Kristdemokraterna har under en lång tid arbetat för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Varje år förlorar samhället flera tiotals miljarder kronor på att konkurrensförhållanden snedvrids och olagliga förmögenhetsöverföringar sker. Som medborgare drabbas vi indirekt i form av uteblivna skatteintäkter, som företagare drabbas man mer direkt. Hederliga företagare får det allt svårare i konkurrensen. Detta är mycket olyckligt eftersom små och medelstora företag spelar en nyckelroll för att Sverige ska få nya arbetstillfällen och en ekonomisk utveckling som är nödvändig för att klara landets välfärd.
Kristdemokraterna har hävdat att kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste prioriteras om vi i längden ska kunna överleva som rättssamhälle och som ett demokratiskt samhälle. Det får inte bli så att myndigheterna koncentrerar sin verksamhet mot ”småtjuvarna” och låter den avancerade brottsligheten operera relativt ostört. Kristdemokraterna har fört kampen mot den ekonomiska brottsligheten främst utefter tre linjer; genom förslag på nya lagar och förbättring av de nuvarande lagarna, genom att föreslå en ny organisation samt genom en förändrad syn på ekobrotten – straffen måste bli strängare och mer verksamma. Den nya organisationen bör vara utformad i enlighet med den organisation som beskrivs i regeringens ekobrottsberedning (Ds 1996:1), Effektivare ekobrottsbekämpning. Detta innebär att ekobrottsorganisationen bryts ut från polis- och åklagarväsendet och därmed blir en självständig organisation direkt under regeringen på samma sätt som denna typ av verksamhet är organiserad i Danmark.
Under innevarande mandatperiod har socialdemokrater och centerpartister gemensamt medverkat till nedskärningar i rättsväsendet. Dessa nedskärningar har vi kristdemokrater motsatt oss. Vi har inte velat medverka till en nedrustning av rättsväsendet utan tvärtom velat få till stånd en förstärkning med 730 miljoner kronor till bl.a. polis-, åklagar- och domstolsväsende, kriminalvård, skattekontroll och tull.
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:10, Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m. att skattemyndigheterna ska medverka vid förundersökning i fråga om brott på skatteområdet. Tanken är att åklagare som leder förundersökning på skattebrottsområdet ska få begära biträde av brottsutredande enheter inom skattemyndigheterna, skattebrottsenheter, för att verkställa förundersökningen. Skattebrottsenheterna ska även få utföra förutredningar, förenklade brottsutredningar och spaning. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Flera remissinstanser är kritiska till förslaget att inrätta en funktion för utredning av skattebrott inom skatteförvaltningen. Till dessa instanser hör bland annat Justitieombudsmannen och Riksåklagaren. Några remissinstanser anser att de tänkta uppgifterna istället ska föras till den nya Ekobrottsmyndigheten. Andra tar upp frågan om möjligheten att hålla den fiskala verksamheten och den brottsutredande verksamheten åtskilda. Rättssäkerheten menar man äventyras när en förvaltningsmyndighet ges brottsutredande uppgifter. Dels har brottsutredning och skatteutredning olika syften, dels har en brottsmisstänkt vissa särskilda rättigheter som den enskilde inte har i en skatteutredning.
Kristdemokraterna instämmer i kritiken och avstyrker därmed regeringens proposition. Samtidigt som man bör arbeta på att få fram bättre metoder och system inom beskattningen för att motverka skatteundandragande och effektivisera kampen mot ekonomisk brottslighet är det mycket viktigt att inte rättssäkerheten vid beskattningen får stå tillbaka när nya åtgärder övervägs. Förslaget att införa en skattekriminalverksamhet har också avvisats av Rättssäkerhetskommittén med motiveringen att Sverige inte har någon tradition på det här området samt att rättssäkerheten kräver att enbart polisen ges den befogenhet som erfordras för att utreda den typen av brott.
Det vore fel om skattemyndigheten, med ett fiskalt egenintresse, gavs brottsutredande uppgifter. Effektivitetshänsyn måste balanseras mot rättssäkerhet. I en administrativ myndighet med partsintresse kan aldrig den rättskultur utvecklas som krävs vid beivrandet av brott.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta kampen mot den ekonomiska brottsligheten,
att riksdagen avslår regeringens proposition 1997/98:10 i den del den avser skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar.
|
Michael Stjernström (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |