I Amsterdamfördraget flyttas de flyktingpolitiska frågorna från tredje till första pelaren. Därmed kommer EU:s inflytande över flyktingpolitiken att kraftigt öka och den nationella politikens inflytande i motsvarande grad att minska. Vi ser denna utveckling som naturlig och nödvändig i ett alltmer integrerat Europa.
Efter att fördraget har trätt i kraft kommer besluten i dessa frågor att fattas med krav på enhällighet under en femårig övergångsperiod. Nya åtgärder erfordrar konsultationer med Europaparlamentet. När övergångsperioden är till ända får EU-kommissionen ensam initiativrätt i asylfrågor. Rådet kommer då med enhällighet att ta beslut om vilka fortsatta befogenheter som parlamentet kommer att ha samt om omröstning med kvalificerad majoritet ska införas. Rådet kommer att kunna fatta beslut och utfärda direktiv, som blir bindande för medlemsstaterna.
Under övergångsperioden ska kriterier för att avgöra vilken stat som ska behandla en asylansökan utarbetas. Vidare minimistandarder för mottagande av asylsökande samt för avgörande av flyktingstatus för icke-EU-medborgare. Minimistandarder ska utarbetas för procedurer för att bevilja och återkalla flyktingstatus. Vidare minimistandarder för att erhålla tillfälligt skydd. Principer ska utarbetas för hur medlemsländerna ska dela på ansvaret för flyktingmottagning. Villkor ska fastställas för beviljandet av långtidsvisa, uppehållstillstånd och familjeåterföring. Hantering av illegal invandring och vistelse inom EU samt regler för utvisning ska klaras ut. Regler för hur tredjelandsmedborgare, som är bosatt i ett EU-land, ska få vistas i ett annat EU-land ska utformas.
Schengen-aquin och Schengen inkorporeras i EU och därmed överenskommelserna från 1985 och 1990, tillträdesprotokollen och de beslut och förordningar som fattats och utfärdats av Schengens exekutivkommitté. Denna kommitté ersätts av ministerrådet, som kommer att fatta beslut med enhällighet.
Det är positivt att notera att asylfrågorna nu förs över till första pelaren. Därmed erkänns också, att placeringen under tredje pelaren inte varit tillfredsställande. När nu denna process äger rum och det samtidigt ska tas flera beslut framstår det som mycket viktigt att innehållet i detta skeende sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om olika lösningar och lämpliga svenska positioner. Det är viktigt att svensk tradition av generositet och humanitet får prägla valet av lösningar.
Utvidgningen av EU gör tydlighet i ställningstagandena än mer angeläget. Det är inte acceptabelt att flyktingpolitiken ska urvattnas som följd av ett utökat antal nya medlemsstater. Frågor om mänskliga rättigheter och demokratiska och rättssäkra beslutsformer får inte bli föremål för kompromisser.
Den nya gemensamma flyktingpolitiken ska ur svensk synpunkt präglas av mer än den minsta gemensamma nämnarens resultat. Regelverket ska bli sådant att det i praktiken på ett generöst och humant sätt öppnar för flyktmöjligheter till Europa, genom rimliga regler för visum, dokumenttvång respektive transportörsansvar. De internationella konventionerna och UNHCR:s tolkning av dessa ska vara vägledande. Finns skyddsbehov ska en asylsökande också ha rätt till skydd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken i EU och dess medlemsländer som underlag för en debatt inför kommande svenska förhandlingspositioner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viktiga riktlinjer inför förhandlingarna.
|
Berndt Ekholm (s) |
|
|
Berit Löfstedt (s) |
Barbro Hietala Nordlund (s) |
|
Nikos Papadopoulos (s) |
Juan Fonseca (s) |