Dagens ideologi inom handikappområdet har utvecklats successivt från 60-talet och framåt. Det som är och har varit ledstjärnan är synsättet att funktionshindrade bör ha samma möjlighet till delaktighet i samhället som icke funktionshindrade. Hinder för sådan delaktighet skall undanröjas. Detta har av regering och riksdag formulerats som att full delaktighet, jämlikhet i levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet, är målsättningen.
Dessa handikappolitiska mål överensstämmer i hög utsträckning med innehållet i FN:s standardregler och med den resolution som EU:s ministerråd utfärdade den 20 december 1996.
För människor med funktionshinder har vi i Sverige bra stöd och service på det individuella planet. Individens möjligheter att få stöd och service i bostaden, i skolan, i den vardagliga livssitutionen är förhållandevis bra. 1994 års handikappreform gav många nya möjligheter, framför allt för dem med svåra funktionshinder. Det individuella stödet är naturligtvis inte fulländat, men jämfört med omvärlden håller vi hög nivå i Sverige.
För många funktionshindrade är dock bristen på jobb ett av de stora problemen. Arbetslösheten är hög som helhet betraktad. Arbetslösheten bland funktionshindrade är mycket stor. I många fall handlar det om att varannan funktionshindrad saknar arbete. För att komma tillrätta med detta behövs en rad åtgärder. Det behövs arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade särskilt till funktionshindrade. Det behövs lönebidrag, arbetshjälpmedel o.s.v.. Det behövs också förändrade attityder i samhället i sin helhet men särskilt i arbetslivet. Regeringen utreder för närvarande hur en lagstiftning som förhindrar diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder ska utformas.
Men ofta är det de ekonomiska förutsättningarna som saknas. Den funktionshindrade har inte möjlighet att producera lika mycket som den som inte är funktionshindrad gör. Då behövs lönebidrag eller motsvarande. De nuvarande anslagen för lönebidrag och bidrag till offentligt skyddade arbeten, beräknas ge arbete åt drygt 50 000 personer. Men många tusen saknar ändå arbete. Och då inte i första hand för att det saknas arbetsuppgifter. Utan ofta därför att de ekonomiska förutsättningarna saknas för att en arbetsgivare ska kunna anställa den arbetssökande.
Ofta är det ändå på det sättet att den funktionshindrade har sjukbidrag eller förtidspension därför att man inte får ett jobb på den så kallade öppna arbetsmarknaden. Det betyder att samhällets kostnader är betydande för var och en som på det här sättet ställs utanför arbetslivet och arbetsgemenskapen. Många av dem som har ett fysiskt eller psykiskt funktionshinder skulle gärna vilja delta i arbetslivet i den utsträckning som deras förutsättningar ger. Men de får inte arbeta och behålla pensionen/sjukbidraget, och anslagen till lönebidrag räcker inte för att ge jobb åt samtliga funktionshindrade som vill arbeta.
Under rådande omständigheter borde det inledas försöksverksamhet där den funktionshindrade kan ta med sig pensionen/sjukbidraget ut i arbetslivet och tillsammans med länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling komma överens med arbetsgivaren om hur stor del av lönen som arbetsgivaren ska betala och hur stor del av pensionen/sjukbidraget som den enskilde får behålla. En sådan försöksmodell måste vara tidsbestämd. Den ska också kunna avbrytas av arbetstagaren, arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen med kort varsel. Och personen ifråga ska då återfå sin pension eller sitt sjukbidrag.
Det är viktigt att samma instans som hanterar lönebidragen också blir ansvarig för denna försöksverksamhet. Det finns naturligtvis en risk att en sådan modell skapar obalans mellan konkurrerande företag eller leder till undanträngningseffekter på arbetsplatsen. Men dessa olägenheter torde uppvägas av det faktum att människor som saknat möjligheter på arbetsmarknaden kan få känna sig delaktiga i samhället på ett annat sätt än tidigare och dessutom tjäna ihop sin egen lön och få arbetskamrater.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med sjukbidrag/förtidspension som alternativ till lönebidrag.
|
Hans Karlsson (s) |
|
|
Helena Frisk (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
Inger Lundberg (s) |
Håkan Strömberg (s) |