Utlänningslagen

1 Inledning

I en värld där avstånd spelar allt mindre roll blir det vanligare att flytta över nationsgränserna. Ett viktigt inslag i det moderna Sverige är alla de som har flyttat hit från andra länder. Invandrare har under olika epoker sökt sig hit för att skapa en ny framtid. Flyktingar har kunnat finna en fristad. Sverige har blivit deras nya hemland. Det har bidragit till att göra vårt land materiellt och kulturellt rikare.

Sverige skall vara ett öppet samhälle. En tydligare syn på människors rättigheter, skyldigheter och möjligheter lägger grunden för detta.

En skyldighet utgörs av att inte bryta mot lagen. För invandrare och flyktingar, och naturligtvis även för svenska medborgare, är det viktigt att klart markera att vi inte accepterar ett kriminellt beteende varken av svenskar eller av dem som av olika anledningar vill bosätta sig i vårt land.

2 1989 års lag

Enligt lagen från 1989 kunde en utlänning utvisas ur Sverige om han dömdes för ett brott som kunde leda till fängelse i mer än ett år. Dessutom förutsattes att det förelåg risk för fortsatt brottslighet eller att brotten var av särskilt allvarlig art. Sedan den 1 juli 1994 gäller skärpta regler för utvisning av utländska medborgare som begår brott i Sverige.

3 1994 års lag

Av förarbetena till lagändringen från 1994 framgår bl.a. att det för utvisning skall vara tillräckligt att det brott som utlänningen döms för kan leda till fängelse. Vidare framhålls att det även vid mindre allvarlig brottslig verksamhet kan vara befogat med utvisning. En förutsättning är dock att utlänningen i det enskilda fallet döms till ett svårare straff än böter.

Förutsättningen för att kunna utvisa en person vid mindre allvarlig brottslighet är bl.a. att det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan antas att han eller hon kan komma att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Utvisningen skall vidare ske om det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet här i landet eller om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar.

Enligt bestämmelserna skall dock den brottsliges anknytning till det svenska samhället vägas in, särskilt levnadsomständigheter, familjeförhållanden samt vistelselängd i Sverige.

4 Lagens tillämpning åren 1992–1996.

Tabellen visar antal fängelsedömda utländska medborgare, som intagits i anstalt åren 1992–1996. Källa: Utdrag ur det klientadministrativa informationssystemet KUM.

År	1992	1993	1994	1995	1996
Nyintagna	2847	2977	2844	2583	2392
Därav med utvisning	464	527	465	397	369
Procent med utvisning	16	18	16	15	15

Statistiken visar att andelen utländska medborgare som dömts till utvisning inte har ökat, trots att avsikten med den nya lagstiftningen, som trädde i kraft 1 juli 1994, var att reglerna skulle skärpas.

5 Två domar från Högsta domstolen

I fall ett (dom den 21 mars 1997) hade en 26-årig manlig afrikansk medborgare, som i juni 1996 dömts till en månads fängelse för narkotikabrott (överlåtelse av heroin), ånyo dömts till en månads fängelse för narkotikabrott (överlåtelse av heroin) och våldsamt motstånd (i samband med gripandet) i september samma år. Högsta domstolen, som ansåg att det kunde antas att den dömde även i fortsättningen skulle komma att göra sig skyldig till narkotikabrott, ansåg dock inte att skäl till utvisning förelåg.

Den utländske medborgaren kom till Sverige i september 1993, hade ett fast förhållande med en svensk kvinna sedan februari 1994 och i detta förhållande en dotter, född i januari 1995. Familjeförhållandet, som enligt Högsta domstolen riskerade att splittras om återfallsbrottslingen utvisades, fick konstituera sådan anknytning till det svenska samhället att utvisning inte borde komma i fråga.

Fall två (dom den 7 maj 1997) gällde en 33-årig nordafrikansk medborgare, som vistats illegalt i landet sedan juli 1996 och, enligt Högsta domstolens beskrivning, ”levde under oordnade ekonomiska och sociala förhållanden”. Han dömdes till villkorlig dom för stöld och brott mot knivlagen. Högsta domstolen fann att stölden (tillgrepp av skinnjacka i butik i centrala Stockholm, varvid larmbricka avlägsnats av kumpan) tydde på "viss förslagenhet och planering", vilket tillsammans med den dömdes korta vistelse i landet och oordnade förhållanden visserligen "skulle kunna tala för viss återfallsrisk". Likväl fann domstolen, utan angivande av skäl i övrigt, inte tillräcklig grund att anta att återfallsrisk förelåg. Alltså, blev det ej heller i detta fall någon utvisning.

6 Vår bedömning

Vår uppfattning är att utvisning skall kunna ske oberoende av risk för fortsatt brottslig verksamhet, då en icke-svensk medborgare döms för ett brott där fängelse i mer än sex månader ingår i straffskalan.

Utvisning skall också kunna ske då en icke svensk medborgare döms andra gången för brott med fängelse i straffskalan även i de fall domarna inte inneburit fängelse. Att återfalla i brottslighet efter en tidigare dom, åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande är allvarligt. Genom sitt beteende har den dömde visat att det föreligger risk för fortsatt brottslighet, och det första brottet kan inte betraktas som en tillfällighet.

Utvisning skall också kunna ske vid första tillfället då en icke-svensk medborgare döms för ett brott med fängelse i straffskalan i det fall den aktuella domen är fängelse. Utvisningen skall (som i nuvarande lagstiftning) ske om det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet här i landet eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att utlänningen inte bör få stanna kvar.

Avslutningsvis anser vi att utländska medborgare som begår brott inte skall kunna undgå utvisning enbart på grund av ett kortvarigt förhållande med barn som följd. Med detta synsätt underkänner vi alla andra länder som lämpliga för en familj att bo i.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 3 oktober 1997
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)	Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)	Jeppe Johnsson (m)
Åke Sundqvist (m)	Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)	Lars Björkman (m)