i sin tur genererar nya skatteinkomster och minskade kostnader för arbetslöshet. På längre sikt innebär det att utrymme skapas för att sänka det totala skattetrycket för alla medborgare.
En annan vanlig målkonflikt vid utformningen av skattesystemet är å ena sidan kravet på en rättvis beskattning och å andra sidan kravet på enkelhet, likformighet och begriplighet. Ett högt skattetryck i kombination med krångliga regler riskerar att urgröpa förtroendet för skattesystemet och urholkar därmed också skattemoralen.
Den svarta sektorn beräknas omsätta ca 70 miljarder (70 000 000 000 kr) i Sverige, ett enormt belopp som därmed undgår beskattning. Undersökningar visar att allt fler medborgare accepterar svartarbete, och fler yngre än äldre. Detta innebär att allt färre ärliga skattebetalare får betala allt mer i skatt. Om samhället skall fungera måste de betala både sin egen, de arbetslösas och svartarbetarnas skatt. Detta blir ohållbart och nu måste regering och myndigheter gripa in för att dels skapa skattenivåer och system som minskar incitamenten till svartarbete, dels öka kontrollen bland de medborgargrupper som parallellt uppbär stöd/bidrag och arbetar svart.
En viktig uppgift för kristdemokratisk skattepolitik är att verka för ett skattesystem som är långsiktigt stabilt, är enkelt, främjar en god ekonomisk utveckling och därmed minskar benägenheten till svartarbete och urholkad skattemoral.
Det svenska skattetrycket måste sänkas. Skatterna får dock inte sänkas kortsiktigt så att det rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg. Det totala skattetrycket bör inte överstiga 50 % av BNP och på längre sikt måste skatterna sänkas under denna nivå. I samband med en skatteväxling där skatter på arbete växlas mot skatter på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser kan successivt krympande miljöskattebaser på ett naturligt sätt bidra till en sänkning av skattetrycket.
Inkomstskatten skall som ett första steg följa skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt på 50 %. Det innebär att den statliga inkomstskatten skall vara maximalt 20 %. Den så kallade värnskatten skall avvecklas och istället bör grundavdraget vid den statliga beskattningen slopas.
Med en fri gränshandel och fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital är det inte möjligt att hålla en väsentligt högre eller annorlunda skattestruktur än i våra grannländer.
Inom Europeiska unionen, EU, pågår ett intensivt arbete med ett nytt system för mervärdesskatt som kan ersätta det nuvarande systemet. Som en första åtgärd har kommissionen föreslagit att ett intervall på mellan 15 till 25 procent ska gälla för skattesatsen under åren 1997 och 1998 för att förhindra att skillnaderna mellan medlemsländerna ökar. Ett nytt system med ursprungsmärkning kräver ett clearingförfarande mellan länderna för att säkerställa de nationella skatteunderlagen.
Ytterligare samordningsbehov på mervärdesskatteområdet gäller skatteplikten för guld och skattesatserna för vissa jordbruksvaror med låga skattesatser. Vidare har frågan om en lägre mervärdesskatt på tjänster tagits upp i olika sammanhang.
Kommissionen har under våren 1996 presenterat en promemoria om harmonisering på skatteområdet. Kravet på enhällighet vid ev. skattebeslut inom EU och den splittrade nationella synen på skattefrågor har gjort det svårt att få till stånd en harmonisering. Aktuella problemområden är bland annat skattekonkurrens mellan medlemsländerna, subsidiaritetsprincipens tillämpning på skatteområdet och risken för att medlemsländerna förlorar sin suveränitet i en allt mer global ekonomi.
Vid EU:s senaste regeringskonferens i Amsterdam diskuterades bland annat en övergång till majoritetsbeslut när det gäller skatter/avgifter på miljöområdet. Kristdemokraterna anser att det är ett starkt svenskt intresse att övergå till majoritetsbeslut på detta område, bland annat därför att det skulle förbättra möjligheterna att få till stånd en gemensam minimiskattesats på koldioxidutsläpp. Detta skulle vara ett avgörande steg mot en miljövänligare utveckling i Europa. Eftersom Sverige redan har miljöskatter skulle en europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags konkurrenssituation.
Punktskatter som har harmoniserats inom EU gäller gränshandelsvaror. De grundläggande principerna är att produkterna ska beskattas där de konsumeras och att man skall underlätta rörlighet. De skatter som har harmoniserats är för tobak, olja och alkoholprodukter.
De mineraloljor som omfattas av harmoniseringen är de som används som motorbränsle och för uppvärmning. Det finns dock ett 70-tal olika undantag från mineraloljedirektivet. Kommissionen vill tidsbegränsa alla undantagen och införa minimiregler.
Punktskatterna i EU:s medlemsländer har harmoniserats i mindre grad än mervärdesskatterna. Olikheterna (dvs. skattesatser utöver miniminivå för de tre huvudgrupperna tobak, olja och alkoholprodukter) beskär i hög grad medlemsländernas skattepolitiska handlingsfrihet. Varje gång en medlemsstat höjer en viss punktskatt måste den beakta att produktion och skatteintäkter riskerar att förloras till grannländer som har en lägre skattesats för samma produkt eller till konkurrerande produkter.
I förhandlingen om medlemskap i EU fick Sverige, Danmark och Finland en rättighet att ha mer restriktiva regler för införsel av bland annat alkoholdrycker än medlemsstaterna i övrigt. Kristdemokraterna anser att Sverige skall hävda ett fortsatt undantag samt att punktskatter på alkohol och tobak ska höjas minst i takt med inflationen.
Energibeskattningen ska utformas så att miljöbelastande energislag beskattas hårdast medan introduktionen av miljövänliga och förnybara energislag premieras. En skatteväxling ska eftersträvas där skatten på arbete sänks samtidigt som skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser höjs.
Inom EU:s medlemsstater som helhet har den direkta skattesatsen för lönearbetande arbetskraft ökat med ungefär en femtedel under åren 1980 och 1993 medan motsvarande indikator för andra produktionsfaktorer – huvud-sakligen energi och kapital – minskade med mer än en tiondel. Det innebär att skattebördan har förskjutits mot det mindre rörliga beskattningsunderlaget – arbetskraften – så att det har varit möjligt att återvinna den skatt som förlorats genom urholkningen av de andra mer rörliga beskattningsunderlagen.
Det finns skäl att sänka beskattningen på arbetskraft i syfte att främja sysselsättningen inom medlemsstaterna. Att reducera skattebördan för arbetskraften skulle i viss mån kunna vara självfinansierande. Men för att undvika ökade budgetunderskott har medlemsstaterna genom skatteomstruktureringar prioriterat behovet att finansiera nettokostnaderna av skattereduceringen på arbetskraft, antingen genom utnyttjande av alternativa inkomstkällor eller utgiftsneddragningar. Alternativa beskattningsformer är till exempel nya eller höjda miljö- och energiskatter.
Under en längre tid har inom EU pågått ett arbete som syftar till gemensamma bestämmelser om koldioxidskatt. Olika förslag har diskuterats under åren. Senast har kommissionen i maj 1995 presenterat ett reviderat direktivförslag. Inom ramen för en gemensam beskattningsstruktur skulle varje land fritt få bestämma om skattenivån, med möjlighet att sätta ned denna till noll. Förslaget har diskuterats i rådet under 1995. Under våren 1996 uppmanade rådet kommissionen att komma med ett nytt förslag på hur energi ska beskattas så att det bidrar till att minska utsläppet av koldioxid. Kristdemokraterna driver sedan länge kravet på att den svenska regeringen ska verka för en europeisk miniminivå för koldioxidskatt.
Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills, inte minst för att en så stor del av vår befolkning har sin huvudsakliga inkomst från små och medelstora företag. Det är också dessa mindre företag som har störst möjlighet att expandera genom nyanställningar. Större företag ökar främst sin produktivitet genom ökad automatisering.
Det är avgörande för vår framtid att små företag kan utvecklas och bli den breda bas av decentraliserade företag som krävs för att vår exportindustri ska kunna fungera i en ökad konkurrens och att det ska gå att leva och försörja sig i hela vårt land.
De stora börsbolagen visar en stark tendens att förlägga mer och mer av sin verksamhet till utlandet, medan de små och medelstora företagen i större utsträckning stannar kvar i Sverige med sin verksamhet.
Som ett led i att finansiera den lilla lättnaden i dubbelbeskattningen drev regeringen igenom att det redan begränsade riskkapitalavdraget slopades helt. Denna försämring ville inte Kristdemokraterna vara med om att genomföra. En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och de är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer beredda att ta risker vid företagsetableringar, vilka innebär stora investeringsrisker. Goda villkor för privat riskfinansiering i småföretag är av dessa skäl viktiga.
Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet till skattereduktion (riskkapitalavdrag). Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla investeringar upp till en nivå av 100 000 kronor. Skattereduktion ska medges även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som gör de direkta investeringarna. Denna form möjliggör bättre riskspridning för enskilda investerare. Riskkapitalavdraget ska vara permanent. Avdragsrätten ska ses som en kompensation för den större risk det innebär att köpa aktier i små, onoterade företag. För detta ändamål har Kristdemokraterna avsatt 600 miljoner i sitt budgetalternativ för år 1998 och 700 miljoner för åren 1999 och 2000.
Kristdemokraterna anser att möjligheten att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst under de fem första åren av en nystartad näringsverksamhet skall gälla. Möjligheten att i liten skala och med små risker, vid sidan om ordinarie arbete, kunna starta en verksamhet är betydelsefull för svenskt nyföretagande och därmed för tillskapande av nya jobb.
Innovationsklimatet måste förbättras. Sverige har en onormalt stor export av patent och uppfinningar som istället exploateras i andra länder. Kristdemokraterna vill öka exploatering och produktion av patent och uppfinningar i Sverige och föreslår därför att royaltyinkomster befrias från skatt de två första åren. Beräknat inkomstbortfall blir 15 miljoner kronor.
En åtgärd som vittnar om bristande förståelse för företagandets villkor är beslutet att tidigarelägga redovisnings- och betaltidpunkterna för moms från den 5:e i andra månaden till den 20:e i månaden efter redovisningsperioden. Åtgärden försämrar företagens likviditet. Det måste dessutom anses principiellt felaktigt att man ska betala moms för varor eller tjänster innan man själv fått betalt av kunderna. Den genomförda återställaren av momsperioden gäller endast för företag med en årsomsättning under 40 miljoner kronor. Vi föreslår en återgång för samtliga företag till de tidigare reglerna för momsinbetalning. Månadsredovisningen accepteras. Inkomsterna beräknas minska med 140 miljoner kr 1998, 280 miljoner kr 1999 och 340 miljoner kr 2000.
Alla typer av arbetsgivaravgifter som debiteras arbetsgivaren som ett direkt pålägg på lönekostnaderna fungerar som en löneskatt som driver upp lönekostnaden. En allt högre lönekostnad försämrar näringslivets konkurrenskraft med omvärlden och minskar därmed sysselsättningen i Sverige. Därför vill Kristdemokraterna hålla nere arbetsgivaravgifter och löneskatter.
Kristdemokraterna avvisade regeringens förslag om förlängd arbetsgivarperiod vid anställdas sjukdom från 14 till 28 dagar. Kristdemokraterna avvisar av principiella skäl denna lönekostnadshöjning. Den leder till ett hårdare klimat på arbetsmarknaden och till färre jobb. Arbetsgivarna har i och med det ökande ansvaret varit angelägna om att bara anställa arbetskraft som inte antas bli sjukskriven i någon större omfattning. Därmed har arbetsmarknaden hårdnat för äldre och de som har en sjukdomshistoria som kan avskräcka arbetsgivaren. Det är inte heller riktigt att företagen ska fungera som försäkringsbolag. Risktagandet för framförallt de mindre företagen har ökat dramatiskt vilket regeringen och Centerpartiet borde ha insett och avstått från att driva igenom fördubblingen av arbetsgivaransvaret i sjukförsäkringen.
Nu återställer regeringen sjuklöneperioden till 14 dagar men den förlängda sjuklöneperioden har haft mycket negativa konsekvenser för företagarna och de arbetslösa. När regeringen återställer sjuklöneperioden innebär det att man erkänner att det var ett misstag att förlänga den.
Kristdemokraterna välkomnar en förkortat sjuklöneperiod, men inte det sätt som regeringen finansierar detta på, nämligen höjda arbetsgivaravgifter. Att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra ger inte de positiva nettoeffekter som behövs för att nya jobb ska kunna växa fram. Den beräknade skatteavvikelsen av sänkta arbetsgivaravgifter med 0,11 procentenheter 1998 och 0,14 procentenheter 1999 och 2000 är 610 respektive 830 och 850 miljoner kronor/år.
Ett av de grundläggande problemen i svensk ekonomi har varit det negativa enskilda sparandet. Trenden har nu vänt men fortfarande finns all anledning att lyfta fram sparandets etik i den ekonomiska debatten. Skatteregler och lagstiftning måste stimulera sparande. En minimimålsättning är att sparandet kan resultera i en real avkastning även efter skatt. Villkoren för sparande får inte försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till företagssektorn för att nyttiggöras till investeringar i näringslivet.
Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier ska avvecklas helt för fysiska personer, precis som skett i nästan samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med.
En översyn bör göras av arvs- och gåvoskattereglerna. Det är rimligt att företagsförmögenhet (arbetande kapital) i princip undantas från arvs- och gåvoskatt för att kunna hålla samman familjeföretag vid generationsskiften.
Regeringen har drivit igenom att A-aktier ska tas upp till noterat värde på grund av att latent skatteskuld inte längre ska beaktas vid värderingen. Det finns flera motiv till varför aktier vid förmögenhetsbeskattning inte ska tas upp till fulla värdet. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som belastar aktierna. Det är orimligt att beskatta en skatteskuld.
Regeringen har också skapat en skarp gräns mellan A-aktier som tas upp till 100 procent och aktier noterade på OTC- och O-listorna som är skattefria vid förmögenhetsbeskattningen. Lagrådet anser att förslagets konsekvenser kan te sig skäligen godtyckliga och att förslaget strider mot det grundläggande intresset att lika fall behandlas lika. Men regeringen har valt att bortse från Lagrådets invändningar.
Den kostnad som förmögenhetsskatt på aktieinnehavet för med sig för aktieägarna leder till att växande företag undviker registrering och att företag vars aktier är registrerade på A-listan söker sig därifrån. Förmögenhetsskatten får en hämmande effekt på riskkapitalförsörjningen. Hittills har 20 företag flyttat från A-listan.
I propositionen föreslår regeringen att värderingen av marknadsnoterade aktier sänks till 80 procent av noterat värde. Andelar i aktiefonder tas också upp till 80 procent av noterat värde. O- och OTC-listorna förblir skattefria.
Kristdemokraterna anser att endast 75 procent av noterat värde ska tas upp till beskattning. Minskade inkomster beräknas till ca 170 miljoner kronor per år under perioden.
Sambeskattning av förmögenhet är det enda kvarvarande momentet av sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Förmögenhetsskatten är 1,5 % på den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kronor. Den skattepliktiga förmögenheten beräknas bl a gemensamt för makar som sammanbott större delen av beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan att vara gifta bor tillsammans och har eller har haft barn eller tidigare varit gifta med varandra. Detta innebär att samboende utan barn inte sambeskattas.
I praktiken innebär detta att två personer eller t ex ett samboende par utan barn kan förlora flera tusen kronor per år om de gifter sig. Detta är oacceptabelt. Makar och samboende måste beskattas lika när det gäller förmögenhet. Riksskatteverket anser i sin rapport ”Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen” (RSV Rapport 1995:10) att ett slopande av sambeskattningen av familjs förmögenhet skulle ”vara till stor fördel och innebära avsevärda förenklingar i de tekniska systemen”. Kristdemokraterna anser att sambeskattningen av förmögenhet omedelbart ska slopas. För att delvis finansiera en slopad sambeskattning sänks gränsen för förmögenhetsskatt från 900 000 kronor till 800 000 kronor. Kostnaden beräknas netto till 370 miljoner kronor för år 1998 och de följande åren.
Sparandet framställs ibland – inte minst av företrädare för regeringen – som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Individuellt sparande är en nödvändighet som statsmakterna på olika sätt ska premiera.
Sparandenivån i Sverige har legat extremt lågt. Det privata sparandet har under senare år ökat, men ligger fortfarande inte särskilt högt, internationellt sett. Att spara i Sverige missgynnas av de skatteregler vi har. Under denna mandatperiod har regeringen på olika sätt visat sin inställning till sparande genom ytterligare skattehöjningar på olika former av sparande.
Vår uppfattning är att det fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att ge den enskilde individen ett större handlingsutrymme och en ekonomisk buffert för oförutsedda händelser.
De olika socialförsäkringssystemen är så generella att det inte går att i dessa täcka in alla individuella önskemål. Därför bör enskilda få möjlighet att genom långsiktigt sparande gardera sig mot inkomstbortfall eller för att göra en större investering. Möjligheten till enskilt långsiktigt sparande var också en förutsättning på vilken pensionsuppgörelsen vilar. Utan eget sparande blir de enskilda helt beroende av staten för sin trygghet vid sjukdom och ålderdom.
Staten och kommunerna tillhör dem som förlorar om det enskilda sparandet minskar, då den enskildes kapacitet att klara oförutsedda utgifter minskar.
Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. En minskning av det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar både svensk företagsamhet och staten med behov att placera omfattande lån.
Kristdemokraterna föreslår lägre beskattning på pensionssparande genom en höjning av avdragsrätten. För detta vill vi disponera 870 miljoner kr i statsbudgeten för år 1998 och 950 miljoner för åren 1999 och 2000.
Kristdemokraterna vill avskaffa den särskilda löneskatt som tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse. Kostnaden i budgeten blir 100 miljoner 1999 och 200 miljoner kronor år 2000.
Tjänstesektorn bedöms vara den stora framtida tillväxtsektorn. Produktion och försäljning av tjänster kommer i framtiden att få ett allt större utrymme i relation till varuproduktion och försäljning. För att detta skall ske måste den ekonomiska diskriminering som idag drabbar tjänsteföretag minska. Diskrimineringen består i att arbete idag generellt beskattas hårdare än kapital. Tjänsteföretagen har allmänt varit högre beskattade än industriföretagen under senare år. Stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få stora effekter på antalet nya jobb. Ett ökat utrymme för tjänstesektorn är angeläget också ur resurshushållningssynpunkt.
Cirka 45 procent av allt arbete som utförs sker i hemmen. Hushållssektorn har alltså en stor potential vad gäller nya jobb. Genom de höga så kallade skattekilarna är den vita marknaden för denna typ av hushållstjänster i stort sett utplånad. Svartjobben inom sektorn är dock mycket omfattande.
I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster till hushållet och minska den omfattande förekomsten av svartjobb vill vi kristdemokrater införa en modell för hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark. Systemet är permanentat sedan slutet av maj 1996. Genom direkta statliga bidrag till företag som säljer hushållstjänster till privatpersoner skapas en modell där den enskilde slipper ligga ute med stora pengar. Staten betalar tillbaka halva den debiterade kostnaden. På så vis återbetalar staten direkt hela skattekilen till hushållet. En utvärdering visar att varje återbetald timme inneburit en nettovinst för statskassan. Målsättningen när en dylik modell tas fram i Sverige måste vara att alla hushåll ska ha råd att köpa hjälp för de mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom privat barnomsorg och privat hälsovård. Inte minst är detta en välfärdsfråga. Den danska modellen uppfyller detta krav.
För större arbeten, av avgränsad och planerad karaktär, som underhåll, reparationer och renoveringar av huset, trädgården, bilen, tvättmaskinen eller installationsarbeten i hemmet borde en modell som tar sin utgångspunkt i det beprövade ROT-systemet kunna användas. Genom en kraftig skattereduktion som tar bort hela skattekilen skulle kostnaderna kunna reduceras för dessa tjänster riktade till hushållen och därmed stimulera till ökad sysselsättning och minskad svarthandel. En lämplig nivå för skattereduktionen skulle kunna vara 60 procent av arbetskostnader upp till 30 000 kronor per år.
En tredje modell, som bör införas parallellt med de två ovan nämnda, är att utveckla formerna för hemservice som löneförmån. Det finns flera företag som idag erbjuder sina anställda en sådan löneförmån men där schablonbeskattningen ger orimliga effekter för den anställde. Det schablonmässiga förmånsvärdet sätts så högt att den anställde tvingas betala ca 100 kr per timme i skatt.
Många tvingas därför tacka nej till den möjlighet som skulle kunna innebära en betydande förbättring av livskvaliteten, inte minst för dubbelarbetande småbarnsföräldrar. Detta samtidigt som potentialen i en stor framtidsbransch inte utnyttjas. Istället blir det den svarta sektorn som växer. Det finns därför all anledning att se över nuvarande förmånsbeskattning. En parallell som kan dras är de regler som gäller för beskattning av bilförmån.
Ovannämnda åtgärder för att öppna upp tjänsterna till hushållen skapar nya jobb och höjer den totala produktionen, men minst lika viktigt är att de introducerar tusentals människor in i företagandets villkor. Denna enklare form av företagande kan mycket väl bli den erfarenhet som tar bort de psykologiska hinder som bromsat många människor från att bli egna företagare.
Kostnaden för staten (som tas upp på utgiftsområde 24) är beräknad till 250 miljoner 1998, 400 miljoner 1999 och 700 miljoner 2000.
Kristdemokraterna har i många sammanhang lyft fram behovet av att stimulera hushållens köp av renoverings-, underhålls- och reparationsarbeten. I jämförelse med regeringen vill vi dock se en bredare bas för stimulansåtgärder. Vi vill även ha en högre subventionsgrad än den regeringen föreslår i föreliggande proposition. Vår målsättning är att eliminera de skattekilar som gör det näst intill omöjligt för privatpersoner att köpa tjänster.
En ytterligare skillnad med vårt förslag jämfört med regeringens är den tidsmässiga omfattningen och motivet för stimulansåtgärden. Regeringen är tydlig i att betona att detta är en konjunkturåtgärd i syfte att tillfälligt sänka arbetslösheten i en viss bransch. Vi för vår del menar att hushållssektorn har en stor potential som en framtida stor och arbetskraftsintensiv bransch. Förutsättningen för att denna näring skall växa sig stor och bli bestående är att reglerna får gälla permanent. Vi har i vårt budgetalternativ finansierat ett skattebortfall med 1 000 miljoner kronor utöver regeringens förslag för 1998, 1 500 miljoner kronor utöver regeringens förslag för 1999 och 2 000 miljoner kronor mer än regeringens förslag för 2000.
Kristdemokraterna vill, förutom husrenoveringar av olika slag, i detta också inbegripa bilreparationer, större trädgårdsarbeten av anläggningskaraktär och olika installationsarbeten av till exempel vitvaror och datorer.
För att ett hushåll skall välja att anlita någon med möjligheten till skattereduktion så måste denna reduktion vara så stor att det lönar sig bättre att köpa tjänsten än att utföra arbetet själv eller köpa tjänsten svart. Vi föreslår av detta skäl att skattereduktionen för ROT-åtgärder inom hushållssektorn skall vara 60 procent av arbetskostnaden, dock högst 30 000 kr per år. Därmed kan skattekilen för de flesta personer elimineras.
Ökad personlig kompetens är helt avgörande för att Sverige ska kunna hävda sig på världsmarknaden med höga löner. Vi ska inte konkurrera med enkla produkter som kan framställas i andra länder. Istället är det genom en hög utbildningsnivå och avancerade produkter som Sverige kan ligga i utvecklingens framkant. Kompetens omfattar förutom formell utbildning också erfarenheter, praktiska färdigheter, personligt kontaktnät, personlighet och attityder.
Det bör vara ett gemensamt intresse för arbetsgivare och varje anställd i företaget att utveckla medarbetares kompetens för att utveckla såväl företaget som den enskildes personliga kvalifikationer. Avdragsrätt föreligger idag för utbildning som arbetsgivaren initierar och betalar.
Kristdemokraterna anser att skattelagstiftningen bör medge möjlighet att med avdragsrätt sätta in medel på ett för arbetsgivaren och den enskilde gemensamt utbildningskonto. De belopp som genom förhandling förs upp på kontot skall enbart kunna användas för den enskildes egen kompetensutveckling. Med denna möjlighet är vi övertygade om att det gemensamma ansvaret och den individuella drivkraften skulle gynna alla parter. Kostnaden är beräknad till 100 miljoner kronor 1998, 300 miljoner kronor 1999 och 500 miljoner kronor 2000. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till regler för ett system med utbildningskonton.
Skatteväxling innebär sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp och ändliga resurser. Priset på arbete är högt i Sverige. Det gäller inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och moms på varor och tjänster. Samtidigt är kostnaden för att belasta miljön med miljöfarliga utsläpp relativt låg. Skatteväxlingsmodellen vill ta tillvara båda dessa fenomen samtidigt. Genom att växla skatt på arbete mot skatt på miljöbelastning kan två viktiga mål nås samtidigt – ökad efterfrågan på arbetskraft och minskad miljöbelastning. Det är viktigt att konstatera att skatterna har höjts med netto 70 miljarder kronor sedan valet 1994 och att de miljörelaterade skatterna höjts med 10 miljarder kronor utan att motsvarande skatter på arbete sänkts. Därmed har utrymmet för skatteväxling givetvis begränsats. Det finns dock utrymme för att gå vidare, och utvecklingen i omvärlden kan vidga detta utrymme.
För att åstadkomma en anpassning till kretsloppsprincipen föreslår vi att en avfallsskatt införs enligt Deponiskatteutredningens tidigare presenterade förslag fr o m den 1/1 1998. Skatten ger netto ca 1 300 miljoner kronor per år. Regeringen har aviserat införandet av en avfallsskatt fr o m den 1/7 1998. Vi har i tidigare motioner föreslagit att skatten borde ha införts redan under 1997. Regeringen beräknar att avfallsskatten ska ge 350 miljoner under 1998. Inkomstförstärkningen blir därför engångsvis 950 miljoner kronor för 1998.
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om lika lön för lika arbete får inte via skatte- och bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst oavsett om man arbetar eller ej. Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent måste fortsatt gälla. Den statliga skatten ska därför uppgå till 20 procent och den så kallade värnskatten därmed slopas. Införandet av värnskatten är ett allvarlig brott mot skattereformen. Kristdemokraterna avvisar regeringens aviserade förslag om att behålla en statsskatt på 25 procent för månadsinkomster på över 30 000 kronor per månad efter 1998.
Värnskatten skulle enligt regeringspartiet bidra till att minska arbetslösheten men Socialdemokraterna har bevisligen totalt misslyckats med att få ned arbetslösheten. Pengarna från värnskatten går inte direkt till de arbetslösa. De kan fritt användas av politiker till de områden som de anser är viktiga för stunden. Detta är ytterligare ett bevis på att det inte är någon bra idé att försöka ”öronmärka” skatter.
Kristdemokraterna vill avskaffa värnskatten men samtidigt slopa grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen. Detta sänker skattetrycket och marginalskatten. Kostnaden beräknas till 3 600 miljoner kronor år 1998.
Regeringen föreslår en begränsad uppjustering av skiktgränsen från 1,2 till 1,6 procent. vilket innebär att skiktgränsen för statlig inkomstskatt blir 213 100 kronor för 1998.
Det innebär att fler människor kommer att betala en statlig inkomstskatt på 25 procent 1998 än 1997, samtidigt som de som redan nu befinner sig över gränsen måste betala mer än idag. Det drabbar arbetstagare, främst tjänstemän, med måttliga inkomster som kommer att få betala statlig skatt, samtidigt som personer som redan nu ligger över gränsen får minskad disponibel inkomst. Både förslaget om att enbart justera upp skiktgränsen med 80 procent av inflationen för taxeringsåret 1999 och det faktum att värnskatten uppenbarligen kommer att permanentas går stick i stäv med skattereformen. Kristdemokraterna avvisar regeringens aviserade förslag om att behålla en statsskatt på 25 procent för månadsinkomster på över 30 000 kronor efter 1998.
Kristdemokraterna anser att skiktgränsen ska räknas upp med 100 procent av inflationen från och med taxeringsåret 1999. Ungefär lika många människor kommer därmed att betala statsskatt 1998 som 1997. Statens intäkter minskar med ca 284 miljoner kronor 1998 och 310 miljoner kronor för 1999 och 2000.
Egenavgifter bör användas för att finansiera delar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Det är dock av stor betydelse att effekterna ur fördelningspolitisk synvinkel belyses av det samlade uttaget av kommunalskatt, statlig skatt och egenavgifter. Egenavgifterna är mer kännbara för personer som har lägre inkomst på grund av en lägre avdragseffekt.
De mycket kraftiga höjningar av egenavgifter som den socialdemokratiska regeringen föreslagit fram till 1998 innebär också att kommunernas och landstingens skattebaser krymper. Kommunerna och landstingen förlorar skatteintäkter i storleksordningen
16 000 miljoner kronor 1998 beroende på att egenavgifterna är avdragsgilla. Även dessa effekter måste beaktas vid höjning av egenavgifterna.
Genom egenavgifterna får allt färre människor möjlighet att leva på sin egen inkomst. Marginalskatterna närmar sig nu de som gällde före den stora skattereformen. De som bara betalar kommunalskatt får en marginalskatt på drygt 35 procent medan de som också betalar statlig skatt hamnar på knappt 60 procent.
Under 1997 betalar den som tjänar 13 500 kronor per månad 7 920 kronor per år före avdrag. Efter avdrag blir nettokostnaden ungefär densamma för löntagaren som tjänar 160 000 kronor som för den som tjänar 260 000 kronor. Avdragsrätten gör att den som bara betalar kommunalskatt (inkomster på högst 209 100 kronor) betalar en större del av egenavgiften själv än den som har högre inkomster. Egenavgifterna är dåliga ur fördelningspolitisk synpunkt.
Regeringen föreslår förändrade avgiftsnivåer för att uppnå balans mellan inkomster och utgifter i sjukförsäkringssystemet samtidigt som den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift omvandlas till en allmän pensionsavgift. Kristdemokraterna avvisar detta förslag.
Riksdagsbeslutet 1994 om ett reformerat ålderspensionssystem var unikt. Den politiska enigheten över parti- och blockgränser var ovanlig. Efter riksdagsbeslutet tillkallades den så kallade Genomförandegruppen. Den skulle vårda fempartiöverenskommelsen. Enigheten var en förutsättning för systemets trovärdighet. Överenskommelsen innebär att ingen del i uppgörelsen kan ändras utan att alla fem partier är överens.
Därför är det mycket olyckligt att regeringen lägger fram ett förslag om förändrade avgiftsnivåer utan att ha förankrat det hos de fem partierna. Med ett sådant agerande bryter Socialdemokraterna mot pensionsuppgörelsen – ingen del kan ändras utan att alla fem partier är överens.
Kristdemokraterna avvisade 1 procentenhet av egenavgiftshöjningen 1997. Dessutom vill vi nu sänka egenavgifterna med ytterligare 1 procentenhet, det vill säga totalt 2 procentenheter. Detta innebär att kommunsektorns skatteintäkter ökar med drygt 5 100 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Kostnaden för staten beräknas uppgå till 13 580 miljoner kronor år 1998 och 14 810 miljoner kronor vardera 1999 och 2000.
Regeringen föreslår att reseavdraget höjs från 13 till 15 kronor per mil för resor mellan bostaden och arbetsplatsen med egen bil. Avdraget för kostnader för egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet höjs också från 13 till 15 kronor per mil. De nya reglerna tillämpas för första gången vid 1999 års taxering.
Samtidigt höjs gränsen för att få rätt till avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från 6 000 kronor till 7 000 kronor per år.
Kristdemokraterna tillstyrker att reseavdraget höjs från 13 till 15 kronor. Kristdemokraterna avvisar dock den höjda gränsen för att få avdrag och håller därför fast vid den nuvarande gränsen på 6 000 kronor. En höjning av gränsen skulle missgynna kollektivresenärer och de som har relativt korta resor med egen bil till arbetet. Kostnaden beräknas till 330 miljoner för 1998 och de följande åren.
Utformningen och nivån på fastighetsskatten spelar en stor roll för många människor. Det gäller småhusägare, bostadsrättsägare och hyresgäster. Sverige har vid sidan av Danmark världens högsta skatter och Sverige har den i särklass hårdaste beskattningen på boendet i hela världen. I de europeiska länderna är momsen lägre, försäljningsskatten (reavinstskatt) är mycket sällsynt och fastighetsskatten är mycket begränsad – vissa länder har över huvud taget ingen fastighetsskatt. Det innebär att boendekostnaderna som procentuell andel av hushållens disponibla inkomster i de europeiska länderna i genomsnitt var 20 procent år 1993. Det ska jämföras med Sveriges 30 procent år 1993.
Statens intäkter och kostnader för boendet genomgår dramatiska förändringar de närmaste åren. Statens nettokostnader för boendesektorn har varit stora men nu förändras detta faktum snabbt. Ökade intäkter, bland annat fastighetsskatt, moms på byggande och sjunkande kostnader för räntebidrag gör att statens netto för boendet redan i år blir positivt. Vi kristdemokrater konstaterar att ”Egen härd är guld värd – för staten”.
Den post på utgiftssidan i budgeten som sjunker är räntebidragen. Prognosen är att de sjunker från 20 miljarder 1997 till 11 miljarder kronor 1998 enligt Boverket. Det är orimligt att staten tar in ökade skatter på boendet när statens kostnader för räntebidrag minskar. Fastighetsskatten borde istället sänkas i samma takt som räntebidragen försvinner.
Fastighetsskatten är en skatt på en inkomst som inte finns, vars enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärt emot den skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten hotar till och med äganderätten om man inte har råd att betala.
Regeringsföreträdare har flera gånger sagt att man förstår att den höjda skatten ger låginkomsttagare och pensionärer problem och att Regeringskansliet ser över frågan. Regeringen har i mars 1997 förordnat en särskild utredare som har till uppgift att se över förfarandet vid fastighetstaxeringen. Uppdraget ska vara avslutat före utgången av år 1998. Man kan inte utesluta att regeringen försöker skjuta denna fråga på andra sidan valet för att kunna locka med frågan i valrörelsen 1998.
De boende kommer dock att krävas på fastighetsskatt under den tid som utredningen pågår och om de inte kan betala kommer de att tvingas flytta. Regeringen vill alltså fortsätta att utreda de orimliga effekterna. Detta är ytterligare ett bevis på regeringens långbänks- och uppskovspolitik. Orimligheter ska åtgärdas, inte utredas.
Kristdemokraterna röstade i riksdagen nej till förslaget att höja fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet. Det var fullständigt orimligt att höja skatten samtidigt som taxeringsvärdena höjdes kraftigt.
Kristdemokraterna anser att systemet med statlig fastighetsskatt på sikt bör avvecklas. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten.
Som ett första steg har Kristdemokraterna i motioner krävt att skatten sänks från 1,7 till 1,5 procent av taxeringsvärdet vilket kostar ca 2 100 miljoner kronor.
För att medelinkomsttagare och pensionärer med låga inkomster ska kunna bo kvar även på högprisorter är det angeläget att införa en begränsningsregel. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ anslagit 520 miljoner för detta.
Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten enbart ska beräknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kronor. Vidare föreslås att tabellnivåvärdet maximeras till 5, vilket innebär att lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas. Kristdemokraterna anser även att sambeskattningen av förmögenhet ska slopas. Dessa förslag innebär till skillnad mot regeringens förslag en möjlighet för folk att kunna bo kvar.
Fastighetsskatten skulle med dessa förslag för genomsnittsvillan i de verkliga högpriskommunerna sjunka med 30–40 procent.
Ovanstående begränsningar av markvärdet och tabellnivåvärdet vid fastighetstaxeringen bör också gälla för permanentboende vid förmögenhetsbeskattningen.
Punktskatter på alkohol, tobak, bensin etc ska höjas minst i takt med inflationen i enlighet med det beslut som togs under förra mandatperioden. Priset och tillgängligheten är de viktigaste parametrarna för att uppfylla WHO:s mål till år 2000.
Av förenklingsskäl anser regeringen sedan tidigare att även vin och sprit kan ingå i avdragsramen vid företagsrepresentation. Regeringens motivering är mycket tunn i jämförelse med ambitionerna på det alkoholpolitiska området att minska konsumtionen av alkohol i Sverige med 25 procent fram till år 2000. Detta mål har av regering och riksdag ansetts så centralt och så viktigt att man ställt sig bakom den handlingsplan ett antal berörda myndigheter utarbetat. Kristdemokraternas uppfattning är att staten inte ska subventionera alkoholkonsumtion. Frånvaron av alkohol i arbetet bör istället vara ett särskilt viktigt delmål i arbetet för att begränsa alkoholkonsumtionen. Reglerna om att inte inberäkna alkohol i avdragen för representation har lång tradition i Sverige och bör värnas.
Var tredje sjuksäng upptas i dag av människor med alkohol- och tobaksskador. Sjukvårdens resurser minskar och kvaliteten på vården hotas. Sjukvården behöver inte ökad belastning och mer kostnader utan tvärtom ökade finansiella resurser. Målet att minska alkoholkonsumtionen måste stå fast, med hänsyn både till enskilda människors välbefinnande och finansiering av den övriga icke alkoholrelaterade sjukvården.
Svensk alkoholpolitik har som mål att minska totalkonsumtionen av alkohol med 25 % till år 2000. De åtgärder som hittills stöds av en politisk majoritet i Sverige är att utnyttja prisinstrumentet och att begränsa tillgängligheten.
Med dessa utgångspunkter förhandlade Sverige fram undantagsregler för införsel av alkohol till Sverige från andra EU-länder. Undantagen som ifrågasätts av EU-kommissionen vilar på sociala och hälsopolitiska motiv, och därmed behovet att hålla nere och sänka totalkonsumtionen.
Kristdemokraterna vill höja skatten på maltdrycker från 1,45 kronor per volymprocent till 2,01 kronor per volymprocent. Detta ger en budgetförstärkning på 655 miljoner kronor 1998 och därefter ca 600 miljoner kronor per år.
När det gäller mervärdesskattereglerna måste dessa anpassas efter EU:s regelverk. Vi har dock inom dessa ramar utrymme att utforma ett eget system.
Målsättningen på medellång sikt bör vara att momsen differentieras i två nivåer, 25 % och 12 %. Den lägre nivån bör i ett första steg omfatta tjänster, kultur, övernattningar, persontransporter, tidningar och böcker.
Ideella föreningar som bedriver verksamhet, typ second hand-försäljning, och där överskottet går till välgörande ändamål och ideell verksamhet, ska vara momsbefriade.
Den 1 januari 1996 sänktes momsen på livsmedel från 21 till 12 procent. Åtgärden motiverades främst av förment fördelningspolitiska skäl, trots att sänkningen av momsen betyder mest, i kronor räknat, för de relativt välbeställda. Detta gjordes samtidigt som regeringen genomförde försämringar inte minst för sjuka och arbetslösa. Kristdemokraterna motsatte sig sänkningen just av fördelningspolitiska skäl.
Eftersom regeringen vidtagit vissa återställare av tidigare besparingar och statsbudgeten har kommit i balans finns det inte längre anledning att förorda en höjd livsmedelsmoms.
Många länder har ingen eller låg mervärdesskatt på böcker. I Sverige har vi full moms, 25 procent på böcker. Kristdemokraterna anser att det finns många goda motiv att särskilt främja barnlitteraturens tillgänglighet för barnen. Därför anser vi det motiverat att slopa momsen på barnböcker. Kostnaden för detta beräknas till 60 miljoner kronor per år.
Regeringen har drivit igenom att vissa kulturaktiviteter skall mervärdesbeskattas med en reducerad skattesats om 6 procent. Det innebär att entréavgifter till cirkusföreställningar och vissa museer kommer att beskattas efter denna procentsats.
Enligt gällande regler är entréavgifter till djurparker skattepliktiga efter en skattesats om 25 procent medan naturmuseer är undantagna från skatteplikt. I flera medlemsstater inom EU tillämpas en reducerad skattesats avseende detta område. Vi föreslår att en reducerad skattesats om 6 procent införes även när det gäller entréavgifter till djurparker.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat i ärendet och krävt att bilförmånsbeskattningen ska miljöanpassas.
Regeringen föreslog i en proposition en ny beräkningsmodell för bilförmån. Modellen innebär i princip att värdet bestäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen, som motsvarar samtliga kostnader utom drivmedlet, bygger på en uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Om det i bilförmånen ingår fritt eller delvis fritt drivmedel, ska drivmedelsförmånen värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2.
Med det förslag som regeringen drev igenom, där bensinkostnaden bryts ur schablonen, får man en viss marginalkostnad, dvs. en rörlig kostnad som förmånsinnehavaren drabbas av vid privatkörning. Men eftersom företagen även fortsättningsvis kan betala bensinen medför detta att marginalkostnaden blir lägre än för de privatbilister och förmånsbilister som betalar bensinen själva. I och med detta uppnås inte kostnadsneutralitet mellan privatkörning med privatbil respektive förmånsbil. Marginalkostnaden för privat bil är idag 13 kr per mil. För den som har förmånsbil och betalar bensinen privat är kostnaden 8 kr och i fall där man har förmånsbil och företaget betalar all bensin 5:30 kr per mil.
En högst osäker faktor är hur långt en tjänstebil i genomsnitt körs privat. Regeringen har valt att förlita sig på en högst tvivelaktig Temo-undersökning som anger att sträckan är 1 600 mil per år. Förut baserades beskattningen på en schablon om 1 500 mil privatkörda mil.
Man kan notera att Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) i sitt remissvar i lagrådsremissen kommit fram till att den genomsnittliga privata körsträckan snarare är ca 2 500 mil. I lagrådsremissen nämndes inte SIKA:s synpunkter. Siffrorna varierar en del, man vet helt enkelt inte med säkerhet hur det ser ut i verkligheten. Allt tyder dock på att den genomsnittligt körda privata sträckan är betydligt högre än 1 600 mil per år.
I ett första steg bör därför beslutet bli att sätta schablonen till 25 % av nybilspriset då detta bättre skulle motsvara den genomsnittliga faktiska körsträckan och de kostnader som är förknippade därmed.
Dessutom bör man skapa en starkare koppling mellan privat körning och kostnad för tjänstebilsinnehavaren. Därför föreslår vi att drivmedelsförmånen värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,5.
För att ge ett tydligare incitament till marknaden att välja tjänstebilar som uppfyller högt ställda miljökrav och inte är mer bränsleslukande än genomsnittet bör regeringen återkomma med ett förslag där schablonvärdet knyts till bilens miljöklassning. Med ett sådant system skulle mycket av ”miljökritiken” mot tjänstebilarna bli inaktuell.
Parametrar som bör påverka hur en bil ska miljöklassas bör bland annat vara: trafiksäkerhet, utsläppsvärden och bränsleförbrukning.
Kristdemokraternas förslag till beskattning av bilförmån innebär en budgetförstärkning med 600 miljoner kronor per år.
Regeringen bör återkomma med förslag angående avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar.
Det svenska fisket verkar på en internationell marknad, där fiskefartygen landar och säljer fisk i ett flertal länder med påföljd att konkurrensen blir hård. Det svenska fisket måste därför ha likvärdiga skattevillkor med sina konkurrentländer. Sveriges bristande tillträde till Nordsjön innebär i sig en konkurrensnackdel gentemot Norge och Danmark vilken ytterligare förvärras av dessa länders gynnsammare skattevillkor med särskilda skatteavdrag för yrkesfiskare. Ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare tillsammans med ett fiskekonto för resultatutjämning bör införas.
Budgetmässigt blir det en kostnad på 40 miljoner kronor per år.
Ett väl fungerande beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsende är av grundläggande betydelse såväl från statsfinansiell som samhällsekonomisk synpunkt. Beskattningssystemet bygger på kontrolluppgifter och uppgifter lämnade i självdeklarationerna. Uppgiftsskyldigheten och kontrollen av att uppgiftsskyldigheten fullgörs är basen för en effektiv och likformig beskattning. Det är ett betydande problem att inte samtliga skattepliktiga inkomster och reavinster som ska deklareras i Sverige verkligen redovisas i deklarationerna. Det är viktigt att skattemyndigheterna för att komma åt skattefusk har effektiva kontrollmöjligheter som är avvägda mot rimliga rättssäkerhetsgarantier.
Skatteförvaltningen har i likhet med andra förvaltningar rationaliserat sin verksamhet. Det är viktigt att så sker för att skapa utrymme för bl a skattekontroll. Statsmakterna har beslutat om ett resurstillskott till skatteförvaltningen för förstärkning av kontrollen inom vissa angivna områden. Särskilda medel för förstärkt skattekontroll har tillförts successivt och budgetåret 1996 disponerade skatteförvaltningen 200 miljoner kronor, på tolvmånadersbasis, för detta ändamål.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för år 1997 att 100 miljoner kronor per år avsätts till särskilda insatser för att förbättra statens kontrollfunktion.
Kristdemokraterna föreslår att ytterligare 200 miljoner kronor per år avsätts till skatteförvaltningen för förstärkt skattekontroll. Det handlar om att öka beskattningseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, och uppbördseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och faktisk skatt. Erfarenheterna visar att detta anslag ger åtminstone sex gånger så mycket tillbaka. Kristdemokraterna räknar således med att skatteintäkterna ökar med 1 200 miljoner kronor per år om detta förslag genomförs. Enbart när det gäller redovisning av mervärdesskatt beräknas undanhållandet uppgå till minst 20 miljarder kronor.
Försäkringsförbundet har i rapporten Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen (1996-01-31) och i Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen – några kompletterande synpunkter från försäkringsbranschen (1996-07-05) redovisat försäkringsbolagens möjligheter att ta ett större ansvar för trafikförsäkringen än i dag.
Systemet innebär att trafikanterna mer direkt via sin trafikförsäkring får ett ansvar för de kostnader de själva förorsakar genom sitt beteende i trafiken.
Försäkringsförbundet har valt att särskilt studera det finska trafikförsäkringssystemet som en möjlig modell för reformering av det svenska systemet då de i allt väsentligt har lika ersättningssystem. Skillnaden består främst i den finska trafikförsäkringens primäransvar för inkomstförlust och den direkta skyldigheten för ett trafikförsäkringsbolag att ombesörja främst rehabilitering av arbets- och förvärvsförmåga, men också viss medicinsk och social rehabilitering av den skadelidande. Systemet har varit i kraft sedan 1974 då skadeståndslagen trädde i kraft. Enligt den finska Trafikförsäkringscentralen fungerar systemet bra med en något högre försäkringspremie, medan staten sparat minst motsvarande belopp som kan återföras till trafikanterna.
Det alternativ som Kristdemokraterna förespråkar innebär att samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Detta skulle vid en statistisk beräkning innebära att riskpremien för trafikförsäkringen skulle öka med ca 880 kronor per år i genomsnitt. Enligt de beräkningar som gjorts står staten för 63 procent eller 4 042 miljoner kronor av de personskadekostnader som trafiken orsakar. Enligt detta alternativ skulle samhället avlyftas kostnader på ca 3,8 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt, medan den vinst som uppstår genom nya ekonomiska incitament för minimering av skador kan delas mellan staten och trafikanterna.
En strukturellt viktig effekt blir just att trafikanter med många skadefria år får högre bonus och lägre försäkringskostnader medan grupper med mycket skador får bära en större del av sina skadekostnader. Härigenom uppstår en positiv effekt som kommer att leda till större försiktighet i strävan efter den lägre försäkringspremie som fler skadefria år innebär. Reformen blir stödjande för den av riksdagen beslutade nollvision om antalet dödade och svårt skadade i trafiken.
Kristdemokraterna föreslår att skatten sänks med totalt 3 300 miljoner kronor år 1998 och 2 800 miljoner kronor åren 1999 och 2000.
Tabell 2 Budgeteffekter av föreslagna åtgärder på skatteområdet.
Kassamässiga effekter för staten
|
Miljarder kronor |
Inkomsttitel |
Staten 1998 |
1999 |
2000 |
|
Sänkta arbetsgivaravgifter 0,11 resp. 0,14 p.e. |
1200 |
-0,61 |
-0,83 |
-0,85 |
|
Sänkt skatt inom tjänstesektorn (ROT) |
1111, 1121 |
-1,0 |
-1,5 |
-2,0 |
|
Sänkt förmögenhetsskatt på arbetande kapital till 75 % |
1321 |
-0,17 |
-0,17 |
-0,17 |
|
Brytpunkten räknas upp med totalt 2,0 % |
1111 |
-0,284 |
-0,31 |
-0,31 |
|
Inför riskkapitalavdrag |
1111 |
-0,6 |
-0,7 |
-0,7 |
|
Sänkt fastighetsskatt till 1,5 % (egnahem & flerfamiljshus) |
1312 |
-2,1 |
-2,1 |
-2,1 |
|
Fastighetsskatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150tkr |
1312 |
-0,52 |
-0,52 |
-0,52 |
|
Avskaffad värnskatt och slopat grundavdrag vid statlig skatt |
1111 |
-3,6 |
0 |
0 |
|
Slopad dubbelbeskattning på utdelning |
1111 |
-2,5 |
-3,4 |
-3,4 |
|
Höjd avdragsrätt (1 bb) för pensionssparande 1 |
1111 |
-0,87 |
-0,95 |
0,95 |
|
Royaltyinkomster befrias från skatt i två år |
1111 |
-0,015 |
-0,015 |
-0,015 |
|
Slopad särskild löneskatt på vinstandelar |
1291 |
0 |
-0,1 |
-0,2 |
|
Slopad sambeskattning av förmögenhet (grundavdrag 800 tkr) |
1321 |
-0,37 |
-0,37 |
-0,37 |
|
Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet 1 |
1111 |
-0,04 |
-0,04 |
-0,04 |
|
Avdragsrätt för individuella utbildningskonton 1 |
1111 |
-0,1 |
-0,3 |
-0,5 |
|
Sänkta allmänna egenavgifter med 2 procentenheter |
1200 |
-13,58 |
-14,81 |
-14,81 |
|
Slopad moms på barnböcker |
1411 |
-0,06 |
-0,06 |
-0,06 |
|
Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7 000 till 6 000 kr1 |
1111 |
-0,33 |
-0,33 |
-0,33 |
|
Sänkt fordonsskatt |
1461 |
-3,3 |
-2,8 |
-2,8 |
|
Reducerad kulturmoms |
1411 |
-0,05 |
-0,05 |
-0,05 |
|
Avfallsskatt + moms fr. 1/1 98 |
1436 |
0,95 |
0 |
0 |
|
Effektivare skatteindrivning/ekobrottsbekämpning 2 |
1,2 |
1,2 |
1,2 |
|
|
Höjd skatt på maltdrycker |
1425 |
0,655 |
0,6 |
0,6 |
|
Högre förmånsvärde i tjänstebilsbeskattningen |
1111 |
0,6 |
0,6 |
0,6 |
|
Summa skatteförslag |
-26,694 |
-26,955 |
-27,775 |
1 Inklusive kompensation till kommunerna.
2 Berörda inkomsttitlar är huvudsakligen 1111, 1121 och 1411.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och riktlinjer för skattepolitiken inom EU,1
att riksdagen beslutar införa ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen hos regeringen beslutar att royalty på patenterade uppfinningar skall vara skattebefriade under två år i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen beslutar om redovisningstidpunkt av mervärdesskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjda arbetsgivaravgifter,1
att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelning på aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av förmögenhets-, arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att underlätta generationsskiften i familjeföretag,1
att riksdagen beslutar att 75 % av värdet på skattepliktiga aktier tas upp vid förmögenhetsbeskattningen,1
att riksdagen hos regeringen begär att den snarast möjligt lägger fram förslag om slopad sambeskattning av förmögenhet,1
att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om höjd avdragsrätt för pensionssparande,1
att riksdagen beslutar avslå förslaget om en särskild löneskatt på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse,1
att riksdagen beslutar om att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen om den danska modellen,
att riksdagen beslutar om en bredare bas för skattereduktion inom hushållstjänstesektorn och att denna skall medges med ett belopp motsvarande 60 % av underlaget, dock högst 30 000 kr per hushåll och år,1
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med skattebefriade utbildningskonton,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skatteväxling för miljön och jobben,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av avfallsskatt,1
att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt sänks till 20 % samt att grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1998 slopas,1
att riksdagen beslutar om att uppjustera skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen beslutar om en sänkning av egenavgifterna i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen avslår regeringens förslag att höja gränsen för avdrag för kostnader mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift,1
att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 % av taxeringsvärdet,1
att riksdagen beslutar att fastighetsskatten enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tabellnivån för byggnader,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vin och sprit ej skall ingå i avdragsramen för representation,1
att riksdagen beslutar höja skatten på maltdrycker i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella föreningar som bedriver verksamhet, typ second hand-försäljning, och där överskottet går till välgörande ändamål skall vara momsbefriade,
att riksdagen beslutar om slopad mervärdesskatt på barnböcker i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar om reduktion av kulturmomsen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar om ny beskattning av tjänstebilsförmån i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om skatteavdrag för yrkesfiskare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare skatteindrivning för att öka skatteintäkterna,
att riksdagen beslutar om en ny trafikförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av statsbudgetens inkomster för 1998 (tabellerna 1 och 2).1
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Michael Stjernström (kd) |
1 Yrkandena 1–15, 17–27, 31 och 35 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 34 hänvisat till SfU.
Gotab, Stockholm 1997