I 7 kap. 1 § föräldrabalken (FB) åläggs ett barns föräldrar att svara för underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
En förälder som inte varaktigt sammanbor med barnet skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skola vid denna tidpunkt eller återupptar barnet skolgång före nitton års ålder, är föräldrarna underhållsskyldiga så länge skolgången pågår, dock längst till dess barnet fyllt tjugoett år. Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.
Något förenklat sker beräkningen av underhållsbidrag på följande sätt:
Först bedöms barnets behov av mat, kläder m.m. enligt schablon. I det enskilda fallet kan särskilda kostnader tillkomma, t.ex. för medicin. Därefter beräknas båda föräldrarnas ekonomiska förmåga. Underhållsbidragets storlek erhålls genom att kostnaden för barnets behov fördelas proportionellt mellan föräldrarna efter deras förmåga. Den bidragsskyldige föräldern har rätt att alltid förbehålla sig ett belopp för sina levnadsomkostnader. Detta förbehållsbelopp omfattar även hemmavarande barn och – i vissa fall – hemmavarande make eller sambo. Det bidrag som skall utges kontrolleras genom en allmän skälighetsbedömning.
I det nya systemet för underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar utgår stöd med 1 173 kronor per månad och barn. När barnet bor växelvis hos föräldrarna skall stödet utges i form av ett utfyllnadsbidrag. Om barnet har egna inkomster skall underhållsstödets belopp minskas. Vid inkomster som överstiger 48 000 kronor per år skall underhållsstödet minskas med 50 procent av överskjutande belopp. För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000 kronor.
Erfarenheterna från det nya systemet för underhållsstöd visar redan att det är behäftat med allvarliga brister. Dessa brister tar sig främst uttryck i att den ekonomiska förmågan hos boföräldern inte tillräckligt beaktas och att systemet därmed också ter sig diskriminerande mot hemmavarande barn. Systemet tar uppenbarligen heller inte hänsyn till merkostnader för umgänget med barnen i tidigare relationer (umgängesresor etc.) Procentsatserna vid återbetalningsskyldighet är av allt att döma för högt tilltagna och systemet slår bevisligen orättvist mot lågavlönade.
Barnombudsmannen (BO) understryker med all önskvärd tydlighet bristerna i systemet och har i en skrift till ansvarig minister bl.a. påtalat följande:
Jag befarar, vilket vi redan påpekade vid den hearing som hölls av riksdagens socialförsäkringsutskott, att förändringarna kan medföra negativa konsekvenser för barn med frånskilda föräldrar. Det gäller framför allt i de fall den underhållsskyldige föräldern är lågavlönad och bor långt från barnet. Återbetalningsskyldigheten till försäkringskassan för utgivet underhållsstöd kan bli så kännbart att han eller hon inte har råd med resor för att träffa barnet, vilket leder till att det blir svårt att hålla kontakten med barnet. Detta står helt i strid med barnets bästa.
Mot denna bakgrund torde det vara väl motiverat att skyndsamt få till stånd erforderliga justeringar av underhållsstödet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av underhållsstödet.
|
Bengt Silfverstrand (s) |