Den socialdemokratiska regeringen har som mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Detta skulle för Värmlands del innebära att ca 15 000 nya arbetstillfällen borde tillkomma per år till sekelskiftet.
Även om regeringen säger sig hålla fast vid en halvering av den öppna arbetslösheten, så är arbetslöshetssiffrorna fortfarande dystra över hela landet trots allehanda arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar. Regeringen räknar faktiskt själv med att arbetslösheten är lika hög vid valet 1998 som när regeringen tillträdde 1994.
Värmland hade i slutet av augusti detta år 12 806 öppet arbetslösa och även om siffrorna är något lägre än vid motsvarande tid förra året så är situationen dyster, särskilt när man beaktar att andelen sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder är bland de högsta i landet.
Det är endast livskraftiga företag som kan ge trygga arbetstillfällen i Värmland. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är emellertid nödvändiga, inte minst i dagens hårda arbetsmarknadsläge. Länsarbetsnämnden i Värmlands län har hitintills effektivt kunnat använda den åtgärdsarsenal som ställts till förfogande för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och procentandelen öppet arbetslösa av befolkningen är 7,5 procent i Värmland jämfört med rikets 7,7 procent. Tyvärr är siffran något högre än augusti 1996, då andelen öppet arbetslösa bland den värmländska befolkningen var 7,3 procent.
Vissa orter är särskilt hårt drabbade, t.ex. Hagfors (10,4), Storfors (9,9), Filipstad (8,7), Sunne (8,7), Munkfors (8,1) och Grums (8,1).
Även om regeringen säger sig hålla fast vid en halvering av arbetslösheten till år 2000, så kommer inte detta att lyckas så länge strukturfelen i landets ekonomi inte rättats till. Industriförbundet säger i sin prognos att den ekonomiska tillväxten i år och nästa år inte alls når sådana nivåer att arbetslösheten kommer att minska. I stället för att minska skattetrycket och underlätta arbete och företagande avser regeringen att öka de offentliga utgifterna genom miljardrullningar till kommuner och landsting. Detta ”värmer” kanske för stunden men bidrar inte till nya arbetstillfällen i det näringsliv som är ryggraden när det gäller ekonomi och arbetstillfällen.
En rad mer eller mindre seriösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder har diskuterats och en del har prövats sedan vi skrev förra årets motion, t.ex. ett s.k. ”friår” då arbetslösa skulle erbjudas anställning mot att en annan person tog ledigt med a-kassa. Därav blev intet. En arbetstidsförkortning ska först prövas avtalsvägen för att senare eventuellt lagstiftas. Detta trots att de 32 försök med kortare arbetstider, som utvärderats genom Arbetstidskommitténs försorg, inte visat sig ha några nämnvärda effekter på sysselsättningen.
Vi har fått uppleva Kalmarmodellen, OTA (offentliga tillfälliga arbeten) eller ”ett värdigt slut” för äldre arbetskraft, NT-satsningar, RAS – riktat anställningsstöd – som skulle hjälpa vissa arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden m.m. Det mesta har misslyckats.
Värmländskt näringsliv och värmländsk arbetsmarknad har traditionellt baserats på tung industri som verkstads-, stål-, pappers-, massa-, trä- och livsmedelsindustri. Detta är verksamheter som under de senaste 20 åren genomgått stora strukturomvandlingar. I regel har detta lett till att antalet arbetstillfällen minskat.
Under tiden har den offentliga sektorn vuxit kraftigt. I samband med landets ekonomiska kris och lågkonjunkturen har även den offentliga sektorn kraftigt minskat antalet anställda.
En sektor, som växt upp kraftigt i Värmland på senare år, är elektronik- och dataindustrin. Det är en av de få sektorer som lider brist på arbetskraft även framöver. Utvecklingen hämmas här av att det är brist på välutbildad, kvalificerad arbetskraft.
Under konjunkturuppgången 1994–1995 växte sysselsättningen långsamt. Värmland klarade sig relativt bra, eftersom en stor del av tillväxten kom i den exportorienterade tillverkningsindustrin. Ett annat område som expanderat är utbildningssektorn som vuxit i motsats till den offentliga sektorn för övrigt. Högskolan i Värmland har t.ex. ökat antalet studenter och personal och är nu på god väg att bli universitet.
Ungdomsarbetslösheten är ett problem över hela landet. Det är hög tid att satsa på en lärlingsutbildning i företagen. Österrike, som har en utvecklad lärlingsutbildning, har t.ex. en fjärdedel av vår ungdomsarbetslöshet procentuellt sett.
Den privata tjänstesektorn, som borde vara en växande sektor, har tyvärr inte heller expanderat. Tvärtom har t.ex. banker och försäkringsbolag koncentrerats och kontorsnäten har minskat. För den värmländska glesbygden har detta inneburit att den nedåtgående spiralen fortsätter, eftersom övrig service dragits med vid nedläggningar.
En viktig näring för Värmland är och förblir skogsindustrin och stålindustrin, våra basnäringar, vars framtid försvåras genom kärnkraftsnedläggning.
Turismnäringen betyder mycket för Värmland men denna kommer troligen att drabbas av skattehöjda bensinpriser. Turismen har dock en utvecklingspotential i ett företagsvänligt klimat i vårt land.
Länet har en jämförelsevis låg andel företag inom kunskaps- och FoU-intensiv sektor, där potentiella utvecklingsföretag borde finnas
Länet har en hög industriandel inom mogna branscher, där utvecklingen entydigt leder till minskat antal arbetstillfällen
Länets näringsliv är i hög grad fjärrstyrt. Det utländska ägandet är betydande och de stora företagens huvudkontor ligger i regel utanför Värmland
Karlstadsregionen är kanske den region som klarat sig bäst och som kommit att få allt större betydelse för hela länets utveckling. Även denna region har emellertid fått vidkännas problem och neddragningar och den öppna arbetslösheten i Karlstad var 8 procent i slutet av augusti 1997.
7 000 arbetstillfällen har förlorats i regionen under 90-talet, varav drygt 1 500 inom försvarssektorn. Stora minskningar har skett inom vårdsektorn. Även på den statliga sidan har neddragningar skett, t.ex. inom Länsstyrelsen och Länsarbetsnämnden.
Neddragningen av Scan i Kil som haft drygt 500 anställda är naturligtvis något av ett dråpslag för Kilsbygden och för hela länet.
Västra Värmland är hårt utsatt. Nedläggningen av Svenska Tobaks anläggning i Arvika har försämrat situationen inom regionen.
Landsbygden har drabbats hårt av Kilsslakteriets nedläggning. Jordbruk läggs ned, människor flyttar. Detta leder till att serviceunderlaget ytterligare försämras i glesbygden, att igenväxningen påskyndas och att förutsättningarna för turismnäringen försämras.
Jordbruksnäringen är viktig även för ”skogslänet” Värmland. En stor del av lantbruksföretagen kämpar dock med dålig lönsamhet. Särskilt mjölkbönder i Fryksdalen har drabbats av en felaktig stödområdesindelning. En flyttning från stödområde 4 till område 3 har utlovats gång efter annan av ministrar och riksdagsmän. Men mjölkbönderna i dessa fortsatt missgynnade områden blir bokstavligen dragna vid näsan – år efter år.
Naturligtvis finns EU med i bilden. Vi frågar dock: Kan inte svensk jordbruksbyråkrati äntligen förstärka något i positiv riktning, dvs. på samma sätt som man ökar graden av byråkrati – ovanpå EU:s regelverk?
Det bör ges regeringen till känna att värmländska mjölkbönder – de som fortfarande hankar sig kvar i Fryksdalen och ett par andra missgynnade stödområden – rimligen får den rättvisa de utlovats år efter år.
Landsbygdsbefolkningen är synnerligen beroende av bilen för att komma till och från sitt arbete men även för att kunna handla, transportera barn till barnomsorg osv. Den bensinskattehöjning som genomförts kommer sannerligen inte att underlätta landsbygdsbefolkningens situation, även om höjda reseavdrag nu föreslås av regeringen och Centerpartiet. Vi anser att höjningen av det avdragsgilla beloppet till 7 000 kronor skall avslås och återgå till 6 000 kronor. Avdraget skall höjas till 16 kronor per mil i stället för föreslagna 13 kronor. Vidare anser vi att avdrag skall medges för resor till och från barnomsorg. Bensinpriset skall sänkas med 25 öre per liter fr.o.m. den 1 januari 1998.
Det är angeläget att försöka intensifiera utvecklingsarbetet och marknadsföringsinsatserna för länet ytterligare. Förutsättningarna för utvecklingsarbetet i länet har förbättrats genom samverkan mellan företag och länsstyrelse, bl.a. genom det s.k. Värmlandsrådets arbete med att tillvarata de möjligheter som finns i EU:s strukturfonder.
Marknadsföringsinsatserna bör få en tydligare internationell inriktning och lobbyverksamheten gentemot EU förstärkas.
Regeringen har uppdragit
åt landshövdingarna i samtliga län att samla alla berörda parter för att utifrån lokala och regionala förutsättningar utarbeta och genomföra åtgärder som främjar småföretagsutveckling, däribland kooperativt företagande, tillväxt och sysselsättning. Företrädare för småföretag, fackliga organisationer, kommuner, landsting, lokala utvecklingsgrupper, ALMI Företagspartner AB, lokala kooperativa utvecklingscentra, statliga myndigheter, folkrörelser och andra aktörer som kan bidra till goda utvecklingsbetingelser för småföretagen kan delta i samarbetet.
Enligt regeringens uppfattning är detta uppdrag ett steg mot ett effektivare lokalt och regionalt arbete för småföretagsutveckling. Bl.a. skall här diskuteras om vissa regionalpolitiska åtgärder skall koncentreras mot en del av länet eller mot grupper av företag. 500 miljoner kronor satsas på ett småföretagsprogram, som bl.a. skall användas till tekniköverföring till de mindre företagen, ökade turismsatsningar och inrättandet av en delegation för att förenkla för småföretagen. Medel från EU:s strukturfonders olika program skall beaktas i sammanhanget.
I dagens svåra arbetsmarknadsläge får inga idéer förkastas, även om en del av dessa åtgärder förefaller att vara kosmetika. Regeringen har en övertro på att man genom politiska lösningar och ökat antal sammanträden mellan olika intressenter kan ”skapa arbetstillfällen”.
Länsstyrelserna i landet är huvudmän för s.k. regionala resurscentra för kvinnor. Det samordnande organet bör ha stödjande och samordnande, informativa och administrativa funktioner.
Dessa regionala resurscentra måste ges ekonomiska förutsättningar genom öronmärkta medel från NUTEK i samråd med Glesbygdsverket.
Det är viktigt att inte minst glesbygdskvinnorna får del av de utvecklingsmedel som ställs till förfogande.
Kommunerna bör på samma sätt vara huvudmän för lokala resurscentra via regionalpolitiska medel.
Det visar sig alltmer klart att det endast är livskraftiga företag som kan skapa nya och varaktiga arbetstillfällen.
Regeringen säger i budgetpropositionen att
huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det privata näringslivet innebär en förstärkning av både de offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi. Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett mer kunskapsinriktat företagande. Sverige måste ha livskraftiga företag som förmår hävda sig i den internationella konkurrensen.
Även om regeringen säger sig vara medveten om företagens betydelse för den i många stycken en politik som är direkt hindrande för nyföretagande och företagsutveckling. Den gamla misstron mot företag och företagare kvarstår, vilket visar sig inte minst gentemot enmans/fåmansföretagen. En allmänt företagsvänlig politik, som gör det attraktivt att starta och driva företag är alldeles nödvändig om vi ska kunna få fler arbetstillfällen!
Viktigaste åtgärderna för att dessa nya arbetstillfällen ska kunna komma till stånd är att skatterna på arbete och företagande sänks:
Vi moderater vill att:
Förmögenhetsskatten successivt skall slopas
Dubbelbeskattningen av utdelning och av kvarhållna vinster i aktiebolagen skall avvecklas helt
Arbetsgivaravgifterna skall sänkas
Tjänstebeskattningen skall sänkas genom skattereduktion på hushållstjänster
Koldioxidskatten skall sänkas
Värmlands stora basindustrier är mycket viktiga exportföretag. Pappers- och massaindustrins produkter går t.ex. till ca 75 procent på export och betyder oerhört mycket för länets ekonomi.
De stora basindustrierna är mycket beroende av säker tillgång på energi och så billig energi som möjligt. Regeringens beslut att lägga ned Barsebäck är ett utmanande hot mot Värmlands industrier. Vi har utvecklat detta i en annan motion, 1997/98:N224.
Företag måste ges ekonomiska möjligheter att växa om de skall kunna anställa fler. Skatten på arbete och kunskap, skatten på kapitalbildning och skatten på företagande måste sänkas generellt om vi skall kunna få bukt med arbetslösheten! Detta är långt viktigare än de åtgärder som föreslås av regeringen.
Många företag börjar som enmans/fåmansföretag. Det är oerhört viktigt att dessa små företag har så goda villkor som möjligt för att kunna leva vidare och vidareutvecklas för att kunna anställa fler. Reglerna för fåmansföretagen är emellertid mycket hårda. Fåmansföretagaren är t.ex. diskriminerad även i ett aktiebolag.
Reglerna för fåmansaktiebolagen måste jämställas med reglerna för storföretagen, t.ex. när det gäller skatten på kapital. I dag måste framgångsrika fåmansföretag redovisa en utdelning över ca 16 procent som inkomst av tjänst med skattesatser ända upp till 60–70 procent. Detta stimulerar sannerligen inte till ökat företagande och fler jobb!
Det måste bli lättare för fåmansföretagen att få tillgång till riskkapital utan att behöva gå i personlig borgen och sätta hela familjens trygghet på spel.
Riskkapitalavdraget bör utvidgas och förbättras, bl.a. genom en förlängning utöver vad som nu gäller.
Dubbelbeskattningen på aktier måste avskaffas för allt företagande.
Ytterligare förändringar av arbetsrätten är nödvändiga. I ett första steg bör en återgång till de regler som infördes av den borgerliga regeringen ske. Därutöver krävs en genomgripande utredning rörande arbetsrätten.
Utredningar har visat att införandet av en privat tjänstesektor för arbete i hemmen skulle medföra tiotusentals arbetstillfällen. Regeringen har – p.g.a. en negativ ”pigdebatt” i de egna leden, särskilt från Socialdemokratiska Kvinnoförbundets sida – tvekat inför att överhuvudtaget ta klar ställning i frågan och har nu begravt förslaget i en utredning.
Det är anmärkningsvärt att s.k. ROT-bidrag för husreparationer är ”godkända”, medan den typ av arbete som i alla tider utförts av främst kvinnor inte skall kunna bli föremål för något som helst stöd från statens sida. Med tanke på de s.k. skattekilarna (man måste i dag betala sådant arbete med redan hårt beskattade pengar) är det nödvändigt med en skattelättnad för att de som utför arbetet ska kunna få lön för sitt arbete och inte behöva arbeta ”svart”. Vi föreslår ett skatteavdrag om 50 procent för arbete inom hemtjänstsektorn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingsutbildning,1
att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten successivt slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av aktier avvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen beslutar att koldioxidskatten skall sänkas i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privat tjänstesektor för arbete i hemmen och att avdragsrätt för sådana tjänster medges med 50 %,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av stödområdesindelningen för felplacerade mjölkproducenter,3
att riksdagen beslutar att bensinskatten skall sänkas med 25 öre fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen avslår regeringens förslag om att höja det avdragsgilla beloppet för arbetsresor till 7 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till 16 kr per mil i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala och lokala resurscentrum för kvinnor,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att diskriminerande regler för fåmansföretagen bör slopas,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena före regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare utredning.4
|
Gullan Lindblad (m) |
Göthe Knutson (m) |
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 2 –4 och 7–9 hänvisade till FiU.
3 Yrkande 6 hänvisade till JoU.
4 Yrkandena 10 och 12 hänvisade till AU.