Regeringens proposition innehåller förslag till riktlinjer för hur den framtida förtidspensionen skall utformas. Att fylla riktlinjerna med innehåll hänskjuts till en expertkommitté som skall komma med förslag till ett regelverk för dem som skall få ersättning vid arbetsoförmåga baserad på strikt medicinska grunder. Regeringen anger att jämställdhetsperspektivet kommer att beaktas i det fortsatta arbetet.
Det konkreta förslag som finns i propositionen är justeringar i 7 kap. 2 §, Lag om allmän försäkring, där det görs ett tillägg om att försäkrad även kan få hel förtidspension vid i ”det närmaste helt” nedsatt arbetsförmåga. I andra stycket ökar regeringen även förutsättningarna för att få tre fjärdedels förtidspension genom att lägga till att den skall vara nedsatt ”i sådan grad” men med minst tre fjärdedelar för att få tre fjärdedels förtidspension.
Vänsterpartiet ställer sig i stort bakom de riktlinjer som regeringen redovisar i propositionen. Det är dock svårt att ta ställning när vi inte sett några konkreta förslag, utan de flesta av visionerna läggs i en kommande expertutredning. Vi hade också önskat att regeringen inte väntat tills utredningen kommer igång med att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på förtidspensionerna, utan redan i propositionen redovisat konsekvenserna för jämställdheten. Regleringen kring t.ex. restarbetsförmågan och strikt medicinska kriterier vid bedömning av arbetsskada och förtidspension hade behövt belysas ur jämställdhetsperspektiv innan riksdagen lägger fast riktlinjerna för hur den kommande förtidspensionen skall utformas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet accepterar de lagändringar som regeringen föreslår och tror att dessa underlättar fastställande av nivån på arbetsförmågan. De nuvarande formuleringarna medför alltför rigida bedömningar. Kravet på att arbetsförmågan ska vara nedsatt med 100 % har lett till ibland helt orimliga konsekvenser. Försäkringskassan meddelar förtidspensionärer att om de ertappas med att bära mer än en kasse från Konsum, kan förtidspensionen dras in. Praxis har blivit att man vid hel förtidspension ska vara sängliggande och att man vid tre fjärdedelar på sin höjd får koka sig ett ägg.
Utredningen har föreslagit att särregeln om hushållsarbete skall tas bort. Det anser Vänsterpartiet är ett bra förslag. I och för sig är förmodligen 7 kap 2 § Lagen om allmän försäkring den enda lag som lyft fram hushållsarbete som arbete. Det innebär att kvinnor som förvärvsarbetar på heltid egentligen arbetat mer än 100 %, något som aldrig hittills inneburit någon fördel. Särregeln om hushållsarbete har inte heller inneburit något annat än en moment 22-regel. Vi tar för givet att regeringen med sitt förslag som innebär en mildring av lagtexten också anser att denna regel skall tas bort. Om detta inte är regeringens avsikt bör riksdagen ge regeringen detta till känna.
Innan vi tar ställning till den framtida ohälsoförsäkringen vill vi dock se de konkreta förslag som regeringen lägger på riksdagens bord. I den inriktning som regeringen presenterar finns i dag alltför många frågetecken. Vi tar i denna motion upp några som vi anser särskilt viktiga.
Det nya pensionssystemet kommer att bli ett renodlat ålderspensionssystem och förtidspensionen har lyfts ut. Detta anser Vänsterpartiet är bra. Men trots renodlingen går det inte att undvika att de båda systemen även fortsättningsvis kommer att ha en koppling till varandra. I det nya ålderspensionssystemet kommer man att kunna gå i pension redan vid 61 års ålder under förutsättning att man har tjänat in inkomstrelaterad pension och har sparat i premiereserven. Beräkningar som Vänsterpartiet har låtit göra visar att det även fortsättningsvis, som i delpensionen, kommer att vara de med relativt hög inkomst som kommer att kunna använda sig av detta erbjudande. De med förslitande arbetsuppgifter som ofta är kopplade till låg lön kommer inte att i någon större utsträckning kunna gå i förtida pension. När regeringen då i sin renodlingsiver skriver: ”Försäkringen är heller inte avsedd att täcka mindre variationer i fråga om fysisk eller psykisk prestationsförmåga som kan följa av exempelvis naturligt åldrande” reser detta vissa farhågor. Kommer förtidspension att beviljas efter 61 års ålder, eller kommer den vars kropp är utsliten att tvingas göra förtida uttag med en låg ålderspension som följd?
Vi kan överväga att acceptera att förtidspensionen beräknas på de två bästa av de fyra senaste åren. Vi kan dock inte nu ta ställning till om nivån 65 % är tillräcklig för att få en standardsäkring. Vänsterpartiet har tidigare avslagit förändringarna i den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI:n, vilken i sin tur påverkar PGI:n. Med de försämringar som där skett av SGI:n är det möjligt att 67 procent är den rätta nivån. Därtill råder i dag osäkerhet om hur garantipensionen skall utformas. Detta påverkar också hur utfallet av en förtidspension blir. När det gäller denna har Vänsterpartiet andra förslag än regeringen och som vi kommer att förelägga riksdagen i samband med propositionen om garantipension.
Det är också självskrivet att barnår måste vara med när det gäller att beräkna pensionsunderlaget när de inträffar under de fyra senaste åren. Hur det blir med detta framgår inte av regeringens proposition.
Att en pris- och inkomstutveckling byggs in tycker vi är bra. Det skulle vara ogörligt att inte ha en indexering av förtidspensionen. Frågan är vilken typ av indexering regeringen kommer att använda sig av – en som är gynnsam för förtidspensionären eller en som riktar in sig på statsbudgeten?
Regeringen diskuterar principen om ungdomsförtidspension, dvs unga människor med medfödda funktionshinder eller som drabbats av allvarlig sjukdom eller skada. Vänsterpartiet avvaktar i denna fråga regeringens förslag men vill ändå redan här framföra vissa tveksamheter. Regeringen definierar t.ex. inte vad man menar med ”de yngsta förtidspensionärerna”. Regeringen säger vidare att den ekonomiska garantin bör ligga högre än ”vad som krävs för en skälig levnadsnivå i den mening som avses i socialtjänstlagen.” Vänsterpartiet anser att i det som kallas skälig levnadsnivå även för denna grupp måste räknas in kostnader för t.ex. medicin, läkarbesök och utrustning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det är bra att regeringen klargör reglerna om vad som gäller studier eller när någon med förtidspension är ideellt engagerad. I nuläget har vi uppfattat det som om försäkringskassorna gjort bedömningar som varit till men för sådana aktiviteter från den försäkrades sida.
Det är positivt om förtidspensionerade i rehabiliteringssyfte får studera eller på annat sätt i trygghet kan pröva olika verksamheter. Annars blir det inlåsningseffekter i systemet, pensionärerna blir systemets fånge. Det är ändå så att det bakomliggande funktionshindret givit upphov till förtidspensionen och detta kan kvarstå även exempelvis efter en tids studier.
I dag har arbetsskadeförsäkringen urholkats på ett sådant sätt att vi inte kan se att det egentligen finns en sådan försäkring. Vi har svårt att se hur den ska platsa i den nya försäkringen och på denna punkt krävs ett klargörande från regeringen.
Så som arbetsskadeförsäkringen utvecklats har den blivit en sjuk- och olycksfallsförsäkring. I AMS senaste analys av arbetshandikappade rapporteras att kvinnor med nedsatt arbetsförmåga i större utsträckning än män lämnar arbetsmarknaden. Därmed betalar kvinnorna själva sin dåliga arbetsmiljö. Överhuvudtaget är det underligt att regeringen inte diskuterar det faktum att arbetsgivarna genom att inte förbättra arbetsmiljön vältrar över kostnaderna för arbetsskador och förtidspensioner på samhället.
Sedan den 1 januari 1993 skall en högre grad av bevisföring tillämpas vid bedömningen av en arbetsskada. I lagen har införts en passus som säger att ett samband mellan arbetets art och skadan skall anses föreligga bara när övervägande skäl talar för detta. Regeln som bland annat tog hänsyn till individer med större mottaglighet och skörhet togs bort och ersattes med vad vi vill kalla ett högre friskhetskrav. Ytligt sett handlar det bara om att ändra arbetsmiljöfaktorn från "sannolikt" till en "hög grad av sannolikhet". Men nu räcker det inte längre med att människor har utsatts för en skadlig arbetsmiljö. Det måste också ledas i bevis att man utsatts för detta i tillräcklig omfattning.
Vänsterpartiet anser att denna inställning är felaktig. Vi menar att när sannolikheten för en arbetsmiljöfaktor har konstaterats skall skadlighetsbedömningen se till individens mottaglighet etc. Lagändringen har medfört att den personliga "mottagligheten" får en kraftigt reducerad betydelse.
De arbetsskador som kommer att omfattas av den ökade bevisbördan är också de som mest drabbar kvinnor och som uppstår på arbetsplatser med den sämsta miljön. Det gäller framför allt belastningsskador i muskler och skelett. Vad som anförts ovan om arbetsskadeförsäkringen bör riksdagen ge regeringen till känna.
Arbetsskadekommittén (SOU 1998:37) ger inte heller något hopp om förändringar. Där slås i stället fast att ”det generella arbetsskadebegreppet behålls liksom nuvarande bevisregler”. Det positiva i denna utredning är att trakasserier och andra kränkande handlingar i arbetslivet skall kunna godkännas som arbetsskada.
Generellt sett drabbas kvinnor av arbetssjukdomar och män av olycksfall i arbetet. Detta beror på att kvinnorna är i majoritet i vård- och serviceyrken där många drabbas av förslitningsskador. De förändringar som gjordes i lagen av arbetsskadebegreppet har försvårat för kvinnor med förslitningsskador att få dem godkända som arbetsskada. Det är tämligen klart att så är fallet, men vägen till en eventuell livränta är nästan undantagslöst lång och prövande. Olycksfallen har i detta sammanhang, för att uttrycka sig krasst, en högre status och legitimitet. Att ytterligare särbehandla olycksfallen kan i framtiden hänvisa arbetssjukdomar till sjukförsäkringen och en avsevärt lägre ersättningsnivå. Ett särskiljande av olycksfallen från sjukdomarna kan på så sätt överföra pengar från arbetsskadade kvinnor till arbetsskadade män. Blir det så har vi inte bidragit till ett rättvist system där alla ska behandlas lika enligt av riksdagen nyligen antagna mål för socialförsäkringen.
Med skärpningen av arbetsskadebegreppet har man definierat bort kvinnors arbetsskador. Vänsterpartiet vill här påpeka att man inte löser problemet med det stora antalet arbetsskador genom att definiera bort halva befolkningen annat än i förhållande till kostnader för statsbudgeten. Arbetsmiljön blir inte bättre därför att kvinnors arbetssjukdomar inte räknas som arbetsskada. Vänsterpartiet kräver därför att arbetsskadebegreppet och bevisregeln återställs till vad som tidigare gällde.
Vänsterpartiet ser det problem som vi pekar på ovan som en av expertgruppens huvuduppgifter att utreda och komma med förslag till lösningar på. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringens åtstramning inom socialförsäkringssystemet medför att minsta ”restarbetsförmåga” hos den enskilda stänger möjligheten till förtidspension. Med tanke på att anpassade ”restarbetstillfällen” knappast längre erbjuds av vare sig privata eller offentliga arbetsgivare riktas ett allt starkare tryck mot personer drabbade av arbetsskador och arbetssjukdomar. En modifierad äldreregel vid förtidspension måste återskapas vid sidan om kompletterande åtgärder, likaväl som rätten till förtidspension efter fyllda 61 år måste garanteras. Enligt Vänsterpartiets mening måste arbetsgivarna ta ett mycket större ansvar för rehabilitering, anpassade arbetsplatser och företagshälsovård än i dag. Alla måste få plats i ett solidariskt arbetsliv. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
För att en bedömning av restarbetsförmåga ska kunna göras, måste den arbetsskadade ha en fast anknytning till arbetsmarknaden, d.v.s. ett arbete i botten. Vänsterpartiet anser att bedömningen av arbetshandikappade som av olika skäl lämnat arbetsmarknaden utifrån deras ”restarbetsförmåga” i förhållande till de fem olika etapperna i nuvarande försäkring inte är relevant och orsakar stort mänskligt lidande. För dem som inte har anknytning till arbetsmarknaden bör därför reglerna mildras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktning av reformeringen av reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsförmåga enligt vad i motionen anförts om att avvakta regeringens mer konkreta förslag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särregeln för hushållsarbete,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för låginkomsttagare att beviljas förtidspension efter 61 års ålder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den inkomstrelaterade ersättningsnivån,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnår som del i pensionsunderlaget,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersberoende garantinivå för yngre som förtidspensioneras,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att delta i ideell verksamhet och studier,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsskadeförsäkringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restarbetsförmågan.
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Marie Engström (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Stig Sandström (v) |
|
Alice Åström (v) |