Begreppen helhetssyn och grundtrygghet präglar Miljöpartiets syn på socialförsäkringarna. Hänsyn måste tas till människans hela situation när trygghetssystemen utformas. Det går inte att dela upp människan i en del som är sjuk, en annan som är arbetslös och en tredje som kanske har sociala problem. Vi avvisar därför den nuvarande inriktningen på renodling som en metod att reformera socialförsäkringarna. I stället vill vi gå den andra vägen och samordna olika system. Vi föreslår att en ny statlig försäkring inrättas vid långvarig ohälsa och/eller arbetslöshet, som ersätter förtidspensioneringen och möjligheten att få a-kassa i evig tid. Vi föreslår också ett flertal åtgärder för att göra de kortvariga försäkringarna (upp till två år) vid sjukdom, arbetslöshet och barnafödande så enkla och lika som möjligt.

För en förbättrad helhetssyn är det också nödvändigt att genomföra en radikal reform av organisation och ekonomi kring socialförsäkringarna. Vi föreslår att de lokala arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna kommunaliseras och slås samman med delar av kommunernas socialtjänst till en gemensam organisation.

Vår andra huvudinriktning är att införa en bra grundtrygghet i trygghetssystemen. Det innebär bland annat att vi går emot trenden de senaste åren att allt fler – genom hårdare kvalifikationskrav – utestängts från de generella försäkringarna. I de kortvariga försäkringarna vill vi höja garantinivåerna och ha en högre procentuell ersättning vid låga än vid högre inkomster, ett så kallat ”brutet tak”. I den långvariga försäkringen vid ohälsa och arbetslöshet och i ålderspensionerna föreslår vi en ersättning lika för alla, oberoende av tidigare inkomst. Flerpartiuppgörelsen om ett reformerat pensionssystem medför en olöslig konflikt mellan målen om inkomstkoppling och grundtrygghet, vilket lett till dyrbara, krångliga och svårbegripliga lösningar.

Grundtryggheten behövs av ekologiska, fördelningspolitiska och ekonomiska skäl. Det viktigaste målet skall vara att tillförsäkra människor ett grundläggande socialt skyddsnät i livets olika skeden. Däremot är det ingen uppgift för det statliga trygghetssystemet att tillförsäkra alla att kunna behålla en uppnådd högre levnadsstandard!

För en mer utförlig redogörelse hänvisas till våra tidigare motioner eller rapport i ämnet ¹.

2 Renodling eller samordning?

Enligt tidigare regler hade äldre förvärvsarbetande större möjlighet att få förtidspension på grund av tungt eller pressat arbete, särskilt gällde det dem som friställts och hade svårt att få arbete. Möjligheten att få förtidspension av rena arbetsmarknadsskäl togs bort 1991. Från och med 1997 har de s.k. äldrereglerna tagits bort, något som Miljöpartiet motsatte sig. De reglerna innebar, bland annat med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut, att det bara krävdes smärre medicinska problem för försäkrade över 60 år. Nu hänvisas i stället de med blandade medicinska och arbetsmarknadsproblem till att söka och uppbära ersättning från flera olika försäkringar samtidigt. Vi anser att inriktningen mot att renodla olika försäkringar är en teoretisk konstruktion som har litet med verkligheten att göra. Den verkar mest ha kommit till i en kameral strävan att kostnaderna skall kunna bokföras på rätt konto!

Alla som arbetar med människor med mångfasetterade problem – dålig hälsa, svårt att finna lämpligt arbete och ibland också sociala problem – vet hur oerhört svårt det är att i praktiken sortera ut vad som är vad. Resultatet blir ofta att individen bollas på ett olyckligt sätt mellan försäkringskassa, sjukvård, arbetsförmedling och sociala myndigheter. Det är ofta både förödande för dem som kommer i kläm och ineffektivt och resurskrävande för myndigheterna.

Ett alternativ till renodlingen kan vara att slå ihop försäkringarna mot ohälsa och arbetslöshet till en ”arbetslivsförsäkring”. En liknande samordning har förordats av bl.a. Riksrevisionsverket. Vi anser att det finns starka skäl som talar för en sådan sammanslagning, framför allt när det gäller de långvariga försäkringarna. Oavsett om försäkringarna slås ihop eller inte bör de så långt möjligt ha gemensamma regler och ersättningsnivåer och också administreras från ett och samma ställe.

2.1 Utred arbetslivsförsäkring

Förslaget i propositionen att det formella kravet på arbetsförmågans nedsättning för rätt till hel förtidspension ändras från ”helt nedsatt” till ”helt eller i det närmaste helt nedsatt” är ett litet steg på vägen mot ett erkännande att strävan mot fullständig renodling inte är hållbar. Vi välkomnar detta steg, som dock inte är tillräckligt. Vi föreslår i stället att det fortsatta beredningsarbetet koncentreras på att skapa en ny sammanhållen ”arbetslivsförsäkring” vid långvarig ohälsa och/eller arbetslöshet.

Den allmänna arbetslivsförsäkringen kan träda in efter två år med en omställningsförsäkring i form av sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring. Dessa kan efter två år avlösas av en vid sjukdom och/eller arbetslöshet gemensam arbetslivsförsäkring som baseras på en samlad bedömning av den försäkrades hela situation.

För den som har ohälsoproblem skall givetvis den medicinska bedömningen väga tungt. Men den kan inte bli allena utslagsgivande. Man måste också beakta personens ålder, psykiska hälsa och möjlighet att få arbete med den restarbetsförmåga han/hon har. Eventuella sociala problem måste också vägas in.

Prövningen skall vara aktiv och syfta till att i första hand finna lösningar som gör att den försäkrade kan finna ett lämpligt arbete på hel- eller deltid. Härvid prövas alla de möjligheter som traditionellt används som utbildning, kompetensutveckling, rehabilitering, arbetsprövning och olika slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns goda möjligheter att en sådan prövning kan göras både effektivare och mer humant med den sammanslagna organisation vi föreslår (se nedan). Försäkringen skall kunna fungera som en ersättning under den tid åtgärderna pågår.

Den som har en större eller mindre arbetsförmåga kvar skall stå till arbetsmarknadens förfogande och också vara beredd att ställa upp på rimliga åtgärder för att komma tillbaka i arbete.

3 Samlad organisation

Social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå försvåras av att dagens socialförsäkringar är så olika uppbyggda på ett sätt som inte verkar konsekvent och genomtänkt. För individen leder det ofta till att frågan om vilken ersättning som skall utgå blir viktigare än att rätt åtgärd sätts in. För myndigheterna blir det ofta en kamp om att slippa betala och att sända över det ekonomiska ansvaret för en individ till en annan kassa.

Den organisatoriska splittringen på olika ansvariga myndigheter är ett stort problem. Flera instanser är på lokal nivå engagerade i att bekämpa arbetslösheten och att arbeta med stöd och rehabilitering till människor med en blandad problembild i form av sjuklighet, svag ställning på arbetsmarknaden och kanske också sociala problem. Bland de viktigaste instanserna kan nämnas arbetsförmedlingen, försäkringskassan och kommunernas socialtjänst. Samma person kan ofta vara aktuell hos flera av dessa instanser och upplever ibland att han/hon blir skickad runt på ett olyckligt sätt. De många inblandade myndigheterna har ofta olika mål och kulturer, vilket ytterligare försvårar ett konstruktivt och effektivt samarbete.

Den här problembilden är inte på något sätt ny. Det har också gjorts många lovvärda försök på lokal nivå att förbättra samarbetet mellan berörda myndigheter i form av olika slags samrådsorgan, samlokalisering och försök till ekonomisk samordning. I vissa fall har begränsade framgångar uppnåtts åtminstone under pågående projektperioder. I andra fall har man lyckats sämre. En genomgående erfarenhet är att det är svårt att åstadkomma stora och varaktiga förbättringar inom de nuvarande legala, organisatoriska och ekonomiska ramarna.

Miljöpartiet anser att en genomgripande organisatorisk reform av arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar och socialpolitik på lokal nivå är nödvändig. Den bör bygga på att de lokala arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna kommunaliseras och slås samman med delar av kommunernas socialtjänst till en gemensam organisation. Syftet med reformen skall vara att förbättra samordningen och effektiviteten i den totala organisationen. Det skall ge en snabbare och mer mänsklig service till berörda personer och kan också leda till stora kostnadsbesparingar för stat och kommun. Detaljerna i reformen bör klargöras i en utredning, som eventuellt kan vara parlamentarisk. Vi har utvecklat vårt förslag mer i detalj i tidigare motioner ².

4 Ersättningsnivå

Vi föreslår att ersättningen vid långvarig ohälsa och arbetslöshet skall utgå som ett grundskydd, i princip lika för alla och oberoende av tidigare inkomst. Det finns två skäl till att vi föreslår den förändringen.

Ett principiellt skäl är systemet med antagandeinkomster. Ingen kan med säkerhet veta vilken inkomst en individ skulle ha fått under åren fram till pensionen om han/hon inte blivit sjuk eller arbetslös. Att basera det antagandet på några få inkomstår före insjuknande eller arbetslöshet blir ytterst lotteribetonat, i synnerhet på en arbetsmarknad som blir allt rörligare. Resonemangen i propositionen visar också att regeringen har stora våndor, när den försöker komma fram till ett rättvisande och användbart inkomstbegrepp.

Ett andra skäl mot en inkomstberoende ersättning framgår av figur 1, som baseras på Förtidspensionsutredningens förslag till ersättnings- och garantinivåer.

Figur 1 Ersättningar före och efter skatt (brutto resp netto)
Ensamstående med bostadskostnad 3.500 kronor per månad.
Bostadstillägg (BTP) enligt nuvarande regler

Figuren visar, att det som kallas en inkomstberoende ersättning i själva verket inte alls är särskilt inkomstberoende! Om man tar hänsyn till skatteregler och avtrappning av bostadstillägg, så kan en inkomstberoende ersättning aldrig få särskilt stor betydelse när den uppgår till så litet som 65 procent av inkomsten eller mindre. En ensamstående förtidspensionär med en bostadskostnad på 3.500 kronor per månad får i realiteten en garantinivå (inklusive BTP och efter skatt – den tjocka heldragna linjen i figuren) på ca 100.000 kr/år (drygt 8.300 kr/mån). Det gäller för dem som har pensionsgrundande inkomster på upp till ca 11.500 kr/mån. Som mest stiger nettobehållningen av förtidspensionen till ca 125.000 kr/år (11.400 kr/mån) för den som har pensionsgrundande inkomster på över 23.000 kr/mån.

Skillnaden i totala förmåner, netto, på ca 2.000 kr/mån mellan den som har maximal pensionsgrundande inkomst och den som inte haft någon pensionsgrundande inkomst alls, kan knappast motivera ett krångligt och mycket lotteriartat sätt att beräkna antagandeinkomster, som i alla fall aldrig kan bli rättvist ³.

4.1 Miljöpartiets förslag

Miljöpartiet anser i stället att förtidspensionen skall uträknas som ett grundskydd, i princip lika för alla och oberoende av tidigare inkomst. Följande skiss visar hur ett sådant grundskydd kan byggas upp. Vi föreslår att det kan ligga till grund för den fortsatta beredningen av ersättningsnivåer i den nya förtidspensionen.

Grundskyddsnivån ska självklart ligga över socialbidragsnivån. Den nuvarande garantinivån för förtidspensioner har man beaktat att det skall vara möjligt att leva på under mycket lång tid, eventuellt redan från unga år. Då måste marginalen ge ett utrymme för att också kunna bygga upp ett hem med de kapitalanskaffningar det för med sig. Vi anser att grundskyddsnivån bör ligga på ungefär samma nivå som den förtidspension en låginkomsttagare, som tjänar ca 12–13.000 kronor per månad, får i dagens system.

Hur bostadskostnader skall beaktas i grundskyddet är ett problem eftersom de varierar så kraftigt. Vi vill pröva en modell där den minsta bostadskostnad, som de flesta försäkrade minst har, inbakas i själva grundskyddet. Vi har på basis av tillgängliga uppgifter om BTP valt att som exempel räkna in bostadstillägget vid en ”basbostadskostnad” på 2.200 kr/mån i grundskyddet. Därutöver föreslår vi på samma sätt som idag ett bostadstillägg för bostadskostnader som överstiger basbostadskostnaden upp till 4.000 kronor per månad för hushåll utan barn. Den övre bostadskostnadsgränsen kan höjas med 400 kronor för varje barn i hushållet.

Vi har preliminärt kommit fram till en grundskyddsnivå, efter skatt, för ensamstående vid långvarig ohälsa och arbetslöshet på ca 7.200 kr/mån.

Om grundskyddet skall anpassas till varje människas behov måste vi också ta hänsyn till familjesituation och försörjningsbörda. För samboende är det rimligt att räkna med ”stordriftfördelar” av gemensamt hushåll. Det spar in både på bostadskostnaden och på en del andra hushållsutgifter. Vi har här räknat med en grundskyddsnivå inkl del i bostadskostnad och efter skatt på ca 5.600 kr/mån.

Till ovanstående grundskyddsnivå kommer eventuellt bostadstillägg för den del av bostadskostnaden som överstiger 2.200 kr/mån.

I grundskyddet bör också ingå ett barntillägg. Vi har här räknat med en nivå på ca 500 kronor per barn och månad efter skatt för varje försörjare som uppbär grundskydd. För dem som har försörjningsansvar för barn tillkommer kostnader för större bostad och barnets levnadskostnader. En del av de kostnaderna täcks genom allmänt familjestöd (barnbidrag, ev. bostadsbidrag och bidragsförskott, etc.) vare sig man är förvärvsarbetande eller får ersättning från den långvariga försäkringen. Den del som inte täcks av det allmänna familjestödet står normalt föräldrarna för med sina förvärvsinkomster. Om då en eller båda föräldrarna på grund av sjukdom eller arbetslöshet går miste om dessa inkomster är det rimligt att de kostnader för barnen som inte täcks av det allmänna familjestödet i stället täcks genom grundskyddet.

Grundskyddet ska, precis som huvuddelen av socialförsäkringarna idag, vara beskattningsbart. Samma skatteregler bör gälla som för förvärvsarbetande.

Tabell 1 Grundskydd vid långvarig ohälsa och arbetslöshet
Ungefärliga nivåer, kronor per månad

Till dessa nivåer kommer eventuellt bostadstillägg vid bostadskostnader överstigande 2.200 kr/mån.

5 Samordning med politiska uppdrag

Vi är positiva till att propositionen föreslår att ideellt arbete, politiska uppdrag och studier som är av den omfattning som yrkesverksamma utför på sin fritid inte, liksom idag, skall föranleda att rätten till förtidspension ifrågasätts. Det har dock visat sig att tolkningen av denna rätt ibland blivit alltför snäv, bland annat när det gäller politiska uppdrag. Uppdrag som t.ex. vice ordförande i en nämnd eller ledamot av kommunstyrelsens arbetsutskott kan genast ge en del pengar i arvode. Vi föreslår att en gräns faststlås för tillåtet arvode innan förtidspensionen ifrågasätts eller reduceras. Gränsen kan exempelvis sättas till ett basbelopp per år.

6 Hemställan

[1]

Främst partimotion 1996/97:Sf225 Helhetssyn och grundtrygghet i socialförsäkringar.
Rapport nr 2 1997 från Miljöpartiets partistyrelse: Helhetssyn och grundtrygghet. En rapport om socialförsäkringar.

[2]

Se bl.a. kommittémotion 1996/97:Sf247 En sammanslagen organisation med lokal förankring

[3]

Skillnaden i nettoförmåner blir större för gift pensionär, om maken har så hög inkomst att det inte blir aktuellt med bostadstillägg. Det kan dock ifrågasättas om det är bra att garantinivån i dessa fall blir så låg att förtidspensionären inte på något sätt kan bidra till familjens bostadskostnad utan helt blir beroende av makens välvilja härvidlag.

HUSHÅLLSTYP	före skatt	efter skatt
Ensamstående	9.900	7.200
Sammanboende	7.600	5.600
Ensamstående 1 barn	10.700	7.700
Ensamstående 2 barn	11.400	8.200
Sammanboende 1 barn	8.300	6.100
Sammanboende 2 barn	9.000	6.600

Stockholm den 27 mars 1998
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)	Roy Ottosson (mp)
Barbro Johansson (mp)

med anledning av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.