Alla människor har rätt till grundläggande social trygghet utan individuell behovsprövning. Välfärden ska fördelas jämlikt. Centerpartiet slår vakt om dessa principer för välfärdspolitiken.
Alla människor ska vara delaktiga i välfärdssamhället och känna trygghet och säkerhet vid fall av ohälsa och arbetslöshet. Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem, men välfärden fördelas inte rättvist. Det är alldeles för många människor, som i dag står utanför samhällets skyddsnät.
En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där alla har meningsfulla uppgifter, där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samverkan för gemensamma angelägenheter utgör grunden för den gemensamma tryggheten.
Vårt samhälle står inför stora utmaningar. Uppgiften är att forma ett hållbart samhälle. Det bygger på den enskilda människans ansvarstagande och kraft. Bara ett samhälle där alla människor känner sig delaktiga och respekterade oavsett hudfärg, kön, religiös tillhörighet eller sexuell identitet kan bli ett gott samhälle. Bara ett samhälle där människor känner trygghet och tillit till sin förmåga att utveckla sina liv kan bli hållbart.
Grundtrygghet innebär både ekonomisk och social trygghet. Många människor har under 1990-talet känt en ökad oro p.g.a. rädslan att förlora sitt arbete, mista sitt sociala nätverk och förlora sin ekonomiska trygghet. Många människor lever redan under dessa förhållanden. Speciellt många unga har inte haft någon möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden och har därmed inte haft någon möjlighet att känna ekonomiskt oberoende. Ett samhälle där många människor inte känner sig behövda eller uppmärksammade är inget tryggt samhälle.
1990-talet har inneburit förändringar i välfärdssystemen – förändringar som av många upplevts som orättvisa. Det är en villfarelse att människor under de föregående årtiondena levde i ett helt igenom jämlikt samhälle. Folkhemmet gav visserligen människor en bättre ekonomisk standard men de grundläggande orättvisorna bestod. Omfattande skattesänkningar kan heller inte lösa problemen för alla människor eftersom det ger selektiv trygghet och frihet för få.
Vi är nu på väg in i nästa årtusende och vi håller på att lämna industrisamhället bakom oss. Inför detta stora steg ska inriktningen vara att förnya välfärden – i grunden – med inriktningen att skapa trygghet för alla – och med lika möjligheter för alla. Detta förut-
sätter en ökad tro på individens förmåga och ett ökat individuellt ansvar. Vi vill genomföra en välfärdsreform för ökad rättvisa.
Centerpartiet delar in de ekonomiska trygghetssystemen i fyra kategorier:
Familjestöd
Studiestöd
Arbetslivs- och ohälsorelaterat stöd
Ålderspensioner
Saneringen av statsfinanserna har varit nödvändig för att behålla vår välfärd. Från sjuttiotalets mitt och fram till slutet av åttiotalet växte utgifterna inom socialförsäkringssystemen utan att motsvarande resurser skapades. Transfereringarna har bidragit till att driva upp budgetunderskottet och öka statsskulden till en mycket hög nivå. Centerpartiet har under nittiotalet i regeringsställning och därefter i ett konstruktivt samarbete med den socialdemokratiska regeringen, medverkat till att sanera statens finanser. Detta har varit nödvändigt för att inte skjuta över den ekonomiska skulden till kommande generationer.
I arbetet med att sanera statens finanser har en rättvis fördelning varit den viktigaste ledstjärnan för Centerpartiet. De grupper som har mest att vinna på att ekonomin är i balans är de som är beroende av samhällets stöd. De har inga pengar att spekulera i osäkra växelkurser och har inga möjligheter att låna ut pengar till hög ränta. I ett kort perspektiv kan budgetsaneringen vara betungande för den enskilde och minskade ekonomiska bidrag vara mycket kännbara i privatekonomin. Det är helt klart att budgetsaneringen har påverkat människors vardag, och vi vet att även svagare grupper har fått göra stora uppoffringar. Analysen av de fördelningspolitiska effekterna på grund av saneringsprogrammet visar ändå att den femtedel av befolkningen som har den högsta ekonomiska standarden har bidragit med drygt 43 procent av saneringen. Den femtedel som har lägst ekonomisk standard har bidragit med knappt 11 procent.
Arbetet med att sanera statens finanser är i det närmaste slutfört och nästa år bedöms budgeten vara i balans. Men fortfarande kvarstår en omfattande statsskuld. Den är betungande, men arbetet kan nu inriktas på att förändra trygghetssystemen och göra dem långsiktigt hållbara.
Välfärd och ekonomisk trygghet ska inte betalas med lånade pengar. En hållbar ekonomi är en grundläggande förutsättning för långsiktig trygghet. Människor måste kunna lita på att trygghetssystemen håller och att välfärden kan garanteras även i framtiden.
Den ekonomiska situationen har tvingat fram förändringar i trygghetssystemen eftersom de med tiden blivit alltmer omfattande och kostnadskrävande. Samtidigt som den ekonomiska tillväxten varit låg har utgifterna inom socialförsäkringssystemen fortsatt att växa. Därmed har inte dess tillväxt motsvarats av tillväxten i svensk ekonomi. Spekulationsekonomin under 1980-talets senare del bidrog till en akut ekonomisk kris och det fanns då inte tillräcklig politisk vilja att göra de nödvändiga förändringarna.
När fyrklöverregeringen tog över ansvaret 1991 var Sveriges ekonomi i fritt fall. Det handlade då om att göra förändringar som fick ett snabbt genomslag. Ersättningsnivåerna sänktes och självrisker infördes inom systemen. Fyrklöverregeringen införde också på centerinitiativ en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
I samarbete med den socialdemokratiska regeringen har Centerpartiet fortsatt arbetet med att förändra försäkringarna. Centerpartiet har medverkat till att ett flertal åtgärder vidtagits för att förhindra missbruk och överutnyttjande av transfereringssystemen. Försäkringarna har renodlats och förbättrade rapporteringssystem inom de administrativa systemen har införts. En sjuklöneperiod med arbetsgivarinträde har genomförts. Det första beslutet kring denna togs redan våren 1991.
Totalt har 340 förändringar gjorts i socialförsäkringarna under 1990-talet. Förändringarna har varit framtvingade av obalansen mellan den ekonomiska tillväxten och utgifterna för socialförsäkringarna. Många förändringar har ej varit förutsebara på grund av att systemen är så komplexa. Det visar också vilken stor sårbarhet som finns i trygghetssystemen.
De tre största förändringarna av mer långsiktig karaktär är:
En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Den införs den 1 januari 1998 och kommer att bestå av en grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. I den öppnas äntligen en möjlighet för företagare att få ersättning.
Det finns en bred politisk överenskommelse om ett nytt pensionssystem. Det nya ålderspensionssystemet innebär att man sammanför folkpension, pensionstillskott och ATP till en gemensam ålderspension med en högre grundpension.
En riksnorm för socialbidrag. Centerpartiet står inte bakom den förändringen (se nedan).
Centerpartiet är det enda parti som har haft det politiska modet att under hela 1990-talet ta ekonomiskt ansvar. Uppdraget som vi tagit på oss har varit viktigt för att kunna rädda grunderna i välfärden. Centerpartiet vill nu gå vidare för att förändra och förnya välfärden och skapa trygga, flexibla och långsiktigt hållbara trygghetssystem.
Trygghetsförsäkringarna har med tiden blivit ett lapptäcke av olika försäkringar, med varierande regler och ersättningsformer. Under 1990-talet har flera utredningar arbetat, ofta under stor tidspress. Enligt vår mening saknas den totala övergripande översynen av trygghetssystemen. Flera av förändringarna har varit nödvändiga eftersom reglerna i försäkringarna har fått orimliga effekter, bl.a. i form av överkompensation. Det gäller t.ex. sjukförsäkringen, som i vissa fall gav högre kompensation vid frånvaro än vid närvaro på arbetet. Det var ett problem som inte gynnade arbetslinjen, men det är nu åtgärdat. Fortfarande kvarstår problemen med att trygghetssystemen har alltför många regler och inte är tillräckligt överskådliga.
Systemen utgör en vildvuxen flora med avseende på syften, villkor och finansiering. De styrs dessutom av ett svåröverskådligt och detaljrikt regelverk. Det har gjort att byte från en försäkringsförmån till en annan kan göra att ersättningsnivån förbättras. Det krävs omfattande kunskap om systemen och kryphålen, men om man finner dem kan det ge bättre villkor.
Människor litar inte på att trygghetssystemen ska fungera i framtiden. Ungdomar sparar i pensionsförsäkringar och de som kan löser arbetslivsrelaterade försäkringar. Grunden för misstron mot de offentliga trygghetssystemen står att finna i alla de förändringar som skett under senare år och på känslan av att man känner att man inte får del av välfärden.
Den sköra trygghet med selektiva och inkomstbaserade bidrag som det socialdemokratiska samhället utvecklat har aldrig vunnit Centerpartiets gillande. Centerpartiet drev frågan om ett rättvisare pensionssystem, med hög grundtrygghet kombinerad med frivillighet, i folkomröstningen 1958. Det nya pensionssystemet har likheter med det vi drev då, genom den grundpension som införs.
Arbetslösheten har bidragit till att alltfler människor står utanför den generella välfärden. Dagens socialförsäkringar är avsedda att ge ekonomisk trygghet till alla, men i stället har beroendet av behovsprövade socialbidrag ökat. Det illustrerar tydligt bristerna i välfärdssystemet från ett grundtrygghetsperspektiv.
Ersättning baserad på inkomstbortfall som huvudprincip i den statliga välfärdspolitiken. Det medför att staten ger olika mycket trygghet – mest till dem som redan har mest och inget till dem som inte kunnat eller hunnit kvalificera sig för socialförsäkringen. När trygghetssystemen utgår från den enskildes anställningsförhållanden, kan konsekvenserna bli att den som inte lyckats ta sig in på arbetsmarknaden också hamnar utanför den generella tryggheten. Att på detta sätt utestänga stora grupper från den generella tryggheten är djupt orättvist.
Sveriges trygghetssystem är väl utbyggda, men det är många som inte omfattas av denna välfärd. Det finns stora orättvisor vilka märks extra tydligt i tider av åtstramningar. Att många människor står utanför den generella välfärden, märks bland annat i köerna på de kommunala socialtjänstkontoren.
Dagens familjepolitiska system omfattar alla barnfamiljer men innehåller flera oacceptabla orättvisor. Som exempel kan nämnas att en förälder som inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden får 60 kronor per dag medan en höginkomsttagare kan få upp till 559 kronor per dag vid föräldraledighet. Centerpartiet anser inte det vara god fördelningspolitik att föräldraförsäkringen ger mest bidrag till dem som tjänar mest och missgynnar deltidsarbetande och lågavlönade. Den inkomstrelaterade föräldraförsäkringen har bidragit till att ensamstående kvinnor med barn i allt större utsträckning blivit beroende av socialbidrag. I dag är nästan varannan ensamstående med barn socialbidragstagare. Det är nästan dubbelt så många som i början av 1960-talet.
De nuvarande socialförsäkringarna uppmuntrar inte arbete i tillräcklig grad. Socialförsäkringarna måste vara uppbyggda så att de ger tydliga signaler om att arbete ska löna sig. Dagens försäkringar kan genom sin konstruktion leda till att människor slussas från en försäkring till en annan. Enligt Centerpartiets uppfattning ska det finnas en tydlig tidsgräns när utbetalningen från den inkomstbaserade försäkringen avslutas vid arbetslöshet.
Tydliga gränser kan ställa större krav på rehabilitering och andra åtgärder, för att ge människor möjlighet att återkomma till arbetsmarknaden. Dagens rehabiliteringssystem är starkt sammankopplat med förtidspensionssystemet. Det är angeläget att även förtidspensionssystemet, som nu utreds, får ett klart uttalat övergripande rehabiliteringsmål.
Det finns en risk med att skattesystemet inte är sammankopplat med bidragssystemet. Detta kan innebära att man i vissa lägen kan fastna i s.k. fattigdomsfällor då det helt enkelt inte lönar sig att söka sig ut på arbetsmarknaden. Det är inte ovanligt att en person eller ett hushåll samtidigt mottar flera olika stöd. I de fall de är inkomstprövade kan marginaleffekter uppstå som gör att det inte lönar sig att arbeta.
Kommunerna har fått ta ett allt större ansvar för medborgarnas ekonomiska trygghet. Detta är en orimlig utveckling. Dagens trygghetssystem är inte generellt utan enbart tryggt för dem som har rätten att omfattas av dem och många människor är i stället hänvisade till behovsprövat bistånd. Därmed har tryggheten blivit alltmer selektiv. Centerpartiet står inte bakom en riksnorm för socialbidragen. Vår främsta kritik riktar sig mot att det befäster ett system med behovsprövade bidrag. Människor granskas i detalj om sin ekonomiska situation och övriga levnadsförhållanden. Dessutom innebär riksnormen att det är staten som beslutar om storleken på riksnormen och det är kommunerna som får betala.
Det är främst unga människor som drabbas när inte välfärdssystemen är generella och heltäckande. Drygt 40 procent av socialbidragstagarna är under 30 år. Om man dessutom räknar in dem som är under 40 år blir andelen närmare 70 procent. Antalet bidragshushåll var 1995 närmare 390 000 stycken. Kommunernas utgifter för socialbidrag var 1996 ca 11,9 miljarder jämfört med 4,7 miljarder 1990. På sikt är detta ett hot mot kommunernas övriga verksamheter som vård, omsorg och utbildning.
Sverige utvecklades från ett mycket fattigt land till ett av världens rikaste. Folkhemstanken gav framtidstro för medborgarna i efterkrigstidens Sverige. Undan för undan byggdes välfärden ut till att omfatta alltfler politikområden. Samtidigt som folkhemstanken gav människor framtidshopp var den präglad av en standardiserad syn på individen. Idén om jämlikhet kom snart att bli en fråga om likhet.
Flera av socialförsäkringarna bygger på förutsättningen att man är anställd eller har haft ett arbete – ett givet förhållande i industrisamhället. Som exempel infördes ersättningen för olycksfall i arbetet 1901, därefter har den förändrats och blivit mer omfattande.
I den nya tiden när människor i högre grad väljer att vara egenföretagare och uppdragstagare avslöjas ytterligare revor i samhällets trygghetsnät. De nya trygghetssystemen måste bygga på förhållandet att människor ska omfattas av den gemensamma tryggheten oberoende av om man är anställd, arbetslös eller egen företagare.
Dagens familjepolitiska system saknar den flexibilitet och valfrihet som borde vara självklar i ett modernt välfärdssamhälle. Familjen är mycket viktig och samhällets insats måste grundas på insikten att familjer är olika, inte alltid s.k. kärnfamiljer, men alltid lika mycket värda. Familjepolitiken enligt dagens modell gynnar ensidigt en form av lösning och bygger på en standardiserad syn på familjebildningen.
Det kommer att ställas allt högre krav på längre utbildning i framtiden. Det nuvarande studiestödet, som infördes 1989, har snabbt fått orimliga effekter. Det ger studenterna en orimlig skuldbörda efter studietiden, en skuldbörda som många inte kommer att kunna bli fria från. Skulderna avskrivs vid 65 års ålder och många kommer enligt prognoserna att få fortsätta att betala av sina studieskulder till dess. Studiestödssystemet blir därmed dyrt för staten, samtidigt som det kan avskräcka från studier.
Centerpartiet vill förena trygghet och valfrihet. Trygghetssystemen ska vara hållbara och uppmuntra till arbete. Välfärden ska dessutom ge alla samhällsmedborgare trygghet och möjlighet att ta ansvar för sina liv och handlingar. Grundtrygghet innebär att statens roll begränsas till att finansiera grundläggande behov. När dessa behov tillgodosetts ska människors mer personligt präglade behov och önskemål ges utrymme.
I Sverige har av tradition det kollektiva ansvaret betonats, till nackdel för den enskildes ansvar. Vi vill i stället skapa förutsättningar för en fördjupad demokrati där den enskilde tar ansvar och samverkar med andra.
Trygghet
Centerpartiet anser att socialförsäkringarna ska ge grundtrygghet. Detta innebär att tryggheten i högre grad ska grundas på att man är samhällsmedborgare. Enbart inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar innebär att man kvalificerar sig genom prestation. De som inte kvalificerar sig för trygghetssystemen utestängs från den generella välfärden och hänvisas till socialbidrag. Detta utanförskap är oacceptabelt. Här hamnar bl.a. de ungdomar som är på väg in i vuxenlivet men som inte fått chansen att etablera sig i arbetslivet.
Valfrihet
Trots att Sverige har ett av de mest utbyggda välfärdssystemen i världen finns det en stor osäkerhet kring dess innehåll och fördelningen. Vi anser att en av orsakerna till denna oro står att finna i den begränsade möjligheten att vara med och påverka samt ta eget ansvar. En annan orsak är rädslan för att resurserna inte ska räcka till då man själv behöver samhällets hjälp.
Ett nytt välfärdssystem måste bygga på det faktum att människor har olika behov, lever under olika omständigheter och har olika önskemål. Därför är det nödvändigt att trygghetssystemen innehåller stora möjligheter att själv utforma försäkringen. Samhället ska trygga basen, grundtryggheten, och människorna ska därefter ha möjlighet att teckna egna försäkringar.
Människor vill ta ett större ansvar för sin egen ekonomi. Alla är olika och har olika krav. Detta ställer krav på trygghetssystemen. Istället för att utlova kollektiva bidrag och reformer måste människor ha möjlighet att i högre grad välja hur man vill utforma tryggheten.
Hållbarhet
Välfärdssystemen ska utformas så att de är långsiktigt hållbara. Dagens misstro mot systemen måste vändas till tilltro. Ett trygghetssystem ska vara robust, lättöverskådligt och det får inte finnas risk för att det blir så omfattande att statens och kommunernas centrala uppgifter trängs undan.
Generellt
Välfärdspolitiken ska omfatta hela befolkningen och undvika selektiva bidrag. Riktade eller selektiva bidrag har svårt att nå dem som är i verkligt behov av hjälp. Ett bidragssystem som bygger på behovsprövade bidrag minskar människors personliga integritet och blir onödigt byråkratiskt. Selektiva bidrag riskerar att undergräva förtroendet för välfärdsstaten.
Ett nytt välfärdssystem måste bygga på den nya tidens förutsättningar. Alltfler människor väljer att starta företag – vara soloföretagare, uppdragstagare eller ha flera anställningar. Dessa personer ska vara lika kvalificerade till den grundläggande tryggheten som alla andra. Det går inte att bygga ett nytt trygghetssystem på förhållandet arbetsgivare – löntagare. Det är inte rättvist och det passar inte i den nya tiden.
Ett nytt familjestöd
Familjestödet är ett renodlat bidrag till familjer med barn.
Centerpartiet anser att stöden till barnfamiljerna bör samordnas. För barn i förskoleåldern vill vi slå ihop föräldraförsäkring, barnbidrag och flerbarnstillägg till ett samlat stöd lika för varje barn i åldersgruppen 0–6 år. På så sätt ges grundtrygghet under hela förskoletiden. Det garanterar en grundnivå varje månad och möjlighet att disponera under den tid och på det sätt som passar familjens behov, något som motsvarar dagens föräldraförsäkring. Det ger möjlighet att välja att vara hemma eller betala för barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Stödet ger också möjlighet till konsumtionsstöd, motsvarande dagens barnbidrag. Familjestödet ska vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Båda föräldrarna ges möjlighet att ta ut föräldraledighet. och för att stimulera detta vill vi bibehålla dagens pappamånad.
Föräldrastödet blir rättvist eftersom det är lika för varje barn. Dessutom ger det föräldrarna stor valfrihet. Det blir enkelt, robust och lättöverskådligt. För åldersgruppen 7–16 år ska nuvarande obeskattade barnbidrag bibehållas.
En reformering av det familjepolitiska stödet såsom här beskrivits ska kombineras med att rätten till full tjänstledighet för vård av barn förlängs till dess barnet fyllt 3 år och rätt till förkortad arbetstid till dess barnet fyller 8 år. Regeringen bör tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet. Regeringen bör därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på grundtrygghet. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett nytt studiestöd
Studiestödet ska baseras på stöd, lån och sparande.
Centerpartiet anser att det ekonomiska stödet vid studier ska vara enkelt och överskådligt och inte skilja i nivå och förmån vid samma utbildningsnivå. Studiestödet ska stimulera till studier och vara en trygg investering för den enskilde. Det ska inte leda till livslång skuldsättning och ge en bättre avkastning på högre studier än i dag. Stödet bör vara fullt finansierat i ett långsiktigt perspektiv.
Det bör finnas möjlighet till sparande för vidareutbildning och kompetensutveckling genom kompetenskonto.
En ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring
E n allmän försäkring som ska täcka oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren.
Centerpartiet anser att ett nytt trygghetssystem ska ge grundtrygghet åt var och en, därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd. Den bör ge ersättning vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och förtidspension.
I den arbetslivs- och ohälsorelaterade försäkringen vill Centerpartiet stärka arbetslinjen. Det övergripande målet ska vara rehabilitering och stimulans till arbete. Principen ska vara att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Den som efter upprepade erbjudanden inte är beredd att ta anvisat arbete ska kunna utförsäkras. Den som däremot utan egen förskyllan står utanför arbetsmarknaden, är sjuk eller på annat sätt är tillfälligt eller långvarigt oförmögen att försörja sig ska omfattas av det generella systemet.
Ett nytt ålderspensionssystem
Pensionssystemet bör baseras på livslångt sparande.
Centerpartiet har medverkat till en bred pensionsuppgörelse mellan partierna. Riksdagen fattade beslut om det nya pensionssystemet i juni 1994. Det nya systemet innebär ett större inslag av grundtrygghet, en större flexibilitet för den enskilde samt hållbarhet över tid. Överenskommelsen stämmer väl överens med Centerpartiets principer för ett pensionssystem baserat på grundtrygghet. Det är viktigt att pensionsuppgörelsen har en bred politisk förankring och innehåller viktiga fördelningspolitiska inslag. Centerpartiet har länge arbetat för ett reformerat pensionssystem för rättvisare pensioner, och utgångspunkten har varit att de nuvarande delarna i pensionssystemet, folkpension, pensionstillskott och ATP, ska sammanföras till en gemensam ålderspension med en hög grundpension till alla. Pensionssystemet är det mest omfattande av alla våra trygghetssystem och ska därför bygga på stabila spelregler som är hållbara under många årtionden.
Med Centerpartiets välfärdspolitik, byggd på grundtrygghetsprincipen, skapas en i verklig mening generell välfärd för den ekonomiska tryggheten. Det innebär att betydande grupper av människor, som i dag uppbär behovsprövade socialbidrag, i stället ingår i den generella grundtryggheten. Det gäller dem som är friska, som vill arbeta och svara för sin egen försörjning men som inte hunnit eller kunnat kvalificera sig för dagens inkomstskydd.
Denna systemförändring innebär att en statlig socialbidragsnorm inte behövs. Den ersätts av grundpenningen i den av försäkringskassan administrerade arbetslivsförsäkringen. Därmed inkräktar inte Centerpartiets förslag till grundtrygghet på den kommunala självstyrelsen genom statlig centralstyrning.
För dem som har behov av samhällsstöd utanför grundtryggheten behövs selektiva åtgärder. Det kan gälla individer och familjer med svårare sociala problem, som drogmissbruk, kriminalitet eller sjukdom. För dessa har socialtjänsten ansvaret att rehabilitera, vårda och göra särskilda insatser.
Kommunerna får därmed ett mer renodlat ansvar för sociala problem och för människor, som av olika anledningar utförsäkrats ur arbetslivsförsäkringen genom att inte ställa upp på de krav som denna innebär.
Med ett renodlat ansvar kan socialtjänsten mer se till individuella insatser. Det kan handla om att motivera dem som är i behov av det att ändra sitt beteende och rehabilitera sig så att de kan försörja sig på egen hand. Socialtjänsten bör i ett helhetsperspektiv bemöta dessa människor på ett sådant sätt att de stimuleras till eget ansvar. Med de trygghetssystem som skissats ovan har de ytterligare möjligheter att förbättra dessa insatser.
Det behövs en välfärdsreform. De nuvarande välfärdssystemen har förändrats, lappats och lagats under många år. Vissa bidrag har försvunnit och andra har kommit till. Det är ett lapptäcke av socialförsäkringar som inte alla människor litar på och det saknas ett helhetsperspektiv. De utredningar som arbetat under 1990-talet har tvingats arbeta under stor tidspress på grund av den akuta situationen.
I slutet av 1980-talet genomfördes en stor skattereform, då tider av skatteförändringar gjort att skattesystemet inte längre var överblickbart. Under 1990-talet har ett nytt hållbart pensionssystem uttretts och införts. På motsvarande sätt behövs det i dag göras en reformering av de övriga välfärdssystemen.
Trygghetssystem måste bygga på den ekonomiska verkligheten, annars blir de snart otrygga. Människor måste kunna lita på att exempelvis ekonomisk trygghet, vård och omsorg som det offentliga svarar för kommer att fungera även i ett långt perspektiv.
Centerpartiet vill genomföra en välfärdsreform. Vår utgångspunkt är de principer som vi presenterat ovan. Välfärdsreformen ska utgå från att vi behöver bygga ett nytt välfärdssystem som håller flera generationer framöver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för nya trygghetssystem,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och om att återkomma med förslag om ett nytt familjestöd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialbidragsnormen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en välfärdsreform.
|
Olof Johansson (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Andreas Carlgren (c) |
|
Per-Ola Eriksson (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Elving Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Ingbritt Irhammar (c) |