Enligt regeringens integrationspolitiska proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik konstateras att antalet utrikesfödda den 1 januari 1997 var ca 944 000, d.v.s. 11 procent av Sveriges totala befolkning. Av dessa har en stor andel, nära 40 procent, varit bosatta i Sverige i 20 år eller mer. De som kommer från de nordiska länderna utgör 40 procent av dem som invandrade till Sverige före år 1986 och som varit bosatta i landet i tio år eller mer. I regeringens integrationspolitiska proposition konstateras vidare att utrikesfödda är lätt överrepresenterade i åldersgruppen 45–64 år.
Av ovanstående statistik framgår att antalet utrikesfödda i pensionsålder under en snar framtid kommer att öka markant. Ett exempel på detta är antalet pensionärer födda i Finland vilkas antal år 1992 var ca 26 000 men kommer att tredubblas till år 2020.
Eftersom antalet pensionerade invandrare och invandrare i övre medelålder varit relativt litet har deras situation i samhället inte uppmärksammats i särskilt stor utsträckning. Under år 1994 till 1996 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med finska föreningar i landet ett projekt för att få de kommuner där många äldre finsktalande är bosatta att organisera äldreomsorgen så att finsktalande äldre kunde få vård och omsorg av finsktalande personal. Projektet beviljades stöd med 300 000 kr från Socialdepartementet. Av ett trettiotal tillfrågade kommuner med stor andel finsktalande äldre genomförde tre kommuner projekt för att anpassa äldreomsorgen efter de äldre finsktalandes behov, nämligen Ludvika, Borås och Fagersta. Resultatet av projekt i dessa kommuner har varit positivt och redovisas i den nyligen utgivna engångstidningen LEMPI.
Det nyligen genomförda projektet ligger väl i linje med de tankegångar som ligger till grund för regeringens integrationspolitiska proposition och resultaten borde kunna vara tillämpningsbara inom åldringsvården av flertalet etniska grupper.
Förutom ålderspensionärer finns det i dag en växande grupp arbetskraftsinvandrare i högre medelålder, vilka som resultat av strukturomvandlingar och rationaliseringar slagits ut från arbetsmarknaden och vilka på grund av bristande utbildningsbakgrund har små möjligheter att återfå reguljärt arbete. Flertalet arbetskraftsinvandrare i högre medelålder har gjort en lång arbetsdag med tunga och monotona arbetsuppgifter och bär på någon form av arbetsskada, vilket ytterligare försvårar deras återanpassning till dagens arbetsmarknad. De långtidsarbetslösa arbetskraftsinvandrare i högre medelålder med svårigheter att återanpassas till arbetsmarknaden lever ofta isolerade och känner utanförskap som i sin tur kan leda till ökat missbruk av droger, vilket ytterligare försvårar deras situation i dagens arbetsmarknad och i morgondagens äldreomsorg.
Målet för regeringens integrationspolitik är enligt propositionen ”lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhället som grund och en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.”
Trots att Socialstyrelsen har gett kommunerna rekommendationer finns det i dag ett växande behov av omsorg på eget modersmål för ålderspensionärer med invandrarbakgrund. Här är det fråga om livskvalitet – att på lika villkor kunna delta i de aktiviteter som finns tillgängliga för pensionärer i övrigt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ökade behovet av omsorg på eget modersmål för pensionerade invandrare och arbetskraftsinvandrare i högre medelålder.
|
Paavo Vallius (s) |
Sinikka Bohlin (s) |