Socialförsäkringen är en av grundstenarna i vårt trygghetssystem. Den skall uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet och ge en standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen. Försäkringens betydelse kan exemplifieras med att medborgarnas privata konsumtion finansieras till mer än 25 procent med socialförsäkringsersättningar. Det är därför med stor tillfredsställelse vi kan konstatera, att de förbättrade statsfinanserna möjliggör en rad förbättringar i försäkringen fr.o.m. 1998. Bland dem kan nämnas höjda ersättningsnivåer, höjt barnbidrag och återinförande av flerbarnstillägget.
Socialförsäkringen administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna (FK). En väl fungerande socialförsäkring kräver en administration som säkerställer likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet. Administrationen skall genomsyras av tillgänglighet och god service och bygga på ett brett förtroendemannainflytande.
Vi känner i dag stor oro inför FK:s möjligheter att uppfylla kraven. Saneringen av statsfinanserna har drabbat FK mycket hårt. Det har t.ex. i Dalarna lett till en 20-procentig minskning av antalet årsarbetare mellan åren 1995 och 1997. Budgetpropositionen för 1998 tvingar FK till ytterligare nedskärningar. Detta trots att RFV i anslagsframställningen påvisat att FK för budgetåren 1995/96–1998 har neddragningskrav på 15,6 procent, vilket är väsentligt mycket mer än det generella besparingskravet på 11 procent för statliga myndigheter. Detta fick också socialförsäkringsutskottet att i maj 1997 uttala vikten av att regeringen i höstens budgetproposition beaktar behovet av en väl fungerande administration, så att socialförsäkringen och bidragssystemen kan hanteras effektivt och rättssäkert.
Även Justitieombudsmannen (JO) har påtalat FK:s problem med kvaliteten och effektiviteten i tillämpningen av socialförsäkringen. JO har bl.a. påtalat, att handläggningstiderna är för långa och att det finns brister i beslutsutformning och i processen inför beslut. Enligt JO har FK sämre förutsättningar att – vid en jämförelse med andra myndigheter under JO:s tillsyn – göra ett gott arbete, detta beroende på att förändringarna inom lagstiftningen på socialförsäkringsområdet de senaste åren kommit mycket snabbt och att det stöd som FK i olika avseenden skulle ha vad gäller data, blanketter och utbildning inte följt med.
Den ansträngda resurssituationen har även lett till, att Yrkesinspektionen i Östergötland ställt krav på att FK utökar antalet anställda. I Dalarna har Försäkringsanställdas Förbund begärt att Yrkesinspektionen snarast möjligt besöker FK, eftersom personalen känner maktlöshet och otillfredsställelse i arbetet och risken för ohälsa är stor.
Mot bakgrund av ovanstående anser vi, att en noggrann analys bör göras av vilka konsekvenser som följer av anslagsminskningen för FK i 1998 års budgetproposition. Det som bör följas upp är bl.a. tillgänglighet och annan service, handläggningstider, intern och extern kontroll, fördelning av arbetstid och behov av uppsägningar eller motsvarande personalminskningar.
Inom minst inom ohälsoområdet behövs också en fortlöpande resultat- och kvalitetsuppföljning. Om den tid som FK avsätter för rehabiliteringsarbete minskar är risken stor att kostnaderna för sjukpenning och förtidspension ökar.
FK är i stort behov av förbättrat IT-stöd för att kunna effektivisera verksamheten. Stödet skall utvecklas inom ramen för ett för socialförsäkringen gemensamt utvecklingsprogram. RFV tilldelas ej utökat anslag för detta, ej heller för den s.k. sekelskiftesproblematiken. Vilka konsekvenser detta får för programmets finansiering och för IT-utvecklingen bör också analyseras.
FK har tidigare, i likhet med statliga myndigheter, fått kompensation för den egna personalens pensionskostnader. I budgetpropositionen tilldelas FK inte anslag för ökade pensionskostnader. Vi anser detta vara ett förbiseende, som bör rättas till. Kostnaderna är beroende av ingångna avtal som inte är påverkbara.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Per Erik Granström (s) |