Motion till riksdagen
1997/98:Sf210
av Siw Persson (fp)

Försäkringsläkare och försäkringstandläkare


Enligt 18 kap. 12 § lagen om allmänförsäkring (AFL) ska det hos den allmänna försäkringskassan finnas en eller flera försäkringsläkare. Benämningen förtroendeläkare och förtroendetandläkare är sedan 1995 ändrat till försäkringsläkare och försäkringstandläkare. Försäkringsläkare ska biträda kassan i frågor som kräver medicinsk sakkunskap.

I propositionen 1994/95:147 föreslogs en lagändring innebärande att efter 28 dagars sjukskrivning ska försäkringskassan göra en fördjupad prövning av rätten till sjukpenning. Både den som är sjukskriven och behandlande läkare ska då lämna ytterligare underlag till försäkringskassan, ett underlag som ska visa i vilken utsträckning den nedsatta funktionen sätter ned arbetsförmågan. När försäkringskassan gör sin fördjupade prövning ska försäkringsläkaren medverka. I lagen om allmän försäkring (3 kap. 8 a §) har bestämmelsen om försäkringsläkarens medverkan tagits in. Riksdagen har godkänt förslagen och förändringarna har trätt i kraft i oktober 1995.

Försäkringsläkare och försäkringstandläkare omfattas av lagen om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område endast i den utsträckning de personligen undersöker någon eller då en sedvanlig patient–läkarrelation på annat sätt har uppstått.

Frågor om disciplinpåföljd och återkallande av legitimation regleras i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Disciplinpåföljd kan enligt 3 § bli aktuell endast för yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter eller klinisk forskning på människor.

Försäkringsläkare och försäkringstandläkare med någon form av anställning vid en försäkringskassa omfattas av Riksförsäkringsverkets tillsyn. Försäkringsläkare och försäkringstandläkare är tjänstemän på för­säkringskassorna och för dem gäller därför förvaltningslagens bestämmelser om kommunikation, besvär etc. Lagens bestämmelser gäller även i fall där försäkringskassan skickar ett försäkringsärende till en konsult­läkare för bedömning.

Det material som en försäkringsläkare eller konsultläkare lämnat till kassan i form av medicinska bedömningar utgör en del av beslutsunderlaget för handläggaren eller socialförsäkringsnämnden. De medicinska bedöm­ningarna ingår på så sätt i prövningen av beslutet.

Försäkringsläkare har i praktiken en mycket stark myndighetsställning men kan inte som andra läkare anmälas till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd eftersom de inte är behandlande läkare och sällan träffar patienten.

Försäkringsläkare är tjänstemän och lyder under förvaltningslagen och ska därmed kunna granskas av JO. Justitieombudsmannen kan alltså granska försäkringsläkaren utifrån förvaltningslagen, men JO kan inte uttala sig i frågor som rör medicinska bedömningar. Försäkringsläkaren står därmed också utanför justitieombudsmannens granskning.

Försäkringsläkaren kan alltså göra en medveten eller omedveten felaktig medicinsk bedömning utan att riskera att få saken prövad eller bli dömd vare sig i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd eller hos justitieombudsmannen. En sjuk människa kan alltså bli utsatt för övergrepp från en försäkringsläkare utan att ha möjlighet att få detta prövat förvaltningsrättsligt. Ett sådant system är inte värdigt ett rättssamhälle.

Riksdagen måste omgående införa bestämmelser som ger möjlighet till granskning och prickning av försäkringsläkare och försäkringstandläkare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av bestämmelser, som ger möjlighet till granskning och prickning av försäkringsläkare och försäkringstandläkare.

Stockholm den 30 september 1997

Siw Persson (fp)