Motion till riksdagen
1997/98:Sf290
av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

Utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn


De politiska strömningar som hittills påverkat utformningen av familjepolitiken har i stor utsträckning byggt antingen på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa strömningar tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse. Familjen uppfattas som ett hot mot den kollektiva solidariteten.

Den kristdemokratiska familjepolitiken bygger på en människosyn som både ser människan som en separat individ med integritet och själv­bestäm­manderätt samtidigt som hon också är en del av en större gemen­skap, dvs familjen och samhället. Detta brukar kallas en personalistisk människosyn.

Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov – behovet att bli sedd och att vara en person som inte är utbytbar.

Kristdemokraterna har länge arbetat för goda ekonomiska resurser till famil­jerna för att de ska kunna fullfölja sina uppgifter på bästa sätt. För­äldrarna ska också ha goda möjligheter att själva välja arbetstider och omsorgsformer utifrån individuella behov och önskemål.

Fyrpartiregeringen (1991–1994) genomförde flera positiva förändringar på barnomsorgsområdet. Den viktigaste reformen var vårdnadsbidraget kopplat till rätten till tjänstledighet i tre år. Det bidrog till att skapa ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlätta för föräldrarna att ordna barn­omsorgen utifrån sina egna behov. En överväldigande majoritet av småbarns­föräldrarna valde att utnyttja reformens möjligheter.

Vårdnadsbidraget bör återinföras. Det kan användas fritt. Antingen kan det användas för att betala barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna hemma. Vårdnadsbidraget skapar valfrihet, ökad flexi­bilitet och ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer. Det medför kostnads­mäs­sig neutralitet mellan olika barnomsorgsalternativ. Vårdnadsbidraget ska vara beskattningsbart och avdragsgillt för styrkta kostnader upp till vårdlöne­belop­pet. Alla föräldrar ska vara berättigade till ett vårdnadsbidrag på tio procent av basbeloppet per månad och barn som fyllt ett men inte tre år. Basbeloppet är för närvarande 36 300 kronor. Kostnaden för vårdnads­bidraget 1998 uppgår netto till 4 000 miljoner kronor på anslagsnivå för utgifts­området. Detta finansieras genom att en motsvarande reglering görs mot kommunerna, vars kostnader för barnomsorg minskar och vars skatte- och avgiftsintäkter påverkas positivt.

Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har ett antal ned­skärningar genomförts som lett till kraftiga försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna. Allt har genomförts utan en genom­gripande analys av fördelningspolitiska konsekvenser. Regeringen sänkte matmomsen för alla och betalade detta bl a med sänkt föräldra­för­säkring, sänkt barnbidrag och avskaffat flerbarnstillägg. Vi kristdemokra­ter har motsatt oss flera av dessa förändringar och anvisat alternativa bespa­ringar.

Nu återtar regeringen en del av dessa nedskärningar. 80-procentig ersätt­ningsnivå i föräldraförsäkringen återinförs. Den nivån är ett minimum för låginkomsttagare som har mycket små marginaler. Liksom i sjukförsäkringen föreslår vi att beräkningsgrunden för den ersättningsgrundande inkomsten skall beräknas under de två senaste åren. Vi anser att skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska ingå. Netto sparar vi 600 miljoner kronor utöver regeringen.

För att bevara trygghetssystemens legitimitet och långsiktigt klara dess finansiering krävs det att fusk och missbruk beivras. Under utgiftsområde 10 förstärker vi försäkringskassornas administration för att klara denna uppgift. I föräldraförsäkringen räknar vi med en besparing på 500 miljoner kronor p.g.a. bättre underbyggda beslut samt ökad kontroll.

Flerbarnstillägget återinförs eftersom regeringen konstaterar att den för­del­ningspolitiska analysen av saneringsprogrammet visar att flerbarns­famil­jer drabbats hårdare än andra familjetyper. Det hade varit bättre om sane­rings­åtgärderna hade föregåtts av fördelningspolitiska analyser. Då hade regeringen inte behövt begränsa sig till att vara efterklok. Men viktigast av allt, berörda familjer hade sluppit en del ekonomisk stress.

Den sänkning av det allmänna barnbidraget som regeringen genomförde har drabbat alla lika, oavsett deras övriga ekonomiska situation. Vi krist­demokrater accepterade aldrig detta. Vi föreslog i stället en något högre sänk­ning av det allmänna barnbidraget och samtidigt en överföring av de frigjorda resurserna till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. Alltså i praktiken en behovsprövning i en del av barnbidraget. Därmed skapade vi en bättre fördelningspolitisk profil.

Vi vill värna om en god fördelningspolitik och avvisar därför regeringens förslag om en återgång till barnbidragsnivån 750 kronor per månad. Alla barnfamiljer behöver inte denna höjning, medan andra är i stort behov av den. Vi föreslår att det allmänna barnbidraget bestäms till 700 kronor per månad. De resurser som frigörs, ca 1 040 miljoner kronor, överförs till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget, under utgiftsområde 18.

Den 1 februari 1997 ersattes bidragsförskottssystemet med ett nytt bidrag, underhållsstöd. Kristdemokraterna stödde grundprinciperna i det nya systemet. Regeringen avsåg att uppnå en besparing på 928 miljoner kronor. Enligt Riksförsäkringsverkets prognos blir besparingen bara 370 miljoner kronor för 1997. Detta tyder på att regeringen inte tillräckligt analyserat konsekvenserna av sitt förslag, något som vi kritiserade i vår motion med anledning av prop. 1995/96:208. Avsaknaden av en ingående konsekvens­analys innan underhållsstödet infördes har dessutom kritiserats av bl.a. Barn­ombudsmannen.

Bristen på konsekvensanalyser gjorde att det inte gick att förutse effekter­na för de underhållsskyldiga. I slutskedet av beredningen av ärendet sänkte regeringen grundavdraget på bruttoinkomsten kraftigt, från 48 000 kronor till 24 000 kronor. Vi kristdemokrater kände stor oro för kon­sekvenserna av detta och underströk därför vikten av snabb uppföljning av de nya reglerna med speciell betoning på de fördelningspolitiska effekterna. Tyvärr har regeringen inte förmått ta fram en snabb uppföljning. Som beslutsfattare tvingas vi famla i blindo. Det är djupt otillfredsställande.

Det stora antalet beviljade anstånd och tillkommande ansökningar om anstånd, liksom de många fordringsanspråken som överlämnats till krono­fogdemyndigheten, tyder på att den senkomna och kraftiga sänkningen av grund­avdraget var olycklig. Vi kristdemokrater föreslår därför att grund­avdraget höjs till 48 000 kronor och tillför anslag A 3 ytterligare 250 miljoner kronor.

Beräkningen av återbetalningsskyldighet beräknas på det senast fattade taxeringsbeslutet. Inkomstnivån kom därför att grunda sig på upp till två år gamla förhållanden. Socialförsäkringsutskottet accepterade förslagets ut­form­ning med hänvisning till pågående utredningsarbete om inkomst­begreppet. Nuvarande ordning är inte tillfredsställande. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag som innebär att aktuell inkomst ligger till grund för återbetalningsskyldighet.

I propositionen om underhållsstöd utlovade regeringen att återkomma med förslag till lösning på frågan om kostnader för umgängesresor. Underhålls­bidrags- och bidragsförskottsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1995:26) att en regel skulle införas som innebär att föräldrarna får delat ansvar för kostnader för umgängesresor. Regeringen borde ha återkommit redan under vårriksdagen med detta förslag. Sent omsider är förslaget på väg genom en lagrådsremiss av den 10 september.

Regeringen föreslår att bidraget till kostnader för internationella adoptioner skall uppgå till 24 000 kronor per barn. En genomsnittlig kostnad för adoption är idag ca 91 000 kronor per barn. Bidraget till de adopterande föräldrarna täcker därför knappt en fjärdedel av adoptionskostnaden. Vi kristdemokrater vill höja detta bidrag till 50 000 kronor per barn. Vi anslår därför ytterligare 26 miljoner kronor till anslag A 4.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningen av underhållsskyldigs återbetalningsskyldighet,

  2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygg­het för familjer och barn enligt följande uppställning:

Anslag

Regeringens förslag

Anslagsförändring

A 1 Allmänna barnbidrag

17 018 000 000

-1 040 000 000

A 2 Föräldraförsäkring

14 759 000 000

-1 600 000 000

A 3 Underhållsstöd

2 125 661 000

250 000 000

A 4 Bidrag till kostn. för internationella adoptioner

24 000 000

26 000 000

Nytt anslag: Vårdnadsbidrag

0

4 000 000 000

Summa för utgiftsområdet

35 813 561 000

1 636 000 000

Stockholm den 6 oktober 1997

Rose-Marie Frebran (kd)

Ulf Björklund (kd)

Dan Ericsson (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Michael Stjernström (kd)