Sedan 22 år tillbaka finns organisationen Kilen – Institutet för läkemedelsberoende. Organisationen arbetar med stöd och hjälp åt personer med omfattande läkemedelsberoende, men också genom preventivt arbete som innebär utbildning, faktaförmedling till myndigheter och allmänhet samt uppbyggande av ny kunskap genom en särskild databas. I takt med att läkemedelsberoendet har ökat har också Kilens arbete blivit allt viktigare.
Kilen har hittills erhållit pengar via de så kallade Dagmar-medlen. Dessa medel försvinner nu och risken är att man redan 1998 måste minska verksamheten påtagligt. Detta är allvarligt, eftersom det i förlängningen innebär att statens kostnader för de människor som i dag får hjälp och stöd genom Kilen i större utsträckning kommer att belasta socialförsäkringssystemen i form av sjukskrivningar och förtidspensioner.
Staten bör således ta ett större ansvar för denna viktiga verksamhet. Detta bör naturligt ske genom direkta bidrag till Kilen via socialförsäkringssektorn. Jag anser att det är fullt möjligt att finansiera de sex miljoner kronor som verksamheten behöver för 1998 inom ramen för utgiftsområde 10, anslag
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. mot bakgrund av vad jag anfört ovan om det offentligas kostnader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om statliga bidrag till Kilens verksamhet för läkemedelsberoende i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att de statliga bidragen till Kilen på 6 miljoner kronor 1998 belastar utgiftsområde 10, anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |