Både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är till sin karaktär konfiskatoriska. De pengar som man betalar med är redan beskattade. Fastighetsskatten är dessutom otillbörlig på så sätt att den hotar ägandet genom att den inte tar hänsyn till principen om skatteförmåga.
Konsekvensen av de kraftigt ökade taxeringsvärdena gör att många drabbas av förmögenhetsskatt. Speciellt förödande blir det för permanentboende i skärgårdsområden och andra attraktiva områden runt om i Sverige. Den största genomsnittliga höjningen av fastighetsskatten i landet får Simrishamn på Österlen. I flera andra skånska kustkommuner drabbas de boende också i hög grad av ökade taxeringsvärden med högre fastighetsskatt som följd. Det finns verkligen fog för alla de frågor som ställs och den ilska den bofasta befolkningen känner och visar på många sätt.
Vad gör exempelvis en äldre kvinna utan ATP och med enbart folkpension och som får sin fastighet högt taxerad? Den ekonomiska situationen blir inte lättare för de småhusägare som genom att de betalar av sina lån nu blir påförda skatt för förmögenhet. Vad gör den barnfamilj som satsat på ett äldre hus med renoveringsbehov och ser sin väl genomtänkta budget och finansieringsplan kraschlanda p.g.a. ständiga förändringar från statens sida? Ett höjt marknadsvärde för ett sådant hus och därmed höjd fastighetsskatt innebär inte att de boendes förmåga att betala skatt ökat.
Fastighetsskatten är till sin utformning orimlig. Den som underhållit sitt hus och/eller investerat för att göra huset miljövänligare drabbas extra hårt. Installation av isolerglas likaväl som värmepump straffbeskattas. Regeringen talar med kluven tunga. Å ena sidan talar man om vikten av ett uthålligt och miljövänligt samhälle men samtidigt straffas de människor som investerar för denna framtid!
Här följer några exempel som belyser de oskäliga effekter som många råkar ut för. På intet sätt ovanliga. Taxeringsvärdet för en fastighet i Simrishamn kommun var 1995 330 000 kronor och höjdes till 756 000 kronor 1996. Alltså en höjning med 130 procent. 1997 fastställdes värdet till 808 000 kronor, yttterligare en höjning, denna gången med 7 procent. Fastighetsskatten ökade mellan 1995 till 1996 med 160 procent (från 4 950 kronor till 12 850 kronor och blev 1997 13 735 kronor). Genom det höjda taxeringsvärdet påfördes husägaren också förmögenhetsskatt. Denna var 0 kronor 1995, men blev 5 150 kronor 1996 och 5 940 kronor 1997. En sammanlagd utgift 1997 med 19 675 kronor av beskattade medel för en åretruntboende Simrishamnsbo!
Ett annat av många skåneexempel ser ut så här. Huset köptes för 22 år sedan. Taxeringsvärdet ökade från 390 000 kronor 1989 till 785 000 kronor år 1990, 1 390 000 kronor 1996 och till 1 403 000 kronor vid senaste taxeringen 1997. På åtta år höjdes alltså taxeringsvärdet med 360 procent. Det innebar att skatten som 1990 var 11 775 kronor steg till 23 851 kronor 1997. Mer än dubbelt upp eller en tusenlapp mer i månaden för i det här fallet ett pensionärspar. Dessutom resulterade det flerdubblade taxeringsvärdet i förmögenhetsskatt.
Fastighetstaxeringen är felkonstruerad. Statistiska försäljningsvärden och riktvärden används för att fånga upp olikheter i marknadsförhållanden och därmed åstadkomma någon slags rättvisa. Det fungerar kanske för områden men inte för det enskilda huset. Många hus blir felvärderade genom detta tillvägagångssätt. Varje hus har sin egen marknad.
Vi anser att de äldre skall kunna bo och verka där de bestämt sig för att bli kvar så länge det går. Unga familjers val av bostadsort skall inte kullkastas p.g.a. konfiskatorisk fastighetsskatt. De skall inte tvingas ge upp sin målsättning att låta barnen växa upp på en liten ort som genom deras val skulle kunna leva vidare och utvecklas. Alla generationer tjänar på detta.
Med denna bakgrund anser vi att den för människor så skadliga fastighetsskatten måste avvecklas och de ständiga förändringarna och politiska ingreppen inom bostadssektorn måste upphöra. Borttagandet av fastighetsskatten bör göras stegvis samtidigt som systemet för taxering av fastigheter måste förändras.
Vi föreslår att fastighetsskatten sänks med omedelbar verkan från 1,7 till 1,5 procent och att endast halva markvärdet räknas med i underlaget för skatten. Därefter sänks skatten för de närmaste åren till 1,2 procent. Förmögenhetsskatten bör tas bort och reglerna för fastighetsstaxering förenklas och förändras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetstaxeringens och fastighetsskattens orimliga effekter,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring om en sänkning av fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förenklad fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Inga Berggren (m) |
Ingvar Eriksson (m) |