2 Uppföljning av integrationspolitiken
3 Integration och återvandring
4 Stiftelsen Invandrartidningen
5 Stöd till organisationer och deras verksamhet
6 Bidragsfördelande myndighet
7 Diskriminering, främlingsfientlighet och rasism
8 Ökad mångfald
9 Framtida satsningar inom arbetsmarknadspolitiken
10 Ökad sysselsättning genom eget företagande
11 Behovet av kunskap i svenska språket
12 Andra modersmål än svenska
13 Förskola och skola som mötesplats och läroplats
14 Särskilda insatser för nyanlända invandrare
15 Ansvariga myndigheter
16 Hemställan
Ett centralt tema i regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden gäller integrationsprocessen. Begreppet är inte närmare definierat i propositionen, även om man resonerar om målen och inriktningen av integrationspolitiken.
En tydlig markering finns dock: ”Regeringen anser att när begreppet integration används i sammanhang som rör samhällets etniska och kulturella mångfald, bör det i första hand avse processer på individuell och samhällelig nivå.” Integrationen ses alltså här som en renodlat individuell process kombinerat med en process i samhället som helhet.
Propositionen framhåller sedan att integrationen måste handla ”om möjligheterna att ingå i en större helhet utan att behöva göra våld på sin kulturella och etniska identitet”. Med den syn som Kristdemokraterna har på relationen mellan individer, familjer och grupper av människor ter det sig märkligt att kunna isolera en individs kulturella identitet från den grupp han eller hon tillhör eller har en del av sina rötter i. En kulturell identitet torde inte kunna upprätthållas av ett antal från varandra isolerade individer som lever i ett samhälle där majoriteten medborgare delar en historiskt förankrad svensk identitet med sina grundvärderingar, sina levande språkliga utrycksmedel och sin kulturella gemenskap.
I en av riksdagen ännu inte behandlad motion (1996/97:Sf625) framförs Kristdemokraternas åsikt om behovet av en minoritetspolitik. Vi anser att integrationsprocessen inte enbart gäller individer utan också rätten att som minoritetsgrupp integreras i det svenska samhället. Om en individ kan integreras i det svenska samhället utan att göra våld på sin kulturella identitet, borde detsamma gälla en grupp av människor.
Det framgår av propositionen att regeringens inställning är kluven. I avsnittet om skolan nämns de minoritetsskolor som i dag finns (utan några värdeomdömen), men när den offentliga förskolan och skolan behandlas, framgår det individuella perspektivet på integrationsprocessen tydligt. I kulturavsnittet i motionen byter regeringen fot och anser att kulturliv på etnisk grund bör stödjas.
Propositionen framhåller att assimilation är en sedan länge otänkbar politisk strategi i Sverige. Däremot kan assimilation bli följden av människors egna och frivilliga ställningstaganden. Å andra sidan framhålls att ”segregation, självvald eller påtvingad” är lika litet önskvärd som påtvingad assimilation. Denna formulering gör ingen skillnad på den självvalda isolering som ett brottsligt ungdomsgäng använder för att hålla ihop gruppen och den självvalda ”isolering” ifrån vissa sektorer av majoritetskulturen som exempelvis delar av den judiska minoriteten använder för att föra vidare det bästa i sin egen kultur. En sådan i vissa avseenden frivillig segregation står inte i motsättning till en bred samhällsgemenskap där både grupper och individer samverkar. Självfallet är det en viktig uppgift att bevaka att inte segregation leder till utslagning och antidemokratiska yttringar. Men staten har också uppgiften att garantera de rättigheter som familjer och minoritetsgrupper har enligt de internationella konventioner Sverige ratificerat.
För ett samhälle är det dessutom viktigt att det finns grupper och individer som växer upp i ett annat referenssystem än majoritetsgruppens. Ett samhälle kan behöva den kritiska granskning som ett sådant perspektiv innebär.
I den tidigare nämnda Kristdemokratiska motionen framhålls att det svenska kulturarvet med väsentliga rötter i västerländsk humanism och kristen tradition har bidragit till skapandet av en lagstiftning och en rättstradition som kan utgöra en stabil grund för ett mångkulturellt samhälle. Mångfalden i vårt samhälle hålls samman av en gemensam humanistisk grund samt av de starka kultursammanhållande element som i århundraden visat sig bidra till fred och samförstånd i vårt land. Ett mångkulturellt samhälle fungerar inte utan en gemensam etisk grund som respekteras av både majoritetsbefolkning och minoritetsgrupper. En del av denna etiska och historiska grund är just respekten för andra individers och folkgruppers särdrag.
Även om, som propositionen påpekar, hela svenska befolkningen av i dag saknar en gemensam historia, anser vi Kristdemokrater att de historiska rötterna till vårt samhälles grundvärderingar är så viktiga att vårda att de bör utgöra en viktig del av grunden för de variationer och den kreativitet ett mångkulturellt samhälle kan uppvisa. Vi vinner ingenting på att skapa ett historielöst Sverige.
Regeringen framhåller i detta sammanhang att den som har stark egen identitet har bättre förutsättningar att vilja och våga möta det annorlunda och främmande. Detta måste enligt vår uppfattning också gälla företrädarna för den svenska majoritetskulturen. En medveten, men ödmjuk och generös stolthet över den svenska historiska bakgrunden till vårt nutida samhälle är en del av den grund som skapar en stark egen identitet också hos de infödda svenskarna. Detta är enligt vår mening en förutsättning för ett framgångsrikt arbete mot rasism och främlingsfientlighet samt för en lyckosam, ömsesidig integrationsprocess.
Kristdemokraterna instämmer i regeringens bedömning att en kontinuerlig uppföljning bör göras av i vilken utsträckning de integrationspolitiska målen uppnåtts. Vi vill dock göra några tillägg. För det första är det utifrån vårt synsätt viktigt att också ha en minoritetspolitik som blir föremål för utvärdering och uppföljning. Dessutom menar vi att en mätning av i vilken mån målen har uppnåtts bara kan göras genom att tydligt konstatera några viktiga steg för att uppnå förbättrad integration. Det kan till exempel röra sig om
en utveckling mot bättre jämlikhet mellan individer och mellan grupper inom olika sektorer i det svenska samhället,
en utveckling mot en valfrihet för individer och grupper som står i allt bättre överensstämmelse med internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter,
en förbättrad samverkan mellan individer och grupper som kan mätas ibland annat minskad diskriminering och segregation.
Vi anser det vara självklart att information ska ges om möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring. Kristdemokraterna har i riksdagen agerat för återvändandeprojekt där en samverkan med näringsliv och ideella organisationer utgör en viktig del. Det gjordes även ett försök att starta ett sådant projekt för chilenare under den förra mandatperioden men projektet kunde tyvärr aldrig genomföras. Projektet gick dock ut på att ge möjlighet till återvandring och öppnandet av kontor i Chile och i Sverige för att främja handeln länderna emellan. Kontoren skulle också hjälpa till med att finna bostad i hemlandet vid återvandringen.
Regeringen anser att det statliga stödet för Invandrartidningen ska tas bort. Förslaget innebär att dessa medel i stället ska tilldelas den nya integrationsmyndighet som man förespråkar. Man säger också att stiftelsen kan använda eget kapital som inte används för avvecklingskostnader till att ”utveckla livskraftiga delar av verksamheten”.
Motiven för avveckling är, förutom att man behöver medlen för att finansiera integrationsmyndigheten, att man anser att tidningen inte har anpassat sina nio språkeditioner (finska, arabiska, serbiska/bosniska/kroatiska, spanska, persiska, polska, engelska samt På Lätt Svenska) till de språkbehov som finns i dag. Dessutom ifrågasätter man huruvida en statlig stiftelse ska ha till uppgift att ge ut tidningar för grupper som är etablerade sedan länge i Sverige. Man menar slutligen att utbudet av samhällsinformation på olika språk och På Lätt Svenska har ökat kraftigt och att den nya integrationsmyndigheten också ska ges ett ansvar för tillgången till sådan information.
Vi anser att Invandrartidningen fyller en mycket viktig funktion. Dess editioner på utländska språk erbjuder samhällsinformation till alla de invandrare som ännu inte behärskar det svenska språket. Vår syn på integrations- och minoritetspolitiken innebär också att det är viktigt att invandrare ges möjlighet att behålla sin kulturella identitet. En person som i sina försök att anpassa sig till vårt samhälle tappar kontakten med sin egen kultur riskerar att förlora sin identitet. Invandrartidningen hjälper olika invandrargrupper att behålla sin kulturella identitet genom att erbjuda nyheter på deras eget språk och inte bara om Sverige utan även om de egna länderna.
Editionen På Lätt Svenska erbjuder nyheter på ett lättförståeligt språk och är mycket pedagogiskt uppbyggd med en ordlista i marginalen över svåra ord i artiklarna. Vi Kristdemokrater är beredda att hålla med regeringen om att utbudet av samhällsinformation ökat, men det rör sig då om ensidig kommunikation och det är inte tillräckligt. Invandrartidningen erbjuder däremot en dialog genom att läsarnas frågor och synpunkter blir underlag till artiklar och brevsvar som publiceras i tidningen.
Mot bakgrund av vårt synsätt kan vi inte acceptera regeringens förslag om avveckling av Invandrartidningen. Det kan noteras att vi får stöd för vår mening av majoriteten av de remissinstanser som uttalat sig om förslaget, bland annat Invandrarverket. Vi anser för övrigt att behovet av Invandrartidningen behöver utredas bättre. Det behövs svar på frågor som vilken roll tidningen spelar för information till nyanlända, för språkundervisningen, samt vad den betyder för demokratisk delaktighet och kulturell identitet för både nyanlända och etablerade invandrargrupper.
Vi delar regeringens bedömning att statliga bidrag bör utgå till invandrarorganisationer och andra organisationer på etnisk grund. Det nya systemet får dock inte innebära att det totala statsstödet till organisationerna minskar. Ett bidragssystem bör förutom ett resultatstyrt stöd innehålla ett grundstöd. Det är viktigt att även små organisationer tas hänsyn till i synnerhet när de är ensamma representanter för en invandrar- eller etnisk grupp. Vi vill också understryka vikten av att riksorganisationernas resurser tas tillvara när formerna för bidragssystemet utreds.
Vi välkomnar regeringens bedömning att ”den myndighet som har ansvar för integrationsfrågorna bör administrera, fördela och följa upp statens bidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl.”. Vi vill påpeka att bedömningen indirekt innebär att regeringen erkänner att myndigheten också ansvarar för minoritetsfrågor vilket vi naturligtvis ser som en positiv öppning. Ytterligare belägg för den slutsatsen kan hämtas ur propositionens kapitel 9 Kultur och religion där det sägs att ”regeringen anser (-) att kulturliv på etnisk grund bör stödjas”.
Den Kristdemokratiska grundsynen om att alla människor är lika mycket värda innebär en skyldighet att ständigt och i alla sammanhang ta avstånd från och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi Kristdemokrater anser att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) bör ha ett speciellt ansvar och fungera som motor i opinionsbildningen mot dessa företeelser.
I propositionen sägs att staten ska vara ett föredöme i strävan mot ökad mångfald i samhället och speciellt i arbetslivet. Vi delar den åsikten men ställer oss frågan om i vilken mån det synsättet omsätts i praktik. Ett negativt exempel är Sida som har förlagt sitt huvudsäte till ett banktätt och exklusivt område i centrala Stockholm i stället för till exempelvis Tensta eller Rinkeby där mångetnisk kompetens skulle funnits tillgänglig direkt utanför husväggarna.
Vi vill också hävda att det inte bara är staten utan hela den offentliga sektorn, alla myndigheter och departement och även kommunerna som bär ett ansvar i detta arbete och ska vara föredömen.
Den unika kompetens som personer med invandrarbakgrund besitter måste tas tillvara på ett bättre sätt än i dag. Språkbarriärer, svårförståeliga regelverk och långa administrativa procedurer hindrar många invandrare att utnyttja sitt kunnande och sina meriter genom anställning eller genom att starta ett eget företag. Den stela arbetsmarknadsstrukturen innebär också att möjligheterna till anställning begränsas. Vi delar Invandrarpolitiska kommitténs synsätt att mindre stela arbetsmarknadsregler skulle gynna alla arbetssökande och det skulle då även vara till förmån för invandrare. Liksom Kristdemokraterna har förespråkat i olika sammanhang nämner kommittén som tänkbara förbättringar en förlängning av maximitiden för tidsbegränsade anställningar och lönesubventioner för tjänster riktade till hushållen.
I betänkandet behandlas också arbetsmarknadsåtgärder som är speciellt inriktade på invandrargrupper. Ett intressant förslag som diskuteras i delbetänkandet Arbete till invandrare är inrättandet av en särskild bankgaranti för invandrare för lån till att starta eget företag eller utöka en verksamhet som redan startats.
Invandrarpolitiska kommittén har visat att även en liten förbättring av arbetsmarknadsläget snabbt kan radera ut kostnaden för att Sverige tagit emot många flyktingar och vända underskott till överskott.
Regeringen anser att bidrag för att starta eget företag bör kunna förlängas maximalt sex månader för utomnordiska medborgare då det ”bedöms vara bästa lösningen”. Vi Kristdemokrater ser positivt på en sådan förlängning men anser att den endast borde gälla medborgare från icke-EU-land. Medborgare från andra EU-länder drar nytta av den inre marknadens regler, unionens rättsgarantier och diverse andra fördelar som underlättar integrationen i det svenska samhället.
Ett problem för invandrare som vill försöka ordna sin egen försörjning genom att starta eget företag är att de därmed klipper av länken till det yttersta skyddsnät som socialbidrag innebär. Att detta skyddsnät försvinner innebär naturligtvis en stor osäkerhet för den nye invandrarföretagaren. Vi anser att detta problem bör utredas.
För att kunna ta till sig av vårt lands kultur och förstå hur vårt samhälle fungerar är det helt nödvändigt att ha åtminstone grundläggande kunskaper i det svenska språket. I det avseendet delar vi regeringens bedömning. Sfi – Svenska för invandrare – är en mycket viktig ingrediens i detta sammanhang. Vi anser att kommunerna ska erbjuda svenska inom två månader från och med bosättningdatumet. Eftersom efterfrågan på sådan utbildning kan variera kraftigt över tiden anser vi det inte nödvändigt att kommunen alltid själv ska kunna tillhandahålla alla dessa undervisningsplatser. Om inte tillräckligt många platser finns ska undervisning i svenska kunna köpas in från studieförbund och organisationer.
Kristdemokraterna vill i sammanhanget nämna att regeringen – trots att den anser kunskaper i svenska språket som nödvändiga och trots att man betonar vikten av sfi-undervisningen – försvårar för invandrare att läsa sfi. I budgetpropositionen för 1998 föreslås nämligen att timersättningen för sfi ska avvecklas. Man hävdar att den drabbade gruppen i stället ska kunna erbjudas ”vanligt” studiestöd i likhet med andra vuxenstuderande. Villkoret är dock att sfi-undervisningen kombineras med andra studier, exempelvis på komvux, något som många av dem som drabbas inte har tillräckliga språkkunskaper för att göra.
Det räcker inte att säga att barn med utländsk bakgrund ska uppmuntras att utveckla sitt modersmål. Det måste även klart uttryckas att det är en rättighet för dessa barn och en skyldighet för kommunerna att erbjuda modersmålsundervisning. Visserligen finns denna rättighet lagreglerad men vi efterlyser här ett förtydligande om kommunernas ansvar. I och med att ett regeringsförslag nu föreligger om att sexårsverksamheten ska integreras med grundskolan finner vi det rimligt att modersmålsstödet lagregleras även för denna verksamhet.
Ett antal fristående skolor erbjuder också undervisning och inriktning på annat språk än svenska. Vi Kristdemokrater ser positivt på utvecklingen av de fristående skolorna, eftersom vi anser att föräldrar har en rättighet att kunna välja skolform. Att utländska språk erbjuds och får blomstra i större utsträckning i friskolorna än i det offentliga skolväsendet stöder vår inställning.
Målsättningen att förskola och skola ska vara trygga och attraktiva mötesplatser delar vi givetvis med regeringen. Tyvärr har så inte alltid varit fallet. Det är alltför vanligt att elever mobbas på grund av sin etniska bakgrund. Segregation sker alltså även bland ungdomar och barn, vilket är speciellt allvarligt eftersom man i allmänhet är mer känslig och sårbar för kritik och trakasserier. Det kan sätta spår långt efter att skoltiden är slut. Vi kan inte erbjuda någon patentlösning på problemet, men vill understryka vikten av att skolundervisningen på ett tidigt stadium inkluderar moral- och etikaspekter. Elever bör tidigt få lära sig grunderna för vårt demokratiska samhälle och vad det innebär att respektera sina medmänniskor. Det är komplexa frågor men som måste förklaras med ett enklare språk för barnen.
En grupp som vi på ett mer konkret sätt kan erbjuda lösningar är finskspråkiga ungdomar. Vi vill här upprepa vad vi har framfört i den tidigare nämnda motionen 1996/97:Sf625 Invandrar- och minoritetspolitiken, nämligen att tvåspråkig sverigefinsk undervisning ska erbjudas i större utsträckning i kommuner med en hög andel finskspråkiga invånare. Motionen har inte varit föremål för behandling än och vi gör därför inget nytt yrkande här.
Hela propositionen fokuserar på invandraren som individ. De särskilda insatser som det gäller här ska enligt propositionen utgå från individens behov och förutsättningar. Vi Kristdemokrater delar inte denna individcentrerade syn. Givetvis måste man ta hänsyn till individen när man utformar politiken men det är också viktigt att sätta in individen i sitt sammanhang, det vill säga i den eller de samhällsgrupper han eller hon tillhör. När det gäller invandrare betyder det framför allt att man måste ta hänsyn också till vilka etniska och kulturella grupper individen tillhör när man bedömer behovet av särskilda insatser.
Vi anser också att inte enbart behov och förutsättningar utan även invandrarens önskemål ska ligga till grund för bedömningen av vilka insatser som krävs. Folkrörelserna spelar en betydande roll när det gäller introduktionen av nyanlända invandrare. De kan stödja den nyanlände i introduktionsskedet som på så sätt kan ges ett större eget ansvar. Kommunernas introduktionsprogram ska innehålla samhällsinformation, undervisning i svenska och även företagspraktik. De medel som betalas ut av staten till kommunerna för introduktionsprogram bör följa med invandraren till den ort där denne bosätter sig. Introduktionsersättning ska följa den nyanlände som ”flyktingpeng” och betalas ut direkt till denne. Det bör fortsättningsvis vara försäkringskassorna som betalar ut ersättningen i likhet med andra ersättningar. Kommunerna bör endast erhålla medel för de nödvändiga kringresurserna.
Enligt propositionen ska nyanlända invandrare i arbetsför ålder, det vill säga upp till 65 år, med kort skolbakgrund erbjudas kompletterande grundutbildning. Vi Kristdemokrater anser att även nyanlända analfabeter som inte längre är arbetsföra bör erbjudas alfabetiseringsundervisning. I stort sett all samhällsverksamhet i dag bygger ju på att man kan ta till sig skriftlig information.
Om arbetsförmedlingen ska kunna utgå från att godkänt betyg i sfi ska räcka för deltagande i dess insatser och åtgärder som propositionen föreslår krävs en kvalitetshöjning på sfi-undervisningen. Det måste klart framgå att betyget innebär att den nyutexaminerade verkligen har de kunskaper som krävs för att ”slussas vidare” till arbetsmarknaden utan att det sedan ger upphov till anmärkningar från arbetsgivaren.
När det gäller bosättning anser Kristdemokraterna att den myndighet som bär ansvaret för integration bör hjälpa den nyanlände invandraren i valet av kommun. Vi vill med andra ord att den nyanlände inte längre ska placeras utan fritt få välja bostadsort. Vi föreslår att systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna avskaffas. Det är en naturlig konsekvens även av regeringens egen inställning att möjligheten för skyddsbehövande att välja bosättningsort inte bör inskränkas.
Kristdemokraterna anser inte att en ny myndighet ska instiftas för integrationspolitiken. Det vore bättre att renodla integrationsavdelningen på Invandrarverket och ge den en självständig verksamhetschef samt låta Ombudsmannen mot etnisk diskriminering även fortsättningsvis vara en självständig myndighet. Invandrarverket har fördelen att dess verksamhet till stor del är decentraliserad. Regeringen vill flytta över ansvaret för integration till ett nytt verk utan regional organisation, vilket innebär att denna verksamhet centraliseras. Däremot påpekar man att den verksamhet som kommer att finnas kvar inom Invandrarverket, främst immigrationsfrågor, ska behålla den regionala indelningen. Det är ett synsätt som vi har svårt att förstå och som vi menar är motsägelsefullt. Vi anser att integrations- och minoritetspolitik för att lyckas är beroende av en närhet till de grupper som berörs.
Subsidiaritetsprincipen bör gälla även denna politik. Individen och komunnen bör ges ett större ansvar. Integrationsavdelningen ska stötta detta och ha uppföljning som en viktig arbetsuppgift.
Cirka hälften av remissinsatserna har yttrat sig över förslaget om att inrätta en ny integrationsmyndighet. Av dessa stöder hälften förslaget. Den utredning som tillsattes av integrationsminister Blomberg i januari 1997 understryker i sitt slutbetänkande Lika möjligheter (SOU 1997:82) vikten av ”en bred politisk förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat stöd från regering och riksdag”. Vi Kristdemokrater vill understryka detta och framföra att riksdagen inte bör driva igenom ett sådant beslut utan en bred majoritet.
Remissinstanserna har över huvud taget inte kunnat ta ställning till förslaget om att inordna DO i en integrationsmyndighet, eftersom ingen utredning föreslagit detta eller framhållit det som ett alternativ. Det är märkligt att regeringen föreslår att myndigheten Ombudsmannen mot etnisk diskriminering inordnas i en annan myndighet. Ingen principiell diskussion förs om detta i propositionen. Ombudsmannaväsendet bör i stället enligt Kristdemokraternas synsätt göras ännu mer självständigt än i dag. Ett alternativ är att lägga ombudsmännen direkt under riksdagen precis som i dag är fallet beträffande Justitieombudsmannen.
Vi vill förstärka DO-ämbetet så att det kan bli den motor som behövs i opinionsbildningen mot diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. I detta syfte föreslår vi därför att fem miljoner kronor överförs till Diskrimineringsombudsmannen från Invandrarverket. Översynen av lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet måste också resultera i en lagstiftning som kan användas av DO som ett verkningsfullt medel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mätbara mål för integrationspolitikens genomförande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvandring,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att avveckla Invandrartidningen i avvaktan på en utredning enligt de linjer som framförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer skall innehålla ett grundstöd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer inte får innebära att det totala statsstödet till dessa organisationer minskar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvar och roll,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hela den offentliga sektorns ansvar för en ökad mångfald i arbetslivet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mindre stela arbetsmarknadsregler,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för invandrare att starta eget företag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om problematiken med förlorat skyddsnät för den nye invandrarföretagaren,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sfi-undervisningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den lagstadgade rätten till modersmålsundervisning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tryggare förskola och skola,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se individen i sitt sammanhang vid bedömningen av behov av särskilda insatser för nyanlända invandrare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel för introduktionsprogram och introduktionsersättning skall följa den nyanlände till bosättningsorten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att introduktionsersättningen skall betalas ut av försäkringskassan direkt till individen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alfabetiseringsundervisning för nyanlända personer som är analfabeter och över 65 år,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godkänt betyg i sfi,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritt val av bostadsort för den nyanlände vilket innebär att avtalsförfarandet avskaffas,
att riksdagen avslår regeringens förslag om instiftandet av en ny integrationsmyndighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att renodla integrationsavdelningen på Invandrarverket,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att inordna Ombudsmannen mot etnisk diskriminering under en ny integrationsmyndighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förstärka Ombudsmannen mot etnisk diskriminering genom att medel tillförs från Invandrarverket,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra ombudsmannaväsendet mer självständigt.
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Dan Ericsson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Michael Stjernström (kd) |