Utgiftområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Inledning

Inom detta utgiftsområde ryms sjukförsäkring och förtidspensioner. Dessutom ryms anslag till Riksförsäkringsverkets verksamhet inom utgiftsområdet. De förslag till besparingar vi föreslår inom området har som mål att ytterligare betona arbetslinjen i socialförsäkringen. Våra förslag skall också ses mot bakgrund av de förslag till skattesänkningar som vi beskriver i motion 1997/98:Fi403 av Carl Bildt m.fl. (m) och som riktar in sig på låg- och medelinkomsttagare.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Förslag i sammandrag (tusental kronor)
		1998	förändring	1999	förändring	2000	förändring
	Summa	37 193 000	-10 011 000	39 020 000	-11 720 000	40 308 000	-12 250 000
A 1	Sjukpenning och rehabilitering, m.m.	17 881 000	-8 461 000	19 380 000	-9 120 000	20 215 000	-9 250 000
A 2	Förtidspensioner	13 375 000	-1 750 000	13 552 000	-2 800 000	13 876 000	-3 000 000
B 1	Riksförsäkrings-verket	665 012	200 000	698 432	200 000	729 384	0

A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Riksdagen har under 1997 beslutat att kompensationsnivån i försäkringen skall höjas till 80 procent. Moderata samlingspartiet har avvisat detta förslag.

Vad gäller kompensationsnivån har det tidigare funnits i stort sett politisk enighet i riksdagen om att 75 procent är en lämplig och välbalanserad nivå. Den kombinerar både en god trygghet för den som vidkänns ett tillfälligt inkomstbortfall med betydelsen av arbetslinjen, dvs. att det alltid skall löna sig bättre att arbeta än att inte göra det. Landets allvarliga ekonomiska läge har dessutom inneburit att kostnaderna för försäkringen måste minskas. Därför är det en allvarlig signal när den socialdemokratiska regeringen i samarbete med Centern nu höjer ersättningen. Konsekvenserna av detta har inte låtit vänta på sig. Nu höjs allt fler röster för att även andra bidrag och ersättningar skall höjas till tidigare nivåer.

Vi vidhåller att kompensationsnivån skall vara 75 procent. Den bör således inte ändras den 1 januari 1998.

I syfte att ytterligare betona arbetslinjen och dessutom skapa en reell självrisk i sjukpenningen upprepar vi också vårt tidigare förslag att införa ytterligare en karensdag för långtidsfriska. Vårt förslag om två karensdagar skall, precis som gäller med en karensdag, kombineras med ett tak på tio karensdagar under en ettårsperiod och med den begränsning som finns i dag om sjukfall som inträffar inom en 14‑dagarsperiod.

Utöver detta vill vi poängtera att de som är skiftarbetare eller har mer än en arbetsgivare, och därför kan drabbas av fler karensdagar vid varje sjuktillfälle än vad som faktiskt gäller, måste kompenseras. Det är också viktigt att systemet för återförsäkring hos försäkringskassan för små företag får en konstruktion som inte gör det olönsamt för dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den försäkring som i dag erbjuds har inneburit att småföretagen väljer att inte återförsäkra sig. Denna utveckling måste brytas.

Införandet av ytterligare en karensdag innebär lägre kostnader för arbetsgivarna vilket neutraliseras via arbetsgivaravgiften.

Det är positivt att regeringen nu inser att den förlängda sjuklöneperioden allvarligt skadade de svenska företagen och därmed försvårat möjligheten att få ner massarbetslösheten. Det anmärkningsvärda är dock att regeringen avvaktar med att avskaffa den till den 1 april 1998. Om den nu är skadlig för företagen kan man ställa sig frågan om den inte är skadlig också mellan januari och april nästa år. Vi vidhåller att den förlängda sjuklöneperioden avskaffas redan från den 1 januari 1998.

Under året har regeringen också presenterat ett antal förslag på förändringar av beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Vi har biträtt dessa förändringar, först och främst eftersom de renodlar inkomstbegreppet och gör det såväl enklare som tydligare. Vi anser dock att SGI bör beräknas på ett genomsnitt av de senast föregående 24 månadernas inkomst i stället för att som i dag beräknas på en antagen kommande inkomst. Detta förenklar SGI ytterligare samtidigt som det minskar kostnaderna i försäkringen. Vidare anser vi att det förslag som presenterades i utredningen Förmån efter inkomst (SOU1997:85) om att den sjukpenninggrundande inkomsten skall räknas upp med basbeloppsutvecklingen som grund bör införas.

I motion 1997/98:So240 föreslår vi att arbetsskadeförsäkringen helt lyfts ur den offentliga försäkringen och att sjukskrivningar som beror på trafikolyckor blir en del av trafikskadeförsäkringen. Vi hänvisar till denna motion för en närmare beskrivning av våra förslag. Förslagen innebär sänkta kostnader vad gäller detta anslag.

I motion 1997/98:So240 föreslår vi också en ökad finansiell samordning mellan socialförsäkringen, kommunen, hälso- och sjukvården och länsarbetsnämnden. Till skillnad från regeringen anser vi att skyldigheten till finansiell samordning tydligare skall markeras i lagstiftningen och inte enbart omfatta projekt som regeringen föreslår. Dessutom anser vi att det finns stora ekonomiska fördelar med detta sätt att arbeta, vilket avspeglas i vårt ramanslag.

Genom ökad kontroll vad gäller såväl sjukpenning som förtidspension menar vi, och finner i detta stöd hos bland annat Riksrevisionsverket, att det är möjligt att minska kostnaderna för fusk och överutnyttjande.

B 1 Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket får ett extra anslag på 100 miljoner kronor enligt regeringens budgetförslag. Mot bakgrund av det generella sparbeting som all statlig förvaltning har minskas ändå verkets totala anslag med ca 180 miljoner kronor. Mot bakgrund av de förslag som vi presenterat ovan, bland annat vad gäller ökade insatser för rehabilitering och samordning, och den arbetsbörda som de allmänna försäkringskassorna har anslår vi ytterligare 200 miljoner kronor per år 1998–2000 utöver det regeringen anslår.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avskaffa den förlängda sjuklöneperioden den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
att riksdagen beslutar anslå 9 420 000 000 kr till anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar anslå 11 625 000 000 kr till anslag A 2 Förtidspensioner för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar anslå 865 012 000 kr till anslag B 1 Riksförsäkringsverket för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 6 oktober 1997
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)	Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Gustaf von Essen (m)	Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)	Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)	Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)	Göte Jonsson (m)
Ulf Kristersson (m)	Bertil Persson (m)
My Persson (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Åke Sundqvist (m)	Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)	Anna Åkerhielm (m)