Motion till riksdagen
1997/98:Sf19
av Sigge Godin m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1997/98:36 Återkallelse av uppehållstillstånd


1 Inledning

Folkpartiet välkomnar regeringens förslag om en s k preskriptionstid för återkallande av uppehållstillstånd. De regler som gäller i dag är orimliga och har skapat många tragedier för de människor som omfattas av reglerna. Dagens regler säger att uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningen har lämnat osanna uppgifter om sin identitet så länge uppgifterna antas ha inverkat på tillståndsbeslutet. Folkpartiet har tidigare krävt att en preskriptionstid för ett sådant återkallande skall införas. Därför välkomnar vi nu regeringens proposition. Samtidigt tvingas vi tyvärr konstatera att regeringen i propositionen föreslår en, enligt vår mening, för lång tidsgräns samt att regeringen p g a tidigare beslut inte sätter barnens bästa i främsta rummet.

2 Preskriptionstiden

Kommittén om en ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU) föreslog i sitt delbetänkande Återkallelse av uppehållstillstånd (SOU 1997:67) att det införs en tidsgräns på fem år varefter det skall krävas synnerliga skäl för att återkalla ett uppehållstillstånd, trots att flyktingen medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som varit av betydelse för uppehållstillståndet.

Det är emellertid i sammanhanget viktigt att komma ihåg att flyktingen oftast varit i landet en längre tid än fem år. Vistelsetiden i Sverige är för de flesta mycket lång innan beslut fattats om uppehållstillstånd, d v s utgångs­punkten för tideräkningen.

Som en jämförelse kan det nämnas att tidsgränsen för synnerliga skäl för utvisning på grund av brott är fyra år med permanent uppehållstillstånd. Andra jämförelser är att för svenskt medborgarskap genom naturalisation krävs det fem års vistelse i Sverige, för flyktingar och statslösa gäller fyra år. För dessa kategorier är det dagen för ansökan om uppehållstillstånd som räknas och inte dagen för beviljandet av uppehållstillstånd.

Det innebär att tidsgränsen för utvisning vid brott är kortare och kvali­fikationstiden för svenskt medborgarskap också är kortare än den tidsgräns som majoriteten i kommittén satte för återkallande av uppehållstillstånd.

I utredningen reserverade sig Folkpartiets representant för att preskrip­tions­tiden skall vara tre år i stället för fem år. Regeringen har tydligen tagit visst intryck av kritiken och kommit fram till åsikten att tidsgränsen för återkallande av uppehållstillstånd skall vara fyra år. Folkpartiet vidhåller emellertid sin uppfattning att tidsgränsen skall vara tre år samt att det är tiden för ansökan om uppehållstillstånd som skall gälla och yrkar således på en ändring av propositionens lagförslag i detta avseende.

3 Barnens bästa

I fråga om prövningen av återkallelse av uppehållstillstånd är det flera omständigheter som skall vägas in. En av de viktigare omständigheterna är barn. Här har regeringen redan valt en linje som inte alltid värnar om barnens bästa.

I regeringens s k migrationspolitiska proposition hösten 1996, antagen av riksdagen den 4 december samma år, valde regeringen och dess stödpartier i denna fråga en linje som innebär att barnkonventionens skrivningar inte inkorporeras i den svenska lagstiftningen. I stället valde de en betydligt vagare skrivning i utlänningslagens 1 kap 1 § om att hänsyn skall tas till barnens hälsa, utveckling och i övrigt bästa. I stort sett är detta, som bland andra Lagrådet påpekat, en nästan till intet förpliktande skrivning.

Folkpartiet förordade att barnkonventionens formuleringar nästan orda­grant skulle föras in i utlänningslagstiftningen på samma sätt som Genève­konventionens definition av flyktingskapet nästan ordagrant har överförts till utlänningslagen. I förarbetena till utlänningslagen borde det tydligt framgå att skrivningarna som rör barn är tagna från FN:s barnkonvention. På det sättet hade barnens bästa säkrats på ett sätt som inte blev fallet med nu gällande lagstiftning.

Flera remissinstanser till NIPU har också kritiserat kommitténs förslag på denna punkt. Regeringen väljer emellertid att inte ta till sig denna kritik utan står fast vid att i återkallelseärenden där barn berörs bör ändå återkallelse av uppe­hållstillstånd genomföras även om dessa ärenden kan bedömas "mildare" än andra fall. Med Folkpartiets förslag till inkorporering av barn­kon­ventionen i den svenska utlänningslagstiftningen hade denna diskussion varit överflödig. Regeringens nu genomförda lagstiftning på denna punkt möjliggör att fatta beslut om återkallelse av uppehållstillstånd innebärande att även barn efter lång vistelse i landet kommer att utvisas. Detta finner vi inte vara acceptabelt.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i propositionens lagförslag som i motionen anförts om att tidsgränsen för återkallande av uppehållstillstånd skall vara tre år samt att utgångspunkten för tideräkningen skall vara ansökan om uppehållstillstånd,

  2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i utlänningslagen som i motionen anförts om barnkonventionen och barnets bästa.

Stockholm den 12 november 1997

Sigge Godin (fp)

Bo Könberg (fp)

Ann-Kristin Føsker (fp)

Gotab, Stockholm 1997