Från den 1 februari har vi fått ett nytt system för underhållsstöd. Detta nya system leder nu till att bägge föräldrarna får ta ekonomiskt ansvar för sina barn. Det är bra och det är viktigt, inte minst utifrån barnens synvinkel.
Men trots att det nya regelverket på det stora hela är bra finns det en skönhetsfläck som borde tvättas bort. Det handlar om den inkomst man beräknar underhållsstödet utifrån. I det nu gällande regelverket heter det att det är den senast taxerade inkomsten som skall ligga till grund för hur mycket den förälder skall betala som inte bor tillsammans med barnet.
Att ha den senast taxerade inkomsten som grund innebär att man får betala underhållsstöd i förhållande till den inkomst man hade för två år sedan. Detta kan i vissa fall få orimliga konsekvenser. Låt mig ta två exempel.
1. Vi har en pappa, för det är ju oftast pappor som betalar underhållsstöd, som 1995 tjänade 220 000 kronor. Men nu två år senare är han arbetslös och har som enda inkomst det som a-kassan ger vilket motsvarar cirka 135 000 kronor. Dagens regelverk innebär att han skall betala underhållsstöd utifrån den höga inkomst han en gång hade. Men det klarar han inte av med sin nuvarande inkomst. Då finns i och för sig möjligheten att begära anstånd men det innebär i sin tur att man bygger upp en skuld på försäkringskassan.
2. Nu har vi en pappa som 1995 var arbetslös och då alltså hade ersättning från a-kassan motsvarande 135 000 kronor. Nu två år senare har han dock fått ett nytt jobb som ger honom en god inkomst, men beräkningsgrunden för underhållsstödet innebär att han inte behöver betala särskilt mycket i detta stöd. Det betyder att staten får skjuta till mellanskillnaden upp till det belopp som mamman har rätt till. Med den trend vi nu ser i konjunktur och arbetslöshetsstatistik blir troligtvis detta exempel det vanligaste.
Vad vi ser av dessa två exempel är att det enda rimliga är att underhållsstödet bör betalas efter den aktuella inkomsten och ingen annan. Vi har ju den principen bl.a. i bostadsbidragen beroende på att det är då man har det knapert ekonomiskt man behöver bostadsbidrag och inte två år senare.
Som framgår av exempel två, vilket är det mest sannolika scenariot, leder dagens regelverk till att staten faktiskt får betala notan för de föräldrar som nu har högre inkomst än för två år sedan. Om man då istället inför ett system som bygger på aktuell inkomst fastställer man principen att man alltid skall betala efter bärkraft. Och det är vad de allra flesta föräldrar också vill.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underhållsstöd bör betalas efter aktuell inkomst.
|
Magnus Johansson (s) |
|
|
Christer Skoog (s) |
Jan Björkman (s) |
Gotab, Stockholm 1997