1 Sammanfattning av regeringens förslag 22
2 Vänsterpartiets alternativ 22
3 Arbetet med det nya pensionssystemet och demokratin 24
4 Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv 26
5 Generationsaspekter på det reformerade pensionssystemet 27
6 Individexempel 28
7 Utgångspunkter för Vänsterpartiets ändringsförslag 29
8 Pensionsgrundande inkomst (8) 29
8.1 Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande inkomst (8.2) 29
9 Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (9) 29
10 Pensionsrätt för plikttjänstgöring (10) 30
11 Pensionsrätt för barnår (11) 30
11.1 År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas (11.2) 30
11.2 Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår m.m. (11.3) 31
11.3 Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår (11.5) 31
12 Pensionsrätt för studier (12) 31
13 Inkomstindex (16) 32
13.1 Inkomstindex för år 1999 och därefter (16.3) 32
14 Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension (17) 32
14.1 Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid (17.2) 32
15 Finansiering av pensionssystemets förvaltningskostnader (17.4) 32
16 Uttag och beräkning av inkomstpension (18) 33
16.1 Villkor för uttag av inkomstpension (18.1) 33
16.2 Följsamhetsindexering (18.3) 33
17 Försäkringsfunktion för premiepension (19) 34
17.1 Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (19.1) 34
18 Förvaltning av premiepensionskapital (20) 34
18.1 Fondförvaltare i premiepensionssystemet (20.2) 34
19 Uttag och beräkning av premiepension (21) 35
20 Efterlevandeskydd (22) 35
20.1 Efterlevandeskydd före pensionstiden (22.2) 35
20.2 Efterlevandeskydd under pensionstiden (22.3) 35
21 Premiepensionsmyndighetens verksamhet (23) 36
21.1 Regler för försäkringsrörelsen (23.1) 36
22 Utbetalning av pension (25) 36
22.1 Samordning med arbetsskadelivränta m.m. (25.3) 36
22.2 Samordning med yrkesskadelivräntor (25.4) 36
22.3 Annan samordning med ålderspension (25.5) 36
23 Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt m.m. (26) 37
24 Processuella frågor (27) 37
24.1 Utmätning m.m. (27.8) 37
25 Mellangenerationen (28) 37
25.1 Beräkning av årlig pension (28.2) 37
26 Förändringar inom ramen för nuvarande pensionssystem (29) 38
26.1 Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension (29.3) 38
27 Principer för ålderspensionssystemets finansiering, m.m. (30) 38
27.1 Ålderspensionsavgifter för pensionsgrundande sociala förmåner (30.2) 38
28 Förändrad struktur på socialavgifter och förändrade avgiftsnivåer m.m. (32) 38
29 Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet (33) 39
30 Kostnader m.m. (36) 40
30.1 Administration av det nya pensionssystemet (36.1) 40
31 Hemställan 40
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till ny inkomstgrundad ålderspension till förmån för vårt eget förslag som vi redogör för nedan. I händelse av att riksdagen inte bifaller Vänsterpartiets hemställan förbehåller vi oss rätten att föreslå förändringar i regeringens förslag.
Våren 1994 antog riksdagen de av regeringen föreslagna riktlinjerna för ett reformerat pensionssystem. Enligt riktlinjerna skall det reformerade ålderspensionssystemet vara ett allmänt obligatoriskt system som omfattar dels en inkomstrelaterad pension, dels en garantipension som ersätter folkpensionen och dels en premiepension.
Regeringen presenterar i sitt förslag till inkomstgrundad ålderspension ett system som till stora delar bygger på pensionsarbetsgruppens förslag. En del förbättringar och en del försämringar har gjorts i förhållande till de beslutade riktlinjerna. Enligt förslaget skall hela livsinkomsten ligga till grund för pensionsnivån. De som under sin förvärvsaktiva tid haft en låg lön får utfyllnad av ett garantitillägg. Förtidspension, vård av små barn och plikttjänstgöring ger pensionsrätt, beräknad efter särskilda regler. Kostnaden för denna pensionsrätt kommer att belasta statsbudgeten. Sociala förmåner som ersättning från sjukkassa, föräldraförsäkring, a-kassa m.fl. är pensionsgrundande, och pensionsavgift kommer därför att tas ut på respektive förmån och betalas inom ramen för försäkringen. Pensionsrätten ska motsvara 18,5 % av pensionsunderlaget, där både pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp ingår. 2,5 procentenheter av avgiften går till premiepensionssystemet. Makar ska kunna dela pensionsrätt inom premiepensionssystemet. Tre system kommer att löpa samtidigt, ett för dem som är födda före 1938, ett för mellangenerationen, född mellan 1938 och 1953, och ett för dem som är födda 1954 och senare. De som är födda före 1938 kommer att gå över till garantipension och pensionerna kommer att följsamhetsindexeras. För mellangenerationen, som kommer att få viss del av sin pension i båda systemen, gäller särskilda kvotberäkningar och pensionsrättsberäkningar. För dem som är födda 1954 och senare gäller det nya systemet full ut.
Regeringens förslag innebär också att premiepensionsdelen ökas till 2,5 procentenheter på bekostnad av fördelningssystemet. AP-fonderna kommer att smältas ner och regeringen diskuterar i propositionen att det nya pensionssystemet kommer att behöva en buffertfond med en styrka på minst ett halvt år.
Vänsterpartiet reserverade sig mot Pensionsarbetsgruppens förslag till nytt pensionssystem. Vi reserverade oss även när riksdagen antog riktlinjerna för ett nytt pensionssystem. I direktiven till Pensionsarbetsgruppen står att pensionssystemet ska vara robust och stabilt. Den viktigaste förutsättningen för ett robust och stabilt system är att pensionerna anpassas till samhällsekonomin. Därför menar vi att detta först borde ha prövats av Pensionsarbetsgruppen innan man föreslog alla ideologiska förändringar. Vänsterpartiet anser att dagens pensionssystem är enkelt och lättförståeligt, det är starkt omfördelande, det är solidariskt genom att det betalas genom skatter och arbetsgivaravgifter. När Pensionsarbetsgruppen började sitt arbete inleddes också det ideologiska systemskiftet genom att egenavgifter infördes.
Ett system som varit i bruk i mer än 30 år behöver självklart förändras och anpassas till rådande förhållanden. Nuvarande ATP-system står inför problem kostnadsmässigt och finansieringsmässigt en bit in på 2000-talet genom att det inte är följsamt till samhällsekonomin. Det utsätts för demografiska påfrestningar genom att medellivslängden ökar. Den ökade medellivslängden tillsammans med hög arbetslöshet leder till att det blir allt färre som ska försörja allt fler. Det viktigaste för ett pensionssystem – oavsett om det är ett ATP-system eller det nu föreliggande förslaget – är därför att bekämpa arbetslösheten och få människor i arbete.
Pensionsarbetsgruppen utgick från att det skulle ske ett systemskifte. I stället för att pröva olika åtgärder som t.ex. längre intjänandetid eller att öka beräkningsgrunden för antal nivåbestämmande år, förkastades ATP-systemets alla bärande delar.
Nuvarande pensionssystem är administrativt enkelt med låga administrationskostnader. Det är enkelt att förstå genom 15/30-regeln. Det är ett kollektivt system som riktar sig till individen. Det ger en bra pension till de flesta yrkesarbetande. Med den vetskapen har den enskilda människan kunnat leva sitt förvärvsaktiva liv i valfrihet. Det är den valfriheten vi vill slå vakt om – inte valfriheten att slita ut sig till dess man är 70 år. Vänsterpartiets förslag till reformerad ATP tar därför sin utgångspunkt i nuvarande system.
Vänsterpartiet förespråkar ett alternativt pensionssystem som finansieras via skatter och arbetsgivaravgifter. Vi vill omvandla egenavgifterna till en allmän statsskatt, vilket innebär positiva fördelningseffekter och stärker systemet finansiellt. Pensionsutbetalningarna skall vara följsamhetsindexerade, dvs anpassas till samhällsekonomin. Vi säger nej till premiereserv och föreslår att alla avgifter går till fördelningssystemet. Vi vill ha en beskattad garantipension på samma nivå som regeringen. Vi vill ersätta den nuvarande 15/30-regeln med en 20/30-regel, vilket innebär att vi utökar antalet år som ligger till grund för nivån på pensionen. Genom att inte utöka antalet pensionsgrundande år, blir det inte nödvändigt med kompensation för barnår, studier eller pensionsrätt eftersom det i vårt system, liksom i nuvarande ATP-system, finns utrymme för det, vilket innebär en lättnad för statsbudgeten.
Med ett sådant system krävs att människor förvärvsarbetar i 30 år, i regeringens minst 40 år. Varannan förtidspensionerad metallarbetare är under 55 år. Bara var tionde metallarbetare uppnår pensionsåldern 65 år. Industriarbetaren är oftare arbetslös än andra och slås ofta ut långt före pensionsåldern. Ett system som kräver 30 år i antal pensionsgrundande år är därför gynnsamt för en industriarbetare. Kvinnor har lägre pension än män. En anledning är att kvinnor har ett annat förvärvsmönster än män. Kvinnor arbetar oftare deltid för att kunna kombinera skötsel av små barn med förvärvsarbete. Deltidsarbete och föräldraförsäkringen ligger till grund för de 30 intjänandeåren. Ett system som kräver 30 år i antal pensionsgrundande år är därför gynnsamt för kvinnor.
Vänsterpartiet anser att människor ska kunna överleva på sin pension och kunna leva ett rikt liv efter pensionen. Därför är det viktigt med ett pensionssystem som inte genom sin konstruktion tvingar människor med förslitande arbetsuppgifter och låg lön att ytterligare pressa sig för att uppnå en pension det går att leva på. Det handlar om att ge LO-medlemmen, både den manlige metallarbetaren och den kvinnliga kommunalarbetaren, frihet att leva ett förhållandevis aktivt liv efter pensionen. Eftersom Vänsterpartiets alternativ innebär 30 intjänandeår, i stället för regeringens livslånga intjänande, och bygger på de 20 bästa åren, till skillnad från regeringens livsinkomstprincip, så omfördelar vårt system mellan klasserna och mellan kvinnor och män.
Vänsterpartiet anser därför att riksdagen bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att komma med förslag till en rättvis och solidarisk pensionsreform enligt Vänsterpartiets riktlinjer.
I skuggan av regeringens vårproposition lade regeringen också fram ett förslag om inkomstgrundad ålderspension och ett om garantipension. Förslaget har förberetts i 7 år av först pensionsarbetsgruppen och därefter av genomförandegruppen.
Vänsterpartiets huvudkritik mot förslaget var bristen på demokrati, bristen på konsekvensutredningar och – där det gick att utläsa – konsekvenserna för medborgarna. Anledningen till brådskan var att inte någon – vare sig Socialdemokraterna eller de dåvarande regeringsföreträdarna – ville att pensionsfrågan skulle bli en valfråga. Majoriteten vågade inte vänta eftersom överenskommelsen då kunde utsättas för ett tryck, dvs det tryck som väljarna kunde sätta på politikerna, och komma att spricka. Samma tankar uttrycker också idag, 4 år senare, företrädare för regeringen när de säger att genom att redan nu lägga fram ett förslag desarmeras frågan i valrörelsen. Med tanke på att Pensionsarbetsgruppen presenterade de riktlinjer som riksdagen sedan antog på våren 1994 och att Genomförandegruppen sedan suttit i ytterligare fyra år och utrett i största hemlighet hade det funnits tid för en rejäl remissomgång i stil med den som var vid ATP-systemets införande.
Politikerna i först Pensionsarbetsgruppen och därefter Genomförandegruppen har valt att arbeta för lyckta dörrar. Få promemorior har presenterats som kunde ge människor en uppfattning om vad som var på gång och vad det nya systemet kan komma att innebära för dem. De dokument som kommit ut har skickats på en kort remisstid till dem som finns upptagna på genomförandegruppens lista över remissinstanser. På grund av den korta remisstiden har flera remissinstanser avstått från att gå djupare in i problematiken, vilket de också påpekar. Självklart har alla människor möjlighet att svara på remisser, det är en demokratisk rättighet. Men det förutsätter att man vet om att det finns en remiss, det förutsätter att man har råd att inhandla utredningar och promemorior. Till detta kan läggas att en stor del av dem som bor i Sverige inte tillhör vare sig ett politiskt parti eller facklig organisation.
I pensionsöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna förbinder sig de fem partierna att vårda överenskommelsen och att inte ensidigt göra några ändringar i den. De har gjort det på bekostnad av att förankra pensionssystemet hos medborgarna, som är de som närmast kommer att beröras av resultatet. Detta är ett, enligt Vänsterpartiets uppfattning, mycket märkligt sätt att behandla demokratin. Vi ser det faktiskt som ett hot mot demokratin att några partier anser sig särskilt skickade att företräda det som de själva anser vara ett allmänt intresse. Genom handläggningen av det nya pensionssystemet har politikerna i de fem partierna ansett sig stå över de demokratiska spelreglerna. I stället borde man slagit vakt om misstanken att det ständigt finns en möjlighet att det kan föreligga olika åsikter och behov mellan klasserna och mellan könen. Den demokratiska processen måste inbegripa och klara av att handskas med det som av genomförandegruppen anses som särintressen i stället för att hävda att det finns ett allmänt intresse.
Det nya pensionssystemet innebär ett ideologiskt systemskifte. Vi går från ett stort offentligt sparande till sparande i en premiereserv där pengarna placeras i olika privata kapitalinstitut. Vi går från ett förmånsbaserat system till ett system där pensionens storlek bl.a. blir beroende av hur mycket pengar individen satt in i systemet, den s.k. livsinkomstprincipen. Vi går framför allt från ett system där det varit enkelt att kunna förutse och planera inför pensionen till ett system som är fullständigt ogenomträngligt och obegripligt för den enskilda individen, ett system där nivån på pensionen är beroende av hur många pensionärer det finns i samma åldersgrupp, hur bra eller dåligt det går för löntagarna osv. Hade förslaget till nytt pensionssystem beretts i god demokratisk ordning, där en folklig förankring hade varit det primära, hade med största sannolikhet den misstro som människor känner idag inför de generella välfärdssystemen kunnat undanröjas. Vänsterpartiet är därför övertygat om att partierna i Genomförandegruppen med sitt agerande gett demokratin en allvarlig törn.
Vänsterpartiet anser också att frågor och problem som kan uppkomma med det nya pensionssystemet inte längre ska ägas av Genomförandegruppen. I och med att beslut fattats i riksdagen om pensionsreformen måste därför ansvaret för pensionssystemet överföras till riksdagen och ägas av riksdagen. Vi kan inte ha en parlamentarisk demokrati där inte alla partier som folket valt ska representera sig får den information som är nödvändig för en demokratisk handläggning. Hela riksdagen och alla riksdagens partier måste tillåtas att ta ansvar för de frågor som åligger riksdagen att ta ansvar för. Genomförandegruppen måste därför upplösas och pensionsfrågan ägas av riksdagens samtliga partier. Vänsterpartiet anser att återstående frågor rörande nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp. Detta bör riksdagen besluta om.
Regeringen har i del 2 av propositionen ett avsnitt – Pensionssystemet ur ett jämställdhetsperspektiv. Till pensionsarbetsgruppen kom en betydande mängd brev från främst kvinnor likaväl som från organisationer som krävde att pensionsförslaget skulle granskas ur ett jämställdhetsperspektiv. Anledningen var att man befarade att det inslag i nuvarande pensionssystem som fördelar från män till kvinnor skulle försvinna i och med att pensionen skulle baseras på livsinkomsten i stället för som nu de 15 bästa åren av 30 intjänandeår. Kvinnor har ett annat förvärvsmönster än män då kvinnor oftare arbetar deltid för att kunna kombinera skötsel av små barn och förvärvsarbete. Deltidsarbete och föräldraförsäkringen har legat till grund för de 30 intjänandeåren.
En av anledningarna till varför de fem partierna ville ta bort 15/30-regeln var att den gynnar dem som gör karriär. Livsinkomstprincipen tar dock ingen hänsyn till vad som är karriär. Karriär kan enligt systemet vara att en deltidsarbetande kvinna går upp i arbetstid från deltid till heltid. Det kan också vara att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. En pension baserad på livsinkomsten innebär att ett manligt förvärvsmönster gynnas framför ett kvinnligt.
Genomförandegruppen hävdade länge att ATP-systemet var dåligt för kvinnor och att expertutlåtanden visade att så var fallet. Vänsterpartiet hävdade å sin sida att det inte går att lyfta ut endast ATP-delen i pensionssystemet och att man måste titta på hela systemets omfördelande karaktär, dvs folkpensionen och ATP, och att Pensionsarbetsgruppen och Genomförandegruppen därmed vilseledde kvinnor och män. Det är därför med tillfredsställelse Vänsterpartiet noterar att regeringen nu skriver:
I det nuvarande pensionssystemet ingår även ett fördelningsmässigt inslag i form av folkpension och dessutom pensionstillskott för personer med låg ATP. När även hänsyn tas till folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan än vad som redovisats ovan. – – – Den sammantagna effekten av ATP och folkpension (inklusive pensionstillskott) gynnar enligt Ståhlbergs studie (1994) snarare kvinnor som grupp.
Det har också från de fem partiernas håll framförts att kvinnorna inte kommer att få det ekonomiskt sämre i det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem än i nuvarande system. Även om så skulle vara fallet innebär dock det faktum att kvinnorna nu måste förvärvsarbeta 40 år i stället för som tidigare 30 år en kraftig försämring.
I det ursprungliga förslaget, som lades fram av Pensionsarbetsgruppen, fanns många för kvinnor negativa förslag, som fördelningen av arvsvinster, delningstal m.m. Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott var i sitt remissvar starkt kritiskt mot båda dessa inslag i Genomförandegruppens förslag. Det är därför med stor tillfredsställelse som vi ser att regeringen tagit till sig den kritiken och gör delningstalet lika för kvinnor och män och fördelar arvsvinsterna lika.
Vänsterpartiet och Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott var också starkt kritiska till det förslag om delad pensionsrätt som lades fram av Pensionsarbetsgruppen och som riksdagen sedan beslutade om. Vi hävdade att det finns fler faktorer än kön som avgör livslängden, t.ex. om en person röker, är diabetiker osv. Vi har också hävdat att förslaget var i strid med EG:s likabehandlingsdirektiv i fråga om social trygghet. Regeringen har i föreliggande förslag helt ändrat inriktning på hur pensionsrätten, ska kunna delas. Man föreslår att delning enbart ska kunna göras i premiepensionen, vilket innebär att delningen endast berör den individuella delen i det reformerade pensionssystemet. Man föreslår också att beräkningarna ska vara lika för kvinnor och män. Förslaget strider fortfarande mot grundprincipen i socialförsäkringssystemet, nämligen principen att varje kvinna och man ska betraktas som enskilda individer i ekonomiskt hänseende – en princip som hittills gällt framför allt i våra socialförsäkringssystem. Eftersom det nya förslaget till delning gäller premiepensionen, som dessutom ska lagregleras i särskild ordning, anser Vänsterpartiet, med reservation för ovanstående, att förslaget är acceptabelt.
Ett förslag som däremot slår direkt mot kvinnor är det sätt som regeringen föreslår att kompensationen för folkpensionens basbelopp skall beräknas. Regeringens förslag är att endast de år som den försäkrade haft ATP-poäng skall folkpensionens basbelopp läggas till beräkningsgrunden. Detta anser Vänsterpartiet är ett av de förslag som ser könsneutralt ut, men som i själva verket är könsblint. Utifrån 15 olika verkliga utdrag ur pensionspoängsregistret går det att klart urskilja att det finns ett könsmönster. Kvinnorna har avsevärt fler år utan pensionspoäng än männen. Anledningarna kan vara skiftande och kan bero på att kvinnan följt maken när han bytt arbete, hon kan ha haft korta och lågt betalda arbetstillfällen för att dryga ut hushållskassan. Om regeringen använt verkliga fallbeskrivningar och inte fiktiva är det möjligt att regeringen vid den obligatoriska granskningen ur ett könsperspektiv funnit det nödvändigt att föreslå att kompensation för folkpensionens basbelopp även skulle utgå för de år inkomsten inte räckt till för ett ATP-poäng.
Sammantaget anser Vänsterpartiet fortfarande, trots de förbättringar i form av arvsvinster, delningstal och delad pensionsrätt, att regeringens förslag till nytt pensionssystem missgynnar kvinnor i förhållande till nuvarande system. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett jämställdhetsperspektiv.
Ett bra socialförsäkringssystem omfördelar över livscykeln, mellan generationer, mellan klasser och mellan kön. Men det finns inget socialförsäkringssystem som en längre tid klarar en hög arbetslöshet. De svenska socialförsäkringssystemen är konstruerade att klara en låg arbetslöshet, vilket är bra. Vi får aldrig acceptera en hög arbetslöshet. I Sverige står idag cirka 500 000 människor utanför arbetsmarknaden. Många av dessa är unga människor. Den inkomstgrundande ålderspensionen börjar beräknas vid 16 års ålder. En sådan tidig ingångsålder var relevant vid ATP:s införande då 47,5 % av alla 16-åringar var sysselsatta i arbete. Motsvarande siffra 1994 var 13,3 %. Siffran i dag kan med största säkerhet var mycket lägre med tanke på att de flesta ungdomar går i gymnasiet t.o.m. 19 års ålder.
För de ungdomar som idag är arbetslösa och inte lyckats kvalificera sig till pensionsgrundande trygghetssystem måste regeringens förslag om inkomstgrundad ålderspension innebära en stor besvikelse eftersom de blir stora förlorare i det nya systemet. Vänsterpartiet anser därför att kvalificeringsreglerna till socialförsäkringssystemen måste ses över och göras mer flexibla. Idag krävs t.ex. 6 månaders oavbruten anställning för att kvalificera sig till sjukförsäkringen. Rapporter visar att allt fler ungdomar arbetar kortare vikariat, i projektanställningar m.m. Det kan innebära att ungdomar trots att de arbetar inte kvalificerar sig till sjukförsäkringen. Regeringen har för avsikt att se över samordningen av socialförsäkringsförmåner med rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder. Det är en paradox att vi blir allt piggare och orkar arbeta allt längre medan allt fler unga står utanför arbetsmarknaden. En kortare arbetstid skulle bidra till att allt fler skulle få arbete och därmed omfattas av pensionsgrundande trygghetssystem. Försörjningsbördan skulle då fördelas jämnare över generationerna samtidigt som fler skulle finna delaktighet i samhällslivet. Vänsterpartiet anser att regeringen, med tanke på ungdomarna, vid den översynen också bör se över möjligheten att göra kvalificeringsreglerna mer flexibla så att även de som arbetar i s.k. atypiska arbeten kan kvalificera sig till pensionsgrundande socialförsäkringssystem. Regeringen har för avsikt att vidare utreda nödvändigheten av en samordning av de regler som gäller för socialförsäkringssystemen med tanke på bl.a. möjligheten att kvarstå i arbete till 67 års ålder. I samband med denna översyn bör regeringen också utreda de kvalificeringsregler som idag utestänger ungdomar från att erhålla pensionsgrundande ersättning från socialförsäkringssystemen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen har i propositionen ett avsnitt som handlar om individexempel och hur de olika individerna vinner respektive förlorar på förslaget. Kritiken mot individexemplen är omfattande, eftersom få känner igen sig. Vänsterpartiet redogör nedan för några verkliga individers utdrag ur pensionspoängsregistret. Redogörelsen kommer att visa att verkligheten är mer sönderstyckad än regeringen antar.
Ingrid, 46 år, tillhör mellangenerationen. Gått enhetsskola och har tagit studenten och därefter fortsatt på högskolan, vilket innebär 8 icke pensionsgrundande år. Föder barn och är hemma med barnet i ett halvt år. Arbetar av och till i fyra år med en pensionsgrundande genomsnittlig poäng på 1,47. Föder barn och är hemma i ett år. Arbetar i fem år med en genomsnittlig pensionspoäng på 1,77. Därefter får Ingrid ett högbetalt arbete som ger henne ATP-poäng upp till taket.
Jan, 55 år, tillhör mellangenerationen. Gått realskolan och tog studenten och fortsatte på högskolan, vilket innebär 8 icke pensionsgrundande år. Han har visserligen sommarjobbat för att klara ekonomin men inte nått upp till ett ATP-poäng. Får arbete och arbetar i 19 år med en genomsnittlig pensionspoäng på 4,99. Byter arbete och får lön som ger honom full ATP.
Inger, 42 år, omfattas fullt ut av det nya systemet. Gått ut grundskolan, vilket ger henne 2 år utan ATP-poäng. Arbetar med en genomsnittspoäng på 0,58 i 3 år. Får fast arbete och arbetar i 14 år med en genomsnittspoäng på 2,86. Vidareutbildar sig i 5 år och arbetar extra för att klara studierna ekonomiskt. Under tiden föder hon ett barn 1977 och ytterligare ett 1979. Hennes genomsnittspoäng för studieåren är 0,27. Därefter får Inger ett fast arbete. Hennes lön ger henne en pensionspoäng på 3,56.
Maria, 40 år, omfattas fullt ut av det nya systemet. Gått ut grundskolan och gick ut gymnasiet, vilket ger henne 5 år utan pensionspoäng. Arbetade i två år med genomsnittspoäng på 2,5. Gifte sig och följde med sin man på hans utlandstjänstgöring, vilket ger henne ett år utan poäng och ett år med 1,54. Arbetade deltid i 4 år med en genomsnittspoäng på 1,84. Arbetade heltid i 3 år med en genomsnittspoäng på 3,52. Födde barn och var hemma i ett år. Arbetade deltid i 3 år (genomsnittspoäng 1,58). Födde barn och var hemma i ett år. Arbetar nu deltid.
Lennart, 51 år, tillhör mellangenerationen. Gått ut folkskolan och därefter yrkesutbildning, vilket ger honom två år utan ATP-poäng. Arbetar på ströjobb i 7 år där ett år ger honom 0,07 poäng och ett annat 1,84. Får fast arbete och arbetar heltid. Hans ATP-poäng varierar mellan 3,07 och 5,62. Det är dock ingen jämn löneutveckling (3,73, 4,34, 5,32, 4,73, 3,99 osv).
Inte någon individ i exemplen ovan har en jämn löneutveckling. Man arbetar deltid, går upp till heltid, föder barn och är hemma, studerar. De enda som har en jämn löneutveckling är de som så småningom får en lön över tak.
Vänsterpartiet har som beskrivits ovan ett alternativt förslag till pensionssystem. Om vårt förslag inte vinner riksdagens gillande föreslår vi förändringar i regeringens förslag. Grunden för de förslag till förändringar som vi redovisar nedan är vår ideologi, där klass och kön är de för oss viktigaste kriterierna.
Regeringen föreslår att den allmänna pensionsavgiften, dvs egenavgiften, skall dras av när pensionsgrundande inkomst fastställs. Vänsterpartiet har ett alternativt förslag som vi redovisar under punkten 32 Förändrad struktur på socialavgifter och förändrade avgiftsnivåer m.m.
Regeringen lägger i avsnittet fram olika förslag om förtidspensionens förhållande till ålderspensionssystemet. Ett par veckor innan riksdagen fattar beslut om det reformerade ålderspensionssystemet kommer riksdagen att ha fattat beslut om den av regeringen tidigare framlagda propositionen om förtidspensioner. Den propositionen är – liksom propositionen om det reformerade pensionssystemet var våren 1994 – en principproposition som inte innehåller några konkreta förslag. Vänsterpartiet står i huvudsak bakom principerna i förtidspensionspropositionen, men menar att det är svårt att ta ställning när vi inte sett några konkreta förslag om hur förtidspensionerna ska utformas. Med tanke på princippropositionen om det reformerade pensionssystemet och alla de förändringar som nu föreligger menar vi också att det kan vara vanskligt att ta ställning till något vi inte sett. Vi avvaktar därför resultatet av den utredning som förtidspensionspropositionen utlovar. Vi vill dock redan här markera att vi anser att pensionsrätt för barnår ska utgå till förtidspensionärer, både vad gäller beräkningsgrunden för nivån på förtidspensionen och vid tillgodoräknandet av pensionsrätten.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring under vissa förutsättningar skall tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Det pensionsgrundande beloppet motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga försäkrade under 65 år. Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att pensionsrätt för plikttjänstgöring ska tillgodoräknas den försäkrade. Vi anser dock att det pensionsgrundande beloppet i förhållande till förslaget om pensionsrätt för studier är för högt och visar på en värdering som Vänsterpartiet inte delar. Vi lägger dock inget alternativt förslag till pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring. Vi delar dock inte regeringens bedömning att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring inte skall kunna tillgodoräknas för tid före 1995. Vänsterpartiet anser att både studier och plikttjänstgöring i förfluten tid skall ligga till grund för pensionen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då barnet fyller 3 år. Om barnet är fött under andra halvåret ska pensionsgrundande belopp tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet fyller 1 år t.o.m. det år barnet fyller 4 år.
Vänsterpartiet hade hellre sett en utökad, kvoterad föräldraförsäkring än det förslag som nu föreligger. Men vi accepterar förslaget med det tillägget att pensionsgrundande belopp för barnår ska tillgodoräknas adoptivföräldrar fr.o.m. den tidpunkt föräldrarna får barnet i sin vård, oavsett barnets ålder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att föräldrar, särskilt förordnade vårdnadshavare och adoptivföräldrar ska få tillgodoräkna sig pensionsrätt för barnår under vissa villkor. Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget utom på en punkt, nämligen förslaget att endast en av föräldrarna ska kunna tillgodoräkna sig poäng, även om man har flera barn gemensamt. Det förefaller orimligt att i de situationer där föräldrarna har gemensam vårdnad, barnen bor växelvis hos föräldrarna och båda föräldrarna uppfyller förvärvsvillkoret endast en förälder i taget kan uppbära pensionsrätt. Vänsterpartiet har full förståelse för att en ordning som den som beskrivs ovan är kostsam, men vi anser trots det att någon lösning borde stå att finna. Alternativet vore att föräldrarna enas om att flytta pensionsrätten varje år, ett annat vore att hitta ett system för delad pensionsrätt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att det ska finnas tre alternativa beräkningssätt och det alternativ som ger bäst ekonomiskt utfall för individen ska alltid väljas. Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget, men måste trots det framföra vissa synpunkter. Olika grupper kommer att kompenseras på olika sätt. Den högavlönade får tillgodoräkna sig pensionsrätt efter inkomsten året före barnets födelse. Den som av olika anledningar måste återgå till arbetet efter den betalda föräldraledigheten får tillgodoräkna sig pensionsrätt motsvarande ett basbelopp. Systemet är utformat så att den som helt eller delvis avstår från förvärvsarbete under småbarnsåren kommer att få ett större faktiskt utbyte av pensionsrätten för barnår än den som av olika anledningar återgår till förvärvsarbete efter föräldraledigheten. Vad gäller övriga socialförsäkringssystem beslutade riksdagen våren 1994 att pensionsrätt skulle beräknas på bakomliggande inkomst. Detta har regeringen nu frångått utom vad gäller alternativ 1 vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för barnår. Det hade varit mer logiskt att behandla alla pensionsgrundande socialförsäkringsförmåner lika.
Regeringen föreslår att pensionsrätt för studier med studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. 1995. Hur pensionsrätten ska utformas behandlas i samband med beredningen av studiestödssystemet. Vänsterpartiet vill redan här markera att vi anser att pensionsrätt för studier även ska utgå för förfluten tid. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Ett av argumenten från Pensionsarbetsgruppen till varför man föreslog så låg pensionsrätt för studier var att studier skall ses som en investering i högre lön. Detta påstående visar på okunnighet hos de politiker som utformat förslaget om pensionsrätt för studier. Högskolestudier för kvinnor leder i många fall inte till högre lön och som exempel vill vi nämna bibliotekarier, laboratorieassistenter, sjuksköterskor, förskolelärare m.fl. Vänsterpartiet anser därför att pensionsrätten för studier ska utgå för studerande som fyllt 20 år med motsvarande belopp som den egna åldersklassens genomsnittsinkomst för heltidsarbete utgör. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att inkomstmåttet fr.o.m. 1999 skall beräknas efter särskilda regler. Med inkomster menar regeringen de inkomster som tjänats in av personer mellan 16 och 64 år och som är pensionsgrundande efter avdrag för egenavgiften och inkomster för förtidspension. Inkomstbegreppet begränsas till att avse inkomster under taket på 7,5 bb. Riksdagen beslutade i proposition 1993/94:250 att inkomstdelar över tak skulle tas med i beräkningsunderlaget. Vänsterpartiet delar den uppfattningen och anser att även de inkomster som ligger över tak bör tas med i beräkningen. Anledningen är att under tak finns många deltidsarbetande och unga människor med låga inkomster. För att bättre spegla den faktiska inkomstutvecklingen anser vi därför att även inkomster över tak bör räknas med. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att pensionsbehållningar efter personer som avlidit (arvsvinster) skall fördelas bland de kvarlevande i samma ålder som de avlidna. Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott skrev i sitt remissvar att den fördelning av arvsvinster som föreslogs skulle missgynna kvinnor. Vi anser därför att det är bra att regeringen tagit till sig den kritiken och nu föreslår att arvsvinsterna skall tillfalla kvinnor och män lika. Det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem innehåller få fördelningspolitiska inslag. Ett hade varit att arvsvinsterna tillfaller kollektivet – inte de kvarlevande i samma årskull. Vänsterpartiet är av den åsikten att arvsvinsterna ska tillfalla kollektivet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att förvaltningskostnaderna skall täckas inom ramen för de avgifter som ska finansiera systemet. Detta kan tyckas rimligt. Ingen uppskattning av vad kostnaderna blir och hur de kommer att påverka pensionsnivån har dock visats. Förvaltningskostnaderna i nuvarande ATP-system är låga därför att systemet är enkelt att administrera. Det föreslagna systemet är komplicerat och kräver långa och komplicerade beräkningar som dock ska skötas via datasystem. Systemet kräver t.ex. att de försäkrade årligen meddelas om sin pensionsbehållning. Varje år går cirka 100 000 personer i pension och deras ansökningar ska behandlas osv. Initialkostnaderna för det reformerade pensionssystemet kommer att bli mycket höga. Vänsterpartiet anser därför att den tid som initialkostnaderna ska fördelas över måste bli lång så att fördelningen av kostnaderna blir så rättvisa som möjligt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att inkomstpension ska kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån fr.o.m. 61 år, oberoende av pensionens storlek. Delpensionen slopas. Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget om flexibel pensionsålder. Så som förslaget utformats, att det endast är den inkomstgrundande ålderspensionen och premiepensionen som får utnyttjas, innebär dock att den som haft låg inkomst under sitt förvärvsaktiva liv inte kommer att kunna utnyttja erbjudandet. Allra helst med tanke på att det ”förtida” uttaget kommer att innebära en livslång låg ålderspension. Det finns också anledning att befara att ”förtida” pension kommer att bli ett alternativ till förtidspension. De hårda och strikt medicinska kriterierna som gäller vid beviljande av förtidspension innebär att den vars kropp är sliten men inte tillräckligt för att beviljas förtidspension kommer att få betala sin dåliga arbetsmiljö med en livslång låg pension. AMS har nyligen visat att det oftast är kvinnor som, när kroppen är slut, lämnar arbetsmarknaden. Den s.k. äldreregeln innebar att andra faktorer, som t.ex. möjligheten att få ett arbete, vägdes in i bedömningen om förtidspension skulle beviljas. Äldreregeln är i princip avskaffad. I propositionen om förtidspensioner skriver regeringen att någon hänsyn till normalt åldrande inte skall göras vid bedömningen av om förtidspension skall beviljas eller inte. Det torde vara synnerligen svårt att bevisa vid 61 års ålder att de förslitningsskador man har inte beror på ”normalt åldrande”. Vänsterpartiet anser självklart att förtidspension inte skall vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, men samtidigt måste det finnas en verklighetsanknytning i de regler som riksdagen beslutar. Ett exempel är hur försäkringskassan behandlar många kvinnor med förslitningsskador. I bedömningen vägs många gånger in det faktum att kvinnor burit barn och kassar med mat och ansökan om förtidspension avslås därför. Vänsterpartiet vill med detta visa att vi är djupt oroliga för att möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder kommer att ersätta förtidspensionen. Vi ställer oss också tveksamma till möjligheten för låginkomsttagare att utnyttja erbjudandet. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att utgående pensioner skall följsamhetsindexeras för att anpassas till samhällsekonomin. Vänsterpartiet ställer sig bakom följsamhetsindexeringen av utgående pensioner, vilket vi gjorde redan i Pensionsarbetsgruppen. Följsamhetsindexeringen är den enda nödvändiga åtgärd som behövs göras för att vi ska få ett samhällsekonomiskt stabilt system. Regeringen föreslår att normen i följsamhetsindex skall var fast och ligga på 1,6. Vänsterpartiet kan även acceptera den fasta normen på 1,6. Genom konstruktionen på följsamhetsindex behåller man kopplingen mellan utgående pensioner och de förvärvsarbetandes löneökningar. Enligt regeringens förslag skall alla pensioner följsamhetsindexeras, även för dem som vid det nya pensionssystemets införande är pensionärer. Det skulle självklart kunna gå att införa en särbestämmelse för dessa, men Vänsterpartiet ser en fördel i att alla utgående pensioner behandlas lika. Vi vill därför i detta sammanhang påpeka låga löneökningars konsekvenser för pensionärerna. Förvärvsarbetandes löner sänks inte när det inte blir någon lönehöjning. Däremot sänks pensionerna om det inte blir några löneökningar för de förvärvsarbetande. Reglerna för bostadstillägg, högkostnadsskydd m.m. måste därför även de göras följsamma så att den enskilda pensionären inte drabbas för hårt. Genom att den inkomstgrundande ålderspensionen räknas upp eller ned med ett följsamhetsindex och garantipensionen räknas upp med basbeloppet kan detta vid en lång period med låg tillväxt innebära att allt fler kommer att bli beroende av garantipensionen. Genom att garantipensionen betalas av statskassan kan det faktum att de olika delarna beräknas med olika index innebära att kostnaden för garantipensionen blir högre än vad regeringen i dagsläget räknat med. Vad som ovan anförts om konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna och vikten av att reglerna för t.ex. bostadstillägg och högkostnadsskydd görs flexibla bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att förhållandet mellan försäkringsgivaren och de försäkrade ska bygga på förvaltningsrättslig lagstiftning. Fastställd pensionsrätt för premiepension skall skyddas av egendomsskyddet i 2 kap 18 § regeringsformen. Vänsterpartiet anser att det är bra att detta regleras i lag. Med tanke på beslutet att behovspröva folkpensionsdelen i änkepensionen anser Vänsterpartiet, liksom Sveriges Pensionärsförbund och Pensionärers Riksorganisation, att regeringsformen bör förtydligas så att det framgår att premiepensionen omfattas av egendomsskyddet där. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att premiereservmedlen ska få placeras i värdepappersfonder och utländska fondföretag, som förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet i Sverige. Den som inte gör något aktivt val av förvaltning får sina pengar placerade i en särskild fond inom AP-fonden. Vänsterpartiet har ovan framfört sin kritik om premiereservsystemet. Överflyttningen av ekonomisk makt från folket till privata kapitalinstitut är en del av det ideologiska systemskiftet.
Regeringen föreslår att premiepension får tas ut när pensionsspararen fyller 61 år. Premiepension skall enbart kunna tas ut livsvarigt och då som tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Pensionsspararen skall ha rätt att få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Vänsterpartiet accepterar regeringens förslag att premiepension skall kunna tas ut vid 61 års ålder, tas ut i olika delar och kunna återkallas och ändras en gång per sexmånadersperiod. Vi avslår resterande delar av förslaget. Princippropositionen föreslog att premiereserven skulle förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som den enskilda kunde välja mellan. Detta kunde leda till olika avkastning och princippropositionen föreslog därför, vilket senare slogs fast av riksdagen, att det skulle ske en utjämning av skillnaderna i avkastning. Regeringen föreslår nu att denna utjämning ska tas bort. I stället ska den enskilda pensionären, som inte vill ha olika pension, månad från månad, erbjudas en livränta med garanterade belopp. Avsikten var att pensionsspararen skulle kunna påverka sin pension fram till pensionsåldern via premiepensionen, inte att spekulationen skulle fortsätta efter pensionsåldern. Vänsterpartiet anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag och stå fast vid sitt tidigare beslut vad gäller uttag och beräkning av premiepension. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att en pensionssparare som har barn under 20 år eller som är gift, registrerad partner eller sammanboende under sin förvärvsaktiva tid ska kunna teckna temporär premiepension till efterlevande enligt vissa regler. Vänsterpartiet accepterar förslaget men vill påpeka att det inte får bli så att det nuvarande efterlevandeskyddet ersätts med hänvisning till det frivilliga i premiepensionen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att en pensionssparare som är gift, registrerad partner eller sammanboende i samband med att han eller hon börjar ta ut sin premiepension ska kunna teckna en livsvarig premiepension till efterlevande. Vänsterpartiet accepterar den delen av förslaget men menar att det måste kunna kompletteras med att omfatta barn under 20 år. Regeringens förslag innebär att barn till pensionärer inte skall omfattas av det efterlevandeskydd som erbjuds barn under 20 år till förvärvsarbetande. Vänsterpartiet anser att detta är fel och att efterlevandeskyddet under pensionstiden också skall kunna omfatta barn under 20 år. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att de viktigaste rörelsereglerna i försäkringsrörelselagen (FRL) skall gälla för premiepensionsmyndighetens (PPM) verksamhet. Vänsterparitet delar regeringens uppfattning att PPM:s verksamhet måste omges med lagstiftning. Finansinspektionen anser att det inte räcker med FRL utan menar att PPM:s verksamhet bör regleras av en särskild lagstiftning som bör vara uttömmande. Finansinspektionen anser att den som gäller för AP-fonden kan tjäna som förebild. Vänsterpartiet delar Finansinspektionens uppfattning att PPM:s verksamhet bör regleras av en särskild lagstiftning, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att den särskilda garantin i arbetsskadeförsäkringen och lagen om statligt personskadeskydd avskaffas. Detta innebär att rätt till denna typ av livränta upphör fr.o.m. det att livräntetagaren, dvs den arbetsskadade, fyller 65 år. Vänsterpartiet delar inte regeringens uppfattning i denna fråga och anser att 65-procentsregeln bör finnas kvar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och garantipension skall samordnas med yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller ersättningar enligt äldre lagstiftning. Vänsterpartiet anser att eftersom det inte sker någon samordning av garantipensionen med privata pensionsförsäkringar eller tjänstepensioner bör det inte heller ske någon samordning i detta avseende. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen diskuterar här behovet av att samordna andra socialförsäkringsförmåner med rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder. Eftersom en sådan eventuell samordning kommer att bli aktuell först efter år 2001 då de förmåner som idag samordnas med ålderspension kan ha upphävts eller förändrats lämnar regeringen här inget förslag om hur en sådan samordning ska ske. Vänsterpartiet anser att om det ska finnas en rätt att kvarstå i arbete till 67 år och längre, om den inkomst som den försäkrade får efter 65 år också ska vara pensionsgrundande samt om det skall betalas arbetsgivaravgifter och för den försäkrade egenavgifter efter 65 år måste reglerna ses över och samordnas. Det vore orimligt annars. Vänsterpartiet har på annan plats i motionen även föreslagit att en sådan översyn bör inkludera kvalificeringskraven till pensionsgrundande socialförsäkringssystem.
Regeringen lägger förslag om hur felaktigt utbetalad pension i inkomstpensionen och premiepensionen skall återbetalas. Vänsterpartiet delar regeringens synpunkter med det tillägget att återbetalningskravet aldrig får leda till att pensionen kommer under garantipensionsnivån. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut får utmätas utom i de fall då utmätningen sker i enlighet med reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående utmätning av lön. Reglerna i det nya underhållsstödet innebär att de underhållsskyldiga, om de har några underhållsskulder, betalar av på sin skuld till statskassan hela livet. Vänsterpartiet vill i detta sammanhang påpeka att utmätning aldrig får leda till att pensionären hamnar under garantipensionsnivå. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att pensionsuttaget för personer som tillhör mellangenerationen skall beräknas dels enligt reglerna i ATP-systemet och dels enligt de reformerade reglerna. Vid beräkningen i ATP-systemet skall den försäkrade kompenseras för det basbelopp som folkpensionen utgör. Kompensationen skall dock, enligt regeringens förslag, endast tillgodoräknas för de år den försäkrade har ATP-poäng. Detta anser Vänsterpartiet vara fullständigt orimligt. Mellangenerationen består av försäkrade födda mellan 1938 och 1953, dvs kvinnor och män i åldrarna 45 till 60 år. Enkel matematik för en person som är 45 år ger vid handen att denna person bör ha börjat förvärvsarbeta vid 15 års ålder för att kunna uppnå det antal intjänandeår som krävs i ATP-systemet. Många försäkrade studerade i grundskolan vid 16 år och återigen andra har studerat och haft inkomster av sommararbete eller tillfälliga jobb för att kunna försörja sig under studierna. Lönen har inte räckt till för att komma över ett basbelopp. Regeringen föreslår också att pensionsrätt för studier inte skall få tillgodoräknas för tid före 1995. För denna grupp försäkrade är regeringens förslag att inte få tillgodoräkna sig det basbelopp som folkpensionen utgör ett slag i ansiktet. Kompensation för folkpensionen är väsentlig för nivån på pensionen i både ATP-systemet och det reformerade systemet. Vänsterpartiet anser därför att de kvinnor och män som har 0-år, dvs inte kommit över ett basbelopp i inkomst, ska kompenseras med det basbelopp som folkpensionen utgör. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Regeringen föreslår att tilläggspension i form av ålderspension fr.o.m. 2001 skall beräknas uteslutande på fastställda pensionspoäng. Vänsterpartiet accepterar regeringens förslag med det tillägg som följer av vad vi sagt under 28.2 Beräkning av ålderspension. Vänsterpartiet anser att för de år då den försäkrade inte har några ATP-poäng skall ersättning för det basbelopp som folkpensionen utgör tillgodoräknas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Regeringen föreslår att staten ska betala avgifter till ålderspensionssystemet för samtliga pensionsgrundande social- och arbetslöshetsförsäkringsersättningar m.m. och pensionsgrundande belopp som tillgodoräknas pensionsrätt eller pensionspoäng för. Kostnaderna ska belasta statsbudgeten och de olika socialförsäkringssystemen. Vänsterpartiet har inget att erinra mot detta vidgade avgiftsunderlag vilket vi också framförde i vår reservation i samband med att pensionsarbetsgruppen lämnade sitt betänkande. Vi framförde dock farhågor att detta kunde komma att inverka negativt på t.ex. nivån i systemen, dvs försämra för den försäkrade. I vårpropositionen anger regeringen att preliminära beräkningar för vad detta kommer att kosta visar att statsbudgeten och socialförsäkringssystemen belastas med cirka 19 miljarder kronor. Regeringen anger i föreliggande proposition att förslaget inte ska belasta den försäkrade. Vänsterpartiet tar detta som ett löfte.
I de riktlinjer som riksdagen lade fast våren 1994 beslutades att det var den bakomliggande inkomsten för de olika pensionsgrundande förmånerna som skulle ligga till grund för pensionsrätten. Regeringen föreslår nu att det är själva ersättningen som skall ligga till grund för pensionsrätten. Vänsterpartiet har viss förståelse för detta eftersom pensionsrätt grundad på bakomliggande inkomst hade inneburit ytterligare ett avsteg från livsinkomstprincipen. Vi har därför svårt att se logiken i att regeringen gör ett undantag i pensionsrätten för barnår, där den försäkrade i alternativ 1 får tillgodoräkna sig bakomliggande inkomst.
Regeringen föreslår att den allmänna pensionsavgiften skall tas ut dels på inkomst av anställning, dels på inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp, vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Regeringen förändrar också uttaget inom de sociala avgifter som arbetsgivaren betalar. Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift hålls oförändrat genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.
Pensionsarbetsgruppen föreslog att hälften av ålderspensionsavgiften på 18,5 % skulle bekostas av den försäkrade själv genom en höjning av egenavgiften. Den försäkrade skulle kompenseras via höjd lön, något som visade sig omöjligt eftersom arbetsgivarna inte ställde upp på den avgiftsväxling. Frågan om avgiftsväxlingen har varit olöst allt sedan dessa. Genomförandegruppen kom med ett förslag i början av 1998 där man föreslog att egenavgiften skulle höjas och att höjningen skulle kompenseras inom skattesystemets ram, vilket i sin tur skulle leda till att kommuner och landsting förlorade cirka 10 miljarder i skatteintäkter. Regeringen föreslår nu att nuvarande avgiftsuttag, dvs en egenavgift på 6,95 % skall ligga kvar under 1999 och att ett förslag om hur man skall lösa problemet med differensen i avgiftsuttag måste lämnas under våren 1999. Vänsterpartiet är kraftiga motståndare till egenavgifter. Vi kan konstatera att de fem partier som står bakom pensionsreformen ännu inte löst finansieringsfrågan. Vi menar därför att man bör överge tanken på en avgiftsväxling och i stället finansiera den delen av pensionsreformen som de fem partierna vill finansiera genom allmän pensionsavgift, med en statsskatt. En sådan modell skulle få positiva fördelningspolitiska effekter och samtidigt eliminera alla de kompensationsproblem som uppstår med en avgiftsväxlingsmodell. Vad som ovan anförs om att ersätta egenavgiften i pensionssystemet med en statsskatt bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att de finansiella effekterna av ålderspensionsreformen bör bekostas av AP-fonden. Övergångsvis sker under 1999 och 2000 överföringar med 45 miljarder per år. Därefter föreslår regeringen att det ska ske en engångsvis överföring från AP-fonden till Riksgälden.
Genom en enda överföring tillfaller räntan statsbudgeten, medan räntan tillfaller AP-fonden om det görs löpande överföringar, vilket innebär att AP-fonden kan växa, något som Vänsterpartiet tycker är bra, eftersom vi vill behålla AP-fonden och ge den vidgad placeringsrätt. Det som är positivt med en engångsvis överföring är att man därefter förhindrar fler överföringar. Regeringen diskuterar också buffertfondens styrka och menar att den behöver vara något större än ett halvt år. Vänsterpartiet anser att detta är för lite. Vi menar med tanke på osäkerheten i den demografiska utvecklingen – arbetslöshet, tillväxt m.m. – att AP-fondens styrka bör vara 4. Det innebär att Vänsterpartiet ställer sig bakom en engångsvis överföring under förutsättning att den inte blir större än att den lämnar AP-fonden med en styrka på minst 4. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen bedömer att Riksförsäkringsverket bör ges möjlighet att ur AP-fonden erhålla högst 40 miljoner per år under åren 1999 och 2000 för att finansiera information och utbildning i samband med införandet av det reformerade ålderspensionssystemet. Vänsterpartiets bedömning är att regeringen måste vara beredd att gå in med extra medel. De 40 miljonerna ska visserligen endast täcka kostnaderna för informationsinsatser och utbildning för personalen inom verket och vid kassorna. Vi är dock helt övertygade om att det nyligen införda målet för kassans personal, nämligen att de försäkrade ska erhålla ett bra bemötande, kommer att sättas på hårda prov när informationen om pensionsutfallet når den enskilda försäkrade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en rättvis pensionsreform enligt Vänsterpartiets alternativ,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – beslutar att återstående frågor rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors pensioner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomar och kvalificeringsreglerna i de pensionsgrundande socialförsäkringsförmånerna,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plikttjänstgöring i förfluten tid,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsgrundande belopp för barnår för adoptivföräldrar,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – hos regeringen begär förslag om delad pensionsrätt för barnår enligt vad i motionen anförts,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier i förfluten tid,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla inkomster skall tas med i beräkningsunderlaget för fastställande av inkomstindex,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arvsvinster bör tillfalla kollektivet,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av de administrativa kostnaderna,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – hos regeringen begär ett förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utjämning av skillnaderna i avkastning i premiepensionssystemet,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd före pensionstiden,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensionerades rätt att teckna efterlevandeskydd för barn under 20 år,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild lagstiftning som reglerar premiepensionsmyndigheten,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den särskilda garantin i arbetsskadeförsäkringen och lagen om statligt personskadeskydd,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av yrkesskadelivräntor,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återbetalningskrav aldrig får leda till att pensionen kommer under garantinivån,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utmätning aldrig får leda till att pensionen kommer under garantinivån,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – beslutar att hos regeringen begära ett förslag där även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen av den årliga pensionen,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – hos regeringen begär ett förslag där kompensation för folkpensionen tillgodoräknas även för år utan ATP-poäng,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta egenavgifterna med en allmän statsskatt,
att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AP-fondens styrka bör vara minst 4.
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Ulla Hoffmann (v) |