Behovsprövning av änkepensionen

Änkor med änkepension är en väldefinierad grupp på cirka 50 000 kvinnor. Allteftersom de blir äldre och går i pension blir gruppen mindre. När beslutet att avskaffa änkepensionen togs, gjordes det i bästa jämställdhetsanda. Det var inte rättvist att inte änklingar kunde få pension. Vänsterpartiet håller i och för sig med om att förvärvsmönstret ser annorlunda ut i dag för kvinnor än det gjorde när änkepensionen infördes och att konstruktionen av nuvarande efterlevandepension är bättre. Det betyder inte att Vänsterpartiet ställer sig bakom minskningen av den tid som efterlevandepensionen utgår.

Alla partier var eniga om att avskaffa änkepensionerna och alla partier stod bakom bl a övergångsreglerna. Övergångsreglerna utformades så att de skulle tillgodose behovet av skydd för främst äldre kvinnor. Förslaget att behovspröva slår hårdast mot de änkor som arbetat i hemmet, vars make också hade låg inkomst och där änkan nu lyckats få ett jobb, dvs den grupp som övergångsreglerna skulle skydda.

Änkor är per definition kvinnor. Förslaget drabbar till 100 % endast kvinnor. Behovsprövningen minskar kvinnors inkomst och därigenom förrycks jämställdheten. Beijingkonferensens aktionsprogram ålägger regeringarna att på nationell nivå se över socialförsäkringssystem och liknande för att försäkra sig om att kvinnor inte diskrimineras. Den svenska regeringen ställde sig bakom aktionsprogrammet. Riksdagen har också ett antal gånger påpekat för regeringen att innan förslag på socialförsäkringssystemets område läggs skall konsekvensanalyser göras. I dag, nästan ett år efter det att beslutet tagits, presenterar regeringen en konsekvensanalys i form av en tabell om hur många änkor som drabbats och med hur mycket. Tabellen visar att av 48 949 änkor har 23 % inte fått någon reducering, medan 56 % har fått en inkomstminskning mellan 500 kronor och 2 668 kronor i månaden. Det hade varit mycket intressant om regeringen också hade kopplat ihop reduceringen med änkornas inkomst. Man slår mot kvinnor med låg inkomst, vars make haft låg inkomst och därmed låg ATP. Enligt TV-programmet Striptease tjänar 44 % av de änkor som drabbas över 7 700 kronor i månaden och endast 1 % av änkorna över 22 700 kronor. Myten om de rika änkorna som odlats av framför allt socialdemokrater stämmer med andra ord inte.

I Striptease gavs också några exempel på hur behovsprövningen slår i olika inkomstlägen. En änka med en a-kassa på netto 6 500 kronor förlorar 1 200 kronor i månaden, en änka som arbetar heltid och tjänar 12 800 kronor förlorar 2 100 kronor.

Det sätt som reduceringen beräknas på innebär också att ju högre hyra, desto mer änkepension blir kvar. Likaså kan en hemmaboende arbetslös 18-årig ungdom påverka änkepensionen. En änka med två barn, varav sonen är arbetslös och inte kan flytta hemifrån därför att ingen hyresvärd accepterar honom som hyresgäst, schablonberäknas som om han betalar sin del av hyran. Genom att försäkringskassan räknar ifrån det som sonen förväntas betala i hyra från änkans hyreskostnad innan behovsprövningen görs, påverkas hennes änkepension i negativ riktning. Detta är en helt orimlig effekt av behovsprövningen.

Under en lång och mödosam tid har den generella välfärden byggts upp i Sverige. En av förutsättningarna för att systemet skall fungera är att det har legitimitet hos medborgarna. Svenska folket måste känna att de kan lita på löften som politikerna ger. Annars tvingas man vidta egna åtgärder för att säkra inkomstbortfallet under olika skeden i livet. Socialdemokraterna har länge hävdat vikten av att människor kan lita på trygghetssystemen, bl a för att undvika att systemen urholkas genom privata försäkringar.

Behovsprövningen av änkepensionerna är ett grundskott mot våra trygghetssystem och tillförlitligheten i dem. För vem kan lita på trygghetssystemen efter detta? Allra helst sedan regeringen i en frågestund hävdat att det står regeringen fritt att när som helst ändra villkoren. Genom att omdefiniera änkepensionerna från pensioner till bidrag har regeringen tillsammans med Centerpartiet ansett sig ha rättighet att i efterskott ändra spelreglerna. Änkepensionen är inget bidrag. Änkepensionen har redan betalts via avgifter, den enskilde har redan betalt med sitt löneutrymme. Änkepensionen är därför inte heller en förmån. Det finns ingen enskild grupp i samhället som har fått sin inkomst sänkt på ett så dramatiskt sätt som änkorna. Genom beslutet ändrade regeringen grundstrukturen att folkpensionen är lika för alla. Om människor inte längre kan lita på vad som gäller, att man får ut sin pension, att man får ut sin sjukpenning osv, skadas också en annan viktig funktion, nämligen tilliten till det demokratiska samhället.

Inkomstprövningen av änkepensionerna är ett avtalsbrott, inte bara mot änkorna utan också mot deras avlidna makar som via det generella trygghetssystemet försäkrat sig om att deras efterlevande skall ha en rimlig chans att klara sig och få en rimlig kompensation för det inkomstbortfall familjen drabbats av. När man väl är änka kan man inte gardera sig, man kan inte försäkra sig i efterskott.

Förslaget att pröva frågan om privata pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkningen visar också på denna ideologiska förskjutning i Socialdemokraternas politik. Den kostnad som det innebär att undanta privata pensionsförsäkringar från inkomstunderlaget är så låg som 8 miljoner kronor och visar därmed på att förslaget inte berör så många änkor och att förslaget inte förbättrar situationen för det stora flertalet änkor.

Vänsterpartiet anser att behovsprövningen av änkepensionen är en utomordentligt dålig fördelningspolitik, den är direkt kvinnofientlig men framför allt underminerar den det generella välfärdssystemet. Regeringen säger att det är viktigt att åter bygga upp förtroendet för socialförsäkringssystemet. Ett av de bästa sätten vore att riva upp beslutet om behovsprövning av änkepensionen. Vi avsätter därför 800 miljoner kronor i vår budget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovsprövningen av änkepensionerna bör avskaffas då den är fördelningspolitiskt felaktig,
att riksdagen till A 2 Efterlevande pensioner till vuxna för budgetåret 1998 anvisar 800 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 358 000 000 kr.

Stockholm den 2 oktober 1997
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Britt-Marie Danestig (v)
Marie Engström (v)	Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)	Stig Sandström (v)
Per Sundgren (v)	Alice Åström (v)