Under de senaste sju åren har socialförsäkringssystemet varit föremål för genomgripande förändringar. Detta samtidigt som ökade krav på effektivitet och rationaliseringar ställts på administrationen. Som ett led i saneringen av statsfinanserna har besparingar ålagts försäkringskassorna motsvarande 15,6 % under budgetåren 1995/96 t o m 1998, vilket ska jämföras med det generella besparingskravet på 11 % för statliga myndigheter. Detta har inneburit en hård anspänning på personalen, som fått en ökad arbetsbelastning och som känt oro för sin anställning samtidigt som man fått stå i frontlinjen för den oro som försäkringstagarna har framfört. Ändock kan sägas att hittills har vårt svenska socialförsäkringssystem åtnjutit ett stort förtroende bland allmänheten.
Med de nu i budgetpropositionen aviserade ytterligare neddragningarna i socialförsäkringsadministrationen torde det bli ytterst besvärligt att kunna upprätthålla de berättigade kraven på hög kvalitet i hanteringen av försäkringen, som snabb handläggning, bra beslutsunderlag och utbetalning i rätt tid.
Inledningsvis bör påpekas de två förutsättningar som har stor betydelse när riksdagen ska behandla frågan om försäkringskassornas ekonomiska ramar för de kommande åren:
Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter. Det är en regionaliserad organisation med 25 självständiga kassor med olikheter i verksamhetsförutsättningarna. Riksdagen fattade i våras beslut om att den nuvarande associationsformen skall bibehållas.
Försäkringskassornas ekonomi finansieras från två håll: Dels från anslag, dels från avgifter för i första hand administrationen av ATP och arbetsskadeförsäkringen.
Dessa två omständigheter har medfört att det skapats en del oklarheter om vilken ekonomisk situation försäkringskassorna faktiskt har och vilka konsekvenser den nu framlagda budgetpropositionen kommer att få för försäkringskassorna under de kommande åren.
Vi kan först konstatera att kassorna enligt den senaste budgetprognosen för i år räknar med att överskrida 1997 års budgetram med ca 260 Mkr, vilket överstiger medgiven anslagskredit med ca 40 Mkr. Utgångsläget inför 1998 för kassorna är således mycket besvärlig. Enligt uppgifter vi inhämtat är situationen olikartad på de 25 kassorna. Under 1997 har personal sagts upp eller lämnat verksamheten på annat sätt på de flesta kassor för att klara budgeten. Sammanlagt för hela landet rör det sig om 1.600 personer under detta år. Därmed har knappt 20 % av personalstyrkan lämnat försäkringskassorna under den senaste sjuårsperioden.
Vi anser att regeringens förslag till friare användning av försäkringspengar för aktiva rehabiliteringsåtgärder är välkomna. Vi är övertygade om att möjligheterna att friare disponera medel inom rehabilitering och förebyggande verksamhet leder till avsevärda besparingar på lång sikt. Satsningen på ökad samverkan är också bra. Dessa åtgärder är rätt väg för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet.
Det förslag till anslag som regeringen nu lämnar i budgetpropositionen och de avgiftsinkomster som har beräknats för 1998 utgör tillsammans kassornas budgetramar. Enligt uppgifter vi inhämtat från RFV och FKF är 1998 års budgetram ca 195 Mkr lägre än 1997 års budgetram uppräknat till 1998 års pris- och lönenivå. Detta kommer givetvis att få konsekvenser för kassornas arbete med socialförsäkringarna. Ytterligare personalneddragningar och uppsägningar blir nödvändiga på flera försäkringskassor. Exakt hur stort antal personer det kan handla om är svårt att nu ange, eftersom den totala budgetramen ännu ej fördelats ut på de olika kassorna.
Vi är mycket bekymrade för hur försäkringskassorna ska kunna klara sina uppgifter kommande år. Riksdagen uppmärksammade regeringen på den besvärliga situationen hos försäkringskassorna vid sin behandling av årets vårproposition och förutsatte att regeringen skulle beakta det som såväl socialförsäkringsutskottet som finansutskottet uttalat. Vi kan nu konstatera att regeringen i budgetpropositionen inte följt den viljeinriktning som riksdagen uttryckte i våras.
Ytterligare personalneddragningar på försäkringskassorna kommer med all sannolikhet att innebära försämringar i kvalitet, service och tillgänglighet. Enligt vår uppfattning kommer situationen som redan medfört allvarlig kritik från JO om brister i handläggning och beslutsunderlag att förvärras. Nödvändiga satsningar på utveckling av rehabiliteringsarbetet kommer inte att kunna ske.
Avslutningsvis vill vi peka på två orimligheter som har stor betydelse i detta sammanhang och är en följd av att försäkringskassorna inte är statliga myndigheter samt att finansieringen kommer från anslag och avgifter.
En stor del av försäkringskassornas utgifter för utbetalning av pensioner till den egna personalen belastar anslaget till kassornas administration. För 1998 har de ökade kostnaderna beräknats till 20 mkr. Kompensation för dessa kostnadsökningar har inte medgivits i budgetpropositionen. De statliga myndigheterna belastas inte med motsvarande kostnader. Det är helt orätt att kassorna ska betala dessa utgifter från den löpande driftbudgeten utan att få kompensation för detta. En sådan olikhet i behandlingen av försäkringskassorna är inte rimlig.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att försäkringskassorna ska amortera av det man kallar ”överuttaget” för de verksamheter som finansieras med avgifter (sammanlagt 143,9 mkr per den 31 december 1996). Amortering föreslås ske med 13 mkr 1998, 100 mkr 1999 och 30 mkr år 2000. Den tydliga ”bodelning” mellan de båda finansieringskällorna anslag och avgiftsinkomster har fastlagts först i och med detta år. Tidigare har dessa båda delar lagts ihop och setts som en helhet. Den föreslagna amorteringen innebär att besparingar görs dubbelt för försäkringskassorna: dels har neddragningar gjorts på anslaget tidigare år (kassorna har då utnyttjat avgiftsinkomster för att klara verksamheten), dels görs neddragning nu genom en amortering av det som regeringen kallar ”överuttag”.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.
|
Margareta Sandgren (s) |
Marianne Carlström (s) |