Motion till riksdagen
1997/98:Sk326
av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Skattepolitiken

Innehåll

1 Sammanfattning och inledning 

2 Inkomstbeskattning 

2.1 Värnskatten 

2.2 Grundavdraget 

2.3 Höjt grundavdrag eller sänkning av egenavgifterna 

2.4 Ett nytt skatteskikt 

2.5 Reseavdraget 

2.6 Bilförmånsbeskattningen 

3 Arbetsgivaravgifter 

3.1 Arbetsgivaravgifter – egenavgifter 

3.2 Sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting 

3.3 Ram för tillväxt 

4 Kapitalbeskattning 

4.1 Skärpt avdragstak 

4.2 Förmögenhetsskatt 

4.3 Fastighetsskatt 

5 Näringsverksamhet – företagsskatt – bolagsskatt 

5.1 Framtidsfonder 

5.2 Skatteförslag för alla juridiska bolagsformer 

5.3 Rederinäringen 

5.4 Skatteförslag för enskilda firmor och kommanditbolag/ handelsbolag 

5.5 Skatteförslag aktiebolag 

5.6 Kapitalkostnader och organisationskostnader 

5.7 Vinstandelsstiftelser 

6 Skatt på varor och tjänster 

6.1 Mervärdesskatt 

7 Energi- och miljöskatter 

7.1 Skatteväxling 

7.2 Industrins energibeskattning 

7.3 Koldioxidskatt på fossila bränslen 

7.4 Miljöskatt på avfall 

7.5 Övriga skattehöjningar 

8 Hemställan 

1 

Sammanfattning och inledning

Vänsterpartiets förslag på skatteområdet syftar till att uppfylla fem huvudmål:

1. Stärka statsfinanserna

2. Utjämna skillnader i inkomst och förmögenhet

3. Stimulera till ökad sysselsättning

4. Bättre miljöanpassning av produktion och konsumtion

5. Trygga välfärdssamhället

Vänsterpartiets skatteförslag ökar statens skatteinkomster med 28 miljarder kronor. Vi redovisar även förslag på närings- och sysselsättningspolitiskt motiverade skattesänkningar på 26,2 miljarder kronor. Nettoförstärkningen för statsbudgeten 1998 blir således 1,8 miljarder kronor.

Av fördelningspolitiska skäl föreslår Vänsterpartiet en skattesänkning i lägre inkomstskikt antingen genom ett höjt grundavdrag eller genom sänkning av egenavgifterna. Förslaget om höjda grundavdrag belastar enbart kommunerna, som i så fall kompenseras genom att grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. I motionen föreslår Vänsterpartiet riktlinjer för en miljöanpassad skatteväxling. För budgetåret 1998 redovisar Vänsterpartiet förslag till införande och förslag till höjningar av en rad miljörelaterade skatter.

Förslag i sammandrag

Inkomstskatter

Kapitalägande

Företagsbeskattning

Avgifter och indirekt skatt

Energi- och miljöskatter

Skatteförslag för 1998. Avser avvikelser i förhållande

till regeringens förslag, miljoner kronor.

Inkomstskatt

Slopat grundavdrag över brytpunkt

2900

Ram skattesänkning/sänkning egenavgifter

-8000

Ej höjning av reseavdrag

500

Sänkning av gräns för avdrgill kostn till 5000 kr

-745

Ändrad bilförmånsbeskattning

1000

Nytt skalsteg 10 % över 360 000 kr

2500

Summa

-1845

Kapitalägande

Ny förmögenhetsskatt

2000

Strikt avdragstak 70 000 kr

900

Summa

2900

Företagsskatt

Höjd bolagsskatt från 28 till 30 %

3200

Värnbolagsskatt 5 % över 50 miljoner kr

4300

Periodiseringsfond HB, ensk fa 20 till 25

-700

Lättnad i dubbelbeskattning, begränsning

1600

Kreditstöd/skattereducering

-900

Framtidsfonden

-2000

Rederinäringen

-255

Slopad avdragsrätt organisationskostnader

1500

Summa

6745

Avgifter o indirekt skatt

Sänkta a-avgifter kommuner

-5000

Ram skattesänkning tillväxt

-4000

Nedsättning socialavgifter, begränsning

1600

Slopat arbetsgivarinträde mindre företag

-700

Sänkta egenavgifter egenföretagare

-800

Reducerad a-avgift sänkt arbetstid

-3000

Slopade sociala avgifter vinstandelsstiftelser

-100

Egenavgifter över tak

3600

Summa

-8400

Energi o miljöskatter

Elskatt industri

0

Höjd dieselskatt

500

Höjd skatt mineralolja/smörjmedel

300

Avfallsskatt

200

Höjd avgift/skatt bekämpningsmedel

400

Höjd bensinskatt 15 öre per liter

1000

Summa

2400

Totalsumma

1800

2 Inkomstbeskattning

Vänsterpartiet föreslår en röd skatteväxling för perioden fram till år 2000. Fördelningspolitiska skäl talar för att öka skatten på högre inkomster. På senare år har sparkvoten ökat dramatiskt och det är främst hushåll i de högre inkomstskikten som ökat sitt sparande. Ett ökat skatteuttag som riktar in sig på de högre inkomstskikten kan därför huvudsakligen antas påverka dessa gruppers sparande och inte hushållens totala konsumtion. Genom skattelättnader för de lägre inkomstskikten kan hushållens totala konsumtion istället förväntas öka.

I takt med att statsfinanserna förbättras kan det skapas möjligheter att ytterligare sänka skatter eller avgifter för låginkomsttagare. Vänsterpartiet menar att detta antingen bör ske genom grundavdragsförändringar eller genom att sänka egenavgifterna.

Vänsterpartiet föreslår att inkomstskatten för 1998 höjs, i förhållande till regeringens förslag, genom tre åtgärder:

1. Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten

2. Ett nytt skikt på 30 % inrättas för inkomster över 360 000 kronor

3. Höjd intäktsnivå på bilförmånsbeskattningen.

En rad av de sparåtgärder som genomförts har påverkat hushåll med låga inkomster. Denna bedömning ändras inte nämnvärt efter de föreslagna höjningarna av bl.a. barnbidragen. För att tillgodose fördelningskrav och för att inte strama åt den effektiva efterfrågan alltför mycket föreslår Vänsterpartiet som ovan nämnts en skattesänkning för lägre inkomstskikt.

I ett längre perspektiv ser vi allt bättre statsfinanser och vi delar regeringens positiva syn på utvecklingen av dessa under de närmaste åren. Det är till och med troligt att finanserna kommer att förbättras ännu mer än vad regeringen förutspår. Hittills har det varit så att uppgången i svensk ekonomi gått mycket snabbare än vad man räknat med.

Vänsterpartiet räknar därför med att det vid sekelskiftet kommer att finnas ett utrymme på mellan 20 och 30 miljarder kronor för skatte- och/eller egenavgiftssänkningar för personer med låga inkomster. I detta utrymme ryms både en grön skatteväxling och förbättrade statsfinanser. Vad som ovan anförts om de allmänna riktlinjerna för skattepolitiken bör riksdagen ge regeringen till känna.

2.1 Värnskatten

I samband med proposition 1994/95:25 beslöt riksdagen att införa en s.k. värnskatt. Värnskatten tas ut genom att statsskatten höjdes från 20 till 25 %. Detta ger statskassan inkomster på ca 4,5 miljarder kronor per år.

Vänsterpartiet har drivit detta krav alltsedan skattereformen och vi ser därför positivt på beslutet. Vi ser det dock som beklagligt att den socialdemokratiska regeringen valt att begränsa höjningen till perioden 1995–1998, dvs. 1996–1999 års taxeringar.

Motivet att införa den s.k. värnskatten var de dåliga statsfinanserna. När nu statsfinanserna åter börjar gå mot balans får vi inte glömma bort att saneringen av statsfinanserna skett på välfärdens bekostnad. Det är därför nödvändigt att återställa vissa nivåer i välfärdssystemet. Det kan gälla de direkta transfereringssystemen eller, som LO fört fram, att garantera en acceptabel standard inom vårdsektorn. Det är därför motiverat att höjningen ligger kvar under överskådlig tid. Vad som ovan anförts angående värnskatten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringens nya förslag med en höjd gräns för uttagande av värnskatt anser vi är ett dåligt förslag. Vi menar att man vid 360 000 kr kan ta ut ytterligare 5 % i statlig skatt.

Samtidigt som regeringen föreslog att den s.k. värnskatten skulle införas drev regeringen igenom ett förtida återinförande av grundavdraget vid den statliga taxeringen. Att slopa grundavdraget vid den statliga taxeringen var en av de få skatteskärpningar med en rättvis fördelningsprofil som regeringen Bildt genomförde. Förslaget var också påtvingat regeringen genom ett parlamentariskt tryck från oppositionen. Att i förtid återinföra grundavdraget vid den statliga taxeringen innebar en inkomstförlust.

Vänsterpartiet beklagar det förtida återinförandet av det statliga grundavdraget. Då det innebär ett skarpt fördelningspolitiskt inslag i skatte­politiken att slopa grundavdraget för högre inkomster, menar Vänsterpartiet att grundavdraget åter ska tas bort för inkomster över brytpunkten. Vänster­partiet menar att detta bör ske både vid den statliga och den kommunala taxeringen. Ett förslag för hur detta bör ske redovisas översiktligt nedan.

2.2 Grundavdraget

Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Detta bör ske genom att avdraget trappas ned från en inkomstnivå på ca 170 000 kronor så att det helt upphör för inkomster över brytpunkten. Inkomstförstärkningen för den offentliga sektorn kan för helåret 1998 beräknas till ca 2,9 miljarder kronor på den statliga sidan och 4,4 miljarder kronor för den kommunala sektorn.

Förslaget innebär att marginalskatten stiger under brytpunkten men att den inte påverkas för inkomster över brytpunkten. Skatteuttaget ökar främst för de inkomstskikt som ligger över brytpunkten. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till slopat grundavdrag enligt vad som ovan anförts.

2.3 Höjt grundavdrag eller sänkning av egenavgifterna

På förslag från den dåvarande regeringen Bildt höjdes skatten för alla inkomsttagare genom att grundavdraget sänktes från 0,32 % till 0,24 % av basbeloppet, en sänkning med 2 400 kronor. Skattehöjningen gav skatteinkomster på 4,8 miljarder kronor. Huvuddelen av skatteintäkterna eller ca 4 miljarder kronor tillföll kommunsektorn.

Eftersom flera av de skattehöjningar och besparingar som genomförts de senaste åren även drabbat inkomstsvaga grupper finns det skäl att genom en skattesänkning kompensera dessa grupper. Vänsterpartiet menar att en lämplig form är att antingen höja grundavdraget eller att sänka de allmänna egenavgifterna.

Höjningen av grundavdraget ska kombineras med Vänsterpartiets förslag om att slopa grundavdraget för inkomster över brytpunkten. Ett höjt grundavdrag under brytpunkten leder till att enbart kommunerna förlorar skatteinkomster. Vid en sådan lösning måste staten kompensera kommunerna för detta skattebortfall. Om man i stället väljer att sänka egenavgifterna så vinner kommunerna på detta, eftersom egenavgifterna är avdragsgilla och på så sätt minskar kommunernas skatteunderlag. Vänsterpartiet föreslår att en ram på 8 miljarder kronor reserveras för en skattesänkning enligt någon av de två ovan redovisade modellerna. Den slutliga fördelningen av denna ram bör fastställas av riksdagen under beredningen av budgeten. För att säkerställa denna möjlighet redovisar vi hemställanspunkter för bägge alternativen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om höjt grundavdrag i enlighet med vad som ovan anförts.

Då kommunerna, om man väljer grundavdragsmodellen, förlorar ca 5,0 miljarder kronor måste de kompenseras för skattebortfallet. En sådan kompensation får kommunerna genom Vänsterpartiets förslag att ta bort grundavdraget över brytpunkten.

2.4 Ett nytt skatteskikt

Vänsterpartiet föreslår att ett nytt skikt i skatteskalan inrättas på 30 % för inkomster över 360 000 kronor. Inkomstförstärkningen kan beräknas till 2,5 miljarder kronor. Genom detta stiger marginalskatten till ca 60 % för de inkomster som ligger över 360 000 kronor. Marginalskatten blir dock fortfarande väsentligt lägre än de 72 % som rådde vid betydligt måttligare inkomster före skattereformen. Riksdagen bör besluta att inrätta ett nytt skikt i skatteskalan enligt vad som ovan anförts.

2.5 Reseavdraget

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om höjda reseavdrag från 13 till 15 kronor per mil. Det finns inte några reella skäl till denna höjning. Dessutom har regeringen valt en något underlig delfinansiering av förslaget när man höjer gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbete från 6 000 kronor till 7 000 kronor.

Vänsterpartiet föreslår att gränsen för avdragsgilla kostnader sänks till
5 000 kronor. Vårt förslag kostar totalt 245 miljoner kronor. Vad som ovan anförts bör riksdagen besluta om.

2.6 Bilförmånsbeskattningen

Regeringen redovisade i en separat proposition förra hösten (1996/97:19) en ny beskattningsmodell för värdering av bilförmån. Modellen trädde i kraft 1997 och innebär att den s.k. överbeskattningen tas bort och att beskattningen får en viss miljöprofil. Den genomförda modellen innebar att statens intäkter minskade med ca 1 miljard kronor. I en separat motion (1996/97:
Fi 13) redogjorde vi då för Vänsterpartiets uppfattning i frågan. Där såg vi det som positivt att regeringen kom med ett förslag som till viss del hade en miljöprofil. Vänsterpartiet menade emellertid att miljöprofilen var alldeles för svag och att det var fel att inte finansiera förslaget fullt ut inom den ram som låg i den gamla förmånsbeskattningen.

De två krav som Vänsterpartiet ställde på en ny modell för bilförmåns­beskattning var att den skulle innehålla en rörlig marginalkostnad för förmånstagaren som minst uppgick till ett belopp motsvarande drivmedels­priset och att modellen skulle vara finansierad inom systemet.

Vi står kvar vid denna bedömning. Om arbetsgivaren betalar drivmedel för förmånstagarens privata körning ska denne påföras förmån av fritt drivmedel med ett belopp som motsvarar förmånens marknadsvärde multiplicerat med 1,85. Det skulle innebära att marginalkostnaden per mil blir densamma som drivmedelspriset.

Vänsterpartiet kvarstår också i sin bedömning vad gäller bilförmåns­beskattningen och menar att den skall ligga kvar på samma nivå som för 1996. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.

3 Arbetsgivaravgifter

3.1 Arbetsgivaravgifter – egenavgifter

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om ett höjt uttag av egenavgifter till sjukförsäkringen och pensionssystemet. Enligt det förslag som nu ligger kommer sjukförsäkringsavgiften att omvandlas till allmän pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften kommer då att uppgå till 6,95 % från 1998. Sjukförsäkringsavgiften kommer att betalas av arbetsgivaren via arbetsgivaravgifter.

Vänsterpartiet är principiellt motståndare till att växla över från arbets­givaravgifter till egenavgifter. De förslag som hittills presenterats om att lägga över betalningsansvaret på löntagarna har utformats på ett sätt som innebär en ren skattelättnad för dem som har inkomster över 7,5 basbelopp.

De egenavgifter som föreslås i pensionssystemet medför dessutom att marginaleffekterna blir väsentligt högre för dem som ligger under gränsen på 7,5 basbelopp jämfört med dem som ligger över gränsen. Därtill kommer att avdragsrätten för avgifterna inte har så stor betydelse för låginkomsttagare som för höginkomsttagare.

Det föreslagna systemet med egenavgifter i kombination med den nedre gränsen för pensionsgrundande och avgiftsgrundande inkomst medför dessutom stora marginalproblem i de nedre inkomstskikten. Utifrån bl.a. dessa överväganden avvisade Vänsterpartiet förslaget om att införa 9,25 procentenheter i egenavgifter i pensionssystemet.

Vänsterpartiet menar att man av fördelningspolitiska skäl bör ta ut förekommande egenavgifter också över den gräns som för närvarande gäller. Vänsterpartiet menar dessutom att egenavgifterna inte bör vara avdragsgilla vid kommunal och statlig taxering. Vad som ovan anförts angående egenavgifter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet motsätter sig av fördelningspolitiska skäl och i enlighet med vad som ovan anförts således en höjning av de allmänna egenavgifterna med 1 procentenhet den 1 januari 1998. Vi redogör för denna ståndpunkt i en separat motion.

3.2 Sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting

Kommunerna måste få en större andel av den framtida tillväxten. För detta talar de växande behoven av kommunala tjänster, inte minst med tanke på befolkningens ålderssammansättning. Mot bakgrund av detta avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting. Vänsterpartiets förslag innebär också att den kommunala sektorn tillförs 4,4 miljarder kronor genom att vi tar bort grundavdraget för inkomster över 231 700 kronor. Dessutom får kommunerna 2,5 miljarder kronor genom att vi säger nej till höjda egenavgifter. Skatteinkomsterna ökar således med 11,9 miljarder kronor. Samtidigt minskar vi kommunbidragen för 1998 netto med 6,9 miljarder kronor. Totalt förstärker vi då den kommunala ekonomin med 5 miljarder kronor mer än regeringen 1998. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.

3.3 Ram för tillväxt

Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att 4 miljarder kronor skall reserveras för reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn. Vi har i samband med att vi ställt detta förslag redovisat att vi vill undanta de branscher som har egen växtkraft, t.ex. databranschen. Vi avvisar också alla förslag om skatteavdrag/pigavdrag eller sociala checkar för den som vill utnyttja privata tjänster, t.ex. i hemmet. Under våren har tjänstebeskattningsutredningen lämnat sin analys av förutsättningarna för tjänsteproduktion och av olika gränsdragningsproblem vid selektiv beskattning av tjänster. Utredningen visar att det krävs ytterligare kunskaper på området för att kunna konstruera ett väl fungerande system. Vänsterpartiet föreslår därför att en snabb utredning tillsätts för att se över möjligheterna till en selektiv skattesänkning för tjänstesektorn. Om en sådan utredning skulle visa att avgränsningsproblemen blir för stora är Vänsterpartiet berett att pröva andra sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den privata sektorn. Detta får ske inom ovannämnda ram på 4 miljarder kronor. Vad som ovan anförts om ram för tillväxt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4 Kapitalbeskattning

Vänsterpartiet anser att alla kapitalinkomster skall beskattas med samma skattesats. En ”neutral” kapitalbeskattning gör att kapitalbeskattningen inte styr kapitalplaceringar eller investeringar. Principen minskar också möjligheterna till skatteundandragande. Med anledning av de beslut som riksdagen fattade i anslutning till proposition 1994/95:25 har också denna princip huvudsakligen återställts. Vänsterpartiet menar dock att fördelnings- och statsfinansiella skäl talar för vissa ytterligare skatteskärpningar när det gäller beskattningen av kapital.

Kapital är en lättrörlig skattebas. Genom internationella transaktioner och skatteplanering kan kapitalägare försöka styra beskattningen dit skatten är så låg som möjligt. Detta gör att det är viktigt att Sverige i internationella sammanhang och inom EU aktivt verkar för bättre samordning och kontroll av skatteundandragande. Vänsterpartiet noterar att vissa framgångar nåtts hittills men menar att mycket återstår.

Ett verksamt instrument vore att inom EU få till stånd en minimiskattesats för kapitalbeskattningen. Vad som ovan anförts angående behovet av internationell kontroll och minimiskatteregler bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.1 Skärpt avdragstak

Avdragsrätten för skuldräntor är ett inslag i den svenska skattelagstiftningen som under olika tidsepoker haft varierande inverkan på såväl fördelningspolitik som statens inkomster. Genom skattereformen gjordes värdet av ränteavdragen helt likvärdigt oberoende vilken inkomst man hade. Samtidigt minskade avdragens värde generellt. Detta var, enligt Vänsterpartiet, en riktig förändring av skattepolitiken.

På sikt anser Vänsterpartiet att avdragen för skuldräntor bör avvecklas. Med hänsyn till de många egnahemsboende med utgiftsräntor måste dock detta ske stegvis och under en längre tidsrymd. Vänsterpartiet föreslår att avdragstaket för 1998 sätts till 70 000 kronor. Förslaget kan beräknas öka statens skatteintäkter med 0,9 miljarder kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet med det ovan anförda.

4.2 Förmögenhetsskatt

Förmögenhetsskatten sänktes av regeringen Bildt. Före dessa sänkningar gav förmögenhetsbeskattningen ca 2,5 miljarder kronor. Förmögenhetsskatt utgår från och med 1997 års taxering med 1,5 % på den förmögenhet som överstiger 900 000 kronor. I den överenskommelse som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ingick om den ekonomiska politiken hösten 1994 ingick att förmögenhetsskatten inte skulle avvecklas.

Under våren 1997 lade regeringen fram ett förslag till ny förmögenhets­beskattning. Förändringarna var dock alltför små. Sambeskattningen behölls och olika tillgångar beskattas även fortsättningsvis olika hårt. Exempelvis beskattas guld, konst och antikviteter mycket lindrigt. Förmögenhetsskatten är också utformad så att den ger alltför goda möjligheter till skatteplanering.

Vänsterpartiet har föreslagit att sambeskattningen av makar ska tas bort. Vårt ställningstagande motiveras inte minst av jämställdhetsskäl. Barn under 18 år bör dock även fortsättningsvis sambeskattas med föräldrarna. För att kompensera inkomstbortfallet för staten vid ett borttagande bör fribeloppet sänkas från 900 000 till 550 000 kronor. Sammanlagt kan då makar ändå ha ett högre förmögenhetsvärde än med nuvarande regler.

Vid en sådan fribeloppssänkning bör även skattesatsen höjas och en progressiv skatteskala införas. Vänsterpartiet föreslår därför att skattesatsen höjs till 1,65 % mellan 550 000 kronor och 1 500 000 kronor, 2,5 % mellan 1 500 000 och 3 000 000 kronor och slutligen 3 % över 3 000 000 kronor. Vad som ovan anförts om nya skalsteg bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet menar också att det vore riktigt att begränsa förmögen­hetsvärdet för fastigheter som bebos permanent till 75 % av taxeringsvärdet. Förmögenhetsskatten kan annars i kombination med fastighetsskatten leda till helt orimliga beskattningseffekter. Människor med låga inkomster kan få en skattebelastning som är helt orimlig om de äger en fastighet med ett högt taxeringsvärde. Vad som ovan anförts om reducering av taxeringsvärden vid förmögenhetsbeskattningen bör riksdagen ge regeringen till känna.

När det gäller det aktuella förslaget om förmögenhetsbeskattning av aktier så avvisar Vänsterpartiet det liggande förslaget från regeringen. Vi har svårt att följa regeringens argumentation när det gäller skillnaderna mellan A-listan och OTC- respektive O-listorna. Vi anser att de senare listorna i lika stor utsträckning är listor av i huvudsak placerarkaraktär. Speciellt mot­sägelsefull blir resonemanget när man inför speciella regler för huvud­delägare. Vänsterpartiet anser att vissa lättnadsregler bör införas för huvud­delägare, men att helt förmögenhetsskattebefria förmögenheten är att gå för långt.

Vänsterpartiet anser att samtliga aktier ska förmögenhetsbeskattas. Värdet ska tas upp till 85 % av marknadsvärdet. Dessutom bör lättnadsregler införas för huvuddelägare. Vi anser regeringens förslag till huvuddelägarbegrepp: innehav av minst 25 % av röstvärdet, är lågt satt. Lättnadsreglerna bör utformas på ett sådant sätt att den del av det egna kapitalet som utgörs av reellt riskkapital bör undantas från förmögenhetsbeskattning. Dessutom bör en takregel för förmögenhetsbeskattning övervägas, en regel som innebär att skatten kan begränsas vid vissa förmögenhetstyper, t.ex. fastigheter. Vad som ovan anförts om förmögenhetsskatt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.3 Fastighetsskatt

I en internationaliserad ekonomi påverkas skatternas utformning av omvärlden. Hushåll och företag kan välja att flytta sina tillgångar till länder med lägre skatter. I det perspektivet är fastighetsskatten en av de mer stabila skattebaserna eftersom fastigheter inte flyttar över gränserna. Tanken att man då bör flytta över en större del av beskattningen på fastigheter är då naturlig. Detta förutsätter att skatten inte hamnar på en sådan nivå att den skapar oordning och upplevs som direkt orättvis. Vänsterpartiet redovisar i ett senare avsnitt sin uppfattning om det nuvarande systemet.

I många länder ingår fastighetsskatten i den kommunala skattebasen. Det finns flera skäl som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som svarar för den infrastruktur som krävs för att en fastighet skall kunna användas. Vänsterpartiet menar att det bör utredas om fastighetsskatten kan överföras till det kommunala beskattningsområdet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med anledning av den debatt som resultatet av den senaste fastighets­taxeringen skapade kom regeringen förra hösten med ett förslag i en separat proposition (1996/97:17) som innebär marginella lättnader för vissa drabbade fastighetsägare.

Vänsterpartiet skrev i en motion (1996/97:Fi1) med anledning av ovan nämnda proposition:

Resultatet av 1996 års allmänna fastighetstaxering av småhus har utsatts för kritik. Det är inte första gången som nya taxeringsvärden upprör fastighetsägare, så har det varit vid nästan varje allmän fastighetstaxering. Sett över landet som helhet tycks dock värdeförändringarna tämligen väl spegla utvecklingen av prisnivån på fastigheter.

Vissa områden t.ex. i attraktiva skärgårdslägen har emellertid drabbats av nivåer som kan betecknas som oskäliga. Nivåer som kan medföra att permanentboende får problem att bo kvar på sina fastigheter. I flera andra områden har värdena också blivit alltför höga. Här finns det emellertid inte några större risker för att man ska bli tvungen att lämna sitt hus.

Men bara det faktum att taxeringsvärdena i vissa värdeområden klart överstiger marknadsvärdena på fastigheterna visar att något gått fel. Troligen beror problemen på för stora värdeområden vid provtaxeringarna. För stora värdeområden kombinerat med få försäljningar kan ge stora felaktigheter i slutresultatet.

Riksdagen har också antagit ett förslag från regeringen som innebär att vissa drabbade fastighetsägare har fått en viss lindring av fastighetsskatten. Skattereduktionen vid 1997 års taxering kunde dock inte medges med högre belopp än 10 000 kronor. Vid 1998–2000 års taxeringar kommer skattereduktionen att medges med ett ännu mindre belopp.

Vänsterpartiet anser att det är positivt att regeringen medger att det finns anledning till justeringar med anledning av den senaste fastighetstaxeringen.

De beslutade förändringarna räcker tyvärr inte för att hjälpa de fastighets­ägare i attraktiva skärgårdsområden som får problem med att kunna bo kvar. Vänsterpartiet anser också att det är fel att människor ska behöva låna pengar för att kunna betala sin fastighetsskatt. Människor med låga inkomster ska inte behöva lämna sina fastigheter bara för att de bor i ett område där fastigheter är föremål för uppköp av kapitalstarka personer. I ett övergångs­läge borde därför ett takvärde införas som maximerar mark- och byggnadsvärdet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om takregler för att lösa den akuta krisen.

Vänsterpartiet konstaterar också att miljö- och energiinvesteringar i fastigheter kan höja taxeringsvärdet och på så sätt fastighetsskatten. En ny fastighetstaxeringsmodell bör därför innehålla regler som gynnar miljö- och energiinvesteringar, inte missgynnar dessa.

För att eliminera de problem som uppstår i och med dagens fastighets­taxeringsmodell bör regeringen återkomma med ett nytt förslag.

En modell som då bör övervägas är den s.k. California-modellen, som går ut på att man som basvärde använder sig av senaste köpeskilling. Detta räknas sedan upp med en årlig koefficient.

Som vi tidigare anfört finns det skäl att i särskild ordning pröva om fastighetsskatten för dem som bor permanent i sådana områden där den höga efterfrågan på fastigheter driver upp priserna. Dessa medför i sin tur taxeringsvärden av fantasikaraktär som i stället kunde grundas på ett annat mer skäligt bruksvärde. Ovan angivna California-modell skulle kunna vara en lösning på problemet. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett särskilt problem som Vänsterpartiet uppmärksammat är det faktum att de enskilda bostadsrätterna helt är undantagna från beskattning. Det är bostadsrättsföreningen som betalar fastighetsskatten. Detta trots att bostadsrätterna många gånger har mycket höga marknadsvärden och överlåts för höga köpeskillingar. Det innebär också att det på grund av att de inte har något större värde vid förmögenhetsredovisningen är förmånliga objekt när det gäller att komma undan förmögenhetsbeskattning.

Vid införandet av en modell av California-typ skulle man också kunna inbegripa bostadsrätter i fastighetsskattebasen. För att undvika dubbel­beskattning bör man dock överväga att bostadsrättsföreningen undantas från skatt. Vad som ovan anförts om bostadsrätter bör riksdagen ge regeringen till känna.

När det gäller många allmännyttiga bostadsbolag så konstaterar vi att många taxeringsvärden ligger långt över det reella marknadsvärdet. Speciellt tydligt är detta i de kommuner där antalet tomma lägenheter är stort. Flera av dessa bostadsföretag torde ha ett fastighetsbestånd som är kraftigt övervärderat vid den senaste taxeringen. För att förhindra ytterligare problem i dessa områden bör regeringen tillsätta en utredning som ser över dessa problemen. Vad som ovan anförts om taxeringsvärden på fastigheter ägda av allmännyttan bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning om.

5 Näringsverksamhet – företagsskatt – bolagsskatt

Det är viktigt att stärka de mindre företagens roll i den svenska ekonomin. Det gäller att få i gång nya företag, men också att skapa förutsättningar för existerande företag att utvecklas.

De enskilda näringsidkarna har länge varit en skattemässigt missgynnad företagargrupp i förhållande till aktiebolagen. De förändringar som genomförts för att likställa de olika företagsformerna i skatteavseende har emellertid inneburit ett mycket krångligt system för enskilda firmor och, inte minst, för handelsbolagen.

Vänsterpartiet anser att enkelhet i skattesystemet går före absolut millimeterrättvisa. Det är därför nödvändigt att införa enklare regler för enskilda firmor och handelsbolag. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en skyndsam översyn av skattereglerna för enskilda firmor och handelsbolag i syfte att införa enklare skatteregler.

5.1 Framtidsfonder

Vänsterpartiet avsätter 2,0 miljarder kronor till en framtidsfond för företags kompetensutveckling av personal. Finansiering sker genom höjd bolagsskatt till 30 %. Medel ska kunna sökas och om det medges sker regleringen genom skattereduktion som sker över uppbördsdeklarationen. Vad som anförts om framtidsfonder bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5.2 Skatteförslag för alla juridiska bolagsformer

De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för sjuklöneperioden för de anställda som betungande. Speciellt är detta en hämmande faktor för enmansföretagaren som står inför ett beslut att anställa en person. Rädslan för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes sjukdom kan vara den avgörande faktorn i beslutsögonblicket. Vänsterpartiet föreslår därför med anledning av nuvarande sjukförsäkringsregler att företag med högst 10 anställda undantas från arbetsgivarinträdet. Detta administreras enklast genom att arbetsgivaren får kvitta utbetald kostnad för sjukersättning på sin uppbördsdeklaration. Statens kostnad för detta beräknas enligt SCB till 700 miljoner kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag enligt det ovan anförda.

Inom ramen för skattepolitiken finansierar vi också ett räntestöd/
investeringsavdrag för företag med mindre än 20 anställda. Med anledning av den relativt sett låga investeringsnivån inom småföretagarsektorn i landet och de höga realräntorna anser vi att landets småföretagare behöver ett räntestöd för att kunna hävda sig i konkurrensen med utländska konkurrenter med en mycket lägre räntenivå. De mindre företagen har också en mindre andel eget kapital och upplevs därför som mindre kreditvärdiga. De får därför betala en högre ränta än de större företagen.

Denna ränteskillnad vill vi eliminera med vårt förslag.

En åtgärd inom detta område skulle kunna bli en injektion som sätter fart på investeringarna och tidigarelägger dessa. Ett sådant stöd bör utgå så länge det stora räntegapet består och så länge realräntan är avsevärt högre än omvärldens.

Vänsterpartiet föreslår vidare att det införs ett investeringsbidrag på 2 % av anskaffningskostnaden för inventarier som ska kunna erhållas under fem år, vilket motsvarar en normal avskrivningstid. För att förenkla hanteringen bör det utgå i form av en skattereduktion så att det kan administreras av skattemyndigheten. Stödet ska utgå till företag med högst 20 anställda och vara skattepliktigt eftersom företaget har full avdragsrätt för faktiskt erlagda räntor till kreditinstitut. Den beräknade kostnaden för detta uppgår till 0,9 miljarder kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag enligt det ovan anförda.

Regeringen har också genomfört en reducering av socialavgifterna med
5 % på ett maximalt belopp på 850 000 kronor.

Vi menar att grundtanken ligger i linje med vad Vänsterpartiet tidigare föreslagit. Förslaget kommer att vara en stimulans för mindre företag. Vi ställer oss dock inte okritiska till den modell regeringen valt att lägga fram för riksdagen.

Genom den nuvarande modellen kommer en del av stödet inte bara att gå till mindre företag, utan en del kommer även att gå till etablerade större och starka företag. För att slippa ett sådant ”läckage” vore det bättre om man ytterligare begränsade nedsättningen till företag med högst 10 anställda. Det skulle ge förslaget en tydligare inriktning mot de mindre företagen och dessutom spara pengar åt staten. Vad som ovan anförts om begränsad nedsättning till företag med högst 10 anställda bör riksdagen ge regeringen till känna.

5.3 Rederinäringen

Rederierna står inför nya problem. EU har för att möta konkurrensen från asiatiska rederier öppnat för subventioner av det egna landets sjömän, samt möjlighet att erhålla skattebefrielse. Holland och EES-landet Norge tog omedelbart tillfället i akt att utnyttja EU:s nya riktlinjer. Tyskland och Italien är på väg att göra detsamma. Vidtar inte Sverige åtgärder har vi förmodligen ganska snart ingen rederinäring att tala om i landet. Sjönäringen sysselsätter i dag 13 000 personer med, enligt Sjöfartspolitiska utredningen, en kringrörelse som genererar ytterligare fem arbetstillfällen per ombordanställd. Till detta kommer de beredskapspolitiska aspekterna. I ett ”skarpt” läge skulle med all säkerhet svenska båtar, men under annan Europaflagg, överföras till Natos shippingpool. EU har godkänt att Holland fortsätter att skattebefria rederinäringen. Grundtanken inom EU är att det ska finnas en marknad med gemensamma konkurrensregler så att enskilda länder inte ska kunna konkurrera med exempelvis skattepolitiken. Godkännandet av Hollands regler innebär att Sverige, om man vill behålla en rederinäring i landet, måste kunna erbjuda likvärdiga konkurrensvillkor. Vänsterpartiet föreslår därför att likvärdiga skatteregler ska gälla för svenska rederier som för rederier i Holland. Sådana skatteregler kan beräknas kosta 255 miljoner kronor. Vad som ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5.4 Skatteförslag för enskilda firmor och kommanditbolag/
handelsbolag

Egenavgifterna utgör en tung post, speciellt för de företag som redovisar låga resultat. Företagaren uppfattar ofta summan av egenavgifter och skatt som orimligt hög, framför allt vid låga taxeringar. För att öka incitamenten till företagande föreslår Vänsterpartiet åtgärder som syftar till att öka uthålligheten i de mindre företagen. Den modell som riksdagen antagit innebär 5 % nedsättning av egenavgifterna upp till ett löneunderlag på 180 000 kronor per år och per företag. Vänsterpartiet föreslår en annan modell som i större utsträckning riktar in sig på småföretagare med låga taxeringar och som därmed har en bättre fördelningspolitisk profil.

Vänsterpartiet föreslår att egenavgifter inte tas ut på de första 50 000 kronorna. Det skulle innebära en skattesänkning på högst ca 9 000 kronor per småföretagare. Beräknad kostnad per år uppgår till 800 miljoner kronor. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag enligt det ovan anförda.

5.5 Skatteförslag aktiebolag

Det är viktigt att skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt. En låg bolags- och kapitalbeskattning är dock ingen säker väg till tillväxt. Den effektiva bolagsskatten i Sverige har alltid varit låg. Genom skattereformen kom den effektiva bolagsskatten att sjunka ytterligare.

Vänsterpartiet anser att den effektiva bolagsskatten i Sverige bör höjas till vad som är normalt inom EU. Vi kräver inte att det ska ske omedelbart, men över tiden bör en sådan anpassning ske. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser även att Sverige bör verka för en minimiskattesats för bolagsskatten inom EU på minst 30 %. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För inkomståret 1998 bör en process för anpassning till internationella skatteförhållanden vad gäller bolagsbeskattning ske genom en höjning av bolagsskatten till 30 %. En sådan höjning kan beräknas ge ökade skatteintäkter på ca 3,2 miljarder kronor. Riksdagen bör besluta om en sådan höjning.

När det gäller personbeskattningen finns det en s.k. värnskatt för högre inkomster. Med tanke på vissa bolags stora vinster, vore det inte orimligt att det även infördes en värnskatt för högre vinster.

Vänsterpartiet föreslår att det införs en värnbolagsskatt på 5 % på vinster över 50 miljoner kronor. Det kan beräknas ge ökade skatteintäkter på 4,3 miljarder kronor. Riksdagen bör besluta om införandet av en värnskatt för bolag enligt vad som ovan anförts.

När det gäller dubbelbeskattningen anser vi inte att löneunderlaget ska tas med när det gäller lättnadsregler som grundar sig på den skattskyldiges anskaffningskostnad för sina aktier. Det handlar då inte om en lindring av dubbelbeskattning utan snarare en form av resultatreglering som mer liknar en bokslutsdisposition.

Vänsterpartiet anser att det antagna förslaget avseende lättnader i dubbel­beskattningen endast bör omfatta den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna. Vi redogjorde för vår modell i en särskild motion med anledning av regeringens förslag. Vi sade då nej till det lönebaserade lättnadsunderlaget. Vi vidhåller vår tidigare ståndpunkt. Det innebär att staten sparar ca 1,6 miljarder kronor. Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till känna.

5.6 Kapitalkostnader och organisationskostnader

Regeringen föreslår i proposition 1996/97:154 bl.a. att kapitalförlustbegreppet tas bort ur lagtexten. Förluster av kontanta medel genom rån eller stöld föreslås vara avdragsgilla. Regeringen föreslår också att s.k. organisationskostnader skall vara avdragsgilla. Detta gäller såväl kostnader i samband med en fusion som kostnader i samband med ett aktiebolags förändring och förvaltning av bolagets kapital.

Vänsterpartiet redovisar i en separat motion sina ståndpunkter inom de områden som tas upp i propositionen. Eftersom en del av våra förslag har direkt budgetpåverkan redovisar vi de delarna även i denna motion.

I propositionen föreslår regeringen bl.a. att ett aktiebolags kostnader för ökning av aktiekapitalet skall vara avdragsgilla. En motsvarande reglering av avdragsrätten införs även beträffande en ekonomisk förenings kostnader för ökning respektive nedsättning av föreningens medlems- och förlagsinsatser. Den särskilda VPC-lagen föreslås i stället upphävas.

Vänsterpartiet håller med regeringen om att avdragsrätten inte bör vara beroende av faktureringsväg och att den särskilda VPC-lagen skall upphävas. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens mening att kostnader som egentligen inte har det minsta med VPC att göra skall vara avdragsgilla bara för att de faktureras genom VPC. Däremot bör ovanstående kostnader inte heller fortsättningsvis vara avdragsgilla. Vänsterpartiet avslår därför regeringens förslag om avdrag för ovanstående kostnader.

VPC vägrar tyvärr att lämna ut information om den aktuella fakturerade omsättningen, varför vi har fått utgå från den totala börsintroduktions­volymen under 1996 för att räkna fram budgetpåverkande belopp. Totalt innebär vårt förslag en inkomstförstärkning för staten på 1,5 miljarder kr. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad som ovan anförts om avdragsrätt för organisationskostnader.

5.7 Vinstandelsstiftelser

I proposition 1994/95:25 anförde regeringen att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser borde slopas. Vänsterpartiet, som gjorde upp om skrivningarna i propositionen, accepterade detta. När förslaget om slopandet av avgiftsfriheten lades på riksdagens bord hösten 1996 ställde vi oss därför bakom borttagandet av avgiftsfriheten.

I förarbetena till regeringens proposition förs en diskussion kring skatte­uppgörelsen och dess syfte att behandla inkomster likartat skattemässigt. Innan beslutet togs i höstas var just vinstandelsavsättningar en sådan avvikelse från enhetligheten i skattesystemet.

Enligt vår mening finns det skäl för en avvikelse från enhetligheten i skattesystemet vad gäller vinstandelsstiftelser. Vi finner stöd i bl.a. EU-rådets rekommendation samt i forskning som visar att delaktighet i vinster och ägande positivt bidrar till företagens utveckling. Även LO har börjat intressera sig för frågan.

Vänsterpartiet redovisar i en separat motion utförligt våra ståndpunkter och menar att riksdagen bör överväga att återinföra avgiftsfriheten för vissa vinstandelsstiftelser. En sådan åtgärd kan beräknas kosta 100 miljoner kronor.

6 Skatt på varor och tjänster

6.1 Mervärdesskatt

För närvarande utgår moms med tre olika procentsatser. En generell nivå på 25 %, en reducerad nivå på 12 % för livsmedel samt en lägstanivå på 6 %.

Regeringen redovisade i proposition 1996/97:10 förslag till ändringar i den svenska mervärdesskattelagstiftningen för kultur-, utbildnings-, och idrotts­området som behövde genomföras till följd av Sveriges medlemskap i EU. Ändringarna innebar i huvudsak att vissa tillhandahållanden av tjänster som tidigare varit befriade från mervärdesskatt blev skattepliktiga.

Vänsterpartiet var motståndare till ett medlemskap i EU men anser att vi, när vi nu är medlemmar, är tvungna att följa direktiv som tagits och som det inte är rimligt att ifrågasätta tolkningarna av. I frågor där det kan finnas tolkningstvister bör vi naturligtvis undvika en alltför snabb harmonisering.

Den anpassning som skedde med anledning av ovan nämnda proposition var i stort sett väl avvägd och tog till vara de möjligheter som vi har att anpassa reglerna efter de förutsättningar som finns i Sverige.

Inom EU pågår en diskussion om att mjuka upp momsdirektiven så att det tillåter sänkt moms för tjänsteproduktion. Detta kan i framtiden skapa möjlighet att sänka mervärdesskatten för viss tjänsteproduktion i syfte att stimulera sysselsättningen. Det är Vänsterpartiets mening att regeringen inom EU bör verka för direktiv som möjliggör en sådan utveckling. Vad som ovan anförts om mervärdesskatten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Energi- och miljöskatter

I samband med de överenskommelser som träffades mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hösten 1994 nåddes enighet om ett antal skatteåtgärder med miljöprofil.

Om man ser till de stora skattehöjningar som regeringen i övrigt fått igenom så har miljöinslagen i skattesystemet emellertid minskat relativt sett. Vänsterpartiet har därefter lagt en rad förslag i avsikt att skärpa den gröna profilen i Sveriges skattesystem. Förslagen är avpassade så att en miljömedveten riksdag skall kunna samla sig till en positiv majoritet.

Det är viktigt att Sverige skärper skattebelastningen på sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön negativt. Sverige bör dessutom internationellt t.ex. inom FN och EU verka för minimiskattesatser och höjda miljöskatter, bl.a. på CO2. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.

7.1 Skatteväxling

En uthållig utveckling kräver att produktion och konsumtion styrs i banor som gynnar hushållning med energi och naturresurser. Vänsterpartiet förespråkar ett aktivt användande av skatt på energi och miljöavgifter för att skapa ett samhälle i ekologisk balans. Vänsterpartiet ser det som nödvändigt att på sikt öka skatteuttaget på energi och sådan konsumtion som påverkar miljön i negativ riktning. Dessa höjningar måste emellertid ses i ett samhällsekonomiskt sammanhang som tar hänsyn till sysselsättnings- och fördelningspolitiska effekter. Sådana krav kan tillgodoses genom att intäkterna från de miljörelaterade skattehöjningarna används för att sänka skatten på arbete t.ex. genom riktade sänkningar inom branscher där det finns potential för ökad sysselsättning. Verksamheter som genererar samhällsekonomiska förluster när man tar hänsyn till miljökostnader bör ta sitt ansvar redan i dag.

Naturligtvis kan denna växling eller en del av en växling utformas på en rad olika sätt. Ett sätt kan vara att försöka bedöma vilka framtida verksamheter eller branscher som kommer att ha en låg miljöbelastning och som man vill främja. Samtidigt försöker man sätta ett pris eller värde på en miljöbelastning, t.ex. vad det kostar att återställa en skada som orsakats av ett utsläpp. Dessa beräkningar blir av naturen komplicerade och svårbedömda.

Under 1995 tillsattes en skatteväxlingskommitté för att utreda möjligheterna att genomföra skatteväxlingar. I början av 1997 lämnade kommittén sitt slutbetänkande. Där förordades en ökad miljörelatering av skattesystemet och en presentation gjordes av en principskiss till ett nytt energiskattesystem. Kommittén ansåg att en selektiv skatteväxling, där arbetsgivaravgifterna sänks i de sektorer som har störst potential för ökad sysselsättning, har större möjligheter än en generell skatteväxling för att minska arbetslösheten och öka välfärden. Som exempel nämndes då tjänste­sektorn.

Under våren har också tjänstebeskattningsutredningen lämnat sitt betänkande. Där presenterades en analys av förutsättningarna för tjänste-produktion och av olika problem vid beskattning av tjänster. Ett stort problem är de gränsdragningsproblem som uppstår vid särbehandling av vissa branscher. Det krävs därför ytterligare beredning för att hitta de områden där man bör använda sig av selektiva skattesänkningar

Vad som ovan anförts angående skatteväxling bör riksdagen ge regeringen till känna.

7.2 Industrins energibeskattning

När det gäller energibeskattningen menar Vänsterpartiet att det är viktigt att inkomstförstärkningarna också tas ut i företagssektorn och inte endast från hushållen. I nuvarande ekonomiska situation är det bl.a. viktigt att prioritera åtgärder som gynnar efterfrågeökning i samhället. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen återkommer med förslag som innebär att industrin blir skattskyldig för elskatt till en nivå som motsvarar hälften av hushållens elskatt. Detta måste kombineras med en takregel för den energiintensiva industrin.

På sikt bör ett mer ändamålsenligt energiskattesystem utformas. Ett system som på sikt tryggar energitillförseln till industrin och som samtidigt tar hänsyn till de miljömål som uppställs. Vänsterpartiet är berett att delta i en utformning av de framtida energiskatterna med en sådan inriktning. Vad som ovan anförts angående industrins energibeskattning bör riksdagen ge regeringen till känna.

7.3 Koldioxidskatt på fossila bränslen

Koldioxidskatten på fossila bränslen är en skatt som bör öka. Vi föreslår att priset för konsumenten skall höjas med 15 öre under år 1998. Vänsterpartiet menar att bensinpriset under kommande år bör höjas successivt av flera skäl. Dels för att minska bilismens miljöbelastande bränsleförbrukning och stimulera tekniken för bensinsnåla fordon, dels för att på sikt minska biltrafik till förmån för järnväg, sjöfart och kollektiva lösningar. Vad som ovan anförts om höjd CO2-skatt med 15 öre 1998 bör riksdagen besluta om. Vad som ovan anförts om höjd CO2-skatt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7.4 Miljöskatt på avfall

Det behövs också en miljöskatt på avfall som endast slängs på en tipp eller med andra ord som slutförvaras på en deponeringsanläggning. Ett antal utredningar har undersökt lämplig nivå på skatten. Siffror på mellan 50 och 250 kronor per ton har nämnts. I Danmark, där systemet fungerar bra, är avgiften mer än 200 kronor per ton. Kommuner, materialbolag och källsorteringsföretag känner en otålighet över att beslut om avfallsskatt dröjer. Kretsloppsanpassningen av varu- och materialflöden har försenats p.g.a. regeringens senfärdighet. Vänsterpartiet föreslår i ett första steg en skatt på 100 kronor per ton för avfall som deponeras. Detta beräknas ge ökade intäkter för staten på ca 1 miljard kronor per år.

Regeringen redovisar i sin skrivelse Ekologisk hållbarhet att man senast våren 1998 planerar att lämna en proposition till riksdagen om skatt på avfall. Målet är att avfallsskatten skall kunna träda i kraft i juli 1998. I budgeten för 1998 tar man upp en intäktspost om 325 miljoner kronor. Vänsterpartiet anser att, även om skatten träder i kraft först vid halvårsskiftet 1998, så borde den kunna inbringa 500 miljoner kronor.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en avfallsskatt i enlighet med vad som ovan redovisats.

7.5 Övriga skattehöjningar

Skatten på diesel bör höjas från och med januari 1998 med 25 öre per liter diesel. Detta kan beräknas ge en inkomstförstärkning på 500 miljoner kronor. Vad som ovan anförts om höjd dieselskatt bör riksdagen besluta om.

Vänsterpartiet menar att den nuvarande beskattningen av dieselfordon, där äldre dieselfordon beskattas avsevärt lägre än nya, miljövänligare, är helt felaktig. På sikt bör diesel och bensin beskattas lika. Samtidigt bör då även fordonen beskattas på ett likartat sätt. Det saknas i dag skäl att ha olika beskattning vad gäller dessa fordon och drivmedel. Vad som ovan anförts om beskattning av drivmedel bör riksdagen ge regeringen till känna.

En höjd skatt på mineralolja/smörjmedel bör införas från och med 1998. Inkomstförstärkningen kan beräknas till 300 miljoner kronor för 1998. Vad som ovan anförts om höjd skatt på mineralolja/smörjmedel bör riksdagen besluta om.

Från och med januari 1998 bör även höjd avgift/skatt tas ut på bekämpningsmedel. Beräknad inkomstförstärkning för 1998 är 400 miljoner kronor. Vad som ovan anförts om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel bör riksdagen besluta om.

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 2 om skattepolitikens allmänna riktlinjer,1

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 2.1 om värnskatten,1

  3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt vad i motionen anförts under avsnitt 2.2,1

  4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt grundavdrag enligt vad i motionen anförts under avsnitt 2.3,1

  5. att riksdagen beslutar om ett nytt skikt i skatteskalan enligt vad i motionen anförts under avsnitt 2.4,1

  6. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om reseavdrag, beslutar om en sänkning av gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbete enligt vad som anförts i motionen,1

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 2.6 om bilförmånsbeskattning,1

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.1 om egenavgifter,1

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.2 om sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting,1

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.3 om ram för tillväxt,1

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4 om behovet av internationell kontroll och minimiskatteregler,

  12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt avdragstak enligt vad i motionen anförts under avsnitt 4.1,1

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.2 om nya skalsteg vid förmögenhetsbeskattningen,1

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.2 om reducering av taxeringsvärden vid förmögenhetsbeskattning,1

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.2 om förmögenhetsskatt,1

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.3 om överföring av fastighetsskatten till det kommunala beskattningsområdet,

  17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om takregler enligt vad i motionen anförts under avsnitt 4.3,1

  18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.3 om Californiamodellen,

  19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 4.3 om bostadsrätter,

  20. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om vad i motionen anförts under avsnitt 4.3 om taxeringsvärden på fastigheter ägda av allmännyttan,

  21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skyndsam översyn av skattereglerna för enskilda firmor och handelsbolag enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5,

  22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.1 om framtidsfonder,

  23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukförsäkringsregler för företag med högst tio anställda enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.2,2

  24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till investeringsbidrag på 2 % av anskaffningskostnaden för inventarier enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.2,

  25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.2 om en begränsad reducering av socialavgifterna,2

  26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.3 om rederinäringen,

  27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skatteförslag för enskilda firmor och kommanditbolag/handelsbolag enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.4,

  28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.5 om den effektiva bolagsskatten,

  29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.5 om minimiskattesats för bolagsskatten,

  30. att riksdagen beslutar om en höjning av bolagsskatten från 28 % till 30 % enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.5,1

  31. att riksdagen beslutar om införandet av en bolagsvärnskatt enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.5,1

  32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 5.5 om dubbelbeskattningen,1

  33. att riksdagen beslutar om avdragsrätt för organisationskostnader enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.6,1

  34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 6.1 om mervärdesskatten,1

  35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7 om energi- och miljöskatter,

  36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1 om skatteväxling,

  37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.2 om industrins energibeskattning,

  38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.3 om höjd CO2-skatt,1

  39. att riksdagen beslutar om höjd skatt på CO2 enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.3,1

  40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avfallsskatt enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.4,1

  41. att riksdagen beslutar om höjd dieselskatt enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.5,1

  42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.5 om beskattning av drivmedel,1

  43. att riksdagen beslutar om höjd skatt på mineralolja/smörjolja enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.5,1

  44. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel enligt vad i motionen anförts under avsnitt 7.5.1

Stockholm den 6 oktober 1997

Johan Lönnroth (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Per Rosengren (v)

Gotab, Stockholm 2002

1 Yrkandena 1–10, 12–15, 17, 30–34 och 38–44 hänvisade till FiU.

2 Yrkandena 23 och 25 hänvisade till SfU.