Regeringen föreslår att Riksskatteverket ges rätt att hos Skatterättsnämnden söka förhandsbesked i skattefrågor. Därmed skulle det allmänna ges samma möjligheter som enskilda att få förhandsbesked i olika beskattningsfrågor. Syftet sägs vara att påskynda prejudikatsbildningen på skatteområdet.
Folkpartiet delar helt regeringens uppfattning att handläggningstiderna i skattemål i många fall är orimligt långa och inte svarar mot det berättigade kravet på snabb prejudikatsbildning. För den enskildes rättssäkerhet är det av stor vikt att skattemål kan handläggas snabbare och att prejudikatsbildningen påskyndas. Folkpartiet har emellertid flera invändningar mot förslaget, som tycks utformat från det allmännas rent fiskala intressen snarare än de skattskyldigas rättssäkerhet och intresse av tydliga besked om vilka regler som gäller.
Det finns avgörande skillnader mellan den enskildes och det allmännas behov av förhandsbesked. För en enskild kan det gälla att snabbt få klarhet i de skattemässiga konsekvenserna av olika ekonomiska beslut. Om inget sådant besked kan ges i rimlig tid kan han eller hon tvingas avstå från en handling som annars hade varit ekonomiskt gynnsam. Otvivelaktigt är det framförallt de skattskyldiga som drabbas mest av nuvarande ordning med alltför långa – och ökande – handläggningstider. Det allmänna riskerar inga sådana vitala ekonomiska intressen.
För det allmänna skulle en initiativrätt däremot skapa möjligheter att utnyttja enskildas skatteärenden för att bringa klarhet i en otydlig eller ogenomtänkt lagstiftning.
Det innebär att en rättslig prövning kan komma till stånd utan att det föreligger någon tvist och utan att den skattskyldige begärt en prövning. Denne förutsätts dock ha tid och intresse, vara aktiv och medverka, trots att han eller hon kan ha legitima skäl att undvika en prövning. Folkpartiet kan inte se att regeringens förslag leder till några förbättringar för de skattskyldiga.
Det finns också en uppenbar risk att förslaget leder till att prejudikatsbildningen på det skatterättsliga området i fortsättningen sker på annat sätt än genom den ordinarie processordningen och att Skatterättsnämnden får ett större inflytande. Det vore djupt olyckligt om prejudikatsbildningen förskjuts till Skatterättsnämnden och att de allmänna förvaltningsdomstolarna – länsrätt och kammarrätt – samtidigt förlorar inflytande över rättsutvecklingen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1997/98:65.
|
Karin Pilsäter (fp) |
Isa Halvarsson (fp) |
Elanders Gotab, Stockholm 1998