I allmänna motionstiden motionerade vi i detta ämne. Nu finns här en speciell proposition och vi upprepar våra förslag för att få dem behandlade i anslutning till behandlingen av propositionen.
Samtidigt med den förändring av koldioxidbeskattningen som infördes den 1 juli i år och som innebar att koldioxidskatten för industrin och växthusodlingen höjdes från tidigare 25 % till 50 % av det nominella skattebeloppet, infördes för energiintensiva och konkurrensutsatta företag också en särskild ytterligare nedsättningsmöjlighet, den s k 0,8-procentsregeln. Denna nedsättningsregel har för stora delar av växthusodlingen visat sig få en särskilt olycklig utformning.
Den särskilda skattenedsättningen enligt 0,8-procentsregeln beräknas efter företagets energiförbrukning i relation till företagets försäljningsvärde. För företag med en produktionsinriktning som innebär en låg omsättning per förbrukat bränsle ger systemet en viss reducering av energiskattekostnaden jämfört med situationen före den 1 juli. Företag med höga omsättningsvärden i förhållande till energiförbrukningen, t ex företag med odling av prydnadsväxter, lökväxter, småplantor m m, får en högre skattekostnad med i vissa fall ända upp till en fördubbling.
I de senare företagen beror omsättningen vanligtvis av högre ingångsvärden i produktionen till följd av att inköpskostnaden för produktionsmaterialet, blomsterlök, småplantor, halvfabrikat och liknande höjer detta värde, medan energiförbrukningen i stort är densamma som i företag med en lägre omsättning. Omsättningen i företagen är således inte ett mått på företagens lönsamhet eller mindre konkurrrensutsatthet. Tvärtom är dessa företag liksom övriga växthusföretag starkt konkurrensutsatta. En riktigare och rättvisare faktor att grunda beskattningen eller skattenedsättningen på vore i detta sammanhang enligt vår mening företagets förädlingsvärde.
Nedsättningssystemet innebär också att företag med samma produktion men med olika uppvärmningssystem, dvs olika energikällor, kan erhålla olika skattekostnad. Riksdagens beslut att tillämpningen av EU:s minimiskattenivåer för mineraloljor skall tillämpas innebär att skattenedsättningssystemet inte kan utnyttjas fullt ut i företag som utnyttjar denna energikälla, medan företag som utnyttjar naturgas för sin uppvärmning kan erhålla fullt utbyte av nedsättningsregeln då det för denna energikälla inte finns någon av EU fastlagd minimiskattenivå. Företag i naturgasbältet gynnas därmed särskilt av nedsättningssystemet.
Nedsättningssystemet innebär också betydande administrativa problem för odlingen. Bortsett från den uppenbara svårigheten att inom växthusodlingen med dess mångskiftande kulturinriktning och produktionsuppläggning fastställa ett till energianvändningen relevant omsättnings- eller försäljningsvärde, innebär nedsättningssystemet att den administrativa bördan såväl för dessa småföretag som för samhället ökar i en omfattning som inte står i proportion till föremålet för beskattningen. Mot denna bakgrund anser vi att växthusodlingens koldioxidskatt bäst tas ut efter en för alla företag generell skattesats för aktuellt energislag enligt tidigare tillämpat system.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till enhetliga nedsättningsregler för växthusodlingens koldioxidskatt genom generella skattesatser på respektive energislag.
|
Lennart Brunander (c) |
Lennart Daléus (c) |