Miljöpartiet de gröna vill skapa förutsättningar för ett näringsliv som kännetecknas av mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet. Vårt mål är att via goda regelverk och goda ekonomiska styrmedel underlätta för företag som vill vara en del av ett modernt, ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Vi inser att framväxten av det nya innebär att en del av det gamla kommer att avvecklas. Det skall vara företagsekonomiskt lönsamt att göra det som är långsiktigt hållbart, rädsla för förändring får inte hämma denna utveckling. Det goda företaget får inte strypas av Adam Smiths ”osynliga hand” pga att styrmedel och regelverk slår fel.
Miljöpartiet de gröna anser att politikens roll är att underlätta framväxten av det goda – i bemärkelsen ekologiskt och socialt hållbara – näringslivet. Mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet är nyckelord för en sådan utveckling. Socialistiska och andra rörelser som vill detaljstyra näringslivets verksamheter och tekniska utveckling skadar förutsättningarna för mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet. Politiska rörelser som å andra sidan inte förstår vikten av att spelregler och ekonomiska styrmedel måste används på ett förnuftigt sätt banar väg för något som kan liknas vid ekonomisk anarki, till skada för just mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet.
Försök att bibehålla och konservera gamla strukturer och gamla föreställningar, oavsett om dessa försök görs av gamla vänsteretablissemang som LO, eller gamla högeretablissemang som SAF, är ett allvarligt hot mot det svenska näringslivets möjligheter att utvecklas. Det finns en lika traditionell som olyckligt gemensam rädsla för förnyelse hos de gamla höger- och vänsteretablissemangen. Detta hämmar utvecklingen. LO:s oförmåga att inse vikten av att ge små företag andra villkor än de stora är nästan lika förödande som SAF:s ideologiska korståg mot den gemensamma sektorn, som är en förutsättning för det goda näringslivet.
I vårt land ser vi således hur rädsla, snarare än nyfikenhet och framåtblickande, präglar mycket av den näringslivspolitiska debatten. Gamla teser, som varit nog så viktiga under industrialismens framväxt, utgör livsluften för de gamla höger- och vänster-etablissemangen. För en del politiska partier utgör motsättning mellan arbete och kapital livsluften. Mot detta vill vi i Miljöpartiet ställa en utveckling där företagen till allt större del blir en del av det sociala samhället, där ägandet blir alltmer synligt och präglas av alltmer delaktighet. Just detta – delaktighet och synliggörande – leder till ett bredare och djupare ansvarstagande för samhället i stort.
Det näringsliv vi ser i dag har förskräckande likheter med ett grönköpingsmässigt Åsa-Nissesamhälle där det egna lilla reviret är det enda man ser. Ett näringsliv, som till så stor del som det svenska präglas av företag och företagsledningar som saknar förankring i den vardagliga, sociala verkligheten och vars enda mål är synnerligen kortsiktig förräntning av företagets pengar, är förödande. Ett framtida näringsliv måste vara en del av ett fungerande samhälle, inte något som seglar fritt ovanför, under eller vid sidan om den sociala och ekologiska verkligheten. Näringslivet måste göra skäl för namnet!
Tyvärr har den debatt som tagit fart de senaste åren om företagsklimatet i Sverige i stor utsträckning skjutit in sig på gamla nötta frågor i stället för att fokusera på de verkliga problemen. Det stora bombardemanget, såväl från traditionellt borgerligt håll som från storföretag, har bl a riktat in sig på vikten av subventionerade hushållstjänster och rätten att få subventionerade skatter om man är utländsk medborgare som arbetar tillfälligt i Sverige. Även Socialdemokraterna tycks vara på väg in i denna skendebatt. Miljöpartiet de grönas uppfattning är att det i en marknadsekonomi är grundläggande att undvika subventioner av vissa tjänster och i stället arbeta med generella styrmedel – detta talar för att vi i stället för subvention av hushållstjänster bör rikta in oss på en allmän sänkning av arbetsgivaravgifterna. Vad gäller skattesubvention av utländsk arbetskraft är det bara att konstatera att de företag som vill tillkalla experter får lära sig att betala en marknadslön som också tar hänsyn till skattetrycket i landet. Att sedan detta är för högt när det gäller arbete är en annan sak – Miljöpartiet lägger i sin budgetmotion förslag som sänker arbetsgivaravgifter, egenavgifter och inkomstskatt. Argumenten från det traditionella högerhållet innehåller också teser om att spel- och rättsregler skall monteras ner – i själva verket förordas en närmast ekonomisk-anarkistisk modell.
Enligt Miljöpartiets syn är bristerna i företagsklimatet av en helt annan art. Bristerna tar sig uttryck i att de spelregler som finns är anpassade till de stora företagen, att skatteinstrumentet inte används för att stimulera näringslivet att investera i miljöbättre teknik och metoder, att arbetstid beskattas oerhört hårt genom bl a arbetsgivaravgifter och obligatoriska egenavgifter.
En viktig grundprincip i det som kan kallas en verklig marknadsekonomi är dessutom att varje verksamhet skall betala sina fulla kostnader, även de externa kostnaderna i form av miljöförstöring. Så sker inte i dag; tvärtom lever vi i en s k marknadsekonomi där vinsterna ofta privatiseras medan kostnaderna socialiseras. Dvs den miljöförstöring och de negativa hälsoeffekter som en verksamhet skapar bekostas av den offentliga sektorn. Genom en kraftfull grön skatteväxling, som medför sänkta skatter på arbete (främst arbetsgivaravgifter och obligatoriska egenavgifter) och höjda miljörelaterade skatter uppnås en bättre balans samtidigt som vi kan ta ett steg mot det ekologiskt och socialt hållbara samhället. Skatteväxlingen stimulerar dessutom såväl teknisk utveckling som framväxten av en större tjänstesektor.
En ny ägarstruktur är viktigare i dag än den någonsin varit. Vi behöver fler företag med en social hemvist, ägare med ansikten! Såväl borgerliga som socialister värnar det anonyma ägandet, ägandet utan ansikte. Socialisterna vurmar för staten och fonder som ägare, de borgerliga ideologierna leder till att allt större del av den ekonomiska volymen i näringslivet ägs av ett könlöst och ansiktslöst kapital.
De gröna tror mer på människor än på staten och kapitalet. Därför vill vi stimulera företag där ägandet är synligt. Det kan vara självägda företag, kooperativa företag, företag som ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i det samhälle där företagen finns. Vi är övertygade om att människor som äger företag och som bor och arbetar där företaget finns tar ett större ansvar. Då är det inte bara viktigt med avkastning i företaget, då är det plötsligt viktigt att företaget är en del av ett fungerande socialt samhälle med jobb, barnomsorg, skola, sjukvård och rent vatten. Detta ansvar och denna delaktighet föder kreativitet! Det är ett kreativt näringsliv vi behöver! Inte ett näringsliv som köper och säljer dotterbolag av varandra och tror att de skapar något. Företag är ju inget självändamål. Företag som seglar fritt, utanför, nedanför eller ovanför samhället är ju bara vinstmaskiner där alla värden reduceras till ett enda: förräntning av pengar. Självfallet behöver vi sådana företag också. Men vi behöver fler av den andra sorten, mer delaktighet, mer självägda företag där ägarna har ett ansikte och en plats i den sociala verkligheten.
Högerns och vänsterns livsluft är, som tidigare påpekats, kampen mellan arbete och kapital. Uppdelningen är många gånger konstlad. Det är därför det är så viktigt att skapa goda förutsättningar för de små företagen. Men det är också därför det är så viktigt att öka möjligheten för dem som arbetar i ett företag – jobbare, tjänstemän och företagsledning – att ta över ägandet då företaget skall säljas. Det kan ske genom förköpsrätt och kanske t o m genom ett marginellt räntebidrag. Det handlar om att få en mångfald i ägandet. Många olika former av ägande.
Det är ett stort steg – både ekonomiskt och psykologiskt – att gå från enmansföretag till ett företag med anställda. Spärren att anställa den första är hög genom att man som företagare förbinder sig till så mycket. Vi vill rasera några av dessa spärrar. Därför vill vi utreda fördelar och nackdelar med att ta bort arbetsgivaravgifter helt eller delvis för en anställd. Att minska just denna spärr att gå från enmansföretag till företag med anställda skulle kunna vara en pedagogiskt viktig reform, om den utformas på rätt sätt.
Kreativiteten ökar då människor känner att man vågar ta steg ut i det främmande utan att riskera att falla igenom samhällets skydd. Kreativiteten ökar också då regelverk och gammal företagskultur kan förstås och förändras.
Vi måste även i Sverige lära oss att ta till vara invandrarnas erfarenheter av småskalig företagsamhet. Vi måste öppna för detta genom bra och riktad utbildning till just invandrare. I vårt land är vi dåliga på detta, vilket kostar i såväl humanvärden som i ekonomiska värden. Ytterligare satsningar på detta behövs.
Lärlingssystem bör utvecklas ytterligare, inte minst för att ta vara på all den kreativitet som finns hos många unga som inte vare sig vill eller orkar ta till sig 12 års skolutbildning i ett sträck. Utbildning kan man återkomma till, men tappar man intresse och fotfäste i samhället pga skoltrötthet är det svårare att komma tillbaka.
Mycket i företagskulturen lever kvar i traditionellt manliga strukturer. Miljöpartiet har i andra motioner utvecklat tankarna på hur nya, moderna strukturer kan ges mer växtkraft, vilket skulle kunna innebära att människor som annars inte tänkt starta företag skulle kunna ta steget. Det gäller inte minst kvinnor, vars kreativitet och förmåga ofta inte tagits till vara inom den traditionella företagsvärlden som domineras av män och manliga hiarkier.
Innovatörer och uppfinnare måste tas till vara och ges rimliga möjligheter att också i vårt land se sina idéer förverkligade genom goda riskkapitalfonder – som ger skäl för namnet! – som verkligen är inriktade på, och förstår, innovatörernas situation. En kommission bör tillsättas för att dels fullständigt förutsättningslöst granska de misstag som gjorts vad gäller att ta till vara innovationer i vårt land, dels lägga förslag på åtgärdspaket, inkluderande även okonventionella metoder.
De riktigt små företagen med upp till tio anställda måste omedelbart ges ett annat regelverk än de stora så att man får möjlighet att gå ifrån turordningsreglerna för två anställda. Det har varit, och är, en socialdemokratisk dödssynd att bygga upp system som om alla företag var storföretag. Samtidigt måste betonas att SAF ägnar sig åt propaganda som gjort att många företagare övertolkar turordningsreglerna.
Det är således, enligt Miljöpartiets uppfattning, oerhört viktigt att Sverige får ett näringsliv som i större utsträckning kan förnya och förändra sig. Nya företag måste kunna finna en jordmån att växa i och de som redan finns måste kunna utvecklas genom nya idéer och projekt. Innovatörer och uppfinnare behöver få betydligt bättre utvecklingsmöjligheter. Någon måste också vara beredd att ta risker! Delvis handlar detta om att det både inom finansvärlden, politiken och industrin krävs ändrade attityder. Men vi kan också underlätta en förnyelse genom att förbättra regelverk och organisation. Genom att skapa en ny form av riskkapitalfonder med fördelaktiga skattevillkor kan vi t ex se till att privat riskvilligt kapital i större utsträckning finns att tillgå. Det är också viktigt att lagar och skatteregler utformas så att det inom företagen finns goda möjligheter att bygga upp ett eget kapital. Vi vill se över förmögenhetsskatten och föreslår redan nu en minskning genom att sambeskattningen upphör. Under en övergångsperiod krävs också investeringsbidrag för t ex hållbara energislag som ett sätt att balansera den konkurrensfördel som icke hållbara system har getts pga att externa kostnader överförts från näringslivet till staten.
Vi förespråkar ett differentierat ägande bestående av såväl privata, kooperativa, kommunala som statliga företag. Offentligt styrda företag kan i vissa fall vara både nödvändiga och önskvärda; inte minst när det gäller naturliga monopol, grundläggande infrastruktur och i vissa fall också för att upprätthålla konkurrens. Det är också viktigt att konstatera att en väl fungerande gemensam sektor starkt bidrar till goda förutsättningar för näringslivet. En bra barnomsorg, en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och effektivitet, i sin bästa mening, i samhället, vilket näringslivet är mycket betjänt av. Därför är det naturligt att en rimlig beskattning av företag sker – vi förordar en höjning av bolagsskatten till 29 % som finansiering av minskad förmögenhetsskatt genom att sambeskattningen upphör.
En uthållig utveckling inom näringslivet kräver stora samhällsinsatser för att bygga ut järnvägs- och sjöfartsförbindelser. Vägtransporter kommer att bli dyrare i framtiden vilket gör att mer miljövänliga transportalternativ måste finnas att tillgå. Fortsatta satsningar för att få goda datorkommunikationer över hela landet är också nödvändigt.
Det är, av sårbarhets- och självtillitsskäl, av stor vikt att viktiga naturtillgångar inte säljs ut till starka ägargrupper som inte har någon förankring i den berörda samhällsstrukturen. Därför vill vi förhindra, bl a genom ett utträde ur EU, att vattenkraft, skog och andra avgörande naturresurser säljs ut till internationella intressen.
Miljöpartiet vill stimulera en satsning på vidareförädling av råvaror i glesbygd, särskilt inom trävaru- och livsmedelssektorerna. Genom en modern energiomställning kommer biobränslen att få en ökad marknad. Vi vill utreda möjligheterna av att transportstöd endast, eller till större del, skall gå till vidareförädlade produkter.
Kraven på flexibilitet inom näringslivet kommer att öka, oavsett vad vi anser om detta. Dessa krav måste mötas på ett sätt som gör att människor inte tvingas till en sämre social situation där utrymmet för tid med barn, umgänge med vänner och delaktighet i närsamhället och de nödvändiga sociala nätverken minskar. Genom att sänka normalarbetstiden till i första hand 35 timmar per vecka kan emellertid en ökad flexibilitet accepteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på näringspolitiken,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattesystem som utvecklar näringslivet,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande med ansikte,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mikroföretagen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta tillvara kreativiteten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovatörer och uppfinnare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagen behöver andra regelverk,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av näringslivet,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam sektor till gagn för näringslivet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande av naturresurser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidareförädling i glesbygd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad flexibilitet.
|
Birger Schlaug (mp) |
|
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Roy Ottosson (mp) |
Ronny Korsberg (mp) |
|
Barbro Johansson (mp) |
1 Yrkandena 2 och 8 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 7 hänvisat till AU.