Vi vill i denna motion uppmärksamma riksdagen på försäkringskassornas ekonomi, på några förutsättningar som har mycket stor betydelse för försäkringskassornas möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett fullgott sätt och på medborgarnas rättssäkerhet. Inledningsvis vill vi fästa uppmärksamheten på två av förutsättningarna:
Försäkringskassorna har en regionaliserad organisation med 25 självständiga kassor med olikheter i verksamhetsförutsättningarna. De är inte statliga myndigheter. Riksdagen fattade i våras beslut om att den nuvarande associationsformen skall bibehållas.
Försäkringskassornas ekonomi finansieras från två håll: Dels från anslag, dels från avgifter för i första hand arbete med ATP och arbetsskadeförsäkringen.
Dessa två omständigheter har skapat en del oklarheter om vilken ekonomisk situation försäkringskassorna faktiskt befinner sig i och vilka konsekvenser den nu framlagda budgetpropositionen kommer att få för försäkringskassorna under de kommande åren.
Låt oss först konstatera att kassorna enligt den senaste budgetprognosen för 1997 räknar med att överskrida årets budgetram med ca 260 miljoner kr, vilket överstiger medgiven anslagskredit med ca 40 miljoner kr. Utgångsläget inför 198 för kassorna är således mycket besvärligt. Situationen är, enligt uppgifter som vi inhämtat från Försäkringskasseförbundet (FKF), olikartad på de 25 kassorna. Under 1997 har personal sagts upp eller lämnat verksamheten på annat sätt på de flesta kassor för att klara budgeten. Sammanlagt för hela landet rör det sig om 1 600 personer detta år som på olika sätt har lämnat verksamheten. Därmed har knappt 20 % av personalstyrkan lämnat försäkringskassorna under den senaste sjuårsperioden.
Det förslag till anslag för 1998 som regeringen nu lämnar i budgetpropositionen och de avgiftsinkomster som har beräknats utgör tillsammans kassornas budgetramar för 1998. Enligt uppgifter vi inhämtat från RFV och FKF är 1998 års budgetram ca 195 miljoner kr lägre än 1997 års budgetram uppräknat till 1998 års pris- och lönenivå. Detta kommer givetvis att få konsekvenser för kassornas arbete med socialförsäkringarna. Ytterligare personalneddragningar och uppsägningar blir nödvändiga på flera försäkringskassor. För närvarande saknas det förutsättningar att exakt ange det totala antalet personer som måste lämna verksamheten, vilket beror på att den totala budgetramen ännu inte fördelats ut på de olika kassorna. Kassorna befinner sig också i olika läge i sin planering inför 1998.
Folkpartiet liberalerna är mycket bekymrade över hur försäkringskassorna ska kunna klara sina uppgifter kommande år. Riksdagen uppmärksammade regeringen på den besvärliga situationen hos försäkringskassorna vid sin behandling av årets vårproposition. Riksdagen fäste då regeringens uppmärksamhet på situationen och förutsatte att regeringen skulle beakta det som såväl Socialförsäkringsutskottet som Finansutskottet uttalat. Vi kan konstatera att regeringen i budgetpropositionen nu kommit med förslag som inte följer den viljeinriktning som riksdagen uttryckte i våras.
Vi anser att regeringens förslag till friare användning av försäkringspengar för aktiva rehabiliteringsåtgärder är välkomna. Vi är övertygade om att möjligheten att friare disponera medel inom rehabilitering och förebyggande verksamhet leder till avsevärda besparingar på lång sikt. Satsningen på ökad samverkan är också bra. Dessa åtgärder är rätt väg för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Ett exempel på detta är FINSAM.
FINSAM har pågått som ett försöksprojekt med finansiell samordning mellan sjukförsäkring och hälso- och sjukvård sedan 1993. Det infördes på förslag av den icke-socialistiska regeringen 1992. Man har inom fem försöksområden haft gemensamt ansvar för kostnaden för sjukpenning och rehabiliteringsersättning och möjlighet att disponera sjukpengarna till olika åtgärder.
Riksförsäkringsverkets och Socialstyrelsens gemensamma utvärdering av FINSAM (1997:1) visar att totalt sett en besparing på 154 miljoner kronor i socialförsäkringen uppnåtts under åren 1993–1995 i de fem försöksområdena. Utvärderingen visar att ohälsotalet minskat med 2,5 procent mellan 1992 och 1995. Under samma period ökade ohälsotalet i riket som helhet med 2,1 procent. I försöksområdena har det också kunnat konstateras en minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag mellan 1992 och 1995, en större minskning än i riket som helhet.
En aktiv rehabilitering och tidiga vårdinsatser leder till att färre människor behöver förtidspensioneras, vilket särskilt på några års sikt ger betydande mänskliga och ekonomiska vinster. De totala besparingarna på både minskade kostnader för sjukpenning och rehabilitering samt färre förtidspensionärer är betydande. Samverkansvinster kan, särskilt på sikt, bli betydligt högre än så, men det finns skäl att göra en försiktig beräkning då svårigheterna med att göra exakta framtidsprognoser är mycket stora.
Vinsterna av samverkan skall enligt vår mening oavkortat användas i vården, främst för att korta vårdköerna.
Ytterligare personalneddragningar på försäkringskassorna kommer dock att innebära försämringar i kvalitet, service och tillgänglighet. Enligt vår uppfattning kommer situationen, som redan medfört allvarlig kritik om brister i handläggning och beslutsunderlag från JO, att förvärras. Detta föranleder oss att befara att rättssäkerheten i och med detta hotas.
Nödvändiga satsningar på utveckling av rehabiliteringsarbetet kommer inte att ske. Det är därför nödvändigt att försäkringskassorna tillförs ytterligare medel än vad som föreslås i budgetpropositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urholkad rättssäkerhet,
att riksdagen beslutar utse en kommitté med uppgift att göra en översyn av försäkringskassornas ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivera försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och förbättra rehabiliteringen m.m.
|
Eva Eriksson (fp) |
Kenth Skårvik (fp) |