Sveriges välfärdssystem är jämfört med många länders suveränt och överlägset, men kan bli ännu bättre.
En del människors behov är relativt enkla att tillgodose och av kortvarig karaktär. Sambanden mellan orsak, besvär och åtgärd är tydliga. Andra behov är omfattande och långvariga. Det vi ser i dag är att allt fler människor har behov som är komplexa och sammansatta. Människor behöver insatser från flera olika kompetensområden och under lång tid. Människor tvingas ibland till oerhört många kontakter i utsatta situationer.
Olika yrkeskategorier är anställda vid olika myndigheter och i olika organisationer. De är anställda i ”välfärdssamhället” med olika kompetens för att täcka den enskildes behov av vård, omsorg, rehabilitering och ekonomisk trygghet. De gör oftast ett mycket gott arbete.
Undersökningar visar att anställda vid olika myndigheter upplever dubbelarbete, väntetider och oklar ansvarsfördelning. Vi måste bättre samla och optimalt ta till vara de resurser vi har. Vi måste bättre samla de resurser vi har för att dra nytta av de samordningsvinster som uppstår.
Riksdagen har under våren 1997 beslutat om inriktning av samverkansformer inom rehabiliteringsområdet. Riksdagen har också beslutat att samverkansprojekt skall ha en gemensam ram för åtgärder och insatser men att de ekonomiska besluten skall fattas av respektive myndighet/förvaltning.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1998 lagförslag såvitt avser att undanröja begränsningar i nuvarande lagstiftning för försäkringskassan, socialtjänst och hälso- och sjukvården att delta i gemensamma samverkansprojektet. Regeringen föreslår också att Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning.
Ett fåtal lokala försöksverksamheter med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst pågår. Jag anser det angeläget att fler försöksverksamheter kommer till stånd, varför utrymme bör ges för detta. De olika huvudmännen bör intresseras och uppmuntras samt tillåtas och uppmanas att lokalt genomföra olika typer av samverkansprojekt på försök. Initiativ bör tas för att motivera olika huvudmän att delta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fler försöksverksamheter avseende samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst kommer till stånd.
|
Catherine Persson (s) |