Behovet av skattefinansiering av offentliga verksamheter kommer att vara stort även i framtiden. Samtidigt har höga skatter nackdelar och det finns en risk för att flera skattebaser urholkas, bland annat som en följd av en alltmer internationaliserad ekonomi. Våra förslag innebär sammantaget att skattetrycket minskas med 19 mdkr, ca en procent av BNP, år 2000 jämfört med regeringens förslag. Detta finansieras genom sänkta kostnader för arbetslösheten. Miljöpartiet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar på ungefär denna nivå under överblickbar framtid.

Inom ramen för det totala skatteuttaget måste en skatteväxling ske med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor till och med 2000 och ca 100 miljarder inom 15 år. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära 12 procentenheter.

Skatteväxlingen är ett mycket viktigt styrmedel för att få till stånd en genomgripande och långsiktig omvandling av samhället mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna ske på effektivast möjliga sätt behöver samhällets aktörer, företag och hushåll klara långsiktiga politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1998–2000 och därutöver fatta principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.

Motionen innehåller även andra konkreta förslag till förändringar i skattesystem och skatteuttag de närmaste åren. När värnskatten avskaffas 1999 bör ett ytterligare steg i den statliga skatteskalan med 25 procents skatt införas för inkomster över taket i egenavgifterna (motsvarar f.n. en månadsinkomst på knappt 23.000 kronor).

Som ett led i en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan de närmaste åren föreslås en sänkning av de allmänna egenavgifterna och en omläggning av grundavdraget i syfte att sänka inkomstskatten för lågavlönade heltidsarbetande. Det finansieras av sänkta kostnader för arbetslösheten till följd av arbetstidsförkortningen.

Vi avvisar regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur och föreslår i stället, som en administrativ förenkling, att de flesta av nuvarande arbetsgivaravgifter slås ihop till en post.

Höjningen av bilavdraget skall inte finansieras genom att gränsen för avdragsgilla kostnader höjs från nuvarande 6.000 kronor, eftersom det missgynnar kollektivresenärer. I stället föreslår vi att reseavdraget görs om till en skattereduktion på 30 procent som blir lika mycket värt för både hög- och lågavlönade.

Vi avvisar förslaget att förlänga det s.k. ROT-avdraget, då detta saknar miljöprofil. I stället föreslår vi i annat sammanhang en ökad satsning på bl.a. allergi- och radonsanering.

Miljöpartiet föreslår att sambeskattningen av förmögenheter upphör från och med inkomståret 1998 och att aktier endast skall värderas till 75 procent av marknadsvärdet. Sambeskattningen är i dag en förlegad kvarleva från det förgångna. Borttagandet av sambeskattningen kan bidra till att öka tillgången på riskkapital och stimulera ett breddat sparande och ägande i svenskt näringsliv. För att finansiera borttagandet föreslår vi en höjning av bolagsskatten från 28 till 29 procent.

Vi föreslår också en vidare utredning om förmögenhetsskattens framtid. Förmögenhetsskatten är idag en skatt i förfall där ägarna till de största förmögenheterna lätt undviker skatten. Regeringens panikförslag är ingen långsiktig lösning.

Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förutsättningslöst får utreda hur fastighetsskatten i sin nuvarande form kan växlas ut. Problemet med permanentfastigheter i attraktiva fritidsområden måste få en tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisationsvinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.

Vi föreslår att fastighetsskatten för bostäder sänks som ett led i skatteväxlingen. Som ett första steg bör skatten sänkas från 1,7 till 1,5 procent. På sikt bör fastighetsskatten i dess nuvarande form avskaffas.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande skatter

Totalt beräknas under kalenderåret 1998 den offentliga sektorns inkomster från skatter och avgifter uppgå till 981 miljarder kronor. Det motsvarar ca 53,2 procent av BNP, den s.k. skattekvoten.

Huvuddelen av skatteinkomsterna härrör från skatt på arbete. Det gäller i första hand fysiska personers inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Men även momsen är i huvudsak en skatt på arbete. Sammanlagt svarar dessa skatter på arbete för drygt 80 procent av de totala skatteinkomsterna.

De viktigaste övriga skatterna är skatter på naturresurser (främst energiskatten), drygt 5 procent, på bolagsvinster ca 6 procent och på egendom (främst fastighetsskatt och förmögenhetsskatt) ca 3 procent av de totala skatteinkomsterna. Övriga skatter är främst punktskatter på tobak och alkohol, stämpelskatt och tullar, m.m.

2.2 Skattekvoten

Skattekvoten, dvs skatternas andel av BNP, uppgick 1950 till ungefär 20 procent. Därefter ökade den stadigt under hela efterkrigstiden fram till ungefär 1980, då skattekvoten närmade sig 50 procent. Därefter har den pendlat mellan 50 och 55 procent och beräknades 1996 uppgå till drygt 53 procent.

Källa: Skattebetalarnas förening, Fakta om skatter och offentlig sektor, 1996:3.

Det är framför allt skatterna på arbete som ökat kraftigt. Totalt har inkomstskatten på fysiska personer, arbetsgivaravgifter och moms mer än fyrdubblats från 10 till 43 procent av BNP mellan 1950 och 1996. Övriga skatter tar en ungefär oförändrad andel av BNP, ca 10 procent.

2.3 Skatteteori

De huvudsakliga motiven för skatter kan vanligen sökas inom någon av följande kategorier.

3 Styra resursförbrukningen i en för samhället önskad riktning (s k effektivitetsbringande skatter)

Skatter har i allmänhet effekter av olika slag, både önskade och oönskade. Skatterna påverkar således konsumtionens sammansättning, valet mellan arbete och fritid, konsumtions-, investerings- och sparandebeslut samt kan ha effekter på utrikeshandeln. ”Snedvridande” skatter ger upphov till en samhällsekonomisk förlust genom de skattekilar som uppstår mellan vad köparen betalar och vad säljaren får. Snedvridningen uppstår dock bara för de varor och tjänster som köparen värderar positivt och inte för de effektivitetsbetingade skatter som är avsedda att minska utsläpp och annat. Sådana skatter har i stället en ”rättvridande” effekt på priserna.

Två kriterier är vägledande om man vill minimera den samhällsekonomiska kostnaden för ett skatteuttag av en viss storlek och med en viss önskad fördelningspolitisk profil: (i) skattebasens känslighet för skattesatsen och (ii) de administrativa kostnader i vid mening som olika system är förenade med. De här kriterierna är grundvalen för två delvis motstridiga utgångspunkter för beskattning: teorin om optimal beskattning respektive principen om neutralitet.

Enligt teorin om optimal beskattning uppstår den minsta samhällsekonomiska kostnaden om skatten är högst för objekt och verksamheter som är minst priskänsliga, till exempel nödvändighetsvaror. Neutralitetsprincipen utgår i stället ifrån att man skall eftersträva likformighet mellan olika skatter. Systemet blir då mer robust och möjligheterna till vinster mellan olika typer av skatteplanering minimeras.

2.4 Jämförelser med andra länder

I verkligheten är dock inte skillnaderna lika stora som framgår av tabellen. Det beror på att skatte- och transfereringssystemen är olika konstruerade i olika länder. I Sverige är de flesta ersättningarna från socialförsäkringar beskattade till skillnad från många andra länder där ett nettobelopp betalas ut. Hos oss ges också stödet till barnfamiljer som en utgift på statsbudgeten i form av barnbidrag, medan det i vissa andra länder dras direkt som ett avdrag på skatten. Om man tar hänsyn till de här olikheterna krymper skillnaderna i utgifts- och skattekvoter avsevärt. Några länder, som Danmark och Nederländerna, har i stort sett samma utgiftskvot (offentliga utgifter i procent av BNP) som Sverige.

3 Utgångspunkter för Miljöpartiets analys

3.1 Behov av skattefinansiering i framtiden

Det är, enligt vår mening, framför allt tre faktorer som är viktiga att ta hänsyn till när man bedömer det totala behovet av skattefinansiering i framtiden. Det är befolkningsutvecklingen, investeringsbehovet för en ”grön omställning” samt fördelningspolitiken. Alla tre talar för att behovet av skattefinansiering kommer att vara fortsatt högt de närmaste decennierna.

Befolkningsutvecklingen

En stor del av dagens skattefinansiering går till bidrag, pensioner, omsorg och utbildning för unga och gamla. Skatterna betalas till stor del av ”mellangenerationen”. I framtiden skall allt färre bidra till försörjning och omsorg av allt fler.

Källa: SCB:s befolkningsprognos till 1995 års långtidsutredning. Alternativet med årlig nettoinvandring av 15.000 personer. Med ingen eller lägre nettoinvandring minskar befolkningsandelen i förvärvsaktiv ålder (20–64 år) snabbare.

Enligt befolkningsprognosen kommer antalet äldre att öka starkt, framför allt efter år 2005. Å andra sidan väntas andelen barn och ungdomar minska. Totalt sett är den s.k. försörjningskvoten ungefär oförändrad fram till 2005, därefter ökar den stadigt men inte dramatiskt. Just nu pågår dock en utveckling där det tar längre tid för ungdomarna att etablera sig på arbetsmarknaden, ibland upp till 25–30 års ålder. Samtidigt lämnar allt fler arbetslivet tidigare i 55–60-årsåldern. Om den utvecklingen fortsätter, kan försörjningskvoten drastiskt försämras i framtiden.

Grön omställning

De investeringar som behövs för att ställa om till ett långsiktigt hållbart och resursbevarande kretsloppssamhället är utomordentligt stora. Professor Olof Eriksson uppskattar exempelvis behovet av investeringar, exklusive industrin, till storleksordningen 50 miljarder kronor per år under en period på kanske 25–40 år (Eriksson Olof, Bygg om Sverige till bärkraft, ABF:s idé- och faktabibliotek, 1996). En stor del av de investeringarna kommer att komma till stånd på marknadsmässiga villkor förutsatt att de är lönsamma, vilket de blir med den skatteväxling vi föreslår. En mindre del av investeringarna, Olof Eriksson uppskattar andelen till 25 procent, kommer dock sannolikt att behöva hel- eller delfinansieras via offentliga budgetar. För statens del kan det gälla bland annat investeringar i stomjärnvägar, bidrag till länstrafikanläggningar, bidrag under en övergångstid till investeringar i ny energiteknik, etc.

Fördelning

Som visas i den fördelningspolitiska analysen i årets och förra årets budgetpropositioner finns det en tendens att de ekonomiska klyftorna ökar. Det beror både på förändringar på arbetsmarknaden och på den förda skatte- och besparingspolitiken. Det ställer nu större krav på en aktiv fördelningspolitik från samhällets sida, där omfördelningar i skattesystemet är en viktig, men inte den enda vägen. En annan kompletterande väg som Miljöpartiet förespråkar är en ökad betoning på grundtrygghet i socialförsäkringssystemen, som gör att de med högre inkomster får klara en större del av sitt försäkringsbehov själva genom tilläggsförsäkringar, om de så önskar.

3.2 Tillväxt ingen automatisk lösning

Den offentliga sektorn har, som visats i tabell 2, kunnat byggas ut till sin nuvarande nivå genom att en allt större andel av landets samlade inkomster via beskattning tagits i anspråk för offentlig konsumtion och investeringar eller för omfördelning till hushåll och företag som transfereringar.

Det är viktigt att notera att en ekonomisk tillväxt i sig inte automatiskt ger ökade resurser för att bygga ut den offentligt sektorn. Det beror på att huvuddelen av den registrerade ekonomiska tillväxten är resultatet av en ökad produktivitet i näringslivet. När produktiviteten stiger, ökar de privatanställdas reallöner och köpkraft. Det ger också ökade skatteinkomster, men huvuddelen av ökningen tas i anspråk till att ge också dem som arbetar i eller försörjs av den offentliga sektorn en liknande realinkomstutveckling. Mycket litet blir kvar till ökade reala resurser för att höja produktionen i den offentliga sektorn.

Möjligheten att öka den offentliga sektorns produktionsvolym och servicenivå blir då i huvudsak beroende på i vad mån produktiviteten i den offentliga sektorn själv kan öka. Det sker naturligtvis en sådan produktivitetsförbättring också i offentlig verksamhet, men den är betydligt mindre än i näringslivet. Det beror på att det är mycket svårare att rationalisera den typ av personliga tjänster som dominerar i den offentliga sektorn utan att kvaliteten blir lidande. Huvuddelen av den offentliga sektorns produktionstillväxt har därför skett genom att den tagit en successivt allt större andel av de totala resurserna i anspråk genom höjda skatter framför allt under tiden fram till 1980.

Ovanstående betyder inte att tillväxt genom produktivitetsförbättringar i näringslivet saknar betydelse för den gemensamma sektorns storlek. Utan en sådan tillväxt hade det knappast varit politiskt möjligt att höja skatteuttaget såsom skett.

3.3 Negativa effekter av höga skatter

Redan i början av 1950-talet fanns det debattörer som hävdade att vi hade nått en övre gräns för skattetrycket. Det hindrade inte att skattekvoten kunde mer än fördubblas från den nivå som då rådde. Sedan början av 1980-talet har dock skattekvoten stabiliserats vid eller strax över 50 procent av BNP. Det kan sannolikt ses som uttryck för att vi ligger nära gränsen för hur höga skatter som kan tas ut utan svåra samhällsekonomiska verkningar.

Det är inte siffran för den samlade skattekvoten i sig som sätter ett tak för skatteuttaget. Det är snarare de negativa bieffekter som uppstår för varje enskild skattebas om skattesatserna blir för höga. Bieffekterna är en följd av hur människors beteende förändras vid successivt ökade skatter. De kan bli särskilt kännbara i takt med att Sverige blir allt mer öppet mot omvärlden och utsätts för en hårdare skattekonkurrens.

Effekter på människors beteende

I skatteteorin brukar man, som tidigare beskrivits, peka på de snedvridande effekter som uppstår om de s.k. skattekilarna blir alltför höga. Höga skatter på arbete kan leda till att mycket nyttigt arbete aldrig blir utfört. Eller också utförs det på den svarta marknaden.

Alltför höga skatter på kapitalinkomster eller förmögenheter kan på motsvarande sätt leda till att människor och företag avskräcks från att ta risker genom att satsa på investeringar och företagsamhet. Höga skatter på kapital och företagande ökar också riskerna för främst mindre företag.

Hög moms och punktskatt på varor kan leda till en dämpad konsumtion genom att människor helt eller delvis avstår från att köpa den högbeskattade varan. I många fall är det en avsedd effekt, t.ex. när det gäller varor som är skadliga för miljö eller hälsa. Men det kan också uppstå negativa bieffekter genom att det i stället uppstår en svart marknad.

Ökad internationell skattekonkurrrens

En rad djupgående och allt starkare internationella förändringar försvagar skattebasen för Västeuropas högskatteländer.

Industrialiseringen i snabbväxande asiatiska ekonomier med lågt skattetryck försämrade konkurrensen i viss arbetskraftsintensiv industri. Problemen har spritts till låg- och mellanteknologisk industri (t.ex. telefon- och viss elektronikindustri). Östeuropas övergång till marknadsekonomi innebär en ökad skattekonkurrens – dessa länder har låga löner och lågt skattetryck.

USA:s och Storbritanniens industrier utsattes tidigast för den ökade konkurrensen från Asiens och Latinamerikas växande ekonomier, och de har sedan några tiotal år tillbaka sänkt skatter och avreglerat. Därmed har de också ökat konkurrensen mot andra i-länder, däribland Sverige. Fler länder har sedan börjat följa efter, bl.a. i och inom EU. Den ökade skattekonkurrensen inom EU är idag ett hett debatterat ämne.

Kapitalmarknadens globalisering och arbetsmarknadens europeisering förstärker skattekonkurrensen. Den nya informationstekniken, de öppnade gränserna för både produkter och resurser, de bättre kommunikationerna, nationella avregleringar samt tilltagande global frihandel är delar i en allmän och snabb utveckling mot en alltmer sammanflätad internationell och global ekonomi. Oaktat om Sverige är medlem i EU eller ej blir omvärldsimpulserna snabbt starkare också på skatteområdet – det blir helt enkelt svårare för oss att ha ett väsentlig högre skattetryck. Det gäller både på delar av varuområdet (t.ex. alkohol och tobak), för kapital- och företagsskatter och för skatter på arbete, framför allt för välutbildade och högt avlönade personer.

Risken för skatteläckage och skatteflykt till utlandet är minst för de mest trögrörliga skattebaserna. Hit hör till exempel skatt på baskonsumtion, som mat, kläder och boende.

Hur känsligt för skatteläckage Sverige kommer att vara i framtiden beror givetvis också på hur skatterna i utlandet utvecklas. En faktor som kan komma att tala till Sveriges fördel är att behovet av ökade offentliga insatser, och därmed högre skatter, kommer att vara ännu större i andra länder än i Sverige till följd av åldersförändringar. Det beror på att ”äldrepuckeln” har kommit tidigare i Sverige. Andra industriländer tvingas sannolikt höja sina skattetryck och närmar sig då den svenska nivån. På längre sikt kan en liknande utveckling tänkas även i länder som idag har en ung befolkning och svagt utbyggda välfärdssystem.

Tabell 6 Åldersförsörjningskvoten, 60–w år/20–59 år, i olika länder, procent

3.4 Våra slutsatser

Ovanstående diskussion visar på att det finns starka skäl som talar för att behoven av gemensamma insatser kommer att öka ytterligare i framtiden. Om behovet skall tillgodoses på samma sätt som idag betyder det högre skatter. Samtidigt talar många skäl för ett lägre skattetryck. Behovet av mer resurser till gemensamma insatser kommer inte heller att lösas genom en ökad tillväxt byggd på produktivitetsförbättringar i näringslivet.

Vi bedömer att Sverige för närvarande ligger nära den övre gränsen för möjligt totalt skatteuttag. Med hänsyn till de stora behoven inom den offentliga sektorn och nödvändigheten att långsiktigt trygga stabila statsfinanser anser vi det samtidigt svårt att i nuläget utlova någon större sänkning av skattekvoten. Inom ramen för ett i huvuddrag oförändrat totalt skatteuttag skall en skatteväxling ske, med höjda skatter på förbrukning av naturresurser, energi och miljöutsläpp. I gengäld sänks andra skatter, främst på arbete.

Kompletterande strategier

För att klara det ökade behovet av vård och omsorg i framtiden behövs också kompletterande strategier. Medel kan på lång sikt frigöras genom omprioriteringar av nuvarande statsutgifter. Till exempel minskade kostnader för det militära försvaret och vägbyggen samt en satsning på grundtrygghet i socialförsäkringarna, vilket på sikt minskar kostnaderna för t.ex. pensioner.

Det är också nödvändigt att vi öppet och förutsättningslöst diskuterar om mer av omsorg och omhändertagande kan ske inom det som vi brukar kalla den informella sektorn. En sådan utveckling underlättas med en snabb sänkning av arbetstiden till i första hand 35 timmar i veckan.

4 En grön skatteväxling – höjda miljörelaterade skatter

En grön skatteväxling med höjda energi-, råvaru- och utsläppsskatter och lägre skatter på främst arbete är den viktigaste ingrediensen i Miljöpartiets skattepolitik. Vi anser att ambitionen bör vara en skatteväxling på ca 100 miljarder kronor inom 15 år, varav ca 25 miljarder de närmaste tre åren.

För att ge en mer konkret bild av hur en sådan skatteväxling skulle kunna se ut har vi i en kalkyl räknat fram ett scenario med en skatteväxling av den storleksordningen. Skattehöjningarna i kalkylen avser de energirelaterade skatterna, eftersom det främst är de som kan ge underlag för en större skatteväxling då energi är en relativt stabil skattebas. Vi har inte i scenariot räknat in andra typer av miljörelaterade skatter och avgifter. Det betyder dock inte att inte sådana kan vara motiverade och viktiga i många fall.

4.1 Dagens energiskatter

Dagens energirelaterade skatter är ett delvis osystematiskt lapptäcke av olika skatteslag, skilda skattenivåer, undantag och nedsättningar. Det beror på att det växt fram under lång tid delvis som resultat av politiska kompromisser och under hänsynstagande till olika särintressen. I det här avsnittet ges en grov översikt utan att nämna några siffror.

Fossila bränslen

På fossila bränslen uttas dels en s k energiskatt, dels en koldioxidskatt. Energiskatten får ses som en allmän skatt på energiförbrukning, vars storlek varierar mellan olika bränslen. Den är väsentligt högre för drivmedel till motordrivna fordon, dvs bensin och diesel, beroende på att den här också skall täcka kostnader för väghållning, m.m.

Koldioxidskatten beräknas efter respektive bränsles kolinnehåll och omräknas sedan till en skattesats per liter, kubikmeter eller ton för de olika bränslena.

Industrin betalar för närvarande ingen energiskatt och bara hälften av koldioxidskatten.

Förutom dessa skatter finns också speciella miljöskatter/avgifter för bl a svavel och kväveoxider. Dessa är viktiga som ekonomiska styrmedel, men ger inga eller små inkomster och behandlas inte i den här motionen.

Biobränslen

Den absoluta huvuddelen av dagens biobränsleanvändning är inte föremål för någon handel på marknaden. Biobränslen är befriade från energi- och miljörelaterade skatter, men då de är arbetsintensiva belastas de av relativt sett större skatter på arbete än t ex fossila bränslen. Någon särskild energiskatt tas inte ut vilket stimulerar biobränsleanvändning. Koldioxidskatt tas inte heller ut, eftersom det anses att biobränsleanvändning inte ger något nettoutsläpp av koldioxid, då de utsläpp som bildas vid förbränning åter tas upp av ny växtlighet.

Skatt på el tas ut i två led, dels vid produktion av el, dels i samband med konsumtionen. Skatten i produktionsledet som är ganska liten, tas ut dels på el från kärnkraftverk, dels från vattenkraftverk i form av en fastighetsskatt. Skatten på el från kärnkraftverk motiveras bland annat med kärnkraftens miljörisker. Fastighetsskatten på vattenkraftverk är baserad på taxeringsvärdet, som stiger i takt med stigande elpriser. Därmed får samhället del av de s.k. lägesräntor som annars ägarna till vattenkraftverken skulle kunna tillgodogöra sig när elpriset stiger vid en energiomställning.

I konsumtionsledet tas en energiskatt ut som till sina motiv väl ungefär motsvarar energiskatten på fossila bränslen (dvs en ganska oklar blandning av fiskala och energipolitiska motiv). Industrin är befriad även från energiskatten på el.

Mervärdesskatt (moms)

Mervärdesskatt utgår på all energiförsäljning. Skatten beräknas på produktpriset inklusive ovan nämnda punktskatter (energiskatt, koldioxidskatt och ev miljöavgifter). Eftersom momsen är avdragsgill för företag som köper energi, är det i realiteten endast hos slutförbrukare, dvs hos hushållen, som momsen på energiinköp slår igenom som en extra kostnad. I kalkylerna har vi alltså bara räknat in momsinkomster på den energi som förbrukas av hushåll inkl bostadssektorn.

4.2 Principer för energirelaterade skatter

För det fortsatta arbetet med att utveckla en skatteväxlingsmodell är det viktigt att försöka precisera mer tydliga principer och en genomtänkt struktur för de energirelaterade skatterna. Det är viktigt när de skatterna, enligt vår uppfattning, bör få en starkt ökad betydelse som styrmedel mot ett kretsloppssamhälle samtidigt som de kommer att svara för en ökad andel av finansieringen av offentlig verksamhet.

Energiskatten

Motiven och sättet att beräkna den s k energiskatt som idag tas ut med varierande belopp på både fossila bränslen och elektricitet behöver preciseras.

Motivet för energiskatten bör vara att befrämja en allmän hushållning med energiresurser oavsett energislag och användningsområde. Att det finns en sådan allmän energiskatt som är oberoende av graden av farliga miljöutsläpp blir viktigt i en framtid när energiförsörjningen bör baseras till allt större del på förnyelsebara och miljövänliga energislag. Eftersom även tillgången på sådan energi är begränsad blir det nödvändigt att hålla nere den allmänna energiförbrukningen, vilket bör vara en av energiskattens uppgifter. Energiskatten garanterar därmed också att det finns en långsiktig skattebas i energiförbrukningen även den dag när den i huvudsak grundas på förnyelsebara och miljövänliga energislag.

Med hänsyn till syftet med skatten föreslås att den utgår som en enhetlig skatt per kWh oberoende av energislag och användare. Som utgångspunkt har vi valt dagens nivå för energiskatten på eldningsolja, ca 7,5 öre/kWh. Den föreslås preliminärt höjas med 1 öre/kWh varje år fr o m 1998 så att den når nivån 20 öre/kWh år 2010. Energiskatten för olika energislag och användningsområden får successivt konvergera mot denna enhetliga skattenivå.

Motivet med energiskatten gör att den del av energiskatterna på drivmedel, dvs bensin och dieselolja, som egentligen är till för att bekosta vägväsendet, vägolyckor, m.m. bryts ut från energiskatten och ges en särskild beteckning vägkostnadsansvar.

Energiskatten tas ut vid den slutliga energileveransen till förbrukaren vare sig denne är företag, hushåll eller offentlig sektor. I kraft- och fjärrvärmeverk tas alltså energiskatten ut vid leveransen av färdig el och värme till slutförbrukare, ej vid bränsleleveransen till produktionsanläggningarna.

Produktions- och miljörelaterade skatter

Den allmänna energiskatten kompletteras med speciella skatter i produktionsledet för olika energislag av miljöskäl eller andra skäl. De viktigaste av dessa skatter beskrivs nedan.

Koldioxidskatt tas ut på kolinnehållet i alla fossila bränslen. Som utgångspunkt har använts dagens nivå som motsvarar ca 37 öre per kg CO₂-utsläpp. Det motsvarar exempelvis 87 öre per liter bensin eller 10 öre per kWh av energiinnehållet i bensinen. För naturgas blir CO₂-skatten lägre per kWh och för kolprodukter högre, beroende på det varierande kolinnehållet i förhållande till energiinnehållet i olika bränslen. Nivån på koldioxidskatten föreslås preliminärt höjas med 10 öre per kg årligen fram till år 2010. Det innebär exempelvis att koldioxidskatten blir ca 3,90 kr/l bensin år 2010.

Idag betalar industrin bara hälften av koldioxidskatten men med särskilda nedsättningsregler för den energikrävande industrin. I kalkylen har vi räknat med att skatten även för industrin successivt närmar sig den allmänna nivån och når denna senast år 2010 för den energiintensiva industrin (se dock senare diskussion om nedsättningar).

Skatt på kärnkraftsel tas ut bl.a. för att beakta kärnkraftens externa effekter som risk för kärnkraftsolycka, radioaktiva utsläpp under bränslecykeln och kostnader för slutförvaring. Skatten sätts på en sådan nivå att den successivt gör kärnkraften alltmer olönsam och därmed styr mot en avveckling. I kalkylen har vi preliminärt räknat med att skatten höjs från nuvarande 2,2 öre/kWh med 1 öre/kWh varje år från 1997 upp till ca 15 öre/kWh år 2010.

Skatt på vattenkraft tas ut i form av en fastighetsskatt för att dra in de lägesräntor som vattenkraftverkens ägare kan tillgodoräkna sig när elpriserna stiger i takt med att kärnkraften avvecklas och ny dyrare kraft (främst kraftvärme och vindkraft) kommer in på marknaden. När kärnkraften avvecklas kommer elpriserna att stiga, vilket höjer taxeringsvärdena på vattenkraftverken, vilket ger ökade inkomster från fastighetsskatten. Detta kan vid behov kompletteras med förändringar i skattesatsen så att skatteinkomsterna från vattenkraften årligen höjs med ca 1 öre per producerad kWh upp till ca 14 öre/kWh år 2010.

Skatt på kärnkrafts- och vattenkraftsel bör i princip tas ut i produktionsledet, dvs vid leveransen från respektive anläggning ². Koldioxidskatten tas av praktiska skäl ut samtidigt som energiskatten vid leveransen till slutförbrukaren av bränslet. När fossila bränslen levereras som insatsvara i kraft- eller fjärrvärmeproduktion tas dock koldioxskatten, till skillnad från energiskatten, ut vid leveransen till kraft- eller fjärrvärmeverket.

4.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden

Med den struktur och de preliminära skattenivåer som föreslås ovan erhålls följande prisutveckling för viktigare energislag och användningsområden. Priset anges uttryckt i 1997 års prisnivå, dvs vi har inte räknat in någon inflation. Exemplet bygger på att själva produktpriset, exkl skatt, ökar med 1 procent årligen för fossila bränslen och 4 procent årligen för el. Den snabbare prisutvecklingen för el antas vara en följd av kärnkraftavvecklingen och introduktion av dyrare vindkraft och kraftvärme. För biobränslen har antagits att priset, exkl skatt, ökar med 1 procent om året bland annat för att stimulera skogsägarna att upplåta avverkningsrester i stora kvantiteter.

Industri

Tabell 7 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på olika energislag för energiintensiv resp övrig industri.

Energipriserna i industrin ökar snabbt när nuvarande befrielse från energiskatten och rabatter på koldioxidskatten successivt tas bort. Vi har i kalkylen antagit att industrin betalar fulla skatter år 2010 (se dock senare resonemang om eventuella behov av undantag).

Av tabellen framgår att med gjorda antaganden ökar priserna på olja snabbare än på el. Olja är billigare än el 1997 men något dyrare år 2010. Det beror främst på att koldioxidskatten ökar snabbare än de skatter som påverkar elpriset.

Transporter

Tabell 8 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt, för landsvägstransporter resp järnväg.

Priset på bensin ökar från ungefär 8,50 kr/l idag till ca 14 kr/l år 2010. Prisutvecklingen på bensin är i procent räknat långsammare än för elektricitet till järnväg. Räknat i absoluta tal ökar dock prisdifferensen från 65 öre/kWh 1997 till drygt 80 öre år 2010. Det borde påverka järnvägens konkurrenskraft positivt.

Detsamma gäller jämförelsen av energipriserna för godstransporter, där dagens differens på ca 20 öre/kWh ökar till ca 40 öre/kWh år 2010.

Tabellen visar vidare att priset på dieselolja ökar väsentligt snabbare än för bensin. Den främsta orsaken är att vi räknat med att skatten för vägkostnadsansvaret, som idag är drygt 1 kr/liter för dieseln höjs till samma nivå som för bensinen fram till år 2010 eller till ca 2,80 kr/liter.

Uppvärmning av bostäder

Tabell 9 visar jämförelse mellan prisutvecklingen på energin, inkl skatt, för olika sätt att värma upp bostäder.

Även här ökar oljepriset snabbare än elpriset. Differensen minskar från ca 25 öre 1997 till ca 10 öre år 2010. Mest fördelaktigt, i absoluta tal, utvecklas dock priserna på biobränsle och fjärrvärme. Båda energislagen förbättrar sitt avstånd från elvärme med storleksordningen 10 öre/kWh under perioden. Det torde vara nödvändigt för att göra konvertering till individuell biobränsleeldning och till fjärrvärme attraktivt. Sannolikt är dock inte den ökade prisskillnaden tillräcklig för att stimulera en konvertering bort från olje- och eluppvärmning i stor skala. Det kan också behövas någon form av investeringsstöd under en övergångsperiod.

Det angivna priset på biobränsle avser pelletter eller motsvarande som köps in. För bränsle från egen skog har vi räknat med att man inte skall behöva betala moms, däremot någon form av schablonberäknad energiskatt.

4.4 Energibalanser

För att kunna beräkna de långsiktiga inkomsterna från en skatteväxling är det nödvändigt att upprätta långsiktiga balanser över energiförbrukningen som kan ligga till grund för kalkylerna. Balanserna, som bygger på de allmänna riktlinjerna i vår energimotion, har tagits fram enligt några olika metoder.

Efterfrågan på energi

Efterfrågan på de olika energislagen har i kalkylen beräknats som en funktion dels av vissa allmänekonomiska antaganden, dels som en funktion av prisutveckling och uppskattade priselasticiteter.

Kalkylen bygger på att BNP ökar med 2 procent om året och att energiförbrukande aktiviteter (bilåkning, antalet energikrävande hushållsmaskiner, m m) ökar i en något snabbare takt än BNP (ytterligare 1 procent om året). Å andra sidan pågår det hela tiden, och oberoende av prisutvecklingen på energi, en teknisk utveckling mot effektivare energianvändning (bränslesnålare bilar, etc) som har kalkylerats till 3 procent om året. I stort sett tar dessa antaganden ut varandra och medför en konstant energiförbrukning vid en oförändrad prisnivå på energi.

Efterfrågan på energi påverkas också starkt av prisutvecklingen. Det sker på två sätt. Dels sker det en viss minskning av energikrävande aktiviteter (mindre bilåkning, minskad lägenhetsyta, etc) när energipriset ökar. Dels stimulerar högre energipriser fram en ytterligare energieffektivisering. I kalkylen har vi beaktat detta genom att föra in antaganden om priselasticiteter. De antaganden vi fört in varierar i allmänhet mellan 0,1 och 0,3. Det betyder i klartext att om priset fördubblas så sjunker förbrukningen med mellan 10 och 30 procent. (Några antaganden om priselasticiteter är hämtade från rapporter till skatteväxlingskommittén. Andra är tills vidare insatta försöksvis av oss där vi ännu inte hittat någon forskning eller beräkningar på området.)

Med de här antagandena minskar den totala energiförbrukningen med drygt 11 procent fram till år 2010. Fördelningen på användningsområden framgår av tabell 10.

4.5 Tillförsel av energi

Tillförselscenariot har konstruerats från följande utgångspunkter. Kärnkraften antas avvecklas till år 2010. Kärnkraftselen ersätts främst av energieffektivisering och sparande, biobränsleeldad kraftvärme och vindkraft. För att en så snabb utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme skall vara möjlig måste en del av den nuvarande eluppvärmningen av bostäder och lokaler ersättas med fjärrvärme.

Vidare förutsätts att el- och oljeuppvärmning i viss utsträckning ersätts av individuell (eller gruppcentraler o d) uppvärmning med biobränslen. Vi antar, bl a av hänsyn till den biologiska mångfalden, att ökningen av biobränsleförbrukningen begränsas till ca 40 TWh fram till 2010. Huvuddelen av denna ökning går åt till att ersätta kärnkraften. Det innebär att det inte finns potential att före 2010 ersätta någon större del av bensin- och dieselförbrukningen med biobränslebaserade drivmedel.

Fossila bränslen

Tabell 11 Tillförseln av fossila bränslen. TWh Inkl insatsbränsle i kraft- och fjärrvärmeproduktion

Den minskade förbrukningen av bensin beror främst på minskad bilåkning och bränslesnålare bilar till följd av prisökning. För dieselolja minskar bränsleförbrukningen med 24 procent av samma skäl.

Minskningen av oljeförbrukningen sker främst genom effektivare energiutnyttjande till följd av prisökning. En mindre del beror på att oljeeldning för husuppvärmning ersätts med fjärrvärme eller individuell biobränslebaserad uppvärmning.

Förbrukningen av olja, kol och naturgas som insatsbränsle i kraft- och fjärrvärmeverk minskar till följd av övergång till biobränsleeldning.

Totalt sett minskar förbrukningen av fossila bränslen med 23 procent. Det innebär i stort sett att också koldioxidutsläppen minskar lika mycket.

Produktionen av vattenkraft, industriellt mottryck och oljekondens antas oförändrad eller öka något. Det sista kärnkraftverket stängs under år 2010. Kärnkraften ersätts i huvudsak på tre sätt.

Den totala elförbrukningen minskar med 25 procent. Det beror dels på effektivare elanvändning till följd av högre elpriser, dels på att en del av eluppvärmningen av bostäder och lokaler ersätts av fjärrvärme eller individuell biobränsleeldning. Av den beräknade elförbrukningen i eluppvärmda hus år 2010, ca 26 TWh, ersätts ungefär 25 procent med fjärrvärme och lika mycket med biobränsleeldning i individuella pannor eller mindre gruppcentraler. En sådan konvertering har dubbel effekt. Dels minskar elanvändningen. Dels skapas ytterligare fjärrvärmeunderlag för en ökad produktion av kraftvärme.

Produktionen av el från vindkraft byggs ut mycket kraftigt till 12 TWh år 2010. Men den allra största ökningen av elproduktionen står kraftvärmen för. Kalkylen bygger på att drygt 60 procent av befintligt och nyskapat fjärrvärmeunderlag utnyttjas för samtidig produktion av elektricitet. I huvudsak sker detta i biobränsleeldade anläggningar. Härvid har vi antagit att det fram till 2005 sker med konventionell teknik och efter 2005 till en betydande del med biogasteknik som ger ett väsentligt högre elutbyte.

Biobränslen

Tillförseln av returlutar och biprodukter i massa- och träindustrin har inte närmare analyserats utan antas vara oförändrad.

Den enskilda eldningen med biobränslen ökar med drygt 50 procent, främst till följd av konvertering från elvärme, i någon mån också från oljeeldning. Den enskilda eldningen omfattar både eldning med ved från egen skog och med inköpta bränslen som pelletter, etc. Eldningen kan ske i den enskilda fastigheten eller i mindre gruppcentraler i villaområden, etc.

Kalkylen räknar inte med någon större användning av biologiska bränslen som drivmedel för fordon beroende på att huvuddelen av ökningen av biobränsleanvändningen reserverats för ersättning av kärnkraften.

Huvuddelen av den ökade biobränsleanvändningen sker i kraftvärmeverk som producerar både el och bränsle.

Totalt ökar biobränsleanvändningen under perioden med drygt 40 TWh. Om man bortser från returlutarna, biprodukterna i massa- och träindustrin och vedeldningen från egen skog, så mer än tredubblas den övriga ”kommersiella” biobränsleanvändningen.

Total tillförsel

Den totala energitillförseln sammanfattas i tabell 14. Posten ”övrigt” omfattar spillvärme samt den uppväxlingsvinst som görs i värmepumpar som används i fjärrvärmeproduktion. Energitillförseln till elproduktion i kraftvärmeverk ingår i biobränslen och fossila bränslen.

4.6 Inkomster från energirelaterade skatter

Fördelat på skatteslag

Med de energirelaterade skatter och den energibalans som antagits ovan har vi beräknat hur de totala skatteinkomsterna från energirelaterade skatter utvecklas. Tabell 15 visar skatteinkomsternas utveckling fördelat på skatteslag.

Totalt ökar skatteinkomsterna vid de föreslagna skattesatserna med 85 miljarder kronor fram till 2010, vilket är drygt en fördubbling jämfört med idag. Om förbrukningen av energi hade sett precis likadan ut år 2010 som år 1997 skulle skatteinkomsterna ha blivit drygt 210 miljarder kronor, en ökning med 130 mdkr. Det betyder att skattesatserna i genomsnitt ungefär tredubblas mellan åren 1998 och 2010. Men till följd av att de höjda skattesatserna har avsedd effekt, att sänka den totala energiförbrukningen och styra om till miljövänligare energislag, reduceras intäktsökningen i kalkylen avsevärt.

Av tabellen framgår att den absolut största delen av inkomstökningarna faller på koldioxidskatten och den allmänna energiskatten. Av dessa är det bara den allmänna energiskatten som kan betraktas som en på mycket lång sikt hållbar skattebas.

Fördelat på sektorer

Hur de höjda energiskatterna belastar olika samhällssektorer framgår av tabell 16.

Av tabellen framgår att huvuddelen av de energirelaterade skatterna idag belastar hushållssektorn inkl bostäder. Av totalt 53 mdkr faller 26 mdkr på olika skatter på bensin medan resten till stor del består av skatter på olja, el och fjärrvärme för bostadsuppvärmning. Skattebelastningen på hushållen ökar med 70 procent under perioden.

Den största relativa ökningen av skatteinkomsterna står dock industrin för. Det beror på att industrin idag är nästan befriad från energirelaterade skatter. Kalkylen bygger på att industrins skatteförmåner successivt tas bort under perioden och att de år 2010 betalar i stort sett samma skatter som andra samhällssektorer. Även transportföretagen får betydande höjningar.

Hur de höjda energirelaterade skatterna belastar olika samhällssektorer är ett viktigt underlag inför den andra delen av skatteväxlingen: att bestämma vilka skatter som skall sänkas och med hur mycket och om undantag från höjda energiskatter måste göras i vissa fall. Liksom att bestämma om någon del av de ökade skatteintäkterna skall reserveras för investeringsbidrag. Detta diskuteras i nästa kapitel.

5 Grön skatteväxling – sänkning av andra skatter, m.m.

5.1 Sänkta skatter, investeringsstöd, fördelningspolitik

Den gröna skatteväxling vi föreslår är det främsta styrmedlet för att ge omställningen till ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle en avgörande skjuts framåt. En sådan omställning kommer att kräva en omfattande ombyggnad av den svenska infrastrukturen inom bland annat, energi-, transport- och avfallshanteringsområdena. Produktionsapparaten måste på många områden förnyas.

Dessa investeringar skall på normalt sätt bekostas inom näringslivet och av aktörerna på energimarknaden, där de kommer att stimuleras fram av den ändrade kostnadsstruktur som en skatteväxling leder till. För att påskynda omställningen behövs dock i vissa fall sannolikt också kompletterande statliga investeringsbidrag under en övergångsperiod. Vissa investeringar, framför allt inom kollektivtrafiken, finansieras till en större del direkt över offentliga budgetar. Sådana investeringar och investeringsbidrag måste därför prioriteras i de offentliga budgetarna på såväl statlig som kommunal nivå. Även regelverken måste ses över så att sådana prioriteringar underlättas.

Utgångspunkten för en skatteväxling är naturligtvis det som ligger i själva ordet, att höjda skatter på ett område skall kompenseras av sänkta skatter på ett annat område. Skattesänkningarna bör också utformas så att negativa industripolitiska och fördelningspolitiska effekter motverkas. Det innebär att såväl skattesatser som avdragsmöjligheter för flera olika skatter kan behöva justeras. Det är också viktigt att inom statsbudgetens ram uppmärksamma behovet av kompletterande fördelningspolitiska åtgärder för grupper som inte betalar inkomstskatt och som därför inte direkt kompenseras genom skatteväxlingen.

Den viktigaste skattesänkningen är, som tidigare påpekats, sänkta skatter på arbete.

I det följande beskriver vi mer i detalj hur skattesänkningar och övriga åtgärder kan utformas dels för näringslivet och den offentliga sektorn, dels för hushållssektorn.

5.2 Företag och offentlig sektor

Kompensationen till företagen och den offentliga sektorn skall ha inriktningen att sänka kostnaderna för arbete. Det bästa sättet att åstadkomma detta är genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Tabell 18 visar ett räkneexempel där huvuddelen av det tillgängliga utrymmet används för sänkta arbetsgivaravgifter medan en mindre del (15–20 procent) disponeras för att vid behov kunna göra riktade åtgärder i form av nedsättningar till den energiintensiva industrin och transportföretagen.

Av tabell 19 framgår hur olika delsektorer påverkats totalt av höjda respektive sänkta skatter i skatteväxlingen. Årtalet 2010 har valts som exempel.

Generella eller selektiva sänkningar?

Det har diskuterats om sänkningen av arbetsgivaravgifterna skall vara generell och lika för alla eller om tillgängliga medel skall disponeras för riktade och större insatser på vissa områden.

Om sänkningen görs generell kan den enligt räkneexemplet komma att uppgå till knappt 6 procentenheter fram till 2010. I debatten om skatteväxling hävdas ibland att mindre generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna inte skulle vara tillräckligt stora för att uppnå påtagliga positiva effekter på sysselsättningen. I stället har förslag framförts att genomföra större lättnader inom vissa begränsade områden, framför allt inom ”tjänsteområdet”, exempelvis för vissa hushållstjänster.

Även om det finns argument för en sådan selektiv sänkning har vi ändå stannat för att föreslå att sänkningen skall göras i huvudsak generell. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna med ca 6 procentenheter som en del i en skatteväxling bör, genom de förändringar i prisrelationer som detta åstadkommer, kunna få en klar effekt på den långsiktiga sysselsättningen. Detta i synnerhet om också den direkta skatten på arbete i form av egenavgifter och direkt inkomstskatt sänks ungefär lika mycket. Det betyder sammanlagt en skattelättnad på arbete med nära 12 procentenheter.

Av tabell 19 framgår också klart att redan en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna för alla medför en kraftig stimulans för tjänstesektorerna. Det är den offentliga sektorn och gruppen ”övriga företag” (som främst består av tjänsteföretag) som är vinnare på en skatteväxling eftersom de förbrukar litet energi.

De energiintensiva företagen

Tabell 19 visar också klart att den energiintensiva industrin och transportföretagen får en ökad skattebelastning vid en skatteväxling av den omfattning vi föreslår. Det är en i grunden avsedd effekt för att stimulera till en effektivare energianvändning i dessa företag och också till att påverka konsumtionsmönstret i samhället till nackdel för energiintensiva produkter och transporter. I kalkylen och i slutresultatet i tabell 19 är både en effektivare energianvändning och en påverkan på konsumtionsmönstret inräknade.

För att få ett begrepp om storleksordningen av den ökade skattebelastningen på de energiintensiva sektorerna kan denna ställas i relation till omsättningen i dessa sektorer. Den energiintensiva industrin (massa- och pappersindustri, järn- och stålverk, etc.) omsatte 1994 i storleksordningen 230 miljarder kronor, något beroende av hur den definieras. Den ökade skattebelastningen netto efter energibesparande åtgärder uppgår enligt kalkylexemplet (tabell 19) till knappt 7 procent av omsättningen. De genomsnittliga prishöjningarna på sektorns produkter kommer att ligga något högre.

Den ökade skattebelastningen på transportföretagen påverkar främst lastbilstransporterna. Lastbilstransporterna hade 1995 en samlad fraktintäkt på knappt 22 miljarder kronor. Den ökade skattebelastningen enligt tabell 19 motsvarar därmed, mycket grovt, omkring 40 procent av dagens omsättning.

Den utländska konkurrensen

Den ökade skattebelastningen på de energiintensiva företagen skulle inte vara något problem om dessa inte var utsatta för utländsk konkurrens eller om de utländska konkurrenterna påverkades av samma skatteomläggningar vid samma tidpunkt. Slutresultatet skulle då bli det avsedda, kraftiga incitament för energieffektivisering inom de berörda branscherna men sannolikt ändå ganska kraftigt höjda priser på produkterna, som i sin tur skulle påverka det slutliga konsumtions- och transportmönstret i en mer resursbevarande och miljövänlig riktning.

Som argument mot en så kraftig skatteväxling som vi föreslår brukar anföras att den bara leder till att miljöproblemen exporteras utomlands. Det är inte till någon nytta för miljön, i synnerhet om motsvarande industri utomlands inte är lika energieffektiv som den svenska. Dessutom försvinner arbetstillfällen och exportinkomster i Sverige.

Miljöpartiets och hela den internationella gröna rörelsens utgångspunkt är att den nödvändiga omställningen till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling och produktion måste ske på bred front i hela världen. Det kräver internationella överenskommelser om olika resursbevarande åtgärder och också om lämpliga styrmedel, där miljöinriktade skatter och avgifter är ett av de allra viktigaste inslagen. Mycket arbete pågår också i olika internationella sammanhang, bland annat inom FN och EU för att få till stånd överenskommelser om sådana styrmedel. Tyvärr går det ganska sakta eftersom etablerade intressen bedriver en stark lobbyverksamhet och många länder snarare ser till sina kortsiktiga industriintressen än till den globala långsiktiga nödvändigheten.

Miljöpartiet anser att Sverige i det här läget måste arbeta efter flera parallella linjer. Vi skall naturligtvis vara starkt pådrivande i det internationella arbetet. Men det går inte att alla länder bara passivt inväntar resultat från det arbetet. Miljöprogressiva länder måste också gå före och på egen hand införa åtgärder som sedan kan tjäna som exempel och dra andra med sig. Det kan i sin tur snabba på arbetet att få till stånd internationella överenskommelser.

En sådan strategi betyder alltid en balansgång. Sverige och andra miljöprogressiva länder kan om de har effektiva företag ligga ett eller två steg före de mer senfärdiga men kanske inte tre eller fyra utan att det leder till allt för stora tillfälliga konkurrensnackdelar för de energiintensiva företagen. På lång sikt kommer en sådan strategi, där vi strävar efter att ligga ett till två steg före andra länder, med säkerhet att vara en stor konkurrensfördel för svenska företag. Den ökar omvandlingstrycket i svenskt näringsliv och främjar uppbyggandet av en näringslivsstruktur som kommer att bli allt mer konkurrenskraftig i framtiden.

En liknande utveckling kommer säkerligen också att ske internationellt, först i många enskilda konkurrentländer och sedan på bred front genom internationella överenskommelser. Den exakta takten i genomförandet av skatteväxlingen får i verkligheten successivt anpassas efter utvecklingen i omvärlden så att Sverige hela tiden ligger ett till två steg före. Genomförandet kan också leda till att det under genomförandeperioden vid olika tillfällen blir nödvändigt att göra olika former av undantag och temporära nedsättningar för de mest utsatta företagen, i de fall där skatteomläggningar i utlandet sackar efter alltför långt. I kalkylen har vi reserverat ett rimligt belopp för den typen av undantag och tillfälliga nedsättningar.

5.3 Hushållen

Även kompensationen till hushållen (där vi också räknat in bostadsföretagen) skall i huvudsak ha inriktningen att minska skatten på arbete. En mindre del av kompensationen bör dock reserveras för fördelningspolitiska inslag och för lindringar i fastighetsbeskattningen.

Sänkningen av skatten på arbete bör i första hand ske genom att de nuvarande och fram till 1998 planerade egenavgifterna till sjukförsäkring och pensionering avvecklas. I andra hand kan också den direkta inkomstsskatten minskas, t.ex. i form av höjt grundavdrag som ges en sådan utformning att framför allt lågavlönade gynnas. Vi utvecklar ytterligare vår syn på inkomstbeskattning och egenavgifter i kommande kapitel.

Motivet till att också sänka fastighetsskatten utvecklar vi också i kommande kapitel. Det är naturligt att finansiera den sänkningen som en del av en skatteväxling eftersom de höjda energiskatterna kommer att leda till en press uppåt på boendekostnaderna.

Vissa hushåll får ingen automatisk kompensation när egenavgifter eller inkomstskatt sänks. Den största av de grupperna är pensionärerna. Pensionärerna, och vissa andra grupper, kommer emellertid att få en automatisk kompensation genom att konsumentprisindex och därmed basbeloppet höjs, när energiskatterna ökar.

En annan grupp, som av fördelningspolitiska skäl kan behöva en kompensation är barnfamiljer. Föräldrarnas inkomster, och därmed den skattelättnad de får av sänkt skatt på arbete, är vanligtvis inte större om de har flera barn. Däremot har barnfamiljer oftast större bostadsyta och reser mera, vilket gör att de får extra ökade kostnader till följd av höjda energiskatter.

Utrymme för kompensation till dessa grupper bör skapas inom ramen för den totala statsbudgeten.

En ytterligare grupp som kan få en proportionsvis större kostnadsökning vid en skatteväxling är boende i glesbygd. En studie bör därför göras av hur en skatteväxling slår regionalt och om det är motiverat att införa en särskild regional kompensation. Denna skulle eventuellt kunna utformas som ett ökat bidrag till utpräglade glesbygdskommuner inom ramen för den kommunala skatteutjämningen.

Det ligger i sakens natur att det knappast är möjligt att utforma en kompensation som ger varje hushåll precis lika mycket tillbaka som det får i form av ökade energiskatter. Det är inte heller avsikten med en skatteväxling, som ju skall stimulera till att på sikt också påverka bostadsval, boende- och resmönster.

6 Förslag 1998–2000

I det här avsnittet redogör vi för våra mer detaljerade skatteförslag för åren 1998 till 2000, både sådana som har samband med skatteväxlingen och andra förslag.

6.1 Direkta skatter på arbete

Kommunalskatten svarar för huvuddelen av de direkta skatterna på arbete. Den genomsnittliga utdebiteringen för kommunsektorn (primärkommuner, landsting och kyrka) 1997 är 31,66 procent eller, som det också brukar uttryckas, kronor per skattekrona. Statlig inkomstskatt tas bara ut på beskattningsbara inkomster över 209.100 kronor. Den ”ordinarie” statliga skattesatsen är 20 procent, men till och med 1998 tas också en särskild s.k. värnskatt på 5 procent ut.

Innan skatterna beräknas får ett särskilt grundavdrag göras. Det uppgår normalt till ca 8.700 kronor, men är högre (som mest ca 18.000 kronor) i ett brett inkomstskikt mellan ca 70.000 och ca 200.000 kr/år.

Förutom dessa direkta skatter har de senaste åren också s.k. egenavgifter introducerats, främst för sjukförsäkringen. Dessa är i realiteten också direkta inkomstskatter. Egenavgifter uttas 1997 med 5,95 procent av inkomsten före grundavdrag och är avdragsgill vid statlig och kommunal beskattning. Egenavgifter tas ej ut på inkomstdelar över taket i sjukförsäkringen, ca 272.000 kr/år.

Ta bort kommunalskattestoppet

Miljöpartiet motsätter sig det kommunala ”skattestopp” som införts för 1997 och 1998 och som innebär att staten håller inne med statsbidrag för de kommuner som höjer skatten. Vi anser att denna bestraffning strider mot kommunernas självbestämmande och kräver att den avskaffas.

Skiktgränsen för statlig skatt bör räknas upp och tjänstebilsbeskattningen ändras

Miljöpartiet avvisade regeringens förslag om lättnader i tjänstebilsbeskattningen från och med 1997. Lättnaden finansierades genom att inte göra någon uppräkning av skiktgränsen för den statliga skatten 1997 från 209.100 kronor till 212.200 kronor, vilket skulle göras enligt gällande regler. Det betydde i praktiken att samtliga inkomsttagare som betalar statlig skatt skall betala för att ett fåtal skall få åka tjänstebil billigare. Det var ett orimligt beslut som ytterligare belyser nackdelarna med lättnaderna i tjänstebilsbeskattningen. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för tjänstebilsförmån att gälla från och med 1999. De nya reglerna bör ha en klar miljöinriktning och ge intäkter som minst motsvarar nivån före den senaste omläggningen. I samband med införandet av dessa regler bör det också inför 1999 göras en extra uppräkning av skiktgränsen för statlig skatt motsvarande den uteblivna höjningen 1997.

Höjd statsskatt då värnskatten avskaffas

Enligt riksdagens beslut tas den s.k. värnskatten bara ut till och med 1998. Därefter avskaffas den automatiskt om inte riksdagen tar något beslut om förlängning. Vi anser, av både statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl, att det även i fortsättningen är rimligt med en statlig skattesats på 25 procent i högre inkomstskikt.

En internationell jämförelse visar att högsta marginalskattesatser mellan 50 och 65 procent är vanliga i många länder. De högsta skattesatserna inträder dock oftast vid högre inkomster än i Sverige.

Den högsta marginalskatten i Sverige har höjts sedan 1994 och är 1997 ca 59 procent (vid en genomsnittlig kommunal utdebitering på 31,66 %). Den förekommer vid taxerade årsinkomster mellan ca 232.000 och 272.000 kronor, där både statlig skatt, värnskatt och egenavgifter tas ut. Över ca 272.000 kronor är marginalskattesatsen lägre, ca 57 procent, beroende på att egenavgifter då inte längre tas ut. Dessa skattesatser kan inte betecknas som anmärkningsvärt höga ur ett internationellt perspektiv.

Socialdemokraterna har aviserat att de vill behålla ett extra skikt på 5 procentenheter i den statliga skatteskalan för inkomster över 30.000 kronor per månad eller 360.000 kronor per år. Vi anser att den gränsen är alldeles för högt satt och leder till omotiverat höga skattesänkningar för högre inkomsttagare. Gränsen bör sättas lägre. För att undvika ”marginalskattepuckeln” i det skikt där både statlig skatt och egenavgift tas ut föreslår vi att den statliga skatten från och med 1999 skall vara 20 procent i detta skikt. För inkomstdelar över taket i egenavgifterna skall den statliga skatten vara 25 procent. Om taket för egenavgifterna ändras ändras också denna skiktgräns. Vi har i annat sammanhang föreslagit ett enhetligt tak i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna vid 6,5 basbelopp, ca 235.000 kronor per år. Vid nuvarande tak på 7,5 basbelopp blir gränsen ca 272.000 kronor per år eller knappt 23.000 kronor per månad.

Avskaffa egenavgifterna på sikt

De nuvarande egenavgifterna har en dålig fördelningspolitisk profil. Eftersom de är avdragsgilla ”kostar” de mindre för högre inkomstkosttagare än för lägre, eftersom de förra har en högre marginalskatt. De har också ett tak, över vilket ingen ytterligare avgift utgår. Den planerade höjningen av egenavgifterna med ytterligare 1 procentenhet till 6,95 procentenheter 1998 skulle ytterligare förstärka denna dåliga fördelningsprofil. Höjningen innebär dessutom en ytterligare belastning på kommunsektorns redan dåliga ekonomi.

Vi föreslår i stället att egenavgifterna på sikt avskaffas. Det kan ske på två sätt, som ett led i en skatteväxling och som en del i en arbetstidsförkortning. Enligt våra beräkningar av en grön skatteväxling ovan finns en potential för att sänka egenavgifterna med 4,5 procentenheter fram till 2007. Miljöpartiets förslag om en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan ger en ytterligare potential för sänkta egenavgifter fram till sekelskiftet på ca 2,5 procentenheter. Förslaget presenteras i en annan motion.

Sammantaget ger detta en potential för att fram till år 2007 helt avskaffa nuvarande och planerade höjningar av egenavgifterna. Av samma skäl som vi ovan anfört bör inte heller den föreslagna växlingen av egenavgiften för sjukförsäkring till en egenavgift för pensioneringen i samband med ett nytt pensionssystem komma till stånd.

För år 1998 föreslår vi konkret att egenavgifterna ligger kvar på nuvarande nivå av totalt 5,95 procent och att alltså beslutet om en höjning med 1 procentenhet upphävs. Detta finansieras till hälften av minskade kostnader för arbetslösheten i samband med arbetstidsförkortning och till den andra hälften inom ramen för en skatteväxling. 1999 sänks egenavgifterna med 0,5 procentenheter och 2000 med ytterligare 2 procentenheter.

Höjt grundavdrag

I samband med den arbetstidsförkortning vi föreslår bör också vissa justeringar av skatteskalan göras förutom de sänkta egenavgifter vi ovan föreslagit. Justeringen skall framför allt syfta till en kraftigare skattesänkning för lågavlönade heltidsarbetande med lönenivåer kring 12.000–13.000 kronor per månad. En sådan justering kan åstadkommas genom förändringar i skiktgränserna för det förhöjda grundavdraget. Nedan visar vi grundavdrag, skiktgränser och procentsatser enligt nuvarande utseende och vårt förslag.

Förändringen av grundavdraget bör ske 1999 under förutsättning att en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan genomförs enligt vårt förslag. Förändringen av grundavdraget tillsammans med en sänkning av egenavgifterna med 2,5 procentenheter betyder ett inkomstbortfall på ca 20 miljarder kronor, vilket finansieras med lägre kostnader för arbetslösheten till följd av arbetstidsförkortningen. I vår motion om arbetstidsförkortningen visas hur de föreslagna förändringarna slår i vissa inkomstskikt.

Gör om reseavdraget till en skattereduktion

Regeringens och Centerpartiets förslag till höjda bilavdrag från 13 till 15 kronor per mil är mer värt för höginkomsttagare som betalar statlig skatt (drygt 55 procent) än för låg- och medelinkomsttagare (drygt 30 procent). Det är orimligt eftersom hög- och låginkomsttagare har samma kostnader för att ta sig till arbetet förutsatt samma körsträcka. Än mer orimligt är det att det höjda bilavdraget skall finansieras genom att gränsen reseavdrag höjs från 6.000 till 7.000 kronor. Det betyder att alla kollektivresenärer får en lägre skattelindring än tidigare. Kollektivtrafikresenärer skall alltså enligt Centern och Socialdemokraterna bekosta lättnader för högavlönade bilresenärer.

Miljöpartiet accepterar höjningen av bilavdraget från 13 till 15 kronor per mil med tanke på att avdraget har legat stilla i flera år när bl.a. bensinskatter och -priser kraftigt ökat. Men finansieringen bör inte ske genom höjd avdragsgräns till 7.000 kronor. I stället föreslår vi att reseavdraget görs om till en skattereduktion på samma sätt som skattereduktionen för underskott i kapital eller för ROT-åtgärder. Skattereduktionen bör vara 30 procent av havda kostnader enligt nuvarande regler (utöver 6.000 kronor). Reduktionen görs först på den statliga inkomstskatten och om detta inte är tillräckligt på kommunalskatten. Totalt innebär detta förslag en inkomstförstärkning för den offentliga sektorn på ca 300 milj kronor per år i stället för en försvagning med 200 milj enligt regeringens och Centerns förslag. Inkomstförstärkningen gynnar framför allt kommunerna.

6.2 Arbetsgivaravifter

De totala arbetsgivaravgifterna, inkl allmän löneavgift, uppgår 1998 enligt gällande regler till 32,92 procent av företagets lönesumma. Avgifterna är fördelade på nio olika delposter, av vilka de största är tilläggspensionsavgift, folkpensionsavgift, arbetsmarknadsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Slå ihop till en post

Uppdelningen av arbetsgivaravgifterna på ett antal olika delposter har främst historiska orsaker. Tidigare fonderades inkomster från avgifterna i olika fonder som sedan användes för utbetalningar till de olika ändamål som avgiftens namn antydde. Detta var dock inte på något sätt konsekvent genomfört. Vissa socialförsäkringar bekostades delvis på detta sätt, delvis över statsbudgeten. Ibland uppstod stora över- eller underskott i de olika fonderna och inte heller detta har hanterats på ett konsekvent sätt. Avgiftssatser har sänkts och höjts för att något förbättra balansen men fortarande finns stora obalanser, t.ex överskott i sjukförsäkringen och underskott i arbetsmarknadsförsäkringen.

I statens nya budgetsystem tas det mesta av de här kopplingarna bort. Utgifterna för t.ex. sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen redovisas brutto på statsbudgeten och tidigare kopplingar till de speciella arbetsgivaravgifterna för varje ändamål har försvunnit. Vi anser detta vara en i grunden riktig utveckling eftersom det ger en bättre överblick över de samlade statsutgifterna och ger riksdagen möjlighet att göra prioriteringar mellan även de utgiftsprogram som tidigare delvis doldes i olika fonder.

Regeringen föreslår nu en förändrad utgiftsstruktur med bland annat sänkt tilläggspensionsavgift och höjd sjukförsäkringsavgift i samband med att också den nuvarande egenavgiften för sjukförsäkringen görs om till en egenavgift för pensionering. Vi anser att detta förslag är en halvmesyr som inte tar hänsyn till att kopplingarna till de speciella arbetsgivaravgifterna för varje ändamål försvunnit i det nya budgetsystemet.

Nästa logiska steg bör i stället vara att slå ihop alla de nuvarande arbetsgivaravgifterna till en inkomstpost. Detta skulle betyda en inte oansenlig administrativ förenkling som säkerligen kan spara en del pengar i enklare hantering i många olika sammanhang. Undantag kunde möjligen göras för de utgifter som fortfarande ligger utanför statsbudgeten: ATP, arbetsskadeförsäkringen och delpensioneringen. Om riksdagen fattar slutligt beslut om ett nytt pensionssystem enligt tidigare principbeslut skall avgiften till detta ligga utanför. Miljöpartiet föreslår dock ett annat pensionssystem med en grundpension lika för alla. Avgiften till detta skulle kunna inbakas i en allmän sammanslagen arbetsgivaravgift.

Ingen höjd arbetsgivaravgift 1998, sänkta 1999 och 2000

Vi avvisar regeringens förslag att höja arbetsgivaravgifterna med 0,11 procent 1998 som en delfinansiering av återgången till 14 dagars sjuklöneperiod. Höjningen kan i stället ersättas av höjda energiskatter inom ramen för skatteväxling.

Vi har ovan beräknat en potential att inom ramen för en skatteväxling sänka arbetsgivaravgifterna med knappt 6 procentenheter fram till år 2010. För 1999 föreslår vi att arbetsgivaravgifterna sänks med 1 procentenhet och för 2000 med ytterligare 0,5 procentenheter.

6.3 Bolags-, kapitalinkomst- och förmögenhetsskatt

Skatten på juridiska personer, bolagsskatten, uttas för närvarande med 28 procent på vinsten. Det är internationellt sett relativt lågt, även om jämförelser alltid är svåra att göra på grund av skillnader i avskrivnings- och nedskrivningsregler, m.m. Å andra sidan har Sverige en mer utbyggd skatt på förmögenhet och på inkomster av kapital än i många andra länder. I andra länder är det vanligt att förmögenhet liksom flera slag av kapitalinkomster inte beskattas, t.ex aktieutdelningar och realisationsvinster.

Skatten på kapitalinkomster är 30 procent i Sverige och motsvaras av en skattereduktion på 30 procent av kapitalutgifter. Skatten på förmögenhet uppgår till 1,5 procent på förmögenhet som överstiger 900.000 kronor.

Miljöpartiet föreslår nu en översyn av förmögenhetsskatten och som ett konkret första steg i reformeringen att sambeskattningen av förmögenheter tas bort. Detta finansieras med en höjning av bolagsskatten med 1 procentenhet.

Problem med förmögenhetsskatten

Utvecklingen det senaste året har visat på de stora svårigheterna att i längden upprätthålla en fungerande och ändamålsenlig förmögenhetsbeskattning. Det bekräftas ytterligare av regeringens förslag i statsbudgeten om förmögenhetsbeskattningen, som närmast får betecknas som en panikåtgärd.

Förmögenhetsskatten har främst en fördelningspolitisk motivering men den inriktningen har kraftigt urholkats och skatten har allt mer fått kontraproduktiva effekter. Konkret ser vi följande problem med att behålla förmögenhetsskatten i nuvarande former:

Utred förmögenhetsskattens framtid

Ovanstående problem med förmögenhetsskatten gör att många skäl talar för att helt avskaffa denna skatt, om det inte är möjligt att komma till rätta med problemen. Det som främst talar för att behålla någon form av förmögenhetsskatt är behovet av fördelningspolitisk rättvisa. Vi föreslår att förmögenhetsskatten utreds för att se om det går att komma till rätta med nuvarande problem eller om skatten kan slopas med bibehållen fördelningspolitisk inriktning i andra former. De problem som bland annat bör belysas är de nuvarande undantagen för huvudägare och möjligheten att i längden upprätthålla en differentiering mellan olika listor på börsen. Utredningen bör också belysa de fördelningspolitiska effekterna av ett slopande av skatten med finansiering i andra former, t.ex. höjd bolagsskatt.

Avskaffa sambeskattningen

Som ett första konkret steg i reformeringen av förmögenhetsskatten föreslår vi redan nu att sambeskattningen mellan äkta makar och sambor upphör från och med inkomståret 1998. Detta beräknas leda till ett skattebortfall på ca 1,7 miljarder kronor årligen från och med 1999.

Aktier värderas till 75 procent

Regeringen går nu Miljöpartiet delvis till mötes genom att föreslå att aktier på A-listan från och med 1998 års taxering skall värderas till 80 procent av marknadsvärdet i stället för 100 procent. Som vi tidigare framhållit är dock inte den sänkningen tillräcklig eftersom ett aktieinnehav ofta innehåller en latent skatteskuld, som med nuvarande schablonregler kan uppgå till 24 procent av marknadsvärdet. Vi vidhåller därför att aktier bör värderas till 75 procent av marknadsvärdet.

Höj bolagsskatten

För att finansiera borttagandet av sambeskattningen i förmögenhetsskatten anser vi att skatten på juridiska personer (bolagsskatten) bör höjas från nuvarande 28 till 29 procent. Detta bör ske från och med inkomståret 1999 (2000 års taxering). Höjningen av skatten beräknas vid fullt genomslag ge ca 1,9 miljarder kronor per år.

Sverige har idag en internationellt sett låg bolagsskatt men höga skatter på förmögenhet och kapitalinkomster. Den omläggning vi föreslår med slopad samtaxering i förmögenhetsskatten och höjd bolagsskatt bidrar till att minska skillnaderna.

Avskaffa representationsavdraget

Representationsavdraget har nyligen sänkts från 180 till 90 kronor per måltid. Ett avdrag på endast 90 kronor per måltid torde i de flesta fall täcka endast en mindre del av den totala kostnad för en måltid som är vanlig vid representation. Ett så litet avdrag har förmodligen ett mycket begränsat värde för den som utför representationen. Det skapar också ett extra administrationsarbete genom att räkningar i de flesta fall får klyvas i två delar, ett avdragsgillt och ett icke avdragsgillt belopp.

Eftersom represesentation i grunden avser privata levnadsomkostnader anser vi det både principiellt och praktiskt lika bra att nu ta steget fullt ut och helt avskaffa representationsavdraget. Detta leder också till en ytterligare statsfinansiell besparing på ca 500 miljoner kronor.

Fördelningspolitiken viktig

Förmögenhetsskatten har hittills motiverats främst av fördelningspolitiska skäl. Som ovan framgått har det fördelningspolitiska motivet kraftigt urholkats genom att ägare av större förmögenheter i praktiken har goda möjligheter att helt eller delvis undgå skatten. Ett borttagande av sambeskattningen och eventuellt framtida slopande av hela skatten får dock inte generellt leda till ökade inkomstklyftor i samhället. Miljöpartiet föreslår i andra sammanhang stora förändringar i arbetsmarknadspolitik, skatte- och socialförsäkringssystem som alla har till syfte att minska dagens ekonomiska klyftor i samhället. Som exempel kan nämnas:

Miljöpartiets fördelningspolitik beskrivs mer ingående i vår ekonomisk-politiska motion.

6.4 Fastighetsskatt

Fastighetsskatten uppgår för närvarande till 1,7 procent av taxeringsvärdet för bostadshus, till 1 procent på kommersiella lokaler och 0,5 procent på industrifastigheter. Vid skattereformen 1991 beräknades att fastighetsskatten på bostadshus borde uppgå till 1,5 procent av taxeringsvärdet för att uppnå neutralitet i beskattningen. De extra 0,2 procent som tillfördes fr o m 1996 har endast motiverats av statsfinansiella skäl.

Fastighetsskatten på bostadshus, och framför allt värderingsprincipen, i dess nuvarande utformning har enligt vår mening betydande nackdelar.

Problem med fastighetsskatten

Fastighetsskatten som den nu är utformad innehåller flera problem. Basen för fastighetsskatten är ett fiktivt värde, taxeringsvärdet, som bygger på det uppskattade marknadsvärdet. Värdet på en fastighet bedöms efter vad andra liknande fastigheter i samma geografiska område sålts för under den senaste tiden. Det ger i vissa fall upphov till oacceptabla effekter. Särskilt har sådana effekter uppstått i attraktiva fritidsområden, bland annat i våra skärgårdar, där den bofasta befolkningen fått kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att grannfastigheter sålts mycket dyrt till fritidsboende. Det här problemet har blivit akut det senaste året, då alla taxeringsvärden räknats upp samtidigt som skattesatsen höjts från 1,5 till 1,7 procent. Problemet har ytterligare förstärkts av att man i många fall tvingas betala både fastighets- och förmögenhetsskatt. Vi anser det inte acceptabelt att bofasta i attraktiva fritidsområden på det här sättet kan tvingas flytta från sina hem.

Ett annat problem med fastighetsskatten är sättet att värdera fastigheten. Miljöriktigt byggnadssätt och utrustning ger ofta extrapoäng vid värderingen och höjer därmed taxeringsvärde och fastighetsskatt. Detta blir i praktiken en straffskatt på ett miljöriktigt beteende, vilket givetvis är det som minst av allt behövs idag. Tvärtom borde en miljöriktig utformning av en fastighet premieras skattemässigt.

Lösningar på kort sikt

Som en kortsiktig lösning beslöt riksdagen att fastighetsskatt för 1996 inte tas ut på uppräkningar av taxeringsvärden som överstiger 40 procent eller 400.000 kronor. På överstigande ökningar av taxeringsvärdena skall fastighetsskatten trappas in successivt under en femårsperiod.

Detta beslut gav, enligt vår mening, ingen varaktig lättnad utan sköt bara problemet framåt i tiden. Det är inte heller tillräckligt för att mildra problemen på kort sikt. Som framgått av avsnittet om skatteväxling ovan anser vi också att fastighetsskattesatsen måste sänkas. I en första etapp måste skattesatsen för bostäder återställas till 1,5 procent från och med 1998.

Förslag på längre sikt

På längre sikt måste fastighetsskatten stegvis sänkas och avskaffas i sin nuvarande form. I vårt förslag till skatteväxling föreslår vi att fastighetsskatten sänks med ca 6 miljarder kronor. Det skulle kunna ske genom att nivån på skatten sänktes till ca 1,2 procent. Ytterligare sänkning kan eventuellt växlas mot reducering av ränteavdrag för lån till bostadshus samt högre realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Bostadspolitiska kommittén har föreslagit att fastighetsskatten ej skall utgå på nybyggda hyreshus som en delkompensation för villaägarnas ränteavdrag om/när räntebidragen helt försvinner. Någon beräkning av denna ytterligare växling ingår inte i vårt nuvarande förslag.

Vi anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning förutättningsöst får utreda hur fastighetsskatten i sin nuvarande form kan växlas ut. Problemet med permanentfastigheter i attraktiva fritidsområden måste få en tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre realisationsvinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.

Fastighetsskatt på vattenkraftverk

Fastighetsskatten på vattenkraftverk bör motsvara den av riksdagen tidigare till den 1 juli 1997 beslutade nivån på den särskilda skatten på äldre vattenkraftverk på 6 resp 3 öre per kWh, ett beslut som senare återtogs. Det motsvarar en nivå på 4,01 procent i fastighetsskatt på vattenkraftverk. Den nuvarande nivån på skatten är 3,42 procent och vårriksdagen beslutade att sänka denna till 2,21 procent från och med 1998.

Vi anser inte heller att taxeringsenheter med outbyggda vattenfall skall omfattas av skatten, även om de har verkställbart tillstånd för utbyggnad. Det finns inget skäl att skynda på en utbyggnad som i vissa fall kan ha negativa miljömässiga konsekvenser.

6.5 Skatter på energi

Vi har i tidigare avsnitt utförligt redogjort för Miljöpartiets syn på behovet av en reformerad energibeskattning och en skatteväxling med höjda skatter på energi och sänkta skatter på arbete. De kalkyler som presenterades skall ses som räkneexempel på en möjlig skatteväxling fram till år 2010, inte som exakta förslag om skatteförändringar vid vissa tidpunkter.

För att en skatteväxling skall leda till önskade långsiktiga förändringar av konsumtionsmönster och teknik är det nödvändigt att den upplevs som långsiktigt trovärdig. Det kan ske genom att riksdagen nu fattar formella beslut om höjda skatter på energi och sänkta andra skatter för förslagsvis tre år framåt, åren 1998–2000. Detta bör kompletteras med en avsiktsförklaring om att skatteväxlingen sedan skall fortsätta i en viss takt i ytterligare t.ex. 10 år, men att fortsatta justeringar i takten kan göras beroende på vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.

Nedan redogör vi först för de skatteförändringar vi föreslår för åren 1998–2000.

Koldioxidskatten

Skatten på koldioxid uppgår för närvarande till ca 37 öre per kg CO₂. Vi föreslår att skatten höjs med 10 öre per kg årligen den 1/1 1998, 1999 och 2000. Därtill kommer årliga indexuppräkningar enligt gällande regler.

Energiskatten

Vi har tidigare utvecklat vår syn på energiskatten som en skatt som skall ha till allmänt syfte att hushålla med energi oavsett energislag. Skatten bör på sikt uttas med ett likartat belopp per kWh energiinnehåll i energislaget. De kostnader som avser att täcka kostnader för väghållning bör brytas ut ur skatterna för bensin och dieselolja och bilda ett eget skatteslag.

För 1998 föreslår vi att energiskatten höjs från den första januari med belopp som motsvarar 1 öre per kWh energiinnehåll för fossila bränslen. Riksdagen har redan tidigare beslutat att energiskatten för elektrisk kraft skall höjas med 1,4 öre per kWh den 1 januari 1998, varför vi inte föreslår någon ytterligare höjning för detta år. För kommande år bör energiskatten för olja och bensin höjas med 1 öre per kWh och år. På lång sikt, omkring år 2010, bör alla energiskatter konvergera mot en gemensam nivå per kWh (sedan vägkostnadsdelen ur bensin- och dieselskatten brutits ur). Det betyder att för de bränsleslag som idag har en lägre skatt per kWh än olja (t.ex kol och naturgas) bör energiskatten höjas något snabbare än 1 öre per kWh. Biobränslen bör dock vara helt skattebefriade ytterligare några år för att inte störa introduktionen. För de energislag som idag har en högre energiskatt än olja och bensin (t.ex el) blir ökningstakten lägre.

Regeringen bör i samband med aviserad proposition om energibeskattningen lämna förslag till skattesatser för åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som här anförts.

Successivt upphörande undantag för industrin. Reserv för nedsättningar

Industrin är idag undantagen från skyldighet att betala energiskatt och behöver bara betala halv koldioxidskatt. Detta är i grunden ett osunt system eftersom det skattemässigt gynnar viss energianvändning framför annan och därför leder till en ur samhällsekonomisk synpunkt icke optimal energianvändning.

Vi anser att undantagen för den stora del av industrin som inte är särskilt energiberoende kan avskaffas på kort tid inom ramen för en skatteväxling där arbetsgivaravgifterna samtidigt sänks. Detta visas bland annat av tabell 19, där nettokostnadsökningen för ”övrig industri” blir mycket måttlig i förhållande till omsättningen. Konkret föreslår vi att den icke energiintensiva industrin skall betala full koldioxidskatt från och med år 1998 och full energiskatt från och med år 2000. År 1998 bör den betala en tredjedel av energiskatten och 1999 två tredjedelar.

Den energiintensiva industrin behöver, av naturliga skäl, längre tid för en omställning till att betala fulla skatter på energi. Vi föreslår att inriktningen skall vara att den energiintensiva industrin skall betala full energiskatt och koldioxidskatt år 2010 och att skattesatserna årligen höjs i jämna steg från och med 1998 så att de år 2010 når samma nivå som dessa skatter då kommer att ha för övriga användare enligt våra förslag.

För att kunna ge lättnader till energiintensiv industri som är särskilt utsatt för utländsk konkurrens bör särskild nedsättning av de nivåer vi föreslår kunna ske för enstaka företag eller branscher under en övergångsperiod. Behovet av sådana lättnader bör fortlöpande prövas. Vi har i vårt räkneexempel för skatteväxling 1998–2010 satt av medel för sådan nedsättning. För åren 1998, 1999 och 2000 föreslår vi att det avsätts 1.500, 2.000 resp 2.500 miljoner kronor för sådan nedsättning. Dessa belopp skall då också inkludera en kompensation till boende i glesbygd enligt nedan.

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Miljöpartiet föreslår att den särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk höjs med 2 öre/kWh den 1/1 1998 och därefter med ytterligare 1 öre/kWh den 1/1 1999 och 2000.

Långsiktigt principbeslut

Förutom de direkta besluten om skatteförändringar 1998, 1999 och 2000 föreslår vi att riksdagen skall fatta ett principbeslut om att skatteväxlingen skall fortsätta i ungefär samma takt och enligt de riktlinjer vi angivit i tidigare avsnitt även under perioden 2001–2010. Takten i och den exakta utformningen av den fortsatta skatteväxlingen får avpassas efter vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.

Regeringen bör också få riksdagens uppdrag att i berörda internationella sammanhang kraftfullt verka för reformerad och höjd energibeskattning.

Kompensation till boende i glesbygd

En skatteväxling av det slag vi föreslår innebär med nödvändighet högre priser på energi också för transporter. Syftet med detta är att stimulera en övergång till en mer energieffektiv transportstruktur i första hand baserad på järnväg, sjöfart och kollektiva vägtransporter i stället för bil och flyg. Glesbygden kan dock vid en sådan förändring hamna i ett ogynnsamt läge på grund av långa transportavstånd och svårighet att tillhandhålla fungerande kollektivtrafik.

Ofta är den egna bilen det enda tillgängliga och realistiska transportmedlet. Tillgänglig statistik visar också att såväl bilinnehavet per invånare som körsträcka och bensinförsäljning per bil är större i glesbygdskommuner ⁵. Totalt är bensinförsäljningen per invånare ca 25 procent högre i dessa kommuner jämfört med landet i sin helhet.

En viss kompensation för de högre transportkostnaderna, till följd av skatteväxlingen, kan invånare i glesbygd ha av att de har närmare tillgång till lågbeskattad energi för uppvärmning i form av ved och andra biobränslen. Transportostnaderna står också ofta i omvänt förhållande till taxeringsärdena på fastigheter, vilket gör att ett hus i glesbygd ofta bara betalar hälften så hög fastighetsskatt som ett likadant hus i ett storstadsområde.

Vi föreslår att en utredning görs om behovet av och möjligheterna till glesbygdskompensation för ökade transportkostnader i samband med skatteväxling. Utredningen bör belysa och finna en modell för att beräkna behovet av kompensation, där hänsyn tas till bland annat ovan nämnda förhållanden. Utredningen bör också föreslå en modell för kompensationen, i första hand byggd på individuell skattereduktion eller, om detta inte visar sig genomförbart, på någon form av regional kompensation till glesbygdskommuner. Den individuella kompensationen kan exempelvis bygga på avstånd till tätorter av viss storlek i enlighet med de modeller glesbygdsverket arbetar med. Kommunbaserad kompensation skulle eventuellt kunna inbakas som förstärkta glesbygdsfaktorer i den interkommunala skatteutjämningen.

6.6 Övriga skatter och avgifter

Fordonsskatt

Riksdagens beslut att höja fordonsskatten när bilaccisen slopades innebar att en fast kostnad för bilägarna byttes mot en annan. Vi anser att så mycket som möjligt av beskattningen i stället skall ligga på rörliga skatter som utgår i förhållande till hur mycket bilen används. Vi föreslår därför att medel motsvarande höjningen av fordonsskatten bör föras över till den del av beskattningen av bensin och dieselolja som är avsedd för att bekosta vägväsendet. Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel

Miljöpartiet de gröna föreslår följande höjningar av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Miljöavgifter på kväve. Vi föreslår att miljöavgiften höjs till 5,60 kronor per kilo kväve i gödselmedel, om andelen kväve uppgår till minst 2 procent.

Miljöavgift på kadmium. Vi föreslår en miljöavgift på kadmium i gödselmedel på 50 kronor per gram för Cd-innehållet över 5 gram per ton fosfor. Kadmium är en mycket giftig tungmetall, som bör försvinna ur gödselmedel. I dag sker en fortsatt anrikning i mark och det levande. I ministerdeklarationen från Nordsjökonferensen i Esbjerg 1995 har målet för skadliga ämnen satts till 0.

Bekämpningsmedel. Idag är avgiften baserad på kilo substans. Vi ser helst en avgift baserad på dos, men eftersom regeringen i jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7 fått i uppdrag att återkomma med detta föreslås en ökning av avgiften till 100 kronor för varje kilogram verksam substans.

Landningsavgifter på flyg

Landningsavgifterna på flyg bör höjas motsvarande 150 miljoner kronor per år för att kompensera den borttagna miljöskatten.

7 Ekonomiska effekter

De ekonomiska effekterna för statskassan av Miljöpartiets förslag framgår av tabell 23. I tabellen inkluderas även förslag angående EU:s jordbruksbidrag.

Miljöpartiets skatteförslag och vissa andra förslag, bland annat arbetstidsförkortning, får också indirekta effekter för kommunsektorns skatteinkomster. Dessa effekter specificeras i tabell 24. Skatteeffekterna föreslås reglerade med justeringar i statsbidragen till kommunerna. De samlade effekterna för kommunsektorn redovisas mer utförligt i vår ekonomisk-politiska motion.

8 Hemställan

¹Yrkandena 1–5, 10, 13–16, 18 och 19, 21–24, 26–29, 31–33, 37 och 38 hänvisade till FiU.

[1]

Trolig dubbelräkning av vissa poster (interna transaktioner mellan olika delar av offentlig sektor)

[2]

Eftersom nuvarande EU-regler inte möjliggör att belägga importerad el från t ex danska kolkraftverk med de produktions-/miljöskatter som finns på motsvarande produktion i Sverige kan konkurrensskäl göra det nödvändigt att i stället ta ut produktionsskatten på kärnkraft och äldre vattenkraft i konsumtionsledet. Samma skatt måste då tas ut på all elkraft, men en restitution kan ske till alla anläggningar utom vattenkraftverk och kärnkraftverk, dvs i första hand till vindkraft och biobränslebaserad kraftvärme.

[3]

Värden i denna tabell (och även i andra tabeller) är avrundade för att kunna visa förväntade trender och inte ge intryck av falsk exakthet. Detta förklarar varför summering och procentsiffror för förändringar inte alltid verkar stämma exakt.

[4]

Baserat på basbelopp 1998 36.400 kronor.

[5]

Enligt kommunförbundets definition. Omfattar de flesta kommuner i inre Norrland samt några kommuner i norra Dalarna och Värmland.

	Mdkr	% av BNP
Inkomstskatter	454,7	24,7
Fysiska personer
Statlig inkomstskatt	34,1	1,9
Kommunal inkomstskatt	300,7	16,3
Egenavgifter	55,2	3,0
Juridiska personer
Bolagsskatt	58,9	3,2
Ofördelbart	3	0,2
Lotteri- och kupongskatt	2,8	0,2
Arbetsgivaravgifter	263,9	14,3
Mervärdesskatt	154,9	8,4
Övriga skatter	118,5	6,4
Punktskatter, konsumtion
Energiskatt	50,9	2,8
Accis+fordonsskatt	6,1	0,3
Tobak	8,5	0,5
Sprit, vin, öl	10,9	0,6
Tullar	3,6	0,2
Övrigt	3,4	0,2
Skatter på egendom
Fastighetsskatt	24,2	1,3
Förmögenhet, arv o gåva	6,7	0,4
Stämpelskatt	4,2	0,2
Avgår: interna poster ¹	-11,3	-0,6
TOTALT	980,7	53,2

	1950	1960	1970	1980	1991	1996
Inkomstskatt, fysiska personer	10,3	14,9	21,1	20,0	17,8	20,9
Övriga direkta skatter	0,9	0,8	0,7	0,5	1,1	0,8
Inkomstskatt, m m, jur pers	3,0	2,4	1,8	1,2	1,0	2,5
Arbetsgivaravgifter		1,5	6,0	15,4	17,1	14,8
Moms		1,5	4,2	6,5	8,8	7,5
Övriga indirekta skatter	6,7	7,6	6,3	5,9	6,9	6,8
Totala skatter	20,9	28,7	40,1	49,5	52,7	53,4

Danmark	51,6
Sverige	51,0
Tjeckien	47,3
Finland	47,3
Belgien	46,6
Nederländerna	45,9
Frankrike	44,1
Polen	43,2
Österrike	42,8
Italien	41,7
Norge	41,2
Tyskland	39,3
Canada	36,1
Japan	27,8
USA	27,6
OECD totalt, ovägt medeltal	38,4
OECD Europa, ”	40,8

	Procent av BNP		Sveriges avvikelse
	Brutto	Netto	Brutto	Netto
Danmark	59,0	53,9	2,0	-0,8
Norge	55,6	45,9	5,4	7,2
Nederländerna	57,8	53,4	3,2	-0,3
Storbritannien	42,6	45,4	18,4	7,7
Tyskland	46,6	49,5	14,4	3,6
Sverige	61,0	53,1	0	0

Ålder	1995	2000	2005	2010	2015	2020
0–19	24,7	25,1	25,2	24,3	23,4	23,1
20–64	57,9	58,0	57,8	57,4	56,7	56,3
65–s	17,4	17,0	17,0	18,4	19,9	20,6
Försörjningskvot (0–19 år + 65-w år)/20–64 år	0,73	0,73	0,73	0,74	0,76	0,78

	1990	2000	2010	2020
Sverige	43,1	41,2	49,1	52,3
EU-länderna (12)	36,4	40,3	45,0	51,6
Danmark	36,6	36,3	45,1	49,9
Tyskland	34,7	45,1	49,7	57,1
Italien	37,5	42,4	49,4	56,9
Nederländerna	30,6	32,0	39,3	47,4
Storbritannien	38,8	39,1	43,4	47,4

	Bas	Miljöpartiet				Ökning kr/kWh
	1998	1998	2000	2005	2010	1998–2010
Energiintensiv industri	exkl moms
Olja	0,19	0,24	0,33	0,55	0,77	0,58
Kol	0,15	0,18	0,24	0,38	0,53	0,38
Naturgas	0,15	0,18	0,23	0,37	0,51	0,36
El	0,23	0,26	0,32	0,49	0,63	0,40
Övrig industri	exkl moms
Olja	0,22	0,32	0,42	0,62	0,79	0,57
Naturgas	0,15	0,24	0,34	0,54	0,71	0,56
El	0,28	0,33	0,45	0,60	0,70	0,52
Biobränsle	0,12	0,12	0,12	0,21	0,32	0,20
Fjärrvärme	0,32	0,34	0,38	0,48	0,57	0,25

	Bas	Miljöpartiet				Minskning %
	1998	1998	2000	2005	2010	1998–2010
Industri
Energiintensiv industri	67	66	64	59	56	-17
", returlutar massaind.	30	30	30	30	30	0
Övrig industri	34	34	34	33	32	-5
Summa industri	131	131	127	122	118	-10
Transporter	79	78	76	71	67	-15
Övrigt	158	157	154	147	140	-11
Förluster, m m	17	17	17	17	17	-3
TOTALT	386	383	374	356	342	-11

	Bas	Miljöpartiet				Förändr %
	1998	1998	2000	2005	2010	1998–2010
Bensin	51	51	49	46	44	-15
Diesel	26	25	24	21	20	-24
Olja	63	62	59	51	45	-30
Kol	19	19	19	19	14	-32
Naturgas	8	8	8	8	8	0
Summa fossila bränslen	166	164	158	145	130	-20
Varav i fjärr- o kraftvärme	20	20	20	20	15	-25

		Bas		Miljöpartiet				Ökning mdkr
		1998		1998	2000	2005	2010	1998–2010
Vägkostnadsansvar	20		20		20	20	20	0
Produktionsskatt el	2		4		6	10	10	8
Koldioxidskatt	15		19		26	41	53	37
Energiskatt	22		25		31	44	56	34
Moms	17		17		19	21	23	6
TOTALT	77		85		101	135	162	85

	Höjning	Sänkning	Netto
Offentlig sektor	6,3	14,3	-8,0
Energiintensiv industri	18,0	2,8	15,2
Övrig industri	9,5	6,0	3,5
Transportföretag	9,8	0,9	8,9
Övriga företag	5,9	18,7	-12,8
Reserv för nedsättningar		6,8	-6,8
TOTALT	49,5	49,5	0,0

	Högsta skatteuttag, %		Tas ut på inkomster över SEK
Danmark	65	276 000
Japan	65	1 242 000
Holland	60	351 000
Belgien	58	536 000
Finland	57	422 000
Frankrike	57	365 000
Spanien	56	515 000
Canada	53	261 000
Tyskland	53	545 000
Italien	51	1 381 000
Sverige	50	197 000
Österrike	50	453 000
Australien	47	272 000
Norge	42	246 000
England	40	253 000
USA	40	1 689 000
Nya Zeel.	33	0

	Nuvarande			Vårt förslag
	Basbelopp	Kronor ⁴	%	Basbelopp	Kronor	%
Grundavdrag	0,24	8 736		0,24	8 736
Nedre inkomstgräns för upptrappning	1,86	67 704		1,86	67 704
Upptrappning procent			25%			25%
Övre inkomstgräns för upptrappning	2,89	105 196		3,5	127 400
Grundavdrag vid denna gräns		18 109			23 660
Nedre inkomstgräns för nedtrappning	3,04	110 656		4,2	152 880
Nedtrappning procent			10%			20%
Övre inkomstgräns för nedtrappning	5,615	204 386		6,25	227 500

		Miljöpartiets förslag
		avvikelse från regeringen
Litt	Förslag	1998	1999	2000
1110	Fysiska personers inkomstskatt
	Extra uppräkning av skiktgräns pga av utebliven höjning 1997		-920	-920
	Bilförmån. Återgång till tidigare intäktsnivå		350	350
	Ändrad skatteskala när värnskatten tas bort 1999		4200	4200
	Ej höjd gräns för avdragsgilla resekostnader till 7.000	-30	-50	-70
	Reseavdrag görs om till skattereduktion	-200	-200	-200
	Ej förlängt ROT-avdrag		1000	500
1120	Juridiska personers inkomstskatt
	Bolagsskatt höjs från 28 till 29 % 1999		1600	1900
	Slopat avdrag för representation		500	500
1200	Socialavgifter
	Sänkta arbetsgivaravgifter	-800	-8600	-12600
1260	Allmänna egenavgifter
	Ej höjd egenavgift 1998	-8000	-8200	-8600
	Sänkta egenavgifter från 1999		-4100	-21500
1310	Fastighetsskatt
	Sänkt fastighetsskatt bostäder	-2500	-2600	-2700
	Höjd fastighetsskatt vattenkraftverk	1300	1900	2500
1320	Förmögenhetsskatt
	Sambeskattningen avskaffas 1998		-1700	-1700
	Aktier värderas till 75 % i st f 80 %	-150	-150	-150
1411	Mervärdesskatt
	Följd av höjda energiskatter	700	1500	2100
1428	Energiskatt
	Koldioxidskatten	4100	7400	10600
	Energiskatten	2700	5600	8300
	Minskad intäkt vägkostnadsansvar	-300	-300	-300
	Reserv för nedsättning	-1800	-2700	-3400
1431	Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
	Successivt höjd skattesats	1300	1900	2400
2500	Offentligrättsliga avgifter
	Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel	1400	1100	800
	Höjda landningsavgifter, flyg	150	150	150
6100	Bidrag från EU:s jordbruksfond
	Ej så stor ökning av bidrag	-100	-100	-100
	TOTALT INKOMSTER	-2230	-2420	-18140

Stockholm den 29 september 1997
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)	Ronny Korsberg (mp)
Eva Goës (mp)	Barbro Johansson (mp)
Roy Ottosson (mp)

Skattepolitiken

1 Sammanfattning

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande skatter

2.2 Skattekvoten

2.3 Skatteteori

2.4 Jämförelser med andra länder

3 Utgångspunkter för Miljöpartiets analys

3.1 Behov av skattefinansiering i framtiden

Befolkningsutvecklingen

Grön omställning

Fördelning

3.2 Tillväxt ingen automatisk lösning

3.3 Negativa effekter av höga skatter

Effekter på människors beteende

Ökad internationell skattekonkurrrens

3.4 Våra slutsatser

Kompletterande strategier

4 En grön skatteväxling – höjda miljörelaterade skatter

4.1 Dagens energiskatter

Fossila bränslen

Biobränslen

El

Mervärdesskatt (moms)

4.2 Principer för energirelaterade skatter

Energiskatten

Produktions- och miljörelaterade skatter

4.3 Priser på viktigare energislag och användningsområden

Industri

Transporter

Uppvärmning av bostäder

4.4 Energibalanser

Efterfrågan på energi

4.5 Tillförsel av energi

Fossila bränslen

El

Biobränslen

Total tillförsel

4.6 Inkomster från energirelaterade skatter

Fördelat på skatteslag

Fördelat på sektorer

5 Grön skatteväxling – sänkning av andra skatter, m.m.

5.1 Sänkta skatter, investeringsstöd, fördelningspolitik

5.2 Företag och offentlig sektor

Generella eller selektiva sänkningar?

De energiintensiva företagen

Den utländska konkurrensen

5.3 Hushållen

6 Förslag 1998–2000

6.1 Direkta skatter på arbete

Ta bort kommunalskattestoppet

Skiktgränsen för statlig skatt bör räknas upp och tjänstebils­beskattningen ändras

Höjd statsskatt då värnskatten avskaffas

Avskaffa egenavgifterna på sikt

Höjt grundavdrag

Gör om reseavdraget till en skattereduktion

6.2 Arbetsgivaravifter

Slå ihop till en post

Ingen höjd arbetsgivaravgift 1998, sänkta 1999 och 2000

6.3 Bolags-, kapitalinkomst- och förmögenhetsskatt

Problem med förmögenhetsskatten

Utred förmögenhetsskattens framtid

Avskaffa sambeskattningen

Aktier värderas till 75 procent

Höj bolagsskatten

Avskaffa representationsavdraget

Fördelningspolitiken viktig

6.4 Fastighetsskatt

Problem med fastighetsskatten

Lösningar på kort sikt

Förslag på längre sikt

Fastighetsskatt på vattenkraftverk

6.5 Skatter på energi

Koldioxidskatten

Energiskatten

Successivt upphörande undantag för industrin. Reserv för nedsättningar

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Långsiktigt principbeslut

Kompensation till boende i glesbygd

6.6 Övriga skatter och avgifter

Skiktgränsen för statlig skatt bör räknas upp och tjänstebilsbeskattningen ändras