En förutsättning för att den som blivit gravt synskadad ska kunna återgå till arbete, är att hon/han får en tillräckligt omfattande och allsidig rehabilitering. Detta förutsätter idag att gravt synskadade får del av en omfattande arbetslivsinriktad rehabilitering genom i huvudsak försäkringskassans försorg.
Genom att medel och beslut är decentraliserade till varje kassa, blir kostnaden för arbetslivsinriktad rehabilitering så hög för en gravt synskadad, att kassan ibland saknar medel och ibland drar sig för kostnaden som kan uppgå till 400.000 kronor, vilket är 10 ggr så mycket som en arbetslivsrehabilitering kostar per person under 1996: 39 900 kronor. (Enligt Riksförsäkringsverket genomförde 13.500 personer arbetslivsinriktad rehabilitering för sammanlagt 525 milj kronor.) Detta har lett till att gravt synskadade i yrkesverksam ålder inte har kunnat få en tillräcklig rehabilitering, utan gått till förtidspension och sysslolöshet istället för till utbildning och arbete.
Antalet personer i yrkesverksam ålder som drabbas av grav synskada är mycket litet, endast 50–100 personer per år, varför kunskapen om gravt synskadades förhållanden och möjligheter till rehabilitering är mycket liten ute på försäkringskassorna.
Mot denna bakgrund föreslås att Riksförsäkringsverket, som en försöksverksamhet under 1998, inte fördelar hela medelsanslaget för arbetslivs-inriktad rehabilitering ut till kassorna, utan behåller 10 miljoner kronor för att kunna tillförsäkra arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med omfattande behov av sådan rehabilitering.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser för rehabilitering.
|
Hans Karlsson (s) |