Förändringarna i socialförsäkringssystemen som genomförts under 1990-talet har inneburit en ökad arbetsbelastning vid landets försäkringskassor. Nya reformer, tillsammans med mindre regelförändringar, har påfört kassorna extra uppgifter. Totalt har ca 340 förändringar verkställts och de flesta har administrerats av försäkringskassorna. Arbetsbelastningen är i nuläget mycket hög, förändringarna innebär ökat behov av infomation gentemot allmänheten, nya ansökningar och nya bidragsberäkningar. Försäkringskassorna har fortfarande inte ett fullgott datorstöd men det är under uppbyggnad.
Regelförändringarna har gjorts samtidigt som försäkringskassorna, liksom övrig statlig verksamhet, har haft att fullfölja ett besparingskrav om 11 procent under perioden 1995/96–1998. Riksförsäkringsverket har i budgetunderlaget för 1998 redovisat de totala neddragningarna för försäkringskassorna för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Om man förutom det generella besparingskravet även tar hänsyn till förändringar i avgiftsnkomster motsvarar resursneddragningarna för försäkringskassorna 14,7 procent under perioden. Om även förändring av resurser på grund av regelförändringar m m samt lokalbesparingar beaktas motsvarar resursneddragningarna 15,6 %. Neddragningen av försäkringskassornas budgetramar har enligt RFV således varit betydligt större än det generella besparingskravet på 11% för statliga myndigheter.
Samtidigt med regelförändringar inom socialförsäkringssystemen har krav rests på ökade insatser för kvalitet i handläggningen samt ökad kontroll i syfte att komma åt fusk m m och ökade krav om insatser på rehabiliteringsområdet.
I socialförsäkringsutskottets yttrande (1996/97: SfU6y) uttalas att: ”Det är enligt utskottets mening att regeringen inför höstens budgetproposition beaktar behovet av en väl fungerande administration så att socialförsäkringen och bidragssystemen kan hanteras effektivt och rättssäkert. Det är därvid nödvändigt att försäkringskassorna förfogar över tillräckliga resurser för att även fortsättningsvis arbeta aktivt med rehabilitering. Det är vidare viktigt att försäkringskassorna har nödvändiga resurser för att förebygga fusk och missbruk av systemen. Eftersom bristande administrativa resurser leder till onödigt höga försäkringskostnader bör tillräckliga medel för RFV och försäkringskassorna kunna avsättas utan utvidgning av de sammanlagda ramarna för berörda utgiftsområden.”
I finansutskottets betänkande (1996/97:FiU20) konstaterar utskottet att: ”Finansutskottet utgår från att regeringen är medveten om de administrativa problem som socialförsäkringsutskottet redovisar i sitt yttrande och att regeringen inför budgetpropositionen i september kommer att överväga denna fråga ytterligare.”
Det förslag till anslag för 1998 som regeringen nu lämnar i budgetpropositionen är, enligt uppgifter vi hämtat från Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, ca 195 miljoner lägre än 1997 års budgetram uppräknat till 1998 års pris- och lönenivå. Detta kommer givetvis att få konsekvenser för kassornas arbete med socialförsäkringarna med minskat öppethållande, färre antal kontor och mindre telefonservice. Ytterligare personalneddragningar och uppsägningar blir nödvändiga på flera försäkringskassor.
Mot bakgrund av de omfattande förändringar som gjorts inom socialförsäkringssystemet och den ökade arbetsbelastningen för kassans personal så beräknar vi att behovet är ytterligare 100 miljoner kronor. Centerpartiet anser att bristande administrativa resurser leder till höga kostnader, och att handläggningstiderna måste kortas och rättsäkerheten förbättras.
Den förkortade sjuklöneperioden kommer också att innebära ökad arbetsbelastning vid landets försäkringskassor. Regeringen har, enligt budgetpropositionen, för avsikt att återkomma till riksdagen i samband med tilläggsbudgeten vad det gäller den ökade administrationskostnaden för sjuklöneperioden. Centerpartiet anser att regeringen i samband med den även bör ta det som ovan anförts i beaktande. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas situation.
|
Roland Larsson (c) |
|
|
Ingrid Skeppstedt (c) |
Kerstin Warnerbring (c) |
|
Karin Israelsson (c) |
Rolf Kenneryd (c) |
|
Andreas Carlgren (c) |