Folkpartiet liberalerna har genom åren aktivt deltagit i utformningen av svensk energipolitik. Redan i början av 1970-talet förde vi, tidigare än andra, in energihushållning som huvudlinje i energipolitiken. Vi stod bakom den linje i kärnkraftsomröstningen år 1980 som samlade flest röster. Elva år senare medverkade vi i 1991 års trepartiöverenskommelse om energipolitiken. Under de fyra regeringsåren 1991–94 verkade vi för en avreglering av elmarknaden. Vi har en strävan att söka påverka svensk energipolitik utifrån ett internationellt perspektiv med saklighet och miljöhänsyn som grund.
En successiv omställning av energisystemet är att föredra framför kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga störningar. Kortsiktiga beslut riskerar att kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och välfärd, urholka de offentliga finanserna och försvåra för hushållen.
Förnybara energislag måste ges tid för att utvecklas och erbjudas till konkurrenskraftiga priser. Med ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på miljöförstöringen från de fossila energikällorna. Ekologiskt hållbar energi och teknik som t.ex. biobränsle, solenergi, vindkraft, värmepumpar ges därmed en ökad konkurrenskraft.
En avreglerad elmarknad innebär att konsumenterna får större makt att påverka de produkter och tjänster som erbjuds. För att öka konsumenternas kraft är det viktigt att den nationella avregleringen noggrant följs upp och att det skapas system som uppmuntrar energisparande. Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs också aktiva insatser, som till exempel teknikupphandling, som uppmuntrar till energihushållning, utveckling av biobränsleteknik och annan miljövänlig energiproduktion samt forskning. Vi måste vara öppna för att framtiden kan komma att erbjuda nya energikällor och ny teknik som är ekonomiskt och ekologiskt hållbar. Forskningen kring energiförsörjningen måste vara fri från regleringar. Det innebär att de begränsningar som idag omgärdar kärnkraftsforskningen skall avskaffas.
Folkpartiet anser att energipolitiken bör fullfölja tankarna i Linje 2, som innebär att avveckla med förnuft. Det är därför inte aktuellt att avveckla kärnkraften till år 2010 eftersom det inte finns förnybar energi i tillräcklig omfattning till samhällsekonomiskt acceptabla kostnader. Inte heller bör Barsebäck stängas enligt regeringens förslag.
För en god ekonomisk utveckling, ett blomstrande näringsliv och fler jobb krävs ett gott företagsklimat. Sverige måste vara attraktivt som investeringsland. Risken är stor att viktiga företag, bland annat på grund av kärnkraftsavvecklingens ekonomiska följder, väljer bort Sverige och lägger en allt större del av sina nyinvesteringar utomlands. Redan dagen efter det att energiuppgörelsen presenterades började många företag att se över sina investeringsplaner.
Den förtida avvecklingen av kärnkraften innebär att de allvarligaste miljöhoten – utsläpp av växthusgaser – troligen kommer att förstärkas. Ökad import av kolbaserad el, användning av fossilgas samt risk för import av rysk kärnkraftsel via Finland är troliga följder av en forcerad kärnkraftsavveckling. Företrädare för både regeringen och Centern har deklarerat att fossilgas är en intressant energikälla i Sverige. Folkpartiet avvisar tankarna på en sådan utveckling. En stor satsning på fossilgas skulle kräva betydande investeringar i ledningar med mera och för lång tid bygga fast Sverige i sådan elproduktion. Därmed skulle utsläppen av växthusgaser öka ytterligare och möjligheterna att nyttja inhemsk bioenergi minska kraftigt.
Vidare anser vi att en forcerad avveckling av kärnkraften försämrar Sveriges förutsättningar att nå långsiktiga mål om minskade koldioxidutsläpp och strider mot klimatkonventionens anda. Det är mycket oklokt att inte ta klimathoten på allvar. FN:s forskningsråd i klimatfrågor (IPCC), som engagerar fler än 2 500 experter, menar att den främsta orsaken till de senaste årens temperaturökning på jorden är den omfattande förbränningen av kol, olja och gas. Vi noterar att Sverige – med åberopande av kärnkraftsavvecklingen – erhållit ökade möjligheter till koldioxidutsläpp inom ramen för EU:s totalram.
Dessa orsaker är de främsta anledningarna till att Folkpartiet vill finna realistiska ekologiskt och ekonomiskt hållbara energialternativ.
Flera remissinstanser är mycket kritiska till propositionen. Några delar inte den grundläggande förutsättningen om kärnkraftsavveckling. En del har synpunkter på lagens utformning och andra ifrågasätter behovet av en ny lag över huvud taget.
LO anser att den föreslagna lagen har till syfte att bereda regeringen möjlighet att på politiska grunder avveckla kärnkraften. Eftersom LO inte delar den uppfattningen avstår de från att yttra sig i remissrundan. Stockholms universitet avstår också från att lämna något yttrande eftersom man anser att lagförslaget i realiteten utgör ett försök att i lagform reglera tvist med enskild.
KASAM, statens råd för kärnavfallsfrågor, anser att det inte är nödvändigt att genomföra en lagändring då avveckling genom frivillig överenskommelse eller genom ändringar i den nuvarande kärntekniklagen inte analyserats tillräckligt i promemorian.
Naturskyddsföreningens primära invändning mot lagförslaget är att beslutet att stänga en reaktor innebär stora risker för samhället. Försvarsmakten är kritisk till lagförslaget på grund av de konsekvenser som omställningen av energisystemet medför ur beredskaps- och försvarssynpunkt. Vi instämmer i kritiken och anser att regeringen tagit för lätt på den kritik som kommit från remissinstanserna.
Regeringens proposition 1996/96:176 innehåller bestämmelser om upphörande av rätten att driva kärnkraftsreaktorer för att utvinna kärnenergi. Syftet sägs vara att åstadkomma en ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiförsörjning byggd på förnybara energislag. Då Folkpartiet liberalerna anser att en forcerad kärnkraftsavveckling varken skulle främja ekologi eller ekonomi yrkar vi avslag på propositionen i dess helhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1996/97:176.
|
Christer Eirefelt (fp) |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
Torsten Gavelin (fp) |