I samband med förra årets allmänna motionsperiod väckte vi en kommittémotion som tog upp nuvarande problem med bestämmelser för sjukpenning. Som argument för att inte bifalla de moderata kraven anförde utskottsmajoriteten att regeringen skulle återkomma till riksdagen i september 1997 med förslag till ändrade regler för sjukpenninggrundande inkomst (1996/97:SfU12 s. 35). Eftersom riksdagen inte biföll våra förslag och regeringen ännu inte kommit med det utlovade förslaget återkommer vi med en motsvarande motion även i år.
I framtiden kommer alltfler att ha flera inkomstkällor. Alltfler kommer i framtiden troligen att driva sitt företag och ha något anställningsförhållande eller uppdrag vid sidan om. Dagens sjukpenningregler är i regel baserade på löneinkomster.
Med dagens sjukpenningregler kommer tyvärr personer som har såväl företags-, anställnings- som uppdragsinkomster att drabbas av alltför låg sjukpenning i förhållande till sina inkomster och inbetalda avgifter. Ett konkret fall ur verkligheten:
En kvinna driver ett företag som enmansföretagare. Hon har dessutom en timarvoderad anställning vid en högskola. Hennes sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är fastställd till 106 000 kronor av anställning och 264 000 kronor med tre dagars karenstid av annat förvärvsarbete (företagsinkomsten). Hon betalar avgifter över 7,5 basbelopp. Vid en sjukskrivningsperiod inträffar följande med dagens regler:
Försäkringskassan utbetalar de första fjorton dagarna sjukpenning beräknad enbart på inkomsten av annat förvärvsarbete och efter fullgjord karens. Fr.o.m. den femtonde dagen i sjukperioden utbetalas sjukpenning beräknad på båda inkomsterna upp till 7,5 basbelopp (271 500 kronor).
Beslutet grundas på bestämmelserna i 3 kap. 2, 4, 10–10b samt 11 §§ lagen om allmän försäkring samt tillämpningsföreskrifter.
Försäkringskassan har vid omprövning av sjukpenningen förklarat att den i första hand skall bortse från inkomsten från företaget när sjukpenningen beräknas, eftersom kvinnan har en inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Detta innebär att sjukpenning först skall betalas ut efter den beräknade inkomsten av anställning, i detta fall 106 000 kronor. Men eftersom kvinnan inte skulle ha utfört något arbete som uppdragstagare (vid högskolan) under de första fjorton dagarna har Försäkringskassan inte utbetalat någon sjukpenning beräknad på inkomst av anställning. Därefter utbetalas sjukpenning efter inkomst av annat förvärvsarbete (företaget), i detta fall 165 500 kronor, utgörande mellanskillnaden mellan 106 000 kronor, dvs. inkomsten av anställningen, och 271 500 kronor (dvs. 7,5 basbelopp).
Försäkringskassan har förklarat sig ha utbetalat sjukpenning enligt bestämmelserna, men kvinnan i fråga anser att hon fått en alldeles för låg sjukersättning med hänsyn till att hon inbetalat avgifter över 7,5 gånger basbeloppet.
Med hänsyn till att människors försörjning allt oftare baseras på såväl företagande som anställningar och olika uppdragsinkomster anser vi att en översyn bör göras av sjukpenningberäkningen i sådana fall med blandinkomster. Man skulle förslagsvis kunna beräkna inkomsten på en sammanslagning av samtliga inkomster eller låta den försäkrade välja om anställnings- eller företagsinkomsten först skall beaktas. Principiellt borde inte avgifterna överstiga vad man får ut i förmåner, vilket har framförts av Moderata samlingspartiet i andra motioner.
Riksförsäkringsverket har slagit fast att personer som endast har timanställning inte har rätt till sjukpenning under den s.k. arbetsgivarperioden, dvs. de 28 första sjukdagarna.
Skälet till RFV:s inställning är att de som arbetar per timme hos en arbetsgivare under regelbundna tidsperioder skall räknas som anställd i det företaget. Arbetsgivarna däremot menar att en anställd endast kan få sjukpenning under arbetsgivarperioden om man tillträtt en anställning, vilket ofta inte är fallet med timanställda. Såväl Landstings- som Kommunförbundet har samma inställning.
Självfallet skall en person som har anknytning till arbetsmarknaden ha rätt till sjukpenning vid sjukdom. Anställningsformen får inte innebära att denna rätt åsidosätts. Regeringen bör därför återkomma med förslag till riksdagen som innebär att den nuvarande ordningen ändras på ett sådant sätt att timanställda också ges rätt till sjukpenning under arbetsgivarperioden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukpenningberäkning för försäkrade med blandinkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att timanställd personal får sjukpenning under arbetsgivarperioden i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Gullan Lindblad (m) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Leif Carlson (m) |
|
Maud Ekendahl (m) |
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
Gustaf von Essen (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Stig Grauers (m) |
Rolf Gunnarsson (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Tomas Högström (m) |
|
Annika Jonsell (m) |
Göte Jonsson (m) |
|
Ulf Kristersson (m) |
Bertil Persson (m) |
|
My Persson (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Åke Sundqvist (m) |
Birgitta Wichne (m) |
|
Liselotte Wågö (m) |
Anna Åkerhielm (m) |