Motion till riksdagen
1997/98:Sk325
av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Skattepolitiken


Innehåll

1 Sammanfattning 

2 Bakgrund 

2.1 Nuvarande skatter 

2.2 Skattekvoten 

2.3 Skatteteori 

2.4 Jämförelser med andra länder 

3 Utgångspunkter för Miljöpartiets analys 

3.1 Behov av skattefinansiering i framtiden 

3.2 Tillväxt ingen automatisk lösning 

3.3 Negativa effekter av höga skatter 

3.4 Våra slutsatser 

4 En grön skatteväxling – höjda miljörelaterade skatter 

4.1 Dagens energiskatter 

4.2 Principer för energirelaterade skatter 

4.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden 

4.4 Energibalanser 

4.5 Tillförsel av energi 

4.6 Inkomster från energirelaterade skatter 

5 Grön skatteväxling - sänkning av andra skatter, m.m. 

5.1 Sänkta skatter, investeringsstöd, fördelningspolitik 

5.2 Företag och offentlig sektor 

5.3 Hushållen 

6 Förslag 1998-2000 

6.1 Direkta skatter på arbete 

6.2 Arbetsgivaravifter 

6.3 Bolags-, kapitalinkomst- och förmögenhetsskatt 

6.4 Fastighetsskatt 

6.5 Skatter på energi 

6.6 Övriga skatter och avgifter 

7 Ekonomiska effekter 

8 Hemställan 

Sammanfattning

Behovet av skattefinansiering av offentliga verksamheter kommer att vara stort även i framtiden. Samtidigt har höga skatter nackdelar och det finns en risk för att flera skattebaser urholkas, bland annat som en följd av en alltmer internationaliserad ekonomi. Våra förslag innebär sammantaget att skattetrycket minskas med 19 mdkr, ca en procent av BNP, år 2000 jämfört med regeringens förslag. Detta finansieras genom sänkta kostnader för arbetslösheten. Miljöpartiet bedömer att den totala skattekvoten kom­mer att ligga kvar på ungefär denna nivå under överblickbar framtid.

Inom ramen för det totala skatteuttaget måste en skatteväxling ske med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor till och med 2000 och ca 100 miljarder inom 15 år. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbets­givaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära 12 procentenheter.

Skatteväxlingen är ett mycket viktigt styrmedel för att få till stånd en genomgripande och långsiktig omvandling av samhället mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna ske på effektivast möjliga sätt behöver samhällets aktörer, företag och hushåll klara långsiktiga politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1998–2000 och därut­över fatta principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.

Motionen innehåller även andra konkreta förslag till förändringar i skattesystem och skatteuttag de närmaste åren. När värnskatten avskaffas 1999 bör ett ytterligare steg i den statliga skatteskalan med 25 procents skatt införas för inkomster över taket i egen­avgifterna (motsvarar f.n. en månads­inkomst på knappt 23.000 kronor).

Som ett led i en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan de närmaste åren föreslås en sänkning av de allmänna egenavgifterna och en omläggning av grundavdra­get i syfte att sänka inkomstskatten för lågavlönade heltids­arbetande. Det finansieras av sänkta kostnader för arbetslösheten till följd av arbets­tids­förkortningen.

Vi avvisar regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur och föreslår i stället, som en administrativ förenkling, att de flesta av nuvarande arbets­givar­av­gif­ter slås ihop till en post.

Höjningen av bilavdraget skall inte finansieras genom att gränsen för avdragsgilla kostnader höjs från nuvarande 6.000 kronor, eftersom det miss­gynnar kollektivresenärer. I stället föreslår vi att reseavdraget görs om till en skatte­reduktion på 30 procent som blir lika mycket värt för både hög- och låg­avlönade.

Vi avvisar förslaget att förlänga det s.k. ROT-avdraget, då detta saknar miljöprofil. I stället föreslår vi i annat sammanhang en ökad satsning på bl.a. allergi- och radonsanering.

Miljöpartiet föreslår att sambeskattningen av förmögenheter upphör från och med inkomståret 1998 och att aktier endast skall värderas till 75 procent av marknadsvärdet. Sambeskattningen är i dag en förlegad kvarleva från det förgångna. Borttagandet av sambeskattningen kan bidra till att öka tillgången på riskkapital och stimulera ett breddat sparande och ägande i svenskt närings­liv. För att finansiera borttagandet föreslår vi en höjning av bolagsskatten från 28 till 29 procent.

Vi föreslår också en vidare utredning om förmögenhetsskattens framtid. Förmögenhetsskatten är idag en skatt i förfall där ägarna till de största förmögenheterna lätt undviker skatten. Regeringens panikförslag är ingen långsiktig lösning.

Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förutsätt­ningslöst får ut­reda hur fastighetsskatten i sin nuvarande form kan växlas ut. Problemet med permanentfastigheter i attrak­tiva fritidsområden måste få en tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisations­vinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.

Vi föreslår att fastighetsskatten för bostäder sänks som ett led i skatteväxlingen. Som ett första steg bör skatten sänkas från 1,7 till 1,5 procent. På sikt bör fastighetsskatten i dess nuvarande form avskaffas.

Bakgrund

2.1 Nuvarande skatter

Totalt beräknas under kalenderåret 1998 den offentliga sektorns inkomster från skatter och avgifter uppgå till 981 miljarder kronor. Det motsvarar ca 53,2 procent av BNP, den s.k. skattekvoten.

Tabell 1 Skatteinkomster 1998
Miljarder kronor och procent av BNP

Mdkr

% av BNP

Inkomstskatter

454,7

24,7

Fysiska personer

Statlig inkomstskatt

34,1

1,9

Kommunal inkomstskatt

300,7

16,3

Egenavgifter

55,2

3,0

Juridiska personer

Bolagsskatt

58,9

3,2

Ofördelbart

3

0,2

Lotteri- och kupongskatt

2,8

0,2

Arbetsgivaravgifter

263,9

14,3

Mervärdesskatt

154,9

8,4

Övriga skatter

118,5

6,4

Punktskatter, konsumtion

Energiskatt

50,9

2,8

Accis+fordonsskatt

6,1

0,3

Tobak

8,5

0,5

Sprit, vin, öl

10,9

0,6

Tullar

3,6

0,2

Övrigt

3,4

0,2

Skatter på egendom

Fastighetsskatt

24,2

1,3

Förmögenhet, arv o gåva

6,7

0,4

Stämpelskatt

4,2

0,2

Avgår: interna poster1

-11,3

-0,6

TOTALT

980,7

53,2

Källa: Egna beräkningar efter budgetproposition 1998

Huvuddelen av skatteinkomsterna härrör från skatt på arbete. Det gäller i första hand fysiska personers inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Men även momsen är i huvudsak en skatt på arbete. Sammanlagt svarar dessa skatter på arbete för drygt 80 procent av de totala skatteinkomsterna.

De viktigaste övriga skatterna är skatter på naturresurser (främst energi­skatten), drygt 5 procent, på bolagsvinster ca 6 procent och på egendom (främst fastighetsskatt och förmögenhetsskatt) ca 3 procent av de totala skatteinkomsterna. Övriga skatter är främst punktskatter på tobak och alkohol, stämpelskatt och tullar, m.m.

2.2 Skattekvoten

Skattekvoten, dvs skatternas andel av BNP, uppgick 1950 till ungefär 20 procent. Däref­ter ökade den stadigt under hela efterkrigstiden fram till ungefär 1980, då skattekvoten närmade sig 50 procent. Därefter har den pendlat mellan 50 och 55 procent och beräknades 1996 uppgå till drygt 53 procent.

Tabell 2 Skatternas fördelning i procent av BNP 1950–1996

1950

1960

1970

1980

1991

1996

Inkomstskatt, fysiska personer

10,3

14,9

21,1

20,0

17,8

20,9

Övriga direkta skatter

0,9

0,8

0,7

0,5

1,1

0,8

Inkomstskatt, m m, jur pers

3,0

2,4

1,8

1,2

1,0

2,5

Arbetsgivaravgifter

1,5

6,0

15,4

17,1

14,8

Moms

1,5

4,2

6,5

8,8

7,5

Övriga indirekta skatter

6,7

7,6

6,3

5,9

6,9

6,8

Totala skatter

20,9

28,7

40,1

49,5

52,7

53,4

Källa: Skattebetalarnas förening, Fakta om skatter och offentlig sektor, 1996:3.

Det är framför allt skatterna på arbete som ökat kraftigt. Totalt har inkomstskatten på fysiska personer, arbetsgivaravgifter och moms mer än fyrdubblats från 10 till 43 pro­cent av BNP mellan 1950 och 1996. Övriga skatter tar en ungefär oförändrad andel av BNP, ca 10 procent.

2.3 Skatteteori

De huvudsakliga motiven för skatter kan vanligen sökas inom någon av följande kate­gorier.

1 Finansiera offentlig verksamhet

2 Påverka inkomstfördelningen

3 Styra resursförbrukningen i en för samhället önskad riktning (s k effektivi­tet­sbring­ande skatter)

4 Påverka den allmänna aktivitetsnivån i ekonomin

Skatter har i allmänhet effekter av olika slag, både önskade och oönskade. Skatterna påverkar således konsumtionens sammansättning, valet mellan arbete och fritid, kon­sumtions-, investerings- och sparandebeslut samt kan ha effekter på utrikeshandeln. ”Snedvridande” skatter ger upphov till en samhällsekonomisk förlust genom de skat­tekilar som uppstår mellan vad köparen betalar och vad säljaren får. Snedvridningen uppstår dock bara för de varor och tjänster som köparen värderar positivt och inte för de effek­tivitetsbetingade skatter som är avsedda att minska utsläpp och annat. Sådana skatter har i stället en ”rättvridande” effekt på priserna.

Två kriterier är vägledande om man vill minimera den samhälls­ekonomiska kostnaden för ett skatteuttag av en viss storlek och med en viss önskad fördelningspolitisk profil: (i) skattebasens känslighet för skattesatsen och (ii) de administrativa kostnader i vid mening som olika system är förenade med. De här kriterierna är grundvalen för två del­vis motstridiga utgångspunkter för beskattning: teorin om optimal beskattning respek­tive principen om neutralitet.

Enligt teorin om optimal beskattning uppstår den minsta samhälls­ekonomiska kostna­den om skatten är högst för objekt och verksamheter som är minst priskänsliga, till ex­empel nödvändighetsvaror. Neutralitetsprincipen utgår i stället ifrån att man skall efter­sträva likformighet mellan olika skatter. Systemet blir då mer robust och möjligheterna till vinster mellan olika typer av skatteplanering minimeras.

2.4 Jämförelser med andra länder

Sveriges skattekvot är hög enligt gängse internationella jämförelser.

Tabell 3 Skattekvot i olika länder 1994

Totala skatteinkomster i procent av BNP

Danmark

51,6

Sverige

51,0

Tjeckien

47,3

Finland

47,3

Belgien

46,6

Nederländerna

45,9

Frankrike

44,1

Polen

43,2

Österrike

42,8

Italien

41,7

Norge

41,2

Tyskland

39,3

Canada

36,1

Japan

27,8

USA

27,6

OECD totalt, ovägt medeltal

38,4

OECD Europa, ”

40,8

Källa: OECD Revenue statistics 1965–1995, 1996 Edition

I verkligheten är dock inte skillnaderna lika stora som framgår av tabellen. Det beror på att skatte- och transfereringssystemen är olika konstruerade i olika länder. I Sverige är de flesta ersättningarna från socialförsäkringar beskattade till skillnad från många andra länder där ett nettobelopp betalas ut. Hos oss ges också stödet till barnfamiljer som en utgift på statsbudgeten i form av barnbidrag, medan det i vissa andra länder dras direkt som ett avdrag på skatten. Om man tar hänsyn till de här olikheterna krymper skillnaderna i utgifts- och skattekvoter avsevärt. Några länder, som Danmark och Neder­länderna, har i stort sett samma utgiftskvot (offentliga utgifter i procent av BNP) som Sverige.

Tabell 4 Den offentliga sektorns utgifter 1990, brutto och netto
Procent av BNP

Procent av BNP

Sveriges avvikelse

Brutto

Netto

Brutto

Netto

Danmark

59,0

53,9

2,0

-0,8

Norge

55,6

45,9

5,4

7,2

Nederländerna

57,8

53,4

3,2

-0,3

Storbritannien

42,6

45,4

18,4

7,7

Tyskland

46,6

49,5

14,4

3,6

Sverige

61,0

53,1

0

0

Källa: ESO, Ds 1994:133, sid 36

Utgångspunkter för Miljöpartiets analys

3.1 Behov av skattefinansiering i framtiden

Det är, enligt vår mening, framför allt tre faktorer som är viktiga att ta hänsyn till när man bedömer det totala behovet av skattefinansiering i framtiden. Det är befolkningsut­vecklingen, investeringsbehovet för en ”grön omställning” samt fördelningspolitiken. Alla tre talar för att behovet av skattefinansiering kommer att vara fortsatt högt de när­maste decennierna.

Befolkningsutvecklingen

En stor del av dagens skattefinansiering går till bidrag, pensioner, omsorg och utbildning för unga och gamla. Skatterna betalas till stor del av ”mellangenerationen”. I framtiden skall allt färre bidra till försörjning och omsorg av allt fler.

Tabell 5 Andel i olika åldersklasser, samt försörjningskvot 1995–2020

Ålder

1995

2000

2005

2010

2015

2020

0–19

24,7

25,1

25,2

24,3

23,4

23,1

20–64

57,9

58,0

57,8

57,4

56,7

56,3

65–s

17,4

17,0

17,0

18,4

19,9

20,6

Försörjningskvot
(0–19 år + 65-w år)/20–64 år

0,73

0,73

0,73

0,74

0,76

0,78

Källa: SCB:s befolkningsprognos till 1995 års långtidsutredning. Alternativet med årlig nettoinvandring av 15.000 personer. Med ingen eller lägre nettoinvandring minskar befolkningsandelen i förvärvsaktiv ålder (20–64 år) snabbare.

Enligt befolkningsprognosen kommer antalet äldre att öka starkt, framför allt efter år 2005. Å andra sidan väntas andelen barn och ungdomar minska. Totalt sett är den s.k. försörjningskvoten ungefär oförändrad fram till 2005, därefter ökar den stadigt men inte dramatiskt. Just nu pågår dock en utveckling där det tar längre tid för ungdomarna att etablera sig på arbetsmarknaden, ibland upp till 25–30 års ålder. Samtidigt lämnar allt fler arbetslivet tidigare i 55–60-årsåldern. Om den utvecklingen fortsätter, kan försörj­ningskvoten drastiskt försämras i framtiden.

Grön omställning

De investeringar som behövs för att ställa om till ett långsiktigt hållbart och resursbe­varande kretsloppssamhället är utomordentligt stora. Professor Olof Eriksson uppskattar exempelvis behovet av investeringar, exklusive industrin, till storleksordningen 50 mil­jarder kronor per år under en period på kanske 25–40 år (Eriksson Olof, Bygg om Sve­rige till bärkraft, ABF:s idé- och faktabibliotek, 1996). En stor del av de investeringarna kommer att komma till stånd på marknadsmässiga villkor förutsatt att de är lönsamma, vilket de blir med den skatteväxling vi föreslår. En mindre del av investeringarna, Olof Eriksson uppskattar andelen till 25 procent, kommer dock sannolikt att behöva hel- eller delfinansieras via offentliga budgetar. För statens del kan det gälla bland annat in­vesteringar i stomjärnvägar, bidrag till länstrafikanläggningar, bidrag under en över­gångstid till investeringar i ny energiteknik, etc.

Fördelning

Som visas i den fördelningspolitiska analysen i årets och förra årets budgetpropositioner finns det en tendens att de ekono­miska klyftorna ökar. Det beror både på förändringar på arbetsmarknaden och på den förda skatte- och besparingspolitiken. Det ställer nu större krav på en aktiv fördelningspolitik från samhällets sida, där omfördelningar i skattesystemet är en viktig, men inte den enda vägen. En annan kompletterande väg som Miljöpartiet förespråkar är en ökad betoning på grundtrygghet i socialförsäkringssystemen, som gör att de med högre inkomster får klara en större del av sitt försäkringsbehov själva genom tilläggsförsäkringar, om de så önskar.

3.2 Tillväxt ingen automatisk lösning

Den offentliga sektorn har, som visats i tabell 2, kunnat byggas ut till sin nuvarande nivå genom att en allt större andel av landets samlade inkomster via beskattning tagits i an­språk för offentlig konsumtion och investeringar eller för omfördelning till hushåll och företag som transfereringar.

Det är viktigt att notera att en ekonomisk tillväxt i sig inte automatiskt ger ökade resurser för att bygga ut den offentligt sektorn. Det beror på att huvuddelen av den registrerade ekonomiska tillväxten är resultatet av en ökad produktivitet i näringslivet. När produktiviteten stiger, ökar de privatanställdas reallöner och köpkraft. Det ger också ökade skatteinkomster, men huvuddelen av ökningen tas i anspråk till att ge också dem som arbetar i eller försörjs av den offentliga sektorn en liknande realinkomstutveckling. Mycket litet blir kvar till ökade reala resurser för att höja produktionen i den offentliga sektorn.

Möjligheten att öka den offentliga sektorns produktionsvolym och service­nivå blir då i huvudsak beroende på i vad mån produktiviteten i den offentliga sektorn själv kan öka. Det sker naturligtvis en sådan produ­k­tivitets­­förbättring också i offentlig verksamhet, men den är betydligt mindre än i näringslivet. Det beror på att det är mycket svårare att rationalisera den typ av personliga tjänster som dominerar i den offentliga sektorn utan att kvaliteten blir lidande. Huvuddelen av den offentliga sektorns produktionstillväxt har därför skett genom att den tagit en successivt allt större andel av de totala resurserna i anspråk genom höjda skatter framför allt under tiden fram till 1980.

Ovanstående betyder inte att tillväxt genom produktivitetsförbättringar i näringslivet saknar betydelse för den gemensamma sektorns storlek. Utan en sådan tillväxt hade det knappast varit politiskt möjligt att höja skatteuttaget såsom skett.

3.3 Negativa effekter av höga skatter

Redan i början av 1950-talet fanns det debattörer som hävdade att vi hade nått en övre gräns för skattetrycket. Det hindrade inte att skattekvoten kunde mer än fördubblas från den nivå som då rådde. Sedan början av 1980-talet har dock skattekvoten stabiliserats vid eller strax över 50 procent av BNP. Det kan sannolikt ses som uttryck för att vi lig­ger nära gränsen för hur höga skatter som kan tas ut utan svåra samhällsekonomiska verkningar.

Det är inte siffran för den samlade skattekvoten i sig som sätter ett tak för skatteutta­get. Det är snarare de negativa bieffekter som uppstår för varje enskild skattebas om skattesatserna blir för höga. Bieffekterna är en följd av hur människors beteende föränd­ras vid successivt ökade skatter. De kan bli särskilt kännbara i takt med att Sverige blir allt mer öppet mot omvärlden och utsätts för en hårdare skattekonkurrens.

Effekter på människors beteende

I skatteteorin brukar man, som tidigare beskrivits, peka på de snedvridande effekter som uppstår om de s.k. skattekilarna blir alltför höga. Höga skatter på arbete kan leda till att mycket nyttigt arbete aldrig blir utfört. Eller också utförs det på den svarta marknaden.

Alltför höga skatter på kapitalinkomster eller förmögenheter kan på motsvarande sätt leda till att människor och företag avskräcks från att ta risker genom att satsa på inves­teringar och företagsamhet. Höga skatter på kapital och företagande ökar också riskerna för främst mindre företag.

Hög moms och punktskatt på varor kan leda till en dämpad konsumtion genom att människor helt eller delvis avstår från att köpa den högbeskattade varan. I många fall är det en avsedd effekt, t.ex. när det gäller varor som är skadliga för miljö eller hälsa. Men det kan också uppstå negativa bieffekter genom att det i stället uppstår en svart marknad.

Ökad internationell skattekonkurrrens

En rad djupgående och allt starkare internationella förändringar försvagar skattebasen för Västeuropas högskatteländer.

Industrialiseringen i snabbväxande asiatiska ekonomier med lågt skatte­tryck försämrade konkurrensen i viss arbetskraftsintensiv industri. Problemen har spritts till låg- och mellanteknologisk industri (t.ex. telefon- och viss elektronikindustri). Östeuropas övergång till marknadsekonomi innebär en ökad skattekonkurrens – dessa länder har låga löner och lågt skattetryck.

USA:s och Storbritanniens industrier utsattes tidigast för den ökade konkurrensen från Asiens och Latinamerikas växande ekonomier, och de har sedan några tiotal år tillbaka sänkt skatter och avreglerat. Därmed har de också ökat konkurrensen mot andra i-länder, däribland Sverige. Fler länder har sedan börjat följa efter, bl.a. i och inom EU. Den ökade skatte­konkurrensen inom EU är idag ett hett debatterat ämne.

Kapitalmarknadens globalisering och arbetsmarknadens europeisering förstärker skattekonkurrensen. Den nya informationstekniken, de öppnade gränserna för både produkter och resurser, de bättre kommunikationerna, nationella avregleringar samt tilltagande global frihandel är delar i en allmän och snabb utveckling mot en alltmer sammanflätad internationell och global ekonomi. Oaktat om Sverige är medlem i EU eller ej blir omvärlds­impulserna snabbt starkare också på skatteområdet – det blir helt enkelt svårare för oss att ha ett väsentlig högre skattetryck. Det gäller både på delar av varuområdet (t.ex. alkohol och tobak), för kapital- och företagsskatter och för skatter på arbete, framför allt för välutbildade och högt avlönade personer.

Risken för skatteläckage och skatteflykt till utlandet är minst för de mest trögrörliga skattebaserna. Hit hör till exempel skatt på baskonsumtion, som mat, kläder och boende.

Hur känsligt för skatteläckage Sverige kommer att vara i framtiden beror givetvis också på hur skatterna i utlandet utvecklas. En faktor som kan komma att tala till Sveriges fördel är att behovet av ökade offentliga insatser, och därmed högre skatter, kommer att vara ännu större i andra länder än i Sverige till följd av åldersförändringar. Det beror på att ”äldrepuckeln” har kommit tidigare i Sverige. Andra industriländer tvingas sannolikt höja sina skattetryck och närmar sig då den svenska nivån. På längre sikt kan en liknande utveckling tänkas även i länder som idag har en ung befolkning och svagt utbyggda välfärdssystem.

Tabell 6 Åldersförsörjningskvoten, 60–w år/20–59 år, i olika länder, procent

1990

2000

2010

2020

Sverige

43,1

41,2

49,1

52,3

EU-länderna (12)

36,4

40,3

45,0

51,6

Danmark

36,6

36,3

45,1

49,9

Tyskland

34,7

45,1

49,7

57,1

Italien

37,5

42,4

49,4

56,9

Nederländerna

30,6

32,0

39,3

47,4

Storbritannien

38,8

39,1

43,4

47,4

Källa: Svenska Kommunförbundet ”Kommunerna fram till 2020”

3.4 Våra slutsatser

Ovanstående diskussion visar på att det finns starka skäl som talar för att behoven av gemensamma insatser kommer att öka ytterligare i framtiden. Om behovet skall tillgo­doses på samma sätt som idag betyder det högre skatter. Samtidigt talar många skäl för ett lägre skattetryck. Behovet av mer resurser till ge­mensamma insatser kommer inte heller att lösas genom en ökad tillväxt byggd på produktivitetsförbättringar i näringslivet.

Vi bedömer att Sverige för närvarande ligger nära den övre gränsen för möjligt totalt skatteuttag. Med hänsyn till de stora behoven inom den offentliga sektorn och nödvändigheten att långsiktigt trygga stabila statsfinanser anser vi det samtidigt svårt att i nuläget utlova någon större sänkning av skattekvoten. Inom ramen för ett i huvuddrag oförändrat totalt skatteuttag skall en skatteväxling ske, med höjda skatter på förbrukning av naturresurser, energi och miljöutsläpp. I gengäld sänks andra skatter, främst på arbete.

Kompletterande strategier

För att klara det ökade behovet av vård och omsorg i framtiden behövs också komplette­rande strategier. Medel kan på lång sikt frigöras genom omprioriteringar av nuvarande statsutgifter. Till exempel minskade kostnader för det militära försvaret och vägbyggen samt en satsning på grundtrygghet i socialförsäkringarna, vilket på sikt minskar kostna­derna för t.ex. pensioner.

Det är också nödvändigt att vi öppet och förutsättningslöst diskuterar om mer av om­sorg och omhändertagande kan ske inom det som vi brukar kalla den informella sektorn. En sådan utveckling underlättas med en snabb sänkning av arbetstiden till i första hand 35 timmar i veckan.

En grön skatteväxling – höjda miljörelaterade skatter

En grön skatteväxling med höjda energi-, råvaru- och utsläppsskatter och lägre skatter på främst arbete är den viktigaste ingrediensen i Miljöpartiets skattepolitik. Vi anser att ambitionen bör vara en skatteväxling på ca 100 miljarder kronor inom 15 år, varav ca 25 miljarder de närmaste tre åren.

För att ge en mer konkret bild av hur en sådan skatteväxling skulle kunna se ut har vi i en kalkyl räknat fram ett scenario med en skatteväxling av den storleksordningen. Skat­tehöjningarna i kalkylen avser de energirelaterade skatterna, eftersom det främst är de som kan ge underlag för en större skatteväxling då energi är en relativt stabil skattebas. Vi har inte i scenariot räknat in andra typer av miljörelaterade skatter och avgifter. Det betyder dock inte att inte sådana kan vara motiverade och viktiga i många fall.

4.1 Dagens energiskatter

Dagens energirelaterade skatter är ett delvis osystematiskt lapptäcke av olika skatteslag, skilda skattenivåer, undantag och nedsättningar. Det beror på att det växt fram under lång tid delvis som resultat av politiska kompromisser och under hänsynstagande till olika särintressen. I det här avsnittet ges en grov översikt utan att nämna några siffror.

Fossila bränslen

På fossila bränslen uttas dels en s k energiskatt, dels en koldioxidskatt. Energiskatten får ses som en allmän skatt på energiförbrukning, vars storlek varierar mellan olika bräns­len. Den är väsentligt högre för drivmedel till motordrivna fordon, dvs bensin och die­sel, beroende på att den här också skall täcka kostnader för väghållning, m.m.

Koldioxidskatten beräknas efter respektive bränsles kolinnehåll och omräknas sedan till en skattesats per liter, kubikmeter eller ton för de olika bränslena.

Industrin betalar för närvarande ingen energiskatt och bara hälften av koldioxid­skatten.

Förutom dessa skatter finns också speciella miljöskatter/avgifter för bl a svavel och kväveoxider. Dessa är viktiga som ekonomiska styrmedel, men ger inga eller små inkomster och behandlas inte i den här motio­nen.

Biobränslen

Den absoluta huvuddelen av dagens biobränsleanvändning är inte föremål för någon handel på marknaden. Biobränslen är befriade från energi- och miljörelaterade skatter, men då de är arbetsintensiva belastas de av relativt sett större skatter på arbete än t ex fossila bränslen. Någon särskild energi­skatt tas inte ut vilket stimulerar biobränslean­vändning. Koldioxidskatt tas inte heller ut, eftersom det anses att biobränsleanvändning inte ger något nettoutsläpp av koldioxid, då de utsläpp som bildas vid förbränning åter tas upp av ny växtlighet.

El

Skatt på el tas ut i två led, dels vid produktion av el, dels i samband med konsumtionen. Skatten i produktionsledet som är ganska liten, tas ut dels på el från kärnkraftverk, dels från vattenkraftverk i form av en fastighetsskatt. Skatten på el från kärnkraftverk motiveras bland annat med kärnkraftens miljörisker. Fastighetsskatten på vattenkraftverk är baserad på taxeringsvärdet, som stiger i takt med stigande elpriser. Därmed får samhället del av de s.k. lägesräntor som annars ägarna till vattenkraftverken skulle kunna tillgodogöra sig när elpriset stiger vid en energiomställning.

I konsumtionsledet tas en energiskatt ut som till sina motiv väl ungefär motsvarar energiskatten på fossila bränslen (dvs en ganska oklar blandning av fiskala och energi­politiska motiv). Industrin är befriad även från energiskatten på el.

Mervärdesskatt (moms)

Mervärdesskatt utgår på all energiförsäljning. Skatten beräknas på produktpriset inklu­sive ovan nämnda punktskatter (energiskatt, koldioxidskatt och ev miljöavgifter). Efter­som momsen är avdragsgill för företag som köper energi, är det i realiteten endast hos slutförbrukare, dvs hos hushållen, som momsen på energiinköp slår igenom som en ex­tra kostnad. I kalkylerna har vi alltså bara räknat in momsinkomster på den energi som förbrukas av hushåll inkl bostadssektorn.

4.2 Principer för energirelaterade skatter

För det fortsatta arbetet med att utveckla en skatteväxlingsmodell är det viktigt att för­söka precisera mer tydliga principer och en genomtänkt struktur för de energirelaterade skatterna. Det är viktigt när de skatterna, enligt vår uppfattning, bör få en starkt ökad betydelse som styrmedel mot ett kretsloppssamhälle samtidigt som de kommer att svara för en ökad andel av finansieringen av offentlig verksamhet.

Energiskatten

Motiven och sättet att beräkna den s k energiskatt som idag tas ut med varierande belopp på både fossila bränslen och elektricitet behöver preciseras.

Motivet för energiskatten bör vara att befrämja en allmän hushållning med energire­surser oavsett energislag och användningsområde. Att det finns en sådan allmän ener­giskatt som är oberoende av graden av farliga miljöutsläpp blir viktigt i en framtid när energiförsörjningen bör baseras till allt större del på förnyelsebara och miljövänliga energislag. Eftersom även tillgången på sådan energi är begränsad blir det nödvändigt att hålla nere den allmänna energiförbrukningen, vilket bör vara en av energiskattens uppgifter. Energiskatten garanterar därmed också att det finns en långsiktig skattebas i energiför­brukningen även den dag när den i huvudsak grundas på förnyelsebara och miljövänliga energislag.

Med hänsyn till syftet med skatten föreslås att den utgår som en enhetlig skatt per kWh oberoende av energislag och användare. Som utgångspunkt har vi valt dagens nivå för energiskatten på eldningsolja, ca 7,5 öre/kWh. Den föreslås preliminärt höjas med 1 öre/kWh varje år fr o m 1998 så att den når nivån 20 öre/kWh år 2010. Energiskatten för olika energislag och användningsområden får successivt konvergera mot denna enhet­liga skatte­nivå.

Motivet med energiskatten gör att den del av energiskatterna på drivmedel, dvs bensin och dieselolja, som egentligen är till för att bekosta vägväsendet, vägolyckor, m.m. bryts ut från energiskat­ten och ges en särskild beteckning vägkostnadsansvar.

Energiskatten tas ut vid den slutliga energileveransen till förbrukaren vare sig denne är företag, hushåll eller offentlig sektor. I kraft- och fjärrvärmeverk tas alltså energiskatten ut vid leveransen av färdig el och värme till slutförbrukare, ej vid bränsleleveransen till produktionsanläggningarna.

Produktions- och miljörelaterade skatter

Den allmänna energiskatten kompletteras med speciella skatter i produktionsledet för olika energislag av miljöskäl eller andra skäl. De viktigaste av dessa skatter beskrivs nedan.

Koldioxidskatt tas ut på kolinnehållet i alla fossila bränslen. Som utgångspunkt har använts dagens nivå som motsvarar ca 37 öre per kg CO2-utsläpp. Det motsvarar exem­pelvis 87 öre per liter bensin eller 10 öre per kWh av energiinnehållet i bensinen. För naturgas blir CO2-skatten lägre per kWh och för kolprodukter högre, beroende på det varierande kolinnehållet i förhållande till energiinnehållet i olika bränslen. Nivån på koldioxidskatten föreslås preliminärt höjas med 10 öre per kg årligen fram till år 2010. Det innebär exempelvis att koldioxidskatten blir ca 3,90 kr/l bensin år 2010.

Idag betalar industrin bara hälften av koldioxidskatten men med särskilda nedsättningsregler för den energikrävande industrin. I kalkylen har vi räknat med att skatten även för industrin successivt närmar sig den allmänna nivån och når denna senast år 2010 för den energiintensiva industrin (se dock senare diskussion om nedsättningar).

Skatt på kärnkraftsel tas ut bl.a. för att beakta kärnkraftens externa effekter som risk för kärnkraftsolycka, radioaktiva utsläpp under bränslecykeln och kostnader för slutför­varing. Skatten sätts på en sådan nivå att den successivt gör kärnkraften alltmer olönsam och därmed styr mot en avveckling. I kalkylen har vi preliminärt räknat med att skatten höjs från nuvarande 2,2 öre/kWh med 1 öre/kWh varje år från 1997 upp till ca 15 öre/kWh år 2010.

Skatt på vattenkraft tas ut i form av en fastighetsskatt för att dra in de lägesräntor som vattenkraftverkens ägare kan tillgodoräkna sig när elpriserna stiger i takt med att kärnkraften avvecklas och ny dyrare kraft (främst kraftvärme och vindkraft) kommer in på marknaden. När kärnkraften avvecklas kommer elpriserna att stiga, vilket höjer taxeringsvärdena på vattenkraftverken, vilket ger ökade inkomster från fastighetsskatten. Detta kan vid behov kompletteras med förändringar i skattesatsen så att skatteinkomsterna från vattenkraften årligen höjs med ca 1 öre per produ­cerad kWh upp till ca 14 öre/kWh år 2010.

Skatt på kärnkrafts- och vattenkraftsel bör i princip tas ut i produktions­ledet, dvs vid leveransen från respektive anläggning2. Koldioxidskatten tas av praktiska skäl ut samti­digt som energiskatten vid leveransen till slutförbrukaren av bränslet. När fossila bräns­len levereras som insatsvara i kraft- eller fjärrvärmeproduktion tas dock koldioxskatten, till skillnad från energiskatten, ut vid leveransen till kraft- eller fjärrvärmeverket.

4.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden

Med den struktur och de preliminära skattenivåer som föreslås ovan erhålls följande prisutveckling för viktigare energislag och användningsområden. Priset anges uttryckt i 1997 års prisnivå, dvs vi har inte räknat in någon inflation. Exemplet bygger på att själva produktpriset, exkl skatt, ökar med 1 procent årligen för fossila bränslen och 4 procent årligen för el. Den snabbare prisutvecklingen för el antas vara en följd av kärn­kraftavvecklingen och introduktion av dyrare vindkraft och kraftvärme. För biobränslen har antagits att priset, exkl skatt, ökar med 1 procent om året bland annat för att stimulera skogsägarna att upplåta avverkningsrester i stora kvantiteter.

Industri

Tabell 7 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på olika energislag för energiintensiv resp övrig industri.

Tabell 7 Prisjämförelser industri. Kr/kWh

Bas

Miljöpartiet

Ökning kr/kWh

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Energiintensiv industri

exkl moms

Olja

0,19

0,24

0,33

0,55

0,77

0,58

Kol

0,15

0,18

0,24

0,38

0,53

0,38

Naturgas

0,15

0,18

0,23

0,37

0,51

0,36

El

0,23

0,26

0,32

0,49

0,63

0,40

Övrig industri

exkl moms

Olja

0,22

0,32

0,42

0,62

0,79

0,57

Naturgas

0,15

0,24

0,34

0,54

0,71

0,56

El

0,28

0,33

0,45

0,60

0,70

0,52

Biobränsle

0,12

0,12

0,12

0,21

0,32

0,20

Fjärrvärme

0,32

0,34

0,38

0,48

0,57

0,25

Energipriserna i industrin ökar snabbt när nuvarande befrielse från energi­skatten och rabatter på koldioxidskatten successivt tas bort. Vi har i kalkylen antagit att industrin betalar fulla skatter år 2010 (se dock senare resonemang om eventuella behov av undan­tag).

Av tabellen framgår att med gjorda antaganden ökar priserna på olja snabbare än på el. Olja är billigare än el 1997 men något dyrare år 2010. Det beror främst på att koldiox­idskatten ökar snabbare än de skatter som påverkar elpriset.

Transporter

Tabell 8 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt, för landsvägs­transporter resp järnväg.

Tabell 8 Prisjämförelser transporter. Kr/kWh där ej annat anges

Bas

Miljöpartiet

Ökning kr/kWh

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Persontransporter

inkl moms

Bensin, kr/l

8,50

8,90

9,76

11,92

14,09

5,59

Bensin

0,97

1,02

1,11

1,36

1,61

0,64

El järnväg

0,32

0,37

0,51

0,68

0,78

0,46

Godstransporter

exkl moms

Diesel, kr/l

4,76

5,08

5,98

8,47

10,86

6,10

Diesel

0,48

0,51

0,60

0,85

1,09

0,61

El järnväg

0,28

0,33

0,45

0,60

0,70

0,42

Priset på bensin ökar från ungefär 8,50 kr/l idag till ca 14 kr/l år 2010. Prisutveck­lingen på bensin är i procent räknat långsammare än för elektricitet till järnväg. Räknat i absoluta tal ökar dock prisdifferensen från 65 öre/kWh 1997 till drygt 80 öre år 2010. Det borde påverka järnvägens konkurrenskraft positivt.

Detsamma gäller jämförelsen av energipriserna för godstransporter, där dagens diffe­rens på ca 20 öre/kWh ökar till ca 40 öre/kWh år 2010.

Tabellen visar vidare att priset på dieselolja ökar väsentligt snabbare än för bensin. Den främsta orsaken är att vi räknat med att skatten för vägkostnadsansvaret, som idag är drygt 1 kr/liter för dieseln höjs till samma nivå som för bensinen fram till år 2010 eller till ca 2,80 kr/liter.

Uppvärmning av bostäder

Tabell 9 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt, för olika sätt att värma upp bostäder.

Tabell 9 Prisjämförelser bostadsuppvärmning. Kr/kWh där ej annat anges

Bas

Miljöpartiet

Ökning kr/kWh

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Uppvärmning hushåll

inkl moms

Oljeeldning, kr/l

4,36

4,77

5,61

7,73

9,86

5,50

Oljeeldning

0,44

0,48

0,56

0,77

0,99

0,55

Eluppvärmning

0,71

0,72

0,78

0,94

1,08

0,38

Biobränsle

0,15

0,15

0,15

0,26

0,40

0,25

Fjärrvärme

0,40

0,42

0,48

0,60

0,71

0,31

Även här ökar oljepriset snabbare än elpriset. Differensen minskar från ca 25 öre 1997 till ca 10 öre år 2010. Mest fördelaktigt, i absoluta tal, utvecklas dock priserna på biobränsle och fjärrvärme. Båda energislagen förbättrar sitt avstånd från elvärme med storleksordningen 10 öre/kWh under perioden. Det torde vara nödvändigt för att göra kon­vertering till individuell biobränsleeldning och till fjärrvärme attraktivt. Sannolikt är dock inte den ökade prisskillnaden tillräcklig för att stimulera en konvertering bort från olje- och eluppvärmning i stor skala. Det kan också behövas någon form av investe­ringsstöd under en övergångsperiod.

Det angivna priset på biobränsle avser pelletter eller motsvarande som köps in. För bränsle från egen skog har vi räknat med att man inte skall behöva betala moms, där­emot någon form av schablonberäknad energiskatt.

4.4 Energibalanser

För att kunna beräkna de långsiktiga inkomsterna från en skatteväxling är det nödvän­digt att upprätta långsiktiga balanser över energiförbrukningen som kan ligga till grund för kalkylerna. Balanserna, som bygger på de allmänna riktlinjerna i vår energimotion, har tagits fram enligt några olika metoder.

Efterfrågan på energi

Efterfrågan på de olika energislagen har i kalkylen beräknats som en funktion dels av vissa allmänekonomiska antaganden, dels som en funktion av prisutveckling och upp­skattade priselasticiteter.

Kalkylen bygger på att BNP ökar med 2 procent om året och att energi­förbrukande aktiviteter (bilåkning, antalet energikrävande hushållsmaskiner, m m) ökar i en något snabbare takt än BNP (ytterligare 1 procent om året). Å andra sidan pågår det hela tiden, och oberoende av prisutvecklingen på energi, en teknisk utveckling mot effektivare energianvändning (bränsle­snålare bilar, etc) som har kalkylerats till 3 procent om året. I stort sett tar dessa antaganden ut varandra och medför en konstant energiförbrukning vid en oförändrad prisnivå på energi.

Efterfrågan på energi påverkas också starkt av prisutvecklingen. Det sker på två sätt. Dels sker det en viss minskning av energikrävande aktiviteter (mindre bilåkning, mins­kad lägenhetsyta, etc) när energipriset ökar. Dels stimulerar högre energipriser fram en ytterligare energieffektivisering. I kalkylen har vi beaktat detta genom att föra in anta­ganden om priselasticiteter. De antaganden vi fört in varierar i allmänhet mellan 0,1 och 0,3. Det betyder i klartext att om priset fördubblas så sjunker förbrukningen med mellan 10 och 30 procent. (Några antaganden om priselasticiteter är hämtade från rapporter till skatteväxlingskommittén. Andra är tills vidare insatta försöksvis av oss där vi ännu inte hittat någon forskning eller beräkningar på området.)

Med de här antagandena minskar den totala energiförbrukningen med drygt 11 procent fram till år 2010. Fördelningen på användningsområden framgår av tabell 10.

Tabell 10 Energianvändning 1997–2010, TWh3

Bas

Miljöpartiet

Minskning %

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Industri

Energiintensiv industri

67

66

64

59

56

-17

", returlutar massaind.

30

30

30

30

30

0

Övrig industri

34

34

34

33

32

-5

Summa industri

131

131

127

122

118

-10

Transporter

79

78

76

71

67

-15

Övrigt

158

157

154

147

140

-11

Förluster, m m

17

17

17

17

17

-3

TOTALT

386

383

374

356

342

-11

4.5 Tillförsel av energi

Tillförselscenariot har konstruerats från följande utgångspunkter. Kärnkraften antas av­vecklas till år 2010. Kärnkraftselen ersätts främst av energieffektivisering och sparande, biobränsleeldad kraftvärme och vindkraft. För att en så snabb utbyggnad av biobränsle­eldad kraftvärme skall vara möjlig måste en del av den nuvarande eluppvärmningen av bostäder och lokaler ersättas med fjärrvärme.

Vidare förutsätts att el- och oljeuppvärmning i viss utsträckning ersätts av individuell (eller gruppcentraler o d) uppvärmning med biobränslen. Vi antar, bl a av hänsyn till den biologiska mångfalden, att ökningen av biobränsle­förbrukningen begränsas till ca 40 TWh fram till 2010. Huvud­delen av denna ökning går åt till att ersätta kärnkraften. Det inne­bär att det inte finns potential att före 2010 ersätta någon större del av bensin- och die­selförbrukningen med biobränslebaserade drivmedel.

I det följande beskrivs scenariot mer i detalj.

Fossila bränslen

Tillförseln av fossila bränslen utvecklas enligt tabell 11.

Tabell 11 Tillförseln av fossila bränslen. TWh Inkl insatsbränsle i kraft- och fjärrvärmeproduktion

Bas

Miljöpartiet

Förändr %

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Bensin

51

51

49

46

44

-15

Diesel

26

25

24

21

20

-24

Olja

63

62

59

51

45

-30

Kol

19

19

19

19

14

-32

Naturgas

8

8

8

8

8

0

Summa fossila bränslen

166

164

158

145

130

-20

Varav i fjärr- o kraftvärme

20

20

20

20

15

-25

Den minskade förbrukningen av bensin beror främst på minskad bilåkning och bräns­lesnålare bilar till följd av prisökning. För dieselolja minskar bränsleförbrukningen med 24 procent av samma skäl.

Minskningen av oljeförbrukningen sker främst genom effektivare energiutnyttjande till följd av prisökning. En mindre del beror på att oljeeldning för husuppvärmning ersätts med fjärrvärme eller individuell biobränslebaserad uppvärmning.

Förbrukningen av olja, kol och naturgas som insatsbränsle i kraft- och fjärrvärmeverk minskar till följd av övergång till biobränsleeldning.

Totalt sett minskar förbrukningen av fossila bränslen med 23 procent. Det innebär i stort sett att också koldioxidutsläppen minskar lika mycket.

El

Tillförseln av el framgår av tabell 12.

Tabell 12 Tillförsel av el. TWh

Bas

Miljöpartiet

Förändr %

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Vattenkraft

65

65

65

65

66

2

Kärnkraft

66

64

60

34

4

-94

Vindkraft

0

0

1

6

11

Solenergi

0

0

0

0

2

Industriellt mottryck

4

4

4

4

5

25

Oljekondens

1

1

1

1

1

0

Nettoimport(+)/export(-)

0

1

-2

-2

-2

Summa el exkl kraftvärme

136

135

129

108

87

-36

Tillkommer kraftvärme

5

5

6

12

20

Totalt inkl kraftvärme

141

139

135

120

107

-24

Produktionen av vattenkraft, industriellt mottryck och oljekondens antas oförändrad eller öka något. Det sista kärnkraftverket stängs under år 2010. Kärnkraften ersätts i huvudsak på tre sätt.

Den totala elförbrukningen minskar med 25 procent. Det beror dels på effektivare elanvändning till följd av högre elpriser, dels på att en del av eluppvärmningen av bo­städer och lokaler ersätts av fjärrvärme eller individuell biobränsleeldning. Av den be­räknade elförbrukningen i elupp­värmda hus år 2010, ca 26 TWh, ersätts ungefär 25 pro­cent med fjärrvärme och lika mycket med biobränsleeldning i individuella pannor eller mindre gruppcentraler. En sådan konvertering har dubbel effekt. Dels minskar elan­vändningen. Dels skapas ytterligare fjärrvärmeunderlag för en ökad produktion av kraft­värme.

Produktionen av el från vindkraft byggs ut mycket kraftigt till 12 TWh år 2010. Men den allra största ökningen av elproduktionen står kraftvärmen för. Kalkylen bygger på att drygt 60 procent av befintligt och nyskapat fjärrvärmeunderlag utnyttjas för samtidig produktion av elektricitet. I huvudsak sker detta i biobränsleeldade anläggningar. Härvid har vi antagit att det fram till 2005 sker med konventionell teknik och efter 2005 till en betydande del med biogasteknik som ger ett väsentligt högre elutbyte.

Biobränslen

Tillförseln av biobränslen framgår av tabell 13.

Tabell 13 Tillförsel av biobränslen. TWh

Bas

Miljöpartiet

Förändr %

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Returlutar massaindustrin

30

30

30

30

30

0

Biprodukter massa- o träindustri

16

16

16

16

16

0

Enskild eldning

12

12

13

15

18

50

Fordonsbränslen

0

0

0

0

0

Insats i fjärr- och kraftvärme

18

18

21

33

55

198

Summa biobränslen

76

76

79

95

118

55

Tillförseln av returlutar och biprodukter i massa- och träindustrin har inte närmare analyserats utan antas vara oförändrad.

Den enskilda eldningen med biobränslen ökar med drygt 50 procent, främst till följd av konvertering från elvärme, i någon mån också från oljeeldning. Den enskilda eld­ningen omfattar både eldning med ved från egen skog och med inköpta bränslen som pelletter, etc. Eldningen kan ske i den enskilda fastigheten eller i mindre gruppcentraler i villaområden, etc.

Kalkylen räknar inte med någon större användning av biologiska bränslen som driv­medel för fordon beroende på att huvuddelen av ökningen av biobränsleanvändningen reserverats för ersättning av kärnkraften.

Huvuddelen av den ökade biobränsleanvändningen sker i kraftvärmeverk som produ­cerar både el och bränsle.

Totalt ökar biobränsleanvändningen under perioden med drygt 40 TWh. Om man bort­ser från returlutarna, biprodukterna i massa- och träindustrin och vedeldningen från egen skog, så mer än tredubblas den övriga ”kommersiella” biobränsleanvändningen.

Total tillförsel

Den totala energitillförseln sammanfattas i tabell 14. Posten ”övrigt” omfattar spill­värme samt den uppväxlingsvinst som görs i värmepumpar som används i fjärrvär­meproduktion. Energitillförseln till elproduktion i kraftvärmeverk ingår i biobränslen och fossila bränslen.

Tabell 14 Total energitillförsel 1997–1998. TWh

Bas

Miljöpartiet

Förändr %

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Fossila bränslen

166

164

158

145

130

-22

El exkl kraftvärme

136

135

129

108

85

-37

Biobränslen

76

76

79

95

118

55

Övrigt

8

8

8

8

8

0

TOTALT

386

383

374

356

341

-12

4.6 Inkomster från energirelaterade skatter

Fördelat på skatteslag

Med de energirelaterade skatter och den energibalans som antagits ovan har vi beräk­nat hur de totala skatteinkomsterna från energirelaterade skatter utvecklas. Tabell 15 visar skatteinkomsternas utveckling fördelat på skatteslag.

Tabell 15 Skatteinkomster fördelade efter skatteslag, mdkr

Bas

Miljöpartiet

Ökning mdkr

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Vägkostnadsansvar

20

20

20

20

20

0

Produktionsskatt el

2

4

6

10

10

8

Koldioxidskatt

15

19

26

41

53

37

Energiskatt

22

25

31

44

56

34

Moms

17

17

19

21

23

6

TOTALT

77

85

101

135

162

85

Totalt ökar skatteinkomsterna vid de föreslagna skattesatserna med 85 miljarder kronor fram till 2010, vilket är drygt en fördubbling jämfört med idag. Om förbrukningen av energi hade sett precis likadan ut år 2010 som år 1997 skulle skatteinkomsterna ha blivit drygt 210 miljarder kronor, en ökning med 130 mdkr. Det betyder att skattesatserna i genom­snitt ungefär tredubblas mellan åren 1998 och 2010. Men till följd av att de höjda skattesat­serna har avsedd effekt, att sänka den totala energiförbrukningen och styra om till mil­jövänligare energislag, reduceras intäktsökningen i kalkylen avsevärt.

Av tabellen framgår att den absolut största delen av inkomstökningarna faller på kol­dioxidskatten och den allmänna energiskatten. Av dessa är det bara den allmänna ener­giskatten som kan betraktas som en på mycket lång sikt hållbar skattebas.

Fördelat på sektorer

Hur de höjda energiskatterna belastar olika samhällssektorer framgår av tabell 16.

Tabell 16 Sektorsvis fördelning av höjda energiskatter. Mdkr

Bas

Miljöpartiet

Ökning mdkr

1998

1998

2000

2005

2010

1998–2010

Hushåll inkl bostäder

53

57

63

78

89

36

Offentlig sektor

7

8

9

11

13

6

Energiintensiv industri

2

3

6

14

20

18

Övrig industri

2

3

5

9

11

9

Transportföretag

7

8

9

14

17

10

Övriga företag

6

7

8

10

12

6

TOTALT

77

85

101

135

162

85

Av tabellen framgår att huvuddelen av de energirelaterade skatterna idag belastar hus­hållssektorn inkl bostäder. Av totalt 53 mdkr faller 26 mdkr på olika skatter på bensin medan resten till stor del består av skatter på olja, el och fjärrvärme för bostadsupp­värmning. Skattebelastningen på hushållen ökar med 70 procent under perioden.

Den största relativa ökningen av skatteinkomsterna står dock industrin för. Det beror på att industrin idag är nästan befriad från energirelaterade skatter. Kalkylen bygger på att industrins skatteförmåner successivt tas bort under perioden och att de år 2010 beta­lar i stort sett samma skatter som andra samhällssektorer. Även transportföretagen får betydande höjningar.

Hur de höjda energirelaterade skatterna belastar olika samhällssektorer är ett viktigt underlag inför den andra delen av skatteväxlingen: att bestämma vilka skatter som skall sänkas och med hur mycket och om undantag från höjda energiskatter måste göras i vissa fall. Liksom att bestämma om någon del av de ökade skatteintäkterna skall reserveras för investeringsbidrag. Detta diskuteras i nästa kapitel.

Grön skatteväxling – sänkning av andra skatter, m.m.

5.1 Sänkta skatter, investeringsstöd, fördelningspolitik

Den gröna skatteväxling vi föreslår är det främsta styrmedlet för att ge omställningen till ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle en avgörande skjuts framåt. En sådan om­ställning kommer att kräva en omfattande ombyggnad av den svenska infrastrukturen inom bland annat, energi-, transport- och avfallshanteringsområdena. Produktionsappa­raten måste på många områden förnyas.

Dessa investeringar skall på normalt sätt bekostas inom näringslivet och av aktörerna på energimarknaden, där de kommer att stimuleras fram av den ändrade kost­nadsstruktur som en skatteväxling leder till. För att påskynda omställningen behövs dock i vissa fall sannolikt också kompletterande statliga investeringsbidrag under en övergångsperiod. Vissa investeringar, framför allt inom kollektivtrafiken, finansieras till en större del direkt över offentliga budgetar. Sådana investeringar och investerings­bidrag måste därför prioriteras i de offentliga budgetarna på såväl statlig som kommu­nal nivå. Även regelverken måste ses över så att sådana prioriteringar underlättas.

Utgångspunkten för en skatteväxling är naturligtvis det som ligger i själva ordet, att höjda skatter på ett område skall kompenseras av sänkta skatter på ett annat område. Skattesänkningarna bör också utformas så att negativa industripolitiska och fördelnings­politiska effekter motverkas. Det innebär att såväl skattesatser som avdragsmöjligheter för flera olika skatter kan behöva justeras. Det är också viktigt att inom statsbudgetens ram uppmärksamma behovet av kompletterande fördelningspolitiska åtgärder för grup­per som inte betalar inkomstskatt och som därför inte direkt kompenseras genom skatte­växlingen.

Den viktigaste skattesänkningen är, som tidigare påpekats, sänkta skatter på arbete.

Tabell 17 Fördelning av skattesänkningar, m.m. Mdkr

1998

2000

2005

2010

Till hushåll inkl bostäder

3,6

10,2

24,5

35,9

Till företag och offentlig sektor

5,0

14,2

33,9

49,5

TOTALT

8,6

24,4

58,4

85,4

I det följande beskriver vi mer i detalj hur skattesänkningar och övriga åtgärder kan ut­formas dels för näringslivet och den offentliga sektorn, dels för hushållssektorn.

5.2 Företag och offentlig sektor

Kompensationen till företagen och den offentliga sektorn skall ha inriktningen att sänka kostnaderna för arbete. Det bästa sättet att åstadkomma detta är genom en sänk­ning av arbetsgivaravgifterna. Tabell 18 visar ett räkneexempel där huvuddelen av det tillgängliga utrymmet används för sänkta arbetsgivaravgifter medan en mindre del (15–20 procent) disponeras för att vid behov kunna göra riktade åtgärder i form av nedsätt­ningar till den energiintensiva industrin och transportföretagen.

Tabell 18 Kompensation till företag och offentlig sektor. Mdkr

1998

2000

2005

2010

Sänkta arbetsgivaravgifter, %, ackum.

0,43

1,29

3,44

5,59

Sänkta arbetsgivaravgifter

3,3

9,9

26,3

42,7

Reserv för nedsättningar och in­vesteringsavdrag

1,7

4,3

7,7

6,8

TOTALT

5,0

14,2

33,9

49,5

Av tabell 19 framgår hur olika delsektorer påverkats totalt av höjda respektive sänkta skatter i skatteväxlingen. Årtalet 2010 har valts som exempel.

Tabell 19 Effekter av skatteväxling på delsektorer år 2010. Mdkr

Höjning

Sänkning

Netto

Offentlig sektor

6,3

14,3

-8,0

Energiintensiv industri

18,0

2,8

15,2

Övrig industri

9,5

6,0

3,5

Transportföretag

9,8

0,9

8,9

Övriga företag

5,9

18,7

-12,8

Reserv för nedsättningar

6,8

-6,8

TOTALT

49,5

49,5

0,0

Generella eller selektiva sänkningar?

Det har diskuterats om sänkningen av arbetsgivaravgifterna skall vara generell och lika för alla eller om tillgängliga medel skall disponeras för riktade och större insatser på vissa områden.

Om sänkningen görs generell kan den enligt räkneexemplet komma att uppgå till knappt 6 pro­centenheter fram till 2010. I debatten om skatte­växling hävdas ibland att mindre generella sänkningar av arbetsgivar­avgifterna inte skulle vara tillräckligt stora för att uppnå påtagliga positiva effekter på sysselsättningen. I stället har förslag framförts att genomföra större lättnader inom vissa begränsade områden, framför allt inom ”tjänsteområdet”, exempelvis för vissa hushållstjänster.

Även om det finns argument för en sådan selektiv sänkning har vi ändå stannat för att föreslå att sänkningen skall göras i huvudsak generell. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna med ca 6 procentenheter som en del i en skatteväxling bör, genom de förändringar i prisrelationer som detta åstadkommer, kunna få en klar effekt på den långsiktiga sysselsättningen. Detta i synnerhet om också den direkta skatten på arbete i form av egenavgifter och direkt inkomstskatt sänks ungefär lika mycket. Det betyder sammanlagt en skattelättnad på arbete med nära 12 procentenheter.

Av tabell 19 framgår också klart att redan en generell sänkning av arbetsgivaravgif­terna för alla medför en kraftig stimulans för tjänstesektorerna. Det är den offentliga sektorn och gruppen ”övriga företag” (som främst består av tjänsteföretag) som är vin­nare på en skatteväxling eftersom de förbrukar litet energi.

De energiintensiva företagen

Tabell 19 visar också klart att den energiintensiva industrin och transportföretagen får en ökad skattebelastning vid en skatteväxling av den omfattning vi föreslår. Det är en i grunden avsedd effekt för att stimulera till en effektivare energianvändning i dessa före­tag och också till att påverka konsumtionsmönstret i samhället till nackdel för energiin­tensiva produkter och transporter. I kalkylen och i slutresultatet i tabell 19 är både en effektivare energianvändning och en påverkan på konsumtionsmönstret inräknade.

För att få ett begrepp om storleksordningen av den ökade skatte­belastningen på de energiintensiva sektorerna kan denna ställas i relation till omsättningen i dessa sektorer. Den energiintensiva industrin (massa- och pappersindustri, järn- och stålverk, etc.) om­satte 1994 i storleksordningen 230 miljarder kronor, något beroende av hur den definie­ras. Den ökade skattebelastningen netto efter energibesparande åtgärder uppgår enligt kalkylexemplet (tabell 19) till knappt 7 procent av omsättningen. De genom­snittliga prishöjningarna på sektorns produkter kommer att ligga något högre.

Den ökade skattebelastningen på transportföretagen påverkar främst lastbilstranspor­terna. Lastbilstransporterna hade 1995 en samlad fraktintäkt på knappt 22 miljarder kro­nor. Den ökade skattebelastningen enligt tabell 19 motsvarar därmed, mycket grovt, omkring 40 procent av dagens omsättning.

Den utländska konkurrensen

Den ökade skattebelastningen på de energiintensiva företagen skulle inte vara något problem om dessa inte var utsatta för utländsk konkurrens eller om de utländska konkur­renterna påverkades av samma skatteomläggningar vid samma tidpunkt. Slutresultatet skulle då bli det avsedda, kraftiga incitament för energieffektivisering inom de berörda branscherna men sannolikt ändå ganska kraftigt höjda priser på produkterna, som i sin tur skulle påverka det slutliga konsumtions- och transportmönstret i en mer resursbeva­rande och miljövänlig riktning.

Som argument mot en så kraftig skatteväxling som vi föreslår brukar anföras att den bara leder till att miljöproblemen exporteras utomlands. Det är inte till någon nytta för miljön, i synnerhet om motsvarande industri utomlands inte är lika energieffektiv som den svenska. Dessutom försvinner arbetstillfällen och exportinkomster i Sverige.

Miljöpartiets och hela den internationella gröna rörelsens utgångspunkt är att den nöd­vändiga omställningen till en långsiktigt hållbar samhälls­utveckling och produktion måste ske på bred front i hela världen. Det kräver internationella överenskommelser om olika resursbevarande åtgärder och också om lämpliga styrmedel, där miljöinriktade skatter och avgifter är ett av de allra viktigaste inslagen. Mycket arbete pågår också i olika internationella sammanhang, bland annat inom FN och EU för att få till stånd överens­kommelser om sådana styrmedel. Tyvärr går det ganska sakta eftersom etable­rade intressen bedriver en stark lobbyverksamhet och många länder snarare ser till sina kortsiktiga industriintressen än till den globala långsiktiga nödvändigheten.

Miljöpartiet anser att Sverige i det här läget måste arbeta efter flera parallella linjer. Vi skall naturligtvis vara starkt pådrivande i det internationella arbetet. Men det går inte att alla länder bara passivt inväntar resultat från det arbetet. Miljöprogressiva länder måste också gå före och på egen hand införa åtgärder som sedan kan tjäna som exempel och dra andra med sig. Det kan i sin tur snabba på arbetet att få till stånd internationella överenskommelser.

En sådan strategi betyder alltid en balansgång. Sverige och andra miljöprogressiva länder kan om de har effektiva företag ligga ett eller två steg före de mer senfärdiga men kanske inte tre eller fyra utan att det leder till allt för stora tillfälliga konkur­rensnackdelar för de energiintensiva företagen. På lång sikt kommer en sådan strategi, där vi strävar efter att ligga ett till två steg före andra länder, med säkerhet att vara en stor konkurrensfördel för svenska företag. Den ökar omvandlingstrycket i svenskt nä­ringsliv och främjar uppbyggandet av en näringslivsstruktur som kommer att bli allt mer konkurrenskraftig i framtiden.

En liknande utveckling kommer säkerligen också att ske internationellt, först i många enskilda konkurrentländer och sedan på bred front genom internationella överenskom­melser. Den exakta takten i genomförandet av skatteväxlingen får i verkligheten suc­cessivt anpassas efter utvecklingen i omvärlden så att Sverige hela tiden ligger ett till två steg före. Genom­förandet kan också leda till att det under genomförandeperioden vid olika tillfällen blir nödvändigt att göra olika former av undantag och temporära nedsätt­ningar för de mest utsatta företagen, i de fall där skatteomläggningar i utlandet sackar efter alltför långt. I kalkylen har vi reserverat ett rimligt belopp för den typen av undan­tag och tillfälliga nedsättningar.

5.3 Hushållen

Även kompensationen till hushållen (där vi också räknat in bostadsföretagen) skall i huvudsak ha inriktningen att minska skatten på arbete. En mindre del av kompensatio­nen bör dock reserveras för fördelningspolitiska inslag och för lindringar i fastighetsbe­skattningen.

Tabell 20 Kompensation till hushåll (inkl bostadsföretag). Mdkr

1998

2000

2005

2010

Sänkta egenavgifter, %, ackum.

0,0

1,0

3,5

4,5

Sänkta egenavgifter

0,0

5,2

18,4

23,6

Sänkt inkomstskatt, kompensation glesbygd m.m.

1,0

2,4

2,3

6,7

Sänkt fastighetsskatt

2,6

2,6

3,8

5,6

TOTALT

3,6

10,2

24,5

35,9

Sänkningen av skatten på arbete bör i första hand ske genom att de nuvarande och fram till 1998 planerade egenavgifterna till sjukförsäkring och pensionering avvecklas. I andra hand kan också den direkta inkomstsskatten minskas, t.ex. i form av höjt grund­avdrag som ges en sådan utformning att framför allt lågavlönade gynnas. Vi utvecklar ytterligare vår syn på inkomstbeskattning och egenavgifter i kommande kapitel.

Motivet till att också sänka fastighetsskatten utvecklar vi också i kommande kapitel. Det är naturligt att finansiera den sänkningen som en del av en skatteväxling eftersom de höjda energiskatterna kommer att leda till en press uppåt på boendekostnaderna.

Vissa hushåll får ingen automatisk kompensation när egenavgifter eller inkomstskatt sänks. Den största av de grupperna är pensionärerna. Pensionär­erna, och vissa andra grupper, kommer emellertid att få en automatisk kompensation genom att konsument­prisindex och därmed basbeloppet höjs, när energiskatterna ökar.

En annan grupp, som av fördelningspolitiska skäl kan behöva en kompensation är barnfamiljer. Föräldrarnas inkomster, och därmed den skattelättnad de får av sänkt skatt på arbete, är vanligtvis inte större om de har flera barn. Däremot har barnfamiljer oftast större bostadsyta och reser mera, vilket gör att de får extra ökade kostnader till följd av höjda energiskatter.

Utrymme för kompensation till dessa grupper bör skapas inom ramen för den totala statsbudgeten.

En ytterligare grupp som kan få en proportionsvis större kostnadsökning vid en skatte­växling är boende i glesbygd. En studie bör därför göras av hur en skatteväxling slår regionalt och om det är motiverat att införa en särskild regional kompensation. Denna skulle eventuellt kunna utformas som ett ökat bidrag till utpräglade glesbygdskommuner inom ramen för den kommunala skatteutjämningen.

Det ligger i sakens natur att det knappast är möjligt att utforma en kompensation som ger varje hushåll precis lika mycket tillbaka som det får i form av ökade energiskatter. Det är inte heller avsikten med en skatteväxling, som ju skall stimulera till att på sikt också påverka bostadsval, boende- och resmönster.

Förslag 1998–2000

I det här avsnittet redogör vi för våra mer detaljerade skatteförslag för åren 1998 till 2000, både sådana som har samband med skatteväxlingen och andra förslag.

6.1 Direkta skatter på arbete

Kommunalskatten svarar för huvuddelen av de direkta skatterna på arbete. Den genom­snittliga utdebiteringen för kommunsektorn (primärkommuner, landsting och kyrka) 1997 är 31,66 procent eller, som det också brukar uttryckas, kronor per skattekrona. Statlig inkomstskatt tas bara ut på beskattningsbara inkomster över 209.100 kronor. Den ”ordinarie” statliga skattesatsen är 20 procent, men till och med 1998 tas också en sär­skild s.k. värnskatt på 5 procent ut.

Innan skatterna beräknas får ett särskilt grundavdrag göras. Det uppgår normalt till ca 8.700 kronor, men är högre (som mest ca 18.000 kronor) i ett brett inkomstskikt mellan ca 70.000 och ca 200.000 kr/år.

Förutom dessa direkta skatter har de senaste åren också s.k. egenavgifter introducerats, främst för sjukförsäkringen. Dessa är i realiteten också direkta inkomstskatter. Egenav­gifter uttas 1997 med 5,95 procent av inkomsten före grundavdrag och är avdragsgill vid statlig och kommunal beskattning. Egenavgifter tas ej ut på inkomstdelar över taket i sjukförsäkringen, ca 272.000 kr/år.

Ta bort kommunalskattestoppet

Miljöpartiet motsätter sig det kommunala ”skattestopp” som införts för 1997 och 1998 och som innebär att staten håller inne med statsbidrag för de kommuner som höjer skat­ten. Vi anser att denna bestraffning strider mot kommunernas självbestämmande och kräver att den avskaffas.

Skiktgränsen för statlig skatt bör räknas upp och tjänstebils­beskattningen ändras

Miljöpartiet avvisade regeringens förslag om lättnader i tjänstebilsbeskattningen från och med 1997. Lättnaden finansierades genom att inte göra någon uppräk­ning av skiktgränsen för den statliga skatten 1997 från 209.100 kronor till 212.200 kro­nor, vilket skulle göras enligt gällande regler. Det betydde i praktiken att samtliga in­komsttagare som betalar statlig skatt skall betala för att ett fåtal skall få åka tjänstebil billigare. Det var ett orimligt beslut som ytterligare belyser nackdelarna med lättnaderna i tjänstebilsbeskattningen. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för tjänstebilsförmån att gälla från och med 1999. De nya reglerna bör ha en klar miljöinriktning och ge intäkter som minst motsvarar nivån före den senaste omläggningen. I samband med införandet av dessa regler bör det också inför 1999 göras en extra uppräkning av skiktgränsen för statlig skatt motsvarande den uteblivna höjningen 1997.

Höjd statsskatt då värnskatten avskaffas

Enligt riksdagens beslut tas den s.k. värnskatten bara ut till och med 1998. Därefter av­skaffas den automatiskt om inte riksdagen tar något beslut om förlängning. Vi anser, av både statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl, att det även i fortsättningen är rimligt med en statlig skattesats på 25 procent i högre inkomstskikt.

En internationell jämförelse visar att högsta marginalskattesatser mellan 50 och 65 procent är vanliga i många länder. De högsta skattesatserna inträder dock oftast vid högre inkomster än i Sverige.

Tabell 21 Högsta marginalskattesatser 1994 

Högsta skatteuttag, %

Tas ut på inkomster över SEK

Danmark

65

276 000

Japan

65

1 242 000

Holland

60

351 000

Belgien

58

536 000

Finland

57

422 000

Frankrike

57

365 000

Spanien

56

515 000

Canada

53

261 000

Tyskland

53

545 000

Italien

51

1 381 000

Sverige

50

197 000

Österrike

50

453 000

Australien

47

272 000

Norge

42

246 000

England

40

253 000

USA

40

1 689 000

Nya Zeel.

33

0

Källa: Ernst &Young, World Wide Personal Taxes, 1994 Edition

Den högsta marginalskatten i Sverige har höjts sedan 1994 och är 1997 ca 59 procent (vid en genomsnittlig kommunal utdebitering på 31,66 %). Den förekommer vid taxe­rade årsinkomster mellan ca 232.000 och 272.000 kronor, där både statlig skatt, värn­skatt och egenavgifter tas ut. Över ca 272.000 kronor är marginalskattesatsen lägre, ca 57 procent, beroende på att egenavgifter då inte längre tas ut. Dessa skattesatser kan inte betecknas som anmärkningsvärt höga ur ett internationellt perspektiv.

Socialdemokraterna har aviserat att de vill behålla ett extra skikt på 5 procentenheter i den statliga skatteskalan för inkomster över 30.000 kronor per månad eller 360.000 kronor per år. Vi anser att den gränsen är alldeles för högt satt och leder till omotiverat höga skattesänkningar för högre inkomsttagare. Gränsen bör sättas lägre. För att undvika ”marginal­skattepuckeln” i det skikt där både statlig skatt och egenavgift tas ut föreslår vi att den statliga skatten från och med 1999 skall vara 20 procent i detta skikt. För in­komstdelar över taket i egenavgifterna skall den statliga skatten vara 25 procent. Om taket för egenavgifterna ändras ändras också denna skiktgräns. Vi har i annat samman­hang föreslagit ett enhetligt tak i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna vid 6,5 basbe­lopp, ca 235.000 kronor per år. Vid nuvarande tak på 7,5 basbelopp blir gränsen ca 272.000 kronor per år eller knappt 23.000 kronor per månad.

Avskaffa egenavgifterna på sikt

De nuvarande egenavgifterna har en dålig fördelningspolitisk profil. Eftersom de är av­dragsgilla ”kostar” de mindre för högre inkomstkosttagare än för lägre, eftersom de förra har en högre marginalskatt. De har också ett tak, över vilket ingen ytterligare avgift ut­går. Den planerade höjningen av egenavgifterna med ytterligare 1 procentenhet till 6,95 procentenheter 1998 skulle ytterligare förstärka denna dåliga fördelnings­profil. Höjningen innebär dessutom en ytterligare belastning på kommunsektorns redan dåliga ekonomi.

Vi föreslår i stället att egenavgifterna på sikt avskaffas. Det kan ske på två sätt, som ett led i en skatteväxling och som en del i en arbetstidsförkortning. Enligt våra beräkningar av en grön skatteväxling ovan finns en potential för att sänka egenavgifterna med 4,5 procentenheter fram till 2007. Miljöpartiets förslag om en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan ger en ytterligare potential för sänkta egenavgifter fram till sekelskiftet på ca 2,5 procent­enheter. Förslaget presenteras i en annan motion.

Sammantaget ger detta en potential för att fram till år 2007 helt avskaffa nuvarande och planerade höjningar av egenavgifterna. Av samma skäl som vi ovan anfört bör inte heller den föreslagna växlingen av egenavgiften för sjukförsäkring till en egenavgift för pensioneringen i samband med ett nytt pensionssystem komma till stånd.

För år 1998 föreslår vi konkret att egenavgifterna ligger kvar på nuvarande nivå av totalt 5,95 procent och att alltså beslutet om en höjning med 1 pro­cent­enhet upphävs. Detta finansieras till hälften av minskade kostnader för arbetslösheten i samband med arbets­tidsförkortning och till den andra hälften inom ramen för en skatteväxling. 1999 sänks egenavgifterna med 0,5 procentenheter och 2000 med ytterligare 2 procentenheter.

Höjt grundavdrag

I samband med den arbetstidsförkortning vi föreslår bör också vissa justeringar av skatteskalan göras förutom de sänkta egenavgifter vi ovan föreslagit. Justeringen skall framför allt syfta till en kraftigare skattesänkning för lågavlönade heltidsarbetande med lönenivåer kring 12.000–13.000 kronor per månad. En sådan justering kan åstadkommas genom förändringar i skiktgränserna för det förhöjda grundavdraget. Nedan visar vi grundavdrag, skiktgränser och procentsatser enligt nuvarande utseende och vårt förslag.

Tabell 22 Förslag till förändrat grundavdrag från 1999

Nuvarande

Vårt förslag

Basbelopp

Kronor4

%

Basbelopp

Kronor

%

Grundavdrag

0,24

8 736

0,24

8 736

Nedre inkomstgräns
för upptrappning

1,86

67 704

1,86

67 704

Upptrappning procent

25%

25%

Övre inkomstgräns
för upptrappning

2,89

105 196

3,5

127 400

Grundavdrag vid
denna gräns

18 109

23 660

Nedre inkomstgräns
för nedtrappning

3,04

110 656

4,2

152 880

Nedtrappning procent

10%

20%

Övre inkomstgräns
för nedtrappning

5,615

204 386

6,25

227 500

Förändringen av grundavdraget bör ske 1999 under förutsättning att en arbetstidsför­kortning till 35 timmar i veckan genomförs enligt vårt förslag. Förändringen av grundavdraget tillsammans med en sänkning av egenavgifterna med 2,5 procentenheter betyder ett inkomstbortfall på ca 20 miljarder kronor, vilket finansieras med lägre kost­nader för arbetslösheten till följd av arbetstidsförkortningen. I vår motion om arbetstids­förkortningen visas hur de föreslagna förändringarna slår i vissa inkomstskikt.

Gör om reseavdraget till en skattereduktion

Regeringens och Centerpartiets förslag till höjda bilavdrag från 13 till 15 kronor per mil är mer värt för höginkomsttagare som betalar statlig skatt (drygt 55 procent) än för låg- och medelinkomsttagare (drygt 30 procent). Det är orimligt eftersom hög- och låginkomsttagare har samma kostnader för att ta sig till arbetet förutsatt samma körsträcka. Än mer orimligt är det att det höjda bilavdraget skall finansieras genom att gränsen reseavdrag höjs från 6.000 till 7.000 kronor. Det betyder att alla kollektivresenärer får en lägre skattelindring än tidigare. Kollektivtrafikresenärer skall alltså enligt Centern och Socialdemokraterna bekosta lättnader för högavlönade bilresenärer.

Miljöpartiet accepterar höjningen av bilavdraget från 13 till 15 kronor per mil med tanke på att avdraget har legat stilla i flera år när bl.a. bensinskatter och -priser kraftigt ökat. Men finansieringen bör inte ske genom höjd avdragsgräns till 7.000 kronor. I stället föreslår vi att reseavdraget görs om till en skattereduktion på samma sätt som skattereduktionen för underskott i kapital eller för ROT-åtgärder. Skattereduktionen bör vara 30 procent av havda kostnader enligt nuvarande regler (utöver 6.000 kronor). Reduktionen görs först på den statliga inkomstskatten och om detta inte är tillräckligt på kommunalskatten. Totalt innebär detta förslag en inkomstförstärkning för den offentliga sektorn på ca 300 milj kronor per år i stället för en försvagning med 200 milj enligt regeringens och Centerns förslag. Inkomstförstärkningen gynnar framför allt kommunerna.

6.2 Arbetsgivaravifter

De totala arbetsgivaravgifterna, inkl allmän löneavgift, uppgår 1998 enligt gällande regler till 32,92 procent av företagets lönesumma. Avgifterna är fördelade på nio olika delposter, av vilka de största är tilläggspensionsav­gift, folkpensionsavgift, arbetsmarknadsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Slå ihop till en post

Uppdelningen av arbetsgivaravgifterna på ett antal olika delposter har främst historiska orsaker. Tidigare fonderades inkomster från avgifterna i olika fonder som sedan använ­des för utbetalningar till de olika ändamål som avgiftens namn antydde. Detta var dock inte på något sätt konsekvent genomfört. Vissa socialförsäkringar bekostades delvis på detta sätt, delvis över statsbudgeten. Ibland uppstod stora över- eller underskott i de olika fonderna och inte heller detta har hanterats på ett konsekvent sätt. Avgiftssatser har sänkts och höjts för att något förbättra balansen men fortarande finns stora obalanser, t.ex överskott i sjukförsäkringen och underskott i arbetsmarknadsförsäkringen.

I statens nya budgetsystem tas det mesta av de här kopplingarna bort. Utgifterna för t.ex. sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen redovisas brutto på statsbudgeten och tidigare kopplingar till de speciella arbetsgivaravgifterna för varje ändamål har för­svunnit. Vi anser detta vara en i grunden riktig utveckling eftersom det ger en bättre överblick över de samlade statsutgifterna och ger riksdagen möjlighet att göra priorite­ringar mellan även de utgiftsprogram som tidigare delvis doldes i olika fonder.

Regeringen föreslår nu en förändrad utgiftsstruktur med bland annat sänkt tilläggspensionsavgift och höjd sjukförsäkringsavgift i samband med att också den nuvarande egenavgiften för sjukförsäkringen görs om till en egenavgift för pensionering. Vi anser att detta förslag är en halvmesyr som inte tar hänsyn till att kopplingarna till de speciella arbetsgivaravgifterna för varje ändamål försvunnit i det nya budgetsystemet.

Nästa logiska steg bör i stället vara att slå ihop alla de nuvarande arbetsgivarav­gifterna till en inkomstpost. Detta skulle betyda en inte oansenlig administrativ förenk­ling som säkerligen kan spara en del pengar i enklare hantering i många olika samman­hang. Undantag kunde möjligen göras för de utgifter som fortfarande ligger utanför statsbudgeten: ATP, arbetsskadeförsäkringen och delpensioneringen. Om riksdagen fattar slutligt beslut om ett nytt pensionssystem enligt tidigare principbeslut skall avgiften till detta ligga utanför. Miljöpartiet föreslår dock ett annat pensionssystem med en grundpension lika för alla. Avgiften till detta skulle kunna inbakas i en allmän sammanslagen arbetsgivaravgift.

Ingen höjd arbetsgivaravgift 1998, sänkta 1999 och 2000

Vi avvisar regeringens förslag att höja arbetsgivaravgifterna med 0,11 procent 1998 som en delfinansiering av återgången till 14 dagars sjuklöneperiod. Höjningen kan i stället ersättas av höjda energiskatter inom ramen för skatteväxling.

Vi har ovan beräknat en potential att inom ramen för en skatteväxling sänka arbetsgi­varavgifterna med knappt 6 procentenheter fram till år 2010. För 1999 föreslår vi att arbetsgivaravgifterna sänks med 1 procentenhet och för 2000 med ytterligare 0,5 pro­centenheter.

6.3 Bolags-, kapitalinkomst- och förmögenhetsskatt

Skatten på juridiska personer, bolagsskatten, uttas för närvarande med 28 procent på vinsten. Det är internationellt sett relativt lågt, även om jämförelser alltid är svåra att göra på grund av skillnader i avskrivnings- och nedskrivningsregler, m.m. Å andra sidan har Sverige en mer utbyggd skatt på förmögenhet och på inkomster av kapital än i många andra länder. I andra länder är det vanligt att förmögenhet liksom flera slag av kapitalinkomster inte beskattas, t.ex aktieutdelningar och realisationsvinster.

Skatten på kapitalinkomster är 30 procent i Sverige och motsvaras av en skattereduktion på 30 procent av kapitalutgifter. Skatten på förmögenhet uppgår till 1,5 procent på förmögenhet som överstiger 900.000 kronor.

Miljöpartiet föreslår nu en översyn av förmögenhetsskatten och som ett konkret första steg i reformeringen att sambeskattningen av förmögenheter tas bort. Detta finansieras med en höjning av bolagsskatten med 1 procent­enhet.

Problem med förmögenhetsskatten

Utvecklingen det senaste året har visat på de stora svårigheterna att i längden upprätthålla en fungerande och ändamålsenlig förmögenhetsbeskattning. Det bekräftas ytterligare av regeringens förslag i statsbudgeten om förmögenhetsbeskattningen, som närmast får betecknas som en panikåtgärd.

Förmögenhetsskatten har främst en fördelningspolitisk motivering men den inriktningen har kraftigt urholkats och skatten har allt mer fått kontraproduktiva effekter. Konkret ser vi följande problem med att behålla förmögenhetsskatten i nuvarande former:

Utred förmögenhetsskattens framtid

Ovanstående problem med förmögenhetsskatten gör att många skäl talar för att helt avskaffa denna skatt, om det inte är möjligt att komma till rätta med problemen. Det som främst talar för att behålla någon form av förmögenhetsskatt är behovet av fördelningspolitisk rättvisa. Vi föreslår att förmögenhetsskatten utreds för att se om det går att komma till rätta med nuvarande problem eller om skatten kan slopas med bibehållen fördelningspolitisk inriktning i andra former. De problem som bland annat bör belysas är de nuvarande undantagen för huvudägare och möjligheten att i längden upprätthålla en differentiering mellan olika listor på börsen. Utredningen bör också belysa de fördelningspolitiska effekterna av ett slopande av skatten med finansiering i andra former, t.ex. höjd bolagsskatt.

Avskaffa sambeskattningen

Som ett första konkret steg i reformeringen av förmögenhetsskatten föreslår vi redan nu att sambeskattningen mellan äkta makar och sambor upphör från och med inkomståret 1998. Detta beräknas leda till ett skattebortfall på ca 1,7 miljarder kronor årligen från och med 1999.

Aktier värderas till 75 procent

Regeringen går nu Miljöpartiet delvis till mötes genom att föreslå att aktier på A-listan från och med 1998 års taxering skall värderas till 80 procent av marknadsvärdet i stället för 100 procent. Som vi tidigare framhållit är dock inte den sänkningen tillräcklig eftersom ett aktieinnehav ofta innehåller en latent skatteskuld, som med nuvarande schablonregler kan uppgå till 24 procent av marknadsvärdet. Vi vidhåller därför att aktier bör värderas till 75 procent av marknadsvärdet.

Höj bolagsskatten

För att finansiera borttagandet av sambeskattningen i förmögenhetsskatten anser vi att skatten på juridiska personer (bolagsskatten) bör höjas från nuvarande 28 till 29 procent. Detta bör ske från och med inkomståret 1999 (2000 års taxering). Höjningen av skatten beräknas vid fullt genomslag ge ca 1,9 miljarder kronor per år.

Sverige har idag en internationellt sett låg bolagsskatt men höga skatter på förmögenhet och kapitalinkomster. Den omläggning vi föreslår med slopad samtaxering i förmögenhetsskatten och höjd bolagsskatt bidrar till att minska skillnaderna.

Avskaffa representationsavdraget

Representationsavdraget har nyligen sänkts från 180 till 90 kronor per måltid. Ett avdrag på endast 90 kronor per måltid torde i de flesta fall täcka endast en mindre del av den totala kostnad för en måltid som är vanlig vid repre­sentation. Ett så litet avdrag har förmodligen ett mycket begränsat värde för den som utför representationen. Det skapar också ett extra administrationsarbete genom att räk­ningar i de flesta fall får klyvas i två delar, ett avdragsgillt och ett icke avdragsgillt be­lopp.

Eftersom represesentation i grunden avser privata levnadsomkostnader anser vi det både principiellt och praktiskt lika bra att nu ta steget fullt ut och helt avskaffa represen­tationsavdraget. Detta leder också till en ytterligare statsfinansiell besparing på ca 500 miljoner kronor.

Fördelningspolitiken viktig

Förmögenhetsskatten har hittills motiverats främst av fördelningspolitiska skäl. Som ovan framgått har det fördelningspolitiska motivet kraftigt urholkats genom att ägare av större förmögenheter i praktiken har goda möjligheter att helt eller delvis undgå skatten. Ett borttagande av sambeskattningen och eventuellt framtida slopande av hela skatten får dock inte generellt leda till ökade inkomstklyftor i samhället. Miljöpartiet föreslår i andra sammanhang stora förändringar i arbetsmarknadspolitik, skatte- och socialförsäkringssystem som alla har till syfte att minska dagens ekonomiska klyftor i samhället. Som exempel kan nämnas:

Miljöpartiets fördelningspolitik beskrivs mer ingående i vår ekonomisk-politiska motion.

6.4 Fastighetsskatt

Fastighetsskatten uppgår för närvarande till 1,7 procent av taxeringsvärdet för bostads­hus, till 1 procent på kommersiella lokaler och 0,5 procent på industrifastigheter. Vid skattereformen 1991 beräknades att fastighetsskatten på bostadshus borde uppgå till 1,5 procent av taxeringsvärdet för att uppnå neutralitet i beskattningen. De extra 0,2 procent som tillfördes fr o m 1996 har endast motiverats av statsfinansiella skäl.

Fastighetsskatten på bostadshus, och framför allt värderingsprincipen, i dess nuva­rande utformning har enligt vår mening betydande nackdelar.

Problem med fastighetsskatten

Fastighetsskatten som den nu är utformad innehåller flera problem. Basen för fastighets­skatten är ett fiktivt värde, taxeringsvärdet, som bygger på det uppskattade marknads­värdet. Värdet på en fastighet bedöms efter vad andra liknande fastigheter i samma geo­grafiska område sålts för under den senaste tiden. Det ger i vissa fall upphov till oaccep­tabla effekter. Särskilt har sådana effekter uppstått i attraktiva fritidsområden, bland annat i våra skärgårdar, där den bofasta befolkningen fått kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att grannfastigheter sålts mycket dyrt till fritidsboende. Det här problemet har blivit akut det senaste året, då alla taxeringsvärden räknats upp samtidigt som skatte­satsen höjts från 1,5 till 1,7 procent. Problemet har ytterligare förstärkts av att man i många fall tvingas betala både fastighets- och förmögenhetsskatt. Vi anser det inte acceptabelt att bofasta i attraktiva fritidsområden på det här sättet kan tvingas flytta från sina hem.

Ett annat problem med fastighetsskatten är sättet att värdera fastigheten. Miljöriktigt byggnadssätt och utrustning ger ofta extrapoäng vid värderingen och höjer därmed taxe­ringsvärde och fastighetsskatt. Detta blir i praktiken en straffskatt på ett miljöriktigt be­teende, vilket givetvis är det som minst av allt behövs idag. Tvärtom borde en miljörik­tig utformning av en fastighet premieras skattemässigt.

Lösningar på kort sikt

Som en kortsiktig lösning beslöt riksdagen att fastighetsskatt för 1996 inte tas ut på uppräkningar av taxeringsvärden som överstiger 40 procent eller 400.000 kronor. På överstigande ökningar av taxeringsvärdena skall fastig­hetsskatten trappas in successivt under en femårsperiod.

Detta beslut gav, enligt vår mening, ingen varaktig lättnad utan sköt bara problemet framåt i tiden. Det är inte heller tillräckligt för att mildra problemen på kort sikt. Som framgått av avsnittet om skatteväxling ovan anser vi också att fastighetsskattesatsen måste sänkas. I en första etapp måste skattesatsen för bostäder återställas till 1,5 procent från och med 1998.

Förslag på längre sikt

På längre sikt måste fastighetsskatten stegvis sänkas och avskaffas i sin nuvarande form. I vårt förslag till skatteväxling föreslår vi att fastighetsskatten sänks med ca 6 miljarder kronor. Det skulle kunna ske genom att nivån på skatten sänktes till ca 1,2 procent. Ytterligare sänkning kan eventuellt växlas mot reducering av ränteavdrag för lån till bostadshus samt högre realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Bostadspolitiska kommittén har föreslagit att fastighetsskatten ej skall utgå på nybyggda hyreshus som en delkompensation för villaägarnas ränteavdrag om/när räntebidragen helt försvinner. Någon beräkning av denna ytterligare växling ingår inte i vårt nuvarande förslag.

Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förut­ättnings­öst får ut­reda hur fastighetsskatten i sin nuvarande form kan växlas ut. Problemet med permanentfastigheter i attrak­tiva fritidsområden måste få en tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisationsvinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.

Fastighetsskatt på vattenkraftverk

Fastighetsskatten på vattenkraftverk bör motsvara den av riksdagen tidigare till den 1 juli 1997 beslutade nivån på den särskilda skatten på äldre vattenkraftverk på 6 resp 3 öre per kWh, ett beslut som senare återtogs. Det motsvarar en nivå på 4,01 procent i fastighetsskatt på vattenkraftverk. Den nuvarande nivån på skatten är 3,42 procent och vårriksdagen beslutade att sänka denna till 2,21 procent från och med 1998.

Vi anser inte heller att taxeringsenheter med outbyggda vattenfall skall omfattas av skatten, även om de har verkställbart tillstånd för utbyggnad. Det finns inget skäl att skynda på en utbyggnad som i vissa fall kan ha negativa miljömässiga konsekvenser.

6.5 Skatter på energi

Vi har i tidigare avsnitt utförligt redogjort för Miljöpartiets syn på behovet av en refor­merad energibeskattning och en skatteväxling med höjda skatter på energi och sänkta skatter på arbete. De kalkyler som presenterades skall ses som räkneexempel på en möj­lig skatteväxling fram till år 2010, inte som exakta förslag om skatteförändringar vid vissa tidpunkter.

För att en skatteväxling skall leda till önskade långsiktiga förändringar av konsum­tionsmönster och teknik är det nödvändigt att den upplevs som långsiktigt trovärdig. Det kan ske genom att riksdagen nu fattar formella beslut om höjda skatter på energi och sänkta andra skatter för förslagsvis tre år framåt, åren 1998–2000. Detta bör komplette­ras med en avsiktsförklaring om att skatteväxlingen sedan skall fortsätta i en viss takt i ytterligare t.ex. 10 år, men att fortsatta justeringar i takten kan göras beroende på vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.

Nedan redogör vi först för de skatteförändringar vi föreslår för åren 1998–2000.

Koldioxidskatten

Skatten på koldioxid uppgår för närvarande till ca 37 öre per kg CO2. Vi föreslår att skat­ten höjs med 10 öre per kg årligen den 1/1 1998, 1999 och 2000. Därtill kommer årliga indexuppräkningar enligt gällande regler.

Energiskatten

Vi har tidigare utvecklat vår syn på energiskatten som en skatt som skall ha till allmänt syfte att hushålla med energi oavsett energislag. Skatten bör på sikt uttas med ett likartat belopp per kWh energiinnehåll i energislaget. De kostnader som avser att täcka kostna­der för väghållning bör brytas ut ur skatterna för bensin och dieselolja och bilda ett eget skatteslag.

För 1998 föreslår vi att energiskatten höjs från den första januari med belopp som motsvarar 1 öre per kWh energiinnehåll för fossila bränslen. Riksdagen har redan tidigare beslutat att energiskatten för elektrisk kraft skall höjas med 1,4 öre per kWh den 1 januari 1998, varför vi inte föreslår någon ytterligare höjning för detta år. För kommande år bör energiskatten för olja och bensin höjas med 1 öre per kWh och år. På lång sikt, omkring år 2010, bör alla energiskatter konvergera mot en gemensam nivå per kWh (sedan vägkostnadsdelen ur bensin- och dieselskatten brutits ur). Det betyder att för de bränsleslag som idag har en lägre skatt per kWh än olja (t.ex kol och naturgas) bör energiskatten höjas något snabbare än 1 öre per kWh. Biobränslen bör dock vara helt skattebefriade ytterligare några år för att inte störa introduktionen. För de energislag som idag har en högre energiskatt än olja och bensin (t.ex el) blir ökningstakten lägre.

Regeringen bör i samband med aviserad proposition om energi­beskattningen lämna förslag till skattesatser för åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som här anförts.

Successivt upphörande undantag för industrin. Reserv för nedsättningar

Industrin är idag undantagen från skyldighet att betala energiskatt och behöver bara betala halv koldioxidskatt. Detta är i grunden ett osunt system eftersom det skattemässigt gynnar viss energianvändning framför annan och därför leder till en ur samhällsekonomisk synpunkt icke optimal energianvändning.

Vi anser att undantagen för den stora del av industrin som inte är särskilt energiberoende kan avskaffas på kort tid inom ramen för en skatteväxling där arbetsgivaravgifterna samtidigt sänks. Detta visas bland annat av tabell 19, där nettokostnadsökningen för ”övrig industri” blir mycket måttlig i förhållande till omsättningen. Konkret föreslår vi att den icke energiintensiva industrin skall betala full koldioxidskatt från och med år 1998 och full energiskatt från och med år 2000. År 1998 bör den betala en tredjedel av energiskatten och 1999 två tredjedelar.

Den energiintensiva industrin behöver, av naturliga skäl, längre tid för en omställning till att betala fulla skatter på energi. Vi föreslår att inriktningen skall vara att den energiintensiva industrin skall betala full energiskatt och koldioxidskatt år 2010 och att skattesatserna årligen höjs i jämna steg från och med 1998 så att de år 2010 når samma nivå som dessa skatter då kommer att ha för övriga användare enligt våra förslag.

För att kunna ge lättnader till energiintensiv industri som är särskilt utsatt för utländsk konkurrens bör särskild nedsättning av de nivåer vi föreslår kunna ske för enstaka företag eller branscher under en övergångsperiod. Behovet av sådana lättnader bör fortlöpande prövas. Vi har i vårt räkne­exempel för skatteväxling 1998–2010 satt av medel för sådan nedsättning. För åren 1998, 1999 och 2000 föreslår vi att det avsätts 1.500, 2.000 resp 2.500 miljoner kronor för sådan nedsättning. Dessa belopp skall då också inkludera en kompensation till boende i glesbygd enligt nedan.

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Miljöpartiet föreslår att den särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk höjs med 2 öre/kWh den 1/1 1998 och därefter med ytterligare 1 öre/kWh den 1/1 1999 och 2000.

Långsiktigt principbeslut

Förutom de direkta besluten om skatteförändringar 1998, 1999 och 2000 föreslår vi att riksdagen skall fatta ett principbeslut om att skatteväxlingen skall fortsätta i ungefär samma takt och enligt de riktlinjer vi angivit i tidigare avsnitt även under perioden 2001–2010. Takten i och den exakta utformningen av den fortsatta skatteväxlingen får avpassas efter vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.

Regeringen bör också få riksdagens uppdrag att i berörda internationella sammanhang kraftfullt verka för reformerad och höjd energibeskattning.

Kompensation till boende i glesbygd

En skatteväxling av det slag vi föreslår innebär med nödvändighet högre priser på energi också för transporter. Syftet med detta är att stimulera en övergång till en mer energieffektiv transportstruktur i första hand baserad på järnväg, sjöfart och kollektiva vägtransporter i stället för bil och flyg. Glesbygden kan dock vid en sådan förändring hamna i ett ogynnsamt läge på grund av långa transportavstånd och svårighet att tillhandhålla fungerande kollektivtrafik.

Ofta är den egna bilen det enda tillgängliga och realistiska transportmedlet. Tillgänglig statistik visar också att såväl bilinnehavet per invånare som körsträcka och bensinförsäljning per bil är större i glesbygdskommuner5. Totalt är bensinförsäljningen per invånare ca 25 procent högre i dessa kom­muner jämfört med landet i sin helhet.

En viss kompensation för de högre transportkostnaderna, till följd av skatteväxlingen, kan invånare i glesbygd ha av att de har närmare tillgång till lågbeskattad energi för uppvärmning i form av ved och andra biobränslen. Transport­ostnaderna står också ofta i omvänt förhållande till taxerings­ärdena på fastigheter, vilket gör att ett hus i glesbygd ofta bara betalar hälften så hög fastighetsskatt som ett likadant hus i ett storstadsområde.

Vi föreslår att en utredning görs om behovet av och möjligheterna till glesbygdskompensation för ökade transportkostnader i samband med skatteväxling. Utredningen bör belysa och finna en modell för att beräkna behovet av kompensation, där hänsyn tas till bland annat ovan nämnda förhållanden. Utredningen bör också föreslå en modell för kompensationen, i första hand byggd på individuell skattereduktion eller, om detta inte visar sig genomförbart, på någon form av regional kompensation till glesbygds­kommuner. Den individuella kompensationen kan exempelvis bygga på avstånd till tätorter av viss storlek i enlighet med de modeller glesbygds­verket arbetar med. Kommunbaserad kompensation skulle eventuellt kunna inbakas som förstärkta glesbygdsfaktorer i den interkommunala skatte­utjämningen.

6.6 Övriga skatter och avgifter

Fordonsskatt

Riksdagens beslut att höja fordonsskatten när bilaccisen slopades innebar att en fast kostnad för bilägarna byttes mot en annan. Vi anser att så mycket som möjligt av be­skattningen i stället skall ligga på rörliga skatter som utgår i förhållande till hur mycket bilen används. Vi föreslår därför att medel motsvarande höjningen av fordonsskatten bör föras över till den del av beskattningen av bensin och dieselolja som är avsedd för att bekosta vägväsendet. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel

Miljöpartiet de gröna föreslår följande höjningar av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Miljöavgifter på kväve. Vi föreslår att miljöavgiften höjs till 5,60 kronor per kilo kväve i gödselmedel, om andelen kväve uppgår till minst 2 procent.

Miljöavgift på kadmium. Vi föreslår en miljöavgift på kadmium i gödselmedel på 50 kronor per gram för Cd-innehållet över 5 gram per ton fosfor. Kadmium är en mycket giftig tungmetall, som bör försvinna ur gödselmedel. I dag sker en fortsatt anrikning i mark och det levande. I ministerdeklarationen från Nordsjökonferensen i Esbjerg 1995 har målet för skadliga ämnen satts till 0.

Bekämpningsmedel. Idag är avgiften baserad på kilo substans. Vi ser helst en avgift baserad på dos, men eftersom regeringen i jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7 fått i uppdrag att återkomma med detta föreslås en ökning av avgiften till 100 kronor för varje kilogram verksam substans.

Landningsavgifter på flyg

Landningsavgifterna på flyg bör höjas motsvarande 150 miljoner kronor per år för att kompensera den borttagna miljöskatten.

Ekonomiska effekter

De ekonomiska effekterna för statskassan av Miljöpartiets förslag framgår av tabell 23. I tabellen inkluderas även förslag angående EU:s jordbruksbidrag.

Ändrade statliga inkomster till följd av Miljöpartiets förslag. Mkr

Miljöpartiets förslag

avvikelse från regeringen

Litt

Förslag

1998

1999

2000

1110

Fysiska personers inkomstskatt

Extra uppräkning av skiktgräns pga av utebliven höjning 1997

-920

-920

Bilförmån. Återgång till tidigare intäktsnivå

350

350

Ändrad skatteskala när värnskatten tas bort 1999

4200

4200

Ej höjd gräns för avdragsgilla resekostnader till 7.000

-30

-50

-70

Reseavdrag görs om till skattereduktion

-200

-200

-200

Ej förlängt ROT-avdrag

1000

500

1120

Juridiska personers inkomstskatt

Bolagsskatt höjs från 28 till 29 % 1999

1600

1900

Slopat avdrag för representation

500

500

1200

Socialavgifter

Sänkta arbetsgivaravgifter

-800

-8600

-12600

1260

Allmänna egenavgifter

Ej höjd egenavgift 1998

-8000

-8200

-8600

Sänkta egenavgifter från 1999

-4100

-21500

1310

Fastighetsskatt

Sänkt fastighetsskatt bostäder

-2500

-2600

-2700

Höjd fastighetsskatt vattenkraftverk

1300

1900

2500

1320

Förmögenhetsskatt

Sambeskattningen avskaffas 1998

-1700

-1700

Aktier värderas till 75 % i st f 80 %

-150

-150

-150

1411

Mervärdesskatt

Följd av höjda energiskatter

700

1500

2100

1428

Energiskatt

Koldioxidskatten

4100

7400

10600

Energiskatten

2700

5600

8300

Minskad intäkt vägkostnadsansvar

-300

-300

-300

Reserv för nedsättning

-1800

-2700

-3400

1431

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Successivt höjd skattesats

1300

1900

2400

2500

Offentligrättsliga avgifter

Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel

1400

1100

800

Höjda landningsavgifter, flyg

150

150

150

6100

Bidrag från EU:s jordbruksfond

Ej så stor ökning av bidrag

-100

-100

-100

TOTALT INKOMSTER

-2230

-2420

-18140

Miljöpartiets skatteförslag och vissa andra förslag, bland annat arbetstidsförkortning, får också indirekta effekter för kommunsektorns skatteinkomster. Dessa effekter specifi­ceras i tabell 24. Skatteeffekterna föreslås reglerade med justeringar i statsbidragen till kommunerna. De samlade effekterna för kommunsektorn redovisas mer utförligt i vår ekonomisk-politiska motion.

Tabell 24 Beräknade skatteeffekter för kommunsektorn. Mkr

Miljöpartiets förslag

avvikelse från regeringen

1998

1999

2000

Förändrade skatteinkomster pga

Bilförmån. Återgång till tidigare nivå

700

700

Ej höjd gräns för avdragsgilla resekostnader till 7.000

-300

-280

-240

Reseavdrag görs om till skattereduktion

1000

1000

1000

Ej höjd egenavgift 1998

2500

2500

2700

Sänkta egenavgifter 1999 och 2000

1300

6700

Omlagt grundavdrag

-5300

-5300

Förändrade kostnader pga

Nya energiskatter (del i skatteväxling)

-600

-1200

-1800

Sänkta arbetsgivaravgifter (del i skväxl)

200

2300

3300

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skattefinansiering i framtiden, bieffekter av höga skatter och skattekvoten i framtiden,1

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en skatteväxling mellan skatter på energi och arbete bör genomföras som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999 och ca 100 miljarder kronor inom 15 år,1

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om mer tydliga principer och en genomtänkt struktur för energirelaterade skatter,1

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för sänkning av andra skatter i en skatteväxling,1

  5. att riksdagen upphäver tidigare beslut om indragning av statsbi­drag från kommuner som höjer utdebiteringen för år 1998,1

  6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöinriktad tjänstebilsbeskattning fr.o.m. 1999 på samma intäktsnivå som före omläggningen 1997,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skiktgränsen för statlig skatt 1999 förutom detta års ordinarie höjning enligt gällande regler också bör höjas med ett belopp som motsvarar den uteblivna höjningen 1997,

  8. att riksdagen beslutar att statlig skatt fr.o.m. 1999 skall utgå med 25 % på inkomstdelar som överstiger taket i egenavgifterna,

  9. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur för allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter,

  10. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut beslutar att de allmänna egenavgifterna inte skall höjas 1998,1

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de allmänna egenavgifterna bör sänkas med 0,5 procentenheter 1999 och med ytterligare 2 procentenheter 2000 som ett led i skatteväxling och sänkt arbetstid,

  12. att riksdagen av regeringen begär förslag till förändring av
    grundavdraget vid kommunal och statlig beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

  13. att riksdagen avslår regeringens förslag om en höjning av gränsen för reseavdrag från 6 000 till 7 000 kr,1

  14. att riksdagen beslutar att reseavdraget fr.o.m. inkomståret 1998 skall omvandlas till en skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,1

  15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hopslagning av arbetsgivar­avgifter till en post i enlighet med vad som anförts i motionen,1

  16. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja nivån på arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter 1998,1

  17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta arbetsgivar- och egen­företagaravgifter 1999 och 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

  18. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av äkta makar och vissa sambor i förmögenhetsskatten upphör fr.o.m. inkomståret 1998,1

  19. att riksdagen beslutar att aktier skall värderas till 75 % av marknadsvärdet fr.o.m. inkomståret 1997 (1998 års taxering),1

  20. att riksdagen vid bifall på hemställanspunkt nr 18 hos regeringen begär förslag om höjd skatt på juridiska personer (bolagsskatt) från 28 till 29 procent fr.o.m. inkomståret 1999,

  21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopat representationsavdrag fr.o.m. inkomståret 1998,1

  22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningspolitiken,1

  23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an­förts om fastighetsskatten,1

  24. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för bostäder fr.o.m. 1999 års taxering (inkomståret 1998) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,1

  25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an­förts om en parlamentarisk utredning om fastighetsskatten,

  26. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på elproduk­tionsenheter skall utgå med 4,10 % av taxeringsvärdet fr.o.m. inkomståret 1998,1

  27. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte skall utgå på taxeringsenhet med outbyggt vattenfall,1

  28. att riksdagen höjer den generella koldioxidskatten med 10 öre per kg CO2 utöver indexhöjning enligt gällande regler den 1 januari 1998, 1999 och 2000,1

  29. att riksdagen höjer energiskatterna på fossila bränslen med belopp som motsvarar 1 öre per kWh av energislagens energiin­nehåll den 1 januari 1998,1

  30. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda energiskatter för 1999 och 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

  31. att riksdagen hos regeringen begär förslag på successivt upphörande av nedsättningar och undantag för industrin vad gäller energi- och koldioxidskatter i enlighet med vad som anförts i motionen,1

  32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för tillfällig nedsättning av energiskatter för den energiberoende industrin under en omställningsperiod i samband med skatteväxling,1

  33. att riksdagen beslutar att höja den särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 2 öre per kWh den 1 januari 1998 och med ytterligare 1 öre per kWh den 1 januari 1999 och 2000,1

  34. att riksdagen beslutar att i princip fortsätta att växla sänkta skatter på ar­bete mot höjda skatter på energi under åren 2001–2010 i enlighet med vad som anförts i motionen,

  35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om kompensation till glesbygden i samband med skatteväxling,

  36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om överföring av fordonsskatt till bensin- och dieselskatter i enlighet med vad som anförts i motionen,

  37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda avgifter på handels­gödsel och bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,1

  38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljörelaterade landningsavgifter på flyg skall ge lika stora intäkter till statskassan som de tidigare miljöskatterna.1

Stockholm den 29 september 1997

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Eva Goës (mp)

Barbro Johansson (mp)

Roy Ottosson (mp)

1 Yrkandena 1–5, 10, 13–16, 18 och 19, 21–24, 26–29, 31–33, 37 och 38 hänvisade till FiU.

Gotab, Stockholm 1997


[1]

Trolig dubbelräkning av vissa poster (interna transaktioner mellan olika delar av offentlig sektor)

[2]

Eftersom nuvarande EU-regler inte möjliggör att belägga importerad el från t ex danska kolkraftverk med de produktions-/miljöskatter som finns på motsvarande produktion i Sverige kan konkurrensskäl göra det nödvändigt att i stället ta ut produktionsskatten på kärnkraft och äldre vattenkraft i konsumtionsledet. Samma skatt måste då tas ut på all elkraft, men en restitution kan ske till alla anläggningar utom vattenkraftverk och kärnkraftverk, dvs i första hand till vindkraft och biobränslebaserad kraftvärme.

[3]

Värden i denna tabell (och även i andra tabeller) är avrundade för att kunna visa förväntade trender och inte ge intryck av falsk exakthet. Detta förklarar varför summering och procentsiffror för förändringar inte alltid verkar stämma exakt.

[4]

Baserat på basbelopp 1998 36.400 kronor.

[5]

Enligt kommunförbundets definition. Omfattar de flesta kommuner i inre Norrland samt några kommuner i norra Dalarna och Värmland.