I propositionen hemställs att riksdagen skall besluta att Sverige skall ansluta sig till avtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som använder vissa vägar och att en lag om vägavgift antas. Avtalsslutande parter, förutom Sverige är Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Avtalet innebär att vägavgift tas ut för såväl inhemska som utländska åkare. I det förslag som regeringen lägger fram för riksdagen kommer E 10, E 14 och vissa sträckor av E 4, E 22 och E 65 att vara avgiftsbelagda för utländska åkare.
Det direktiv som ligger som grund för avtalet är upphävt av Europeiska gemenskapernas domstol, men gäller ändå i sak tills det ersatts med ett nytt. Detta nya direktiv är under utarbetande. I direktivet stipuleras att avgift endast kan tas ut av den som använder motorvägar eller flerfiliga vägar av motorvägskaraktär. Direktivet anger också vägavgiftens storlek till maximalt 1 250 ecu inklusive administrationskostnader. Denna avgift skall dock stå i relation till den tid vägen används. Direktivet anger också ett utrymme för undantag från vägavgiften. I artikel 6 tredje punkten, andra strecksatsen omnämns de fordon som då avses. I avtalets artikel 4 första stycket, som de tidigare avtalsslutande parterna är överens om, undantas därmed fordon som tillhör försvarsmakten, civilförsvaret, brandväsendet och andra räddningstjänster, polisen och väghållningen.
Under förutsättningen att dessa verksamheter inte är konkurrensutsatta kan undantag anses vara befogat. I Sverige råder inte alltid sådana förhållanden. Vägverkets produktion konkurrerar med privata entreprenörer och även räddningstjänsten är ofta konkurrensutsatt, avseende ambulanser och andra räddningsfordon. Styrande, när det gäller väghållningen, för om det blir avgiftsfrihet kommer att bli att ett fordon i huvudsak används för väghållningsändamål. I vissa fall är det klart och leder inte till problem. Om däremot en privat entreprenör använder sig av ett fordon för t.ex. snöröjning på de aktuella vägavsnitten, så kan denne använda sig av ett fordon med flera användningsområden. I ett sådant fall blir fordonet avgiftsbelagt. För Vägverket och kommuner gäller inte detta, utan verkets fordon är alltid avgiftsfria enligt propositionen.
Neutralitet mellan offentligfinansierad och konkurrensutsatt verksamhet måste alltid kunna garanteras. Den svenska hållningen i utarbetandet av det nya direktivet bör vara att de undantag som idag finns blir färre. Den svenska tillämpningen av undantagsregeln bör vara snäv. Så få undantag som möjligt måste eftersträvas för att garantera att konkurrensneutralitet mellan statliga och kommunala verksamheter och privata företag verkligen kan upprätthållas.
Lagens 6 § bör utformas så att fordon som tillhör väghållningen inte undantas.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om att undanta väghållningsfordon från vägavgift i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk hållning avseende undantag från vägavgift vid utarbetande av nytt direktiv.
|
Bo Lundgren (m) |
|
|
Karl-Gösta Svenson (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Jan-Olof Franzén (m) |
Carl Erik Hedlund (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Inga Berggren (m) |
|
Jerry Martinger (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |