Prop. 1996/97:173 behandlar bl.a. reglerna om värdering av prästers bostadsförmån.
Riksskatteverket skall, enligt propositionens förslag, särskilt uppmärksamma dessa tjänstebostäder, eftersom det är fråga om ett stort antal bostäder för en yrkesgrupp med likartade anställningsvillkor.
I samband med förberedelsearbetet inför ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och staten har denna fråga uppmärksammats i utredningen om Svenska kyrkans personal SOU 1997:44. Jag citerar:
Prästers tjänstebostäder
Det finns många fördelar med det nuvarande schabloniserade systemet. Den slutsatsen drog också kyrkoberedningen efter sina överväganden rörande tjänstebostadssystemet (se dess rapport till Civildepartementet av den 14 september 1993, dnr C93/890/Ky). När en präst söker anställning i en församling som håller med tjänstebostad kan han beräkna vad han kommer att få betala för bostaden. Han slipper betala för överyta som han inte behöver för sitt boende. Pastoratet kan beräkna sin kostnad för tjänstebostaden och vilken kostnadstäckning hyran kan ge. Det blir aldrig aktuellt att betala sociala avgifter på kostnaden för sådan yta som inte är motiverad av bostadshänsyn. Även skattemyndigheten har fördel av systemet, på så sätt att den schabloniserade beräkningsmetoden leder till att tvist undviks. Innan schablonen infördes visade det sig många gånger vara en svår och udda uppgift att beräkna och processa om förmånsvärdet av boende i prästgård.
Nackdelarna med systemet är svåra att se. Naturligtvis kan det tänkas att enstaka präster anser att 100 kvadratmeter är för mycket att betala hyra för, men det stora flertalet uppfattar såvitt jag förstått gränsen som väl avvägd. Från pastoratens synvinkel sett finns inga beaktansvärda nackdelar. Från statens sida skulle det kunna anföras att intäkterna av skatt och sociala avgifter borde öka om den schabloniserade jämkningen avskaffades. Själv är jag dock inte övertygad om att en sådan förändring skulle leda till någon påtaglig intäktsökning. Det måste förutsättas att Riksskatteverket och skattemyndigheterna haft fog för sina hittillsvarande bedömningar att de fastställda hyrorna väl har motsvarat de förmåner som prästerna har haft genom sitt boende. Togs jämkningen bort skulle det för övrigt kunna bli så att prästgårdarna i ökad utsträckning säljs, får stå tomma eller hyrs ut till andra, som är beredda att betala mera än prästerna.
Prästgårdarna är ett värdefullt och levande kulturarv. På den svenska landsbygden har dessa gårdar enligt en lång tradition och i flera bemärkelser varit en del av den miljö som utgjort centrum i de lokala samhällena. Kulturarvsutredningen har i sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1996:128) föreslagit att skyddsregler, som i viss mån motsvarar dem som i dag finns i kyrkolagen, införs i lagen (1988:1229) om kulturminnen. Enligt min mening bör miljöerna skyddas också därigenom att rimliga förutsättningar får gälla för möjligheten att använda prästgårdarna på det sätt som ursprungligen avsetts. Ett effektivt bevarande av byggnaderna främjas om de bebos av människor som naturligt ser värdet i miljön.
Många prästgårdar och andra tjänstebostäder är större än vad som egentligen behövs för prästens boende. Överytan används för församlingsverksamhet. Det är inte rimligt och skulle knappast var möjligt att få prästen att betala hyra för sådan överyta.
Staten har enligt riktlinjebeslutet ett särskilt anspråk på att Svenska kyrkans verksamhet skall vara rikstäckande. Det kravet måste enligt min mening innefatta att kyrklig personal skall finnas tillgänglig över hela landet. I glesbygdsförsamlingar kan det vara mycket svårt för en nytillträdande präst att hitta en lämplig bostad, om inte tjänstebostad finns att tillgå. Samma svårighet kan av andra skäl föreligga i storstäderna. I vissa storstadsförsamlingar kan lägenheterna vara så dyra att det inte är möjligt för en präst att få lönen att räcka till boendet, om inte tjänstebostad kan erbjudas på rimliga villkor. Det nuvarande tjänstebostadssystemet underlättar rekryteringen till sådana församlingar och utgör på så sätt en viktig förutsättning för att rikstäckande verksamhet faktiskt skall kunna bedrivas.
I likhet med vad som föreslås i SOU 1997:44 anser jag att prästers tjänstebostadsyta även i framtiden skall, i fall då den verkliga ytan är större, schablonvis fastställas till 100 m2.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att schabloniserad fastställelse av prästers tjänstebostadsyta, på sätt som föreslås i motionen, skall ske även i framtiden.
|
Anders Svärd (c) |