Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem, ett av de främsta i världen men välfärden fördelas inte rättvist. Det är många människor som idag står utanför samhällets skyddsnät. Nu befinner vi oss i ett skede när välfärdspolitiken behöver förändras. De nuvarande systemen klarar inte att möta den nya tidens krav.
Välfärdsmodellen fungerade så länge som det gick att upprätthålla full sysselsättning och så länge som ett begränsat antal utnyttjade den. Idag är det för många som är beroende av de sociala trygghetssystemen. Arbetslösheten utgör utan tvekan det största hotet mot dagens modell. Kostnaderna för att motverka arbetslöshetens negativa effekter växer nu dubbelt så snabbt som bruttonationalprodukten, BNP. Ju långsammare tillväxten är desto snabbare ökar de offentliga utgifterna. Den svenska modellen fungerar helt enkelt inte när vi som bäst behöver den.
Alltfler står utanför tryggheten. Det går en trygghetsmur tvärsigenom det svenska samhället. På ena sidan finns de som har tillgång till välfärdsstatens alla fördelar. På den andra sidan finns allt större grupper som hamnar utanför den generella tryggheten – stora grupper arbetslösa, ungdomar och kvinnor som inte fått ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden samt ensamstående föräldrar.
Dagens sociala trygghetssystem är bäst för dem som redan har det bra medan hundratusentals människor står utanför en godtagbar trygghet. Centerpartiet har redan från början varit kritisk till inkomstbortfallsprincipen som ger mer pengar till den som har mest. Så t.ex. får den välutbildade och välbetalda kvinnan nästan tio gånger mer i ersättning vid föräldraledighet än den kvinna som går direkt från skolan och ut i arbetslöshet.
Nio procent av den svenska befolkningen är idag 0-klassade eller uppbär endast garantinivån på 60 kronor per dag när de blir sjuka. För att få en ersättning som följer med den inkomst man hade innan man blev sjuk eller arbetslös så måste man ha arbetat i nio månader.
Systemet blottar även orättvisa könsskillnader genom att kvinnor, som i vårt land idag arbetar i genomsnitt 30 timmar per vecka, får ett sämre grundskydd än män. Eftersom det är lönen som avgör inkomsten vid arbetslöshet, sjukdom, pensionering eller vid föräldraledighet så missgynnas kvinnor i dagens socialförsäkringssystem. Samtidigt utför kvinnorna en större del av det obetalda arbetet, som inte ger någon trygghetsersättning.
Centerpartiet anser att socialförsäkringarna ska utgå från grundtrygghetstanken. Detta innebär en övergång från systemet med att man enbart kvalificerar sig genom gjorda prestationer till principen om att tryggheten ska grundas på att man är samhällsmedborgare. Enbart inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar innebär att man kvalificerar sig genom prestation, medan de som inte kommer in på arbetsmarknaden utestängs från den generella välfärden och hänvisas till socialbidragstagande. Detta utanförskap är oacceptabelt. Principen om medborgarskap innebär inte kravlöshet. Centerpartiets grundtrygghet stärker arbetslinjen. Den som efter upprepade erbjudanden inte är beredd att ta anvisat arbete ska kunna utförsäkras. Den som däremot, utan egen förskyllan, står utanför arbetsmarknaden, är sjuk eller på annat sätt är tillfälligt eller långvarigt oförmögen att försörja sig, ska omfattas av det generella systemet.
En allmän försäkring som ska täcka oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren.
Centerpartiet anser att ett nytt trygghetssystem ska ge grundtrygghet åt var och en, därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd. Den bör ge ersättning vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och förtidspension.
I den arbetslivs- och ohälsorelaterade försäkringen vill Centerpartiet stärka arbetslinjen. Det övergripande målet ska vara rehabilitering och stimulans till arbete. Principen ska vara att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Den som efter upprepade erbjudanden inte är beredd att ta aviserat arbete, ska kunna utförsäkras.
Den som däremot utan egen förskyllan står utanför arbetsmarknaden, är sjuk eller på annat sätt är tillfälligt eller långvarigt oförmögen att försörja sig, ska omfattas av det generella systemet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Ingrid Skeppstedt (c) |