Det är en mycket stor och avgörande fråga hur Sverige tillsammans med invandrarna skall lyckas med integrationsarbetet, och Miljöpartiet de gröna välkomnar en proposition i frågan.
Miljöpartiet anser att det i Sverige redan är ett faktum med tvåtredjedels-samhället och vi ser också att en oproportionerligt stor del av den lägsta tredjedelen utgörs av människor födda i ett annat land och deras barn.
Rasismen knackar också på och har blivit ett samhällsfenomen även i Sverige. Den är ett av de största hoten mot vårt samhälle, mot humanism och framtidshopp. Den aktiva rasismen kan ytligt sett hänföras till den yngsta generationen, men samtidigt är det också glädjande nog bland unga människor som antirasismen och toleransen är mycket stor, som det också står i propositionen: ”Många ungdomar kommer således genom släktskap i kontakt med olika kulturer och deras sätt att tänka och leva. Studier visar att det bland dagens ungdomar finns ett förhållningssätt till andra kulturer och levnadssätt som bör tas till vara.” Det blir ungdomen som skall göra det, men samtidigt är det mellan- och äldragenerationen, som måste arbeta med frågan nu.
Miljöpartiet stöder också tanken och andan i propositionen, men tror att vägen till en ökad integration och tolerans delvis skall vara en annan.
Huvudansvaret ligger på svenska myndigheter, stat, landsting, kommuner, näringsliv och enskilda, men en stor del av ansvaret ligger på invandrarna själva. De kan inte fjärma sig från svenskarna och det svenska samhället. De bor här, arbetar här (förhoppningsvis) och fostrar sina barn här ett visst antal år eller hela livet. Sverige bör uppmuntra dem att ta aktiv del i samhället och kommunerna bör söka dra med dem in i det politiska livet och andra samhällsbyggaruppgifter; det kan gälla ridklubben, idrottsföreningen, Hem och Skola, föräldramöten, kyrkan, rädda älvar och den egna invandrarföreningen. Men det blir olyckligt om all deras aktivitet koncentreras till den egna föreningen.
Vilka kan påverka en sådan utveckling? Kommuner, naturligtvis – och föreningar och enskilda.
Miljöpartiet avslår förslaget om ett separat integrationsverk och anser att staten skall stödja kommuner och landsting och ge dem i uppgift att arbeta med frågan i projektform och i långsiktiga arbetsformer.
Miljöpartiet anser att integrationsverksamheten även fortsättningsvis skall ligga inom Statens invandrarverk. Det betyder att 30 miljoner kronor skall gå tillbaka till Statens invandrarverk.
Miljöpartiet avslår förslaget om att lägga ner Invandrartidningen; den bidrar verkligen till ökad integration. Citat från Kurdo Baksi: ”Invandrartidningen är ett av de få instrument som bygger riktiga broar mellan svenskarna. Det finns ingen anledning att byta ett vinnande lag. Att regeringen föreslår att lägga ner den signalerar om något mycket allvarligt i landet: nej tack till det mångspråkiga Sverige!” Beräknade pengar kan tas från Integrationsverkets konto.
Miljöpartiet anser inte att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall inordnas i en integrationsmyndighet. Om vårt första yrkande om avslag för en integrations-myndighet avslås, är vårt andrahandsyrkande att DO behålls som egen myndighet. Miljöpartiet vill öka anslagen till DO med 5 miljoner kronor.
Politik som riktar sig selektivt till svenskar och invandrare bör minimeras och inriktas på språkundervisning, samhällsinformation och insatser för att skapa meningsfull sysselsättning.
Miljöpartiet anser att ett integrationsverk fryser särbehandlingen och säger alltså nej till ett sådant verk av många skäl, men det viktigaste skälet är naturligtvis att vi inte tror att det verkligen integrerar invandrarna.
Miljöpartiet de gröna anser i stället att pengar och arbetsinsatser bör satsas på kommunerna. Miljöpartiet instämmer dock i att länsstyrelserna och även landstingen skall ges ett ökat ansvar.
All diskriminering skall påverkas på alla nivåer och i beslutsapparater och även ges en naturlig plats i hela utbildningsväsendet. Den kampen kan aldrig få upphöra eller målen sägas vara nådda. Liksom kampen för demokrati måste varje generation erövra dessa värden åter och åter igen. Svenska för invandrare skall ges möjlighet att utvecklas till en kulturskola. När det gäller medborgarskap och asylrätten pågår två utredningar, varför Miljöpartiet avstår från att yrka i dessa frågor. När det gäller Kunskapslyftet bör särskilt beaktas att lågutbildade och arbetslösa invandrare ska få del av det. När det gäller egenföretagandet har invandrare ofta gått före i bildandet av nya små företag och där anser vi att en viss försiktighet skall iakttagas. Det kan vara bättre att invandrare vidareutbildas inom sin egen kompetens och ges möjlighet att arbeta inom sitt eget yrkesområde; t ex som läkare eller ingenjörer. Miljöpartiet stöder målsättningen att kommunerna inom gällande regelsystem skall öka sina ansträngningar för att invandrarna skall få ökad kompetens att förstå, tala och skriva svenska. Språket är en av möjligheterna att bryta segregationen, ett arbete är en annan hörnsten. Det stora problemet är dock inte de invandrartäta områdena, anser Miljöpartiet. Vi menar att det är den sociala utslagningen som är så stor i dessa områden att de blir samhällen utanför samhället. Det är en svår balansgång för invandrare mellan integration och segregation och att behålla sin identitet. Man måste också komma ihåg att deras barn ofta känner sig som svenskar och då bäddar det för motsättningar inom familjen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslaget om att inrätta ett integrationsverk,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 30 miljoner kronor av kostnaderna för ett integrationsverk behålls av Statens invandrarverk för dess integrationsavdelning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslaget om att lägga ned Invandrartidningen och att man för detta ändamål tar 15 miljoner kronor från kostnaderna för ett integrationsverk,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla Diskrimineringsombudsmannen som en egen myndighet med ett ökat anslag på 5 miljoner kronor,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pengarna som skulle satsas på ett integrationsverk istället förs över till kommunerna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motarbeta all diskriminering.
|
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Thomas Julin (mp) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |