Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Individens fri- och rättigheter får endast inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter. Det innebär att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället. Det innebär tolerans mot minoriteter och skydd mot diskriminering.
Det är den enskilde individen som är utgångspunkten för Centerpartiets människosyn. Det bygger på en respekt för individen, att människor har lika rätt oavsett kön, etnisk tillhörighet, sexuell identitet eller religiös övertygelse. Detta innebär t.ex. att samhället ska ge utrymme för olika religiösa uppfattningar och kulturella skillnader. Samhället ska garantera religionsfriheten.
Individen uppnår en ökad livskvalité genom samspelet med andra människor. Detta kan till stor del uppnås i små, frivilliga gemenskaper som hushållet, föräldragruppen, föreningen eller småföretaget. Individualismen skiljer sig från egoismen som sätter egennyttan främst. All mänsklig verksamhet måste grundas på respekt för individens frihet.
Familjen är en viktig social byggsten. Familjebegreppet är i dag präglat av mångfald och variation. Det är barnens trygga umgänge med vuxna och möjligheten att få vuxna som förebilder som är det väsentliga och inte hur den enskilda familjen är sammansatt.
Människor är olika och har olika förutsättningar. Centerpartiet anser att alla människor måste ges likvärdiga möjligheter men också att alla ska ta sin del av ansvaret i ett fungerande samhälle. Så måste det vara i ett humanistiskt samhälle. Det är det som är avgörande för att människor ska känna att de har kraft att förändra. Om människor däremot känner hopplöshet och har minimal möjlighet att påverka sin egen situation förtvinar samhället.
Människor som känner att de inte kan påverka sin situation och känner hopplöshet blir intoleranta. Det är tillsammans med andra som tolerans växer fram. Människor utvecklas genom ett växelspel med sin omgivning. Värdegemenskaper och bildning är viktiga delar i en humanistisk människosyn.
För Centerpartiet är pluralism och mångfald i samhället viktigt. Det, tillsammans med det enskilda engagemanget, skapar en dynamisk utveckling som är positiv.
Invandringen till Sverige har historiskt sett inte varit lika stor som till andra europeiska länder. Inom landet har vi bara haft en ursprungsminoritet – den samiska. Detta har gjort att Sverige länge varit ett homogent land där människor haft samma etniska bakgrund, kultur och värderingar.
Sverige var under 1800-talet och ända fram till 1930-talet ett utvandringsland, därefter har vi haft en nettoinvandring. Det var först efter andra världskriget som invandringen tog ordentlig fart. Arbetskraftsinvandringen dominerade under 1960- och 1970-talen, och under senare decennier har flyktinginvandringen dominerat.
Sverige har under kort tid förvandlats från ett relativt homogent land, till ett land med en mångfald av olika kulturer, religioner och etnicitet. Sverige har blivit ett land som övriga europeiska länder.
Det uppstår spänningar i detta nya. Svenskar som av olika skäl har dåligt självförtroende och känner sig utanför kan lätt rikta sin frustration mot invandrarna och deras barn.
Många människor upplever en vånda i brytningen mellan det gamla samhällets mer enhetliga värderingar och den framväxande mångfalden. Detta, tillsammans med den höga arbetslösheten och dåliga ekonomin, kan leda till passivitet och destruktiva beteenden. Det finns en risk att egoism, intolerans, främlingskap och en önskan om kontroll och förutsägbarhet växer fram. Hos de människor som upplever ett utanförskap och har dåligt självförtroende finns grogrund för olika former av självhävdelse, våld och kriminalitet. Risken för förenklade lösningar och odemokratiska rörelser ska inte underskattas. Detta måste motarbetas genom att människors förmåga uppskattas och att de får makt över sin vardag. Människor, även de som inte fullt ut orkar ta del av det nya, måste få möjlighet att ta ansvar för det som finns nära och få möjlighet att vara en del av samhället. Annars riskerar fler konflikter med etniska förtecken att blossa upp, och kriget flyttar från andra världskrigets slagfält till storstädernas tunnelbanor. Tiden är ny, men rädslan mot det som känns annorlunda är densamma.
Pluralism och mångfald ska genomsyra samhället. Myndigheter, institutioner, företag, utbildningsväsende m.m. ska spegla vårt samhälle. Den etniska kompetens som personer med invandrarbakgrund har skall ses som en viktig resurs i alla dessa sammanhang. Politiken för att ge förutsättningar för detta ska därför vara generell, med samma rättigheter och skyldigheter för alla samhällsmedborgare. System som byggts upp måste bli mer flexibla och kunna avpassas efter individuella behov och önskemål.
Centerpartiet anser att den etniska och kulturella mångfalden ska tas som utgångspunkt för den politikens utformning och genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Varje individ ska behandlas med utgångspunkt från sin egen person. Särlösningar för hela grupper på grund av att man har ett annat ursprung än det traditionellt svenska, ska undvikas. Det behövs samtidigt en medvetenhet om att förutsättningarna är olika beroende på flera olika faktorer som utbildningsnivå, språkkunskaper, hur lång tid man varit i Sverige m.m.
Sverige bör gå från en invandrarpolitik till integrationspolitik. Centerpartiet delar i huvudsak inriktningen för integrationspolitiken, såsom den beskrivs i propositionen. I denna motion tar vi upp några punkter där vi anser att det krävs ett förtydligande.
Människor har i alla tider invandrat till Sverige, med det var först i slutet av 1800-talet som man i statistiken började registrera invandrare. Registrering är i ett historiskt perspektiv ett ganska nytt fenomen. Invandrarbegreppet är i statistiken ett ganska vitt begrepp som omfattar många människor, i vissa fall även de personer som är födda här men med en förälder från annat land. Invandrarbegreppet, som det nu används, underförstår en grupp med gemensamma kännetecken och en samhörighet skild från svenskar. Personer som har varit bosatta här under större delen av sina liv betraktas som invandrare trots att man upplever Sverige som sitt hemland och varje person som invandrare har sina erfarenheter och kunskaper.
Den översyn som Invandrarverket och Statistiska centralbyrån gjort, och som redovisas i propositionen, uppfyller inte de krav som bör ställas på ett snävare invandrarbegrepp. Förmodligen kommer inte den föreslagna förändringen att få genomslag eftersom förändringen endast är av marginell karaktär.
Centerpartiet anser att begreppet invandrare bör användas mycket sparsamt. Den nuvarande användningen kan innebära att människor som lever och verkar i Sverige inte känner att de tillhör det land de lever i. Även svenska medborgare, som är utrikes födda, betraktas som invandrare och deras barn finns under begreppet andragenerationsinvandrare. Invandrare som fått svenskt medborgarskap ska anses som svenskar.
Demokratin som beslutsform bygger på människors lika rätt och värde. Detta förutsätter att de politiska resurserna är så rättvist fördelade som möjligt. Människor måste ha möjlighet och förmåga att ta del av information och ge uttryck för sina åsikter. De flesta demokratier bygger på den representativa demokratin som metod, för att omfatta de flesta människors uppfattningar i beslutsprocessen. Politikernas ansvar är att se till helheten och allmänintresset.
Ett demokratiskt beslutssystem kan inte garantera att alla engagerar sig politiskt. Däremot måste det demokratiska systemet garantera allas möjlighet att delta.
Det finns fler motsägelsefulla tendenser i det politiska engagemanget. Hos många människor ökar det politiska intresset samtidigt som misstron mot politiker och det politiska systemet ökar. Fler vill vara med och påverka samtidigt som många ser politik som underhållning eller som ett spel. Det finns stora risker om man inte tar dessa motsägelsefulla tendenser på allvar.
Om människor inte deltar i den politiska dialogen leder det till vanmakt och utanförskap som på sikt är ett hot mot det demokratiska systemet. Segregation och maktlöshet leder till passivitet och utanförskap. Därför måste det politiska systemet och arbetssättet förändras så att medborgarna ges större möjlighet att påverka och vara delaktiga i beslutsfattandet. Vår utgångspunkt är att besluten ska fattas nära eller av dem som berörs av besluten. Fler beslut ska fattas av dem som är direkt berörda. Detta bör ges regeringen till känna.
Invandrare ska ha samma möjlighet att ta del av samhällsinformation som de som har svenska som modersmål. Utvecklingen inom mediaområdet ökar förutsättningen för att information på fler språk kan ges. Det möjliggör även att privata alternativ kan etableras och därmed ökar mångfalden. För nyanlända kan behovet av information på eget språk eller på lätt svenska tillgodoses genom den nya myndighetens försorg. Till denna uppgift kan de resurser och den kompetens som finns hos stiftelsen Invandrartidningen användas. Samtidigt bör privat verksamhet inom detta område uppmuntras. Vi menar att stödet till Invandrartidningen inte kan upphöra innan fullgoda alternativ finns. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbete är en central del av livet och tillgång till arbete ökar också möjligheten att snabbare lära känna det svenska samhället. Arbetskraftinvandrarna tog snabbt del av det svenska samhället och hade möjlighet att etablera sig med en egen ekonomi, och skaffa sig ungefär lika goda förutsättningar som ursprungliga svenskar. Under senare år har flyktinginvandringen varit dominerade; samtidigt har Sverige haft en extrem lågkonjunktur med hög arbetslöshet.
Det bästa och effektivaste sättet att integrera sig i det svenska samhället är via arbete. På arbetsplatsen lär man sig hur samhället fungerar och får ett större och vidare kontaktnät.
Den höga arbetslösheten bidrar till att kompetens inte tagits tillvara och att många människor inte har möjlighet att bidra till sin egen försörjning. Många av dem som flytt till Sverige har hög utbildning och kommer från kulturer med stark företagartradition. Det är förödande på sikt både för den enskilde och samhället att människor inte får möjlighet att bidra till sin egen försörjning. Det finns stor risk för alienation och förlorad framtidstro.
Större samordning och samverkan lokalt skapar större effektivitet. För de personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Centerpartiet delar uppfattningen att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av individualisering och flexibilitet, och förutsättningarna för det är att hjälp med introduktion och praktik ges på lokal nivå och inte genom centrala direktiv.
Nyföretagandet måste öka. De nya jobben kommer i småföretagen och i nystartade företag. Invandrare startar och driver företag i högre utsträckning än riksgenomsnittet. För många invandrare har den egna rörelsen blivit ett kulturellt band med ursprungslandet. De som startat företag har fått en social ställning och ökat självförtroende. Denna företagsamhet måste uppmuntras genom utbildning, kontaktverksamhet med företagarorganisationer, stimulanser och regelverk som underlättar att starta och driva eget företag. Kvinnors företagande ska stimuleras. Därför är det angeläget att regelverk ses över för att förenkla för mindre företag och nystartade företag.
Invandrare har många gånger problem med att få låna pengar för att starta eget eller för att expandera. Det är av avgörande betydelse att invandrare inte behandlas annorlunda än andra. Tyvärr förekommer det allt för ofta att beviljande av lån och starta-eget-bidrag nekas. En ambition bör vara att andelen personer med invandrarbakgrund i de organ som handhar företagsfrågor ökar. Det gäller bankernas styrelser, Almi Företagspartner, riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser etc.
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket stor betydelse i ambitionen att skapa ett mångkulturellt samhälle. Skolan har vid sidan om en kunskapsförmedlande roll en allt viktigare roll som opinionsbildare och vägvisare; frågor om människors lika rätt och värde och kulturella olikheter ska inte undvikas. I skolan möts elever med olika bakgrund och kulturell hemvist. Kulturmötesfrågor är något som måste lyftas fram i skolundervisningen. Skolan har möjlighet att stärka barns och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en mångkulturell miljö där mångfalden blir en tillgång. Skolan har ett ansvar att lyfta fram olika kulturer och ta in detta som en tillgång i och för undervisningen. Skolan måste mer än tidigare ta upp de konflikter som kulturmötesfrågor kan ge upphov till. Först när dessa konflikter tas upp kan fördomar och föreställningar bearbetas på ett konstruktivt sätt. Genom detta kan alla elever få ökad beredskap i att leva och verka i ett alltmer internationaliserat samhälle.
Kunskaper i svenska språket är av stor betydelse för möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden och för att integreras i det svenska samhället. Otillräckliga kunskaper i svenska språket kan leda till utanförskap och brist på förståelse för det som sker i samhället, och därmed ökar risken för marginalisering. Även föräldraskapet kan försvåras då barnen snabbt lär sig ett nytt språk.
Personer som talar bra svenska men bryter möts ibland med en avvaktande attityd från personer som har svenska som modersmål. Förståelsen för att svenska kan talas på olika sätt är ännu inte etablerad i Sverige. I flera andra länder har man övervunnit detta attitydproblem som invandrare i Sverige möter.
Kunskaper om språk, kultur, historia, lagar och regler är avgörande för invandrarens möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet. Avhoppen från sfi-undervisning är tyvärr så många att det måste betraktas som ett problem.
Många elever i sfi-undervisningen har inte tillräcklig motivation för att läsa svenska, eftersom förutsättningarna att få ett arbete upplevs som små, och samtidigt är kunskaper i svenska språket en förutsättning för att kunna etablera sig i det svenska samhället. Uppfattningen måste brytas; för att detta ska kunna ske måste kraven i sfi-undervisningen vara fordrande och det måste finnas tydliga tidsgränser.
Sfi-undervisningen bör anpassas till elevernas olika behov och förkunskaper. Undervisningen bör nivågrupperas efter studiebakgrund och intresse. Arbetsplatspraktik och studier bör varvas och barnomsorg och undervisning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Undervisningen bör pågå under hela dagen.
Det bör ställas krav på motprestationer. Vissa kommuner har infört introduktionsersättning för dem som genomgår introduktionsprogrammet och regeringen föreslår att den ska bibehållas i de fall som personer inte har introduktionsersättning, utan är i behov av samhällets stöd på annat sätt. Det finns, enligt vår mening, stöd för krav om motprestationer i Socialtjänstlagen. I våras beslutade riksdagen om ändringar i Socialtjänstlagen. I lagen skärps kraven för att uppbära försörjningsstöd. 6c§ lyder:
Socialnämnden får begära att den som uppbär försörjningsstöd under viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
1. inte har fyllt tjugofem år eller
2. har fyllt tjugofem år men av särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser ...
Centerpartiet anser att sfi- undervisning och praktik bör ses som ”kompetenshöjande verksamhet” och vi anser att riksdagen bör göra detta uttalande. Detta bör ges regeringen till känna.
Språkkunskaper är en förutsättning för att klara av fortsatt utbildning och för att komma in på arbetsmarknaden. Modersmålsundervisning (tidigare benämd hemspråksundervisning) kan vara en förutsättning för att klara av att lära sig ett nytt språk och är ett viktigt led i arbetet för att få fler elever att behärska många språk.
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen. Modersmålsundervisningen är ett led i den pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt modersmål lägger grund för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också ett viktigt stöd för övriga ämnen. Läraren är ofta även en viktig kontaktlänk mellan hem och skola.
Det finns anledning att se över formerna för modersmålsundervisning. Större flexibilitet är eftersträvansvärd. För att öka valfriheten bör eleven få en ''modersmålscheck''. Denna ska kunna lösas in hos godkänd utbildningsanordnare. Det kan vara skolan som organiserar och står för undervisningen eller t.ex. studieförbund, invandrarorganisationer etc. Kraven på kvalitet måste dock säkerställas för att annan utbildningsanordnare ska ha rätt att lösa in checken; ett sätt kan vara krav på behöriga lärare. Med detta system ökas valfriheten för den enskilde och undervisningen kan även starta tidigare än skolstart. För mindre språk där det inte går att uppfylla kraven på fem elever innebär detta ökad möjlighet att få undervisning i modersmål. Detta bör ges regeringen till känna.
Integrationspolitiken ska inte syfta till att göra alla till svenskar utan till att ge människor samma möjligheter oberoende av ursprung. Det är viktigt att människor som lever i Sverige men har en annan kulturell bakgrund än den traditionellt svenska har möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung.
Barnomsorg måste organiseras utifrån barnens behov och föräldrarnas önskemål. Föräldrarna ska fritt kunna välja den omsorgsform som passar bäst för deras barn och familj. Centerpartiet har konsekvent arbetat för att föräldrar själva ska kunna bestämma över vilken barnomsorgsform som passar bäst för deras situation. Vi har tagit avstånd från central planering och likriktning inom barnomsorgen. Den ska istället präglas av valfrihet och mångfald. I ett samhälle präglat av kulturell mångfald är detta viktigt. Den socialdemokratiska regeringen fick stöd av riksdagens vänstermajoritet för ett förslag att begränsa den fria etableringen inom barnomsorgen. Vi utvecklar detta i vår motion ”Omtanke om barnen”.
Att få välja skola ska också vara en självklarhet för elever och föräldrar. Centerpartiet är också mycket kritiskt mot de försämringar som regeringen drivit igenom vad gäller de fristående skolorna. Vi menar att de fristående skolorna ska tillförsäkras en lägsta garanterad ersättningsnivå ifråga om bidrag från kommunerna.
Det har kommit flera larmrapporter om att möjligheterna att starta barnomsorgsverksamhet och fristående skolor utifrån en språklig eller kulturell grund har försvårats. Bakgrunden är riksdagens beslut om att försvåra för alternativ verksamhet.
Många som kommer till Sverige har redan en god utbildning men allt för ofta tillgodoräknas inte utbildningen något värde. Samtidigt upptäcker allt fler företag att det är en styrka att ha en blandad personalsammansättning och sätter värde på den erfarenheten. För många företag är den breda språkkunskapen av stor betydelse. Det finns goda exempel att hänvisa till.
Många arbetsgivare är tveksamma till utländska examina. Ett led är då att kunna få sin utländska examen värderad. De som ansöker om att få sin utbildning jämförd med motsvarande svenska utbildningar kan vända sig till Verket för högskoleservice. Resurserna har varit knappa och långa väntetider har uppstått. Den nuvarande enheten på Verket för högskoleservice behöver förstärkas för att snabbt klara av att värdera utländska utbildningar.
Många invandrare är flerspråkiga och talar ett eller flera av världsspråken. Men om de inte kan engelska så är den högre utbildningen helt stängd även för dessa personer, trots att de ofta talar flera andra språk. I Sverige ställer vi höga krav på kunskaper i engelska språket och det är bra. Det kan dock skapa problem, för personer som har en gedigen utbildning men vill komplettera något vid ett svenskt universitet. Centerpartiet vill inte luckra upp det generella engelskakravet men vill ändå öppna en möjlighet för personer som talar ett eller flera andra språk, t.ex. franska, spanska eller italienska. Det bör göras en översyn om det är möjligt att minska kravet på engelska vid några enstaka utbildningar, och/eller öppna möjligheten för dem som har andra gedigna språkkunskaper. Detta bör ges regeringen till känna.
När ämnet segregation behandlas, handlar det så gott som uteslutande om sådan segregation som antas vara skadlig. Det finns naturligtvis segregation som inte betraktas såsom problematisk. Segregation kan vara av olika slag, och i den bostadspolitiska utredningen talar man om demografisk, socio-ekonomisk och etnisk segregation. Ofta kan det handla om en blandning av de olika typerna. Den socio-ekonomiska segregationen har kanske i sig de värsta konsekvenserna i och med att människor slås ut ur samhället. Sådana bostadsområden/stadsdelar har i allmänhet en mycket hög arbetslöshet. Det mesta talar för att problemen med socio-ekonomisk segregation har tilltagit i Sverige, med tyngdpunkt på de största städerna. Ofta är det de så kallade miljonprogramområdena som är hårt utsatta. Problem uppstår också när nyanlända personer inte träffar infödda svenskar. Det svenska språket och kulturen finns då inte tillgänglig och det som tar längre tid att integreras och möjligheterna att finna ett arbete blir minimala. Socioekonomisk och etnisk segregation sammanfaller. Utanförskapet drabbar människor som lever i vissa miljonprogramområden mycket påtagligt.
Den bostadspolitiska utredningen lägger i sitt betänkande förslag om åtgärder mot segregationen, genom ett program för upprustning.
Kommunerna ska ha ansvaret för upprustningen, men staten ska efter kommuners ansökan kunna tillskjuta upp till 50 % av upprustningskostnaden. Centerpartiets uppfattning är att en sådan satsning är angelägen, men att den långt ifrån är tillräcklig för att komma till rätta med de stora påfrestningar som vissa bostadsområden upplever. I Centerpartiets regionalpolitiska och bostadspolitiska motioner finns ytterligare förslag till åtgärder presenterade.
Centerpartiet välkomnar förslaget om att inrätta av en ny myndighet. Invandrarverkets verksamhet har allt mer inriktats på mottagandet av flyktingar och den rollen stärks ytterligare i och med riksdagens beslut om en förändrad flyktingpolitik.
Det är samtidigt viktigt att klargöra att det integrationsarbetet bäst sker på lokal nivå, i den dagliga verksamheten. Den nya myndigheten får inte utvecklas till en byråkratisk organisation till nackdel för det lokala arbetet.
Centerpartiet avvisar förslag om att diskrimineringsombudsmannen inordnas i den nya myndighetens organisation, även om regeringen i propositionen uttrycker att DO ska ha en självständig ställning. Risken är att DO-verksamheterna mentalt smälter samman och att DO inte kan utföra sina uppgifter till fullo. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarbegreppet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delaktighet och inflytande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsinformation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sfi-undervisningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om check för modersmålsundervisning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till högre utbildning,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att inordna DO under den nya myndigheten.
|
Roland Larsson (c) |
|
|
Ingrid Skeppstedt (c) |
Kerstin Warnerbring (c) |
|
Karin Israelsson (c) |
Rolf Kenneryd (c) |
|
Andreas Carlgren (c) |