Budgetpropositionen är en mycket dyster läsning bl.a. för landets försäkringskassor och för kassornas anställda. En viss förståelig uppgivenhet kan spåras hos personalen och detta trots att de tidigare lagda sparkraven för kassorna i många fall helt uppfyllts. Detta gällande åren 1996–1998.
Nu har också andra övervakande myndigheter, myndigheter med viss kontroll, reagerat då de resurser som försäkringskassan har och som man föreslås ha, är för små för att genomföra befintliga uppdrag.
Jag har konstaterat att såväl JO, Yrkesinspektionen som vissa miljöforskare slagit larm om att personalen på många av landets kassor i dag, p.g.a. resursbrist och hot om ytterligare neddragningar inom personalen, far illa. Försäkringskassan Dalarna är därvid inget undantag. Men regeringen har inte uppmärksammat de problem som finns i dag.
En sak man reagerar över är att försäkringskassorna inte kommer att få anslagen för personalens pensionskostnader täckta. I mitt hemlän Dalarna har kassans direktör kommenterat detta med: ”Det är upprörande.” Detta är ord som säger sitt. Det här innebär att det kommer att ställas orimliga sparkrav på försäkringskassorna, eftersom pensionsutgifterna också då måste belasta det som kallas förvaltningsanslaget.
En angelägen del är försäkringskassans möjligheter att kunna samverka med andra skattefinansierade myndigheter – allt för att på ett så effektivt sätt som möjligt tillvarata skattebetalarnas gemensamma resurser.
Nu bedöms, efter att regeringens proposition lagts, att möjligheterna till samordning kommer att minska radikalt, kanske omöjliggöras. Detta är en utveckling som inte kan accepteras.
I det läge som nu finns kommer försäkringskassorna att göra sig av med personal som har mångårig tjänst och därmed stor kunskap om kassornas verksamhet. Vi vet att liknande tidiga pensionsavgångar praktiserats inom polisväsendet – allt med mycket dåligt resultat. Personal går inte att räkna enbart i numerär. Nu står en rad anställda i ”kö” för att lämna försäkringskassan. Man frågar sig om detta är vettigt.
Dalarnas län är ett geografiskt stort län. Detta innebär att det finns krav på många områdeskontor – allt för god service till medborgarna. Dalarnas län består av 15 kommuner och av dessa är många glesbygdskommuner med stora reseavstånd. Nu finns ett förslag i Dalarna att endast sju av kontoren skall ha en fullständig ärendehandläggning och administration. Övriga kontor skall få en klart reducerad bemanning. Här måste försäkringskassan söka samverkan med andra skattefinansierade verksamheter. Detta för att rationellt kunna samordna olika verksamheter.
En mycket viktig del för försäkringskassorna, och en del som knappast kommer att klaras av med de nya besparingskraven, är rehabiliteringsarbetet. Nu talas det om, från bl.a. försäkringskassans ledning i Dalarna, att rehabiliteringsarbetet måste minska i omfattning, med risk för att försäkringskostnader i form av fler och längre sjukskrivningsperioder och fler förtidspensioner kommer att bli resultatet av den besparingen.
Samarbetet inom rehabiliteringens område är viktig. Hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, kommunernas socialtjänst och företagshälsovården bör samverka inom rehabiliteringens område. Samarbetet innebär alltså att de totala resurserna kan användas på det mest effektiva sättet.
Utvecklingen som nu förespås, att försäkringskassan p.g.a. ytterligare besparingar måste nedprioritera rehabiliteringen, är en utveckling som knappast är önskvärd och som inte kan vara den rätta. Då har de s.k. besparingarna slagit åt fel håll. Visserligen kommer någon eller några att kunna säga att man ”sparat”, men i andra änden har högre kostnader för samhället och skattebetalarna dykt upp.
Antalet årsarbetare vid Försäkringskassan Dalarna var 446 år 1995, 1996 var det 401 och 1997 var siffran nere i 358 årsarbetare. Då det gäller att räkna i antalet anställda var antalet 543 år 1995 och 456 år 1997.
Det är också mycket tveksamt om regeringen, i och med budgetpropositionen, följer den viljeinriktning som vi i riksdagen våren 1997 spikade gällande försäkringskassornas verksamhet och inriktning. Det kan redan nu konstateras att de neddragningar som föreslås kommer att klart försämra servicen på kassorna, både då det gäller kvalitet, service och tillgänglighet. Detta slår hårdast i glesbygdsdelen av länen.
Vi moderater har föreslagit att ytterligare 200 miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås till försäkringskassorna. Vi anser att dessa pengar är helt nödvändiga för att försäkringskassorna skall kunna bedriva en vettig, resultatinriktad och bra verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till försäkringskassorna.
|
Rolf Gunnarsson (m) |