2 Polenkabeln
3 Anslagen inom utgiftsområde 21 Energi för budgetåret 1998
3.1 Anslaget B.1 Bidrag för att minska elanvändningen
3.1.1 Bidrag för konvertering från elvärme samt bidrag till fjärrvärmeanslutning
3.1.2 Anslagsberäkning för B.1 Bidrag för att minska
elanvändningen
3.2 Anslaget B.2 Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor
3.2.1 Biobränslebaserad kraftvärme
3.2.2 Vindkraft
3.2.3 Småskalig vattenkraft
3.2.4 Upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik
med förnybara energislag
3.2.5 Anslagsberäkning för B.2 Bidrag till investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor
3.3 Anslaget B.3 Åtgärder för effektivare energianvändning
3.3.1 Teknikupphandling av energieffektiv teknik
3.3.2 Kommunal energirådgivning m.m.
3.3.3 Anslagsberäkning för B.3 Åtgärder för effektivare
energianvändning
3.4 Anslaget B.4 Energiforskning
3.4.1 Motoralkoholproduktion från skogsråvara
3.4.2 Anslagsberäkning för B.4 Energiforskning
3.5 Anslaget B.5 Bidrag till Energiteknikfonden
3.6 Anslaget B.6 Introduktion av ny energiteknik
3.6.1 Kompletterande användning av anslaget för
introduktion av ny energiteknik
3.6.2 Anslagsberäkning för B.6 Introduktion av
ny energiteknik
3.7 Nytt anslag B.10 Bidrag till investeringar i solvärme
3.7.1 Investeringsstöd för solvärme
3.7.2 Anslagsberäkning för nytt anslag B.10 Bidrag till
investeringar i solvärme
3.8 Fördelning på anslagsområden inom utgiftsområde 21 Energi
4 Hemställan
Regeringens energipolitik, som sedan det energipolitiska beslutet våren 1997 också är Sveriges energipolitik, är inte en politik för omställning av energisystemet, utan en politik som i bästa fall kan leda till stängning av två kärnkraftsreaktorer med bibehållen eller förstärkt elbalans till priset av ökade koldioxidutsläpp. Det är för övrigt något missvisande att kalla regeringens politik på energiområdet för energipolitik, en bättre benämning är elpolitik.
Miljöpartiet de grönas energipolitik innebär – till skillnad från den av regeringen presenterade politiken – en total omställning av energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010.
Vi har i vår energipolitiska motion (1996/97:N27) visat hur minst tre kärnkraftsreaktorer avvecklas under de kommande fem åren samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn minskar. Det innebär att vi utöver regeringens förslag vill avveckla ytterligare minst en reaktor. Detta måste betraktas som helt i enighet med vad Linje 2 lovade inför folkomröstningen och borde därför kunna få majoritetens stöd i riksdagen. Lägre ambitionsnivå än så kan inte vara rimlig!
Den strategi Miljöpartiet de gröna föreslår för kärnkraftsavvecklingen skiljer sig från regeringens och omfattar hela avvecklingen, inte bara inledningen. Vår strategi innebär ett aktivt utnyttjande av marknadsekonomiska styrmedel för huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen utifrån grunduppfattningen att alla energislag skall betala sina fulla kostnader. Detta borde vara självklart även för gamla partier vars ideologi bygger på traditionell marknadsekonomi. En avvecklingslag utnyttjas, även i vårt förslag, i inledningen av avvecklingen och som komplement till de ekonomiska styrmedlen.
Vårt förslag innebär att kärnkraftselen kompenseras med minskad elanvändning genom såväl konvertering från eluppvärmning som effektivisering och hushållning samt genom utbyggnad av ny elproduktion med förnybara energislag.
Miljöpartiet presenterade dessutom i den energipolitiska motionen ett fullt ut finansierat omställningsprogram omfattande ca 10,7 miljarder kronor (om riksdagen ansluter sig till Miljöpartiets förslag till styrmedelspaket) alternativt ca 12,8 miljarder kronor (om riksdagen inte ansluter sig till Miljöpartiets förslag till styrmedelspaket), alltså ca 1,6 alternativt 3,7 miljarder utöver regeringens förslag.
Vi hävdar att den svenska atomansvarighetslagstiftningen i grunden skall revideras med inriktning mot att kärnkraftsproducenterna skall betala sina egna riskkostnader och ta ett fullt skadeståndsansvar i händelse av en reaktorolycka. Det är orimligt att de som investerar i solvärme, vindkraft eller biobränslen skall bekosta sina egna försäkringar fullt ut, medan ägare av kärnkraftverk skall undantas från denna skyldighet. Marknaden, som påstås försvara kärnkraften, bör själv få bedöma det verkliga marknadsmässiga priset på el från kärnkraften.
Sveriges internationella åtaganden på klimatområdet skall ligga fast. Sverige skall driva en nationell politik som gör att dessa åtaganden uppfylls. Ursäkter av typen ”men dom andra gör ju inte” kan inte utgöra grund för att svika internationellt givna löften. Vi accepterar således inte satsningar på fossilgas.
Vi anser att den biologiska mångfalden skall skyddas i enlighet med de konventioner som Sverige skrivit under. I linje med detta motsätter vi oss utbyggd vattenkraft på det sätt som regeringen drivit igenom, tvärtom vill vi grundlagsskydda de sista orörda älvarna. Vi ser, vilket redovisas detaljerat i vår energipolitiska motion (1996/96:N27), en god utvecklingspotential för hushållning, effektivisering, biobränslen, stor- och småskalig vindkraft samt även modern solvärme- och solcellsteknik.
Likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen måste stoppas. Miljöpartiet ser en stor risk för att ett ännu större behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten. Vidare kommer kabeln att leda till ökade svavelutsläpp som en följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt kraftvärme baserad på olja och gas. Projektet faller dessutom under Esbokonventionen om gränsöverskridande miljöpåverkan, vilket innebär att det krävs en bred internationell miljöprövning av projektet. Vi har utvecklat vår kritik mot Polenkabeln i en separat motion till 1997/98 års riksmöte.
Med det sagda avstyrker vi förslagen i budgetpropositionen avsnitt 3.3, utgiftsområde 21, om Svenska kraftnät såvitt avser Polenkabeln.
Höjda energiskatter inom ramen för en skatteväxling är det viktigaste enskilda styrmedlet för att främja en omställning av energisystemet. Skatteväxlingen förskjuter, i vissa fall på ett radikalt sätt, konkurrenskraften mellan olika energislag, samtidigt som den allmänt gör energiförbrukning dyrare och därmed ger incitament till energibesparing och -effektivisering. Som komplement till skatteväxlingen behövs också andra styrmedel i form av lagstiftning och statliga bidrag till investeringar, forskning, m.m.
Behovet av statliga bidrag är starkt beroende av vilka incitament som ligger ”i botten” i form av höjda energiskatter inom ramen för en skatteväxling. Regeringen har presenterat ett förslag för de närmaste 5–7 åren på ca 9 miljarder kronor. Eftersom regeringens energipolitik enligt energipropositionen (1996/97:84) saknar någon uttalad inriktning när det gäller energibeskattningen, antar vi att regeringen menar att de statliga bidragen skall vara tillräckliga för att uppnå de uppställda målen utan de extra incitament som en större skatteväxling skulle medföra. Vi kommer att område för område granska regeringens förslag från den utgångspunkten.
Vi kommer också att område för område presentera våra motförslag. Detta görs i två varianter, utan resp med en ökad energibeskattning inom ramen för en skatteväxling.
De stödåtgärder till investeringar vi föreslår är inte av permanent karaktär. De är stimulanser för att understödja och påskynda en utveckling som fortgått även utan statliga bidrag. Det är alltså inte fråga om att upprätthålla en i grunden olönsam produktion, utan snarare att forcera en expansion. Investeringsstöden är tidsbegränsade till 5 år för att motverka eventuella prisstegringar på grund av bidragen. Principen bör vara att stödnivåerna successivt trappas av då marknaden nått en punkt då utvecklingen drivs i tillräcklig takt av sig själv.
Totalt förbrukas i dag ca 30 TWh el för uppvärmningsändamål i bostäder och lokaler.
Enligt bedömningen i en rapport från Fjärrvärmeföreningen1 är det, med hänsyn till fastigheternas belägenhet m.m., möjligt att konvertera ungefär 12 TWh av den nuvarande eluppvärmningen till fjärrvärme. Därutöver är det möjligt att konvertera ytterligare ungefär 24 TWh från oljeeldning, kombipannor och annan uppvärmning till fjärrvärme.
Ur miljösynpunkt är konvertering till fjärrvärme främst intressant om det ger en ökad användning av biobränslen i fjärrvärmenätet, dels för produktion av värme, dels för samtidig produktion av elektrisk kraft i kraftvärmeverk.
Det är inte i första hand värmeunderlaget som är den begränsande faktorn för utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme. Det är troligen snarare tillgången på biobränslen. För att klara den långsiktiga kärnkraftsavvecklingen anser vi därför att inriktningen bör vara att i första hand konvertera de 12 TWh elvärme som är möjliga till fjärrvärme. Därutöver bör ytterligare 6 TWh elvärme kunna konverteras till individuell biobränsleeldning och till solvärme.
Inriktningen för den närmaste femårsperioden bör vara att konvertera 2 TWh elvärme, huvuddelen till fjärrvärme. Detta kräver enligt vår bedömning statliga bidrag och planeringsram enligt tabell a.
Tabell A. B Förslag till bidragsnivåer och planeringsram (milj. kr).
|
Bidragsnivå |
Planeringsram 1998–2002 |
||||||
|
Reg. |
Miljöpartiet |
Reg. |
Miljöpartiet |
||||
|
Utan |
Med skvxl |
Utan |
Med skvxl |
||||
|
Effektvakt småhus, m.m. |
10 000 kr/hus |
10 000 kr/hus |
10 000 kr/hus |
||||
|
Konvertering till vattenburet |
30 % |
40 % |
30 % |
1 650 |
2 800 |
2 100 |
|
|
Konvertering till fjärrvärme |
50 % |
60 % |
50 % |
||||
Bidraget för byte till vattenburet system avser hus med direktverkande el som inte är möjliga att ansluta till fjärrvärme. Bidrag på 30 % av kostnaderna skall enligt propositionen kunna utgå för byte av värmeanläggning till vattenburet system samt för anordning för värmeackumulering. Däremot skall inget bidrag lämnas för värmeproduktionsanläggning, t.ex. panna, värmepump eller solvärmeanläggning, inte heller för installation av skorsten om det blir nödvändigt.
Att byta värmesystem är förenat med stora kostnader. Vi befarar att det föreslagna bidraget på 30 % inte är tillräckligt för att göra bytet privatekonomiskt intressant, i synnerhet som det inte gäller själva värmeproduktionsanläggningen och eventuell skorsten. Bristen på ekonomiska styrmedel i form av högre energiskatter i regeringens förslag gör det särskilt troligt att det föreslagna bidraget inte är tillräckligt. Med den skatteväxling vi föreslår är det större chans att incitamenten för ett byte blir tillräckligt stort med ett bidrag på 30 %. Om vårt förslag om skatteväxling avslås bör bidraget vara minst 40 %.
Vi föreslår att bidraget även skall kunna utgå till panna/eldstad för biobränsle, för skorsten till sådan panna samt för solvärmeanläggning.
När det gäller konvertering till fjärrvärme har regeringen i förordning fastställt att bidragsnivån skall vara 50 %, dock högst 30 000 kr för konvertering från direktverkande el respektive högst 8 000 kr om vattenburet värmesystem finns i byggnaden. Miljöpartiet anser att denna nivå är tillräcklig i kombination med vårt skatteväxlingsförslag, men att den bör höjas till 60 % om vårt skatteväxlingsförslag avslås.
Vi anser vidare att man i utformningen av stödet för konvertering till fjärrvärme bör överväga att använda teknikupphandling för att göra omställningen billigare. Ett prestationsbundet stöd direkt till energileverantörerna skulle kunna vara ett sätt att ge dem incitament att effektivt driva omställningen.
Regeringen har inte närmare preciserat hur man har beräknat den föreslagna planeringsramen om 1 650 milj. kr för femårsperioden.
Vår inriktning är som ovan nämnts att åtminstone 2 TWh elvärme bör konverteras under perioden, huvuddelen till fjärrvärme. Det motsvarar ca 100 000 småhus. Den genomsnittliga kostnaden för konvertering av direktelvärme till fjärrvärme i ett småhus uppskattas i Fjärrvärmeverksföreningens rapport till ca 80 000 kr inkl. moms. Härav ligger 60 procent i huset och resten för att distribuera fjärrvärmen fram till huset. Vid konvertering till individuell uppvärmning bortfaller fjärrvärmedelen men tillkommer kostnader för värmekälla och ackumulatortank. En del hus som kommer att konverteras till fjärrvärme har redan vattenburen eluppvärmning och där blir konverteringskostnaden lägre. Om man vid en grov uppskattning räknar med investeringar på i genomsnitt 70 000 kronor per hus, blir den totala kostnaden för konverteringen 7 miljarder kronor under femårsperioden. För en bidragsnivå på 30 procent fordras en planeringsram om 2 100 miljoner kronor. Utan höjda energiskatter krävs ett högre bidrag på åtminstone 40 %, vilket kräver en planeringsram på 2 800 miljoner kronor.
I Miljöpartiets budgetförslag för 1998, vilket omfattar en skatteväxling, föreslår vi att 370 miljoner kronor, dvs. 80 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslaget B.1 Bidrag till att minska elanvändningen. För åren 1999 och 2000 beräknar vi att anslaget behöver tillföras 510 respektive 445 miljoner kronor, dvs 110 respektive 95 miljoner kronor utöver regeringens beräkning.
I kraftvärmeverk kopplade till fjärrvärmenät producerades 1995 ca 4,5 TWh el, huvudsakligen med hjälp av fossila bränslen. I befintliga anläggningar går det dock att producera upp till 8 TWh el. Drygt hälften av denna mängd kan utan större ombyggnader produceras med hjälp av biobränslen.
Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiproduktion som ger ett effektivt energiutnyttjande eftersom den värme som bildas som ”biprodukt” vid elgenereringen direkt kan tas till vara i fjärrvärmenäten. För att kunna ersätta kärnkraften på ett miljövänligt sätt är det därför nödvändigt att utnyttja all möjlig potential för biobränslebaserad kraftvärme och att därvid också försöka få ut så stor andel elektricitet som möjligt ur biobränslet.
Potentialen för biobränslebaserad kraftvärme begränsas dels av fjärrvärmeunderlaget, dels av tillgången på biobränslen. Våra bedömningar tyder på att det snarare kommer att bli tillgången på biobränslen än fjärrvärmeunderlaget som i första hand sätter en gräns för den möjliga utbyggnaden. Vi har med ledning av Naturvårdsverkets uppskattningar antagit den praktiskt möjliga potentialen till 40 TWh biobränslen för el- och uppvärmningsändamål. Efter avsättning av en del för ökad individuell biobränsleeldning samt avdrag för förluster, återstår en möjlighet att öka produktionen av el och värme i biobränslebaserad kraftvärme med ca 33 TWh.
Nuvarande teknik ger ett ungefärligt utbyte av en tredjedel elektricitet och två tredjedelar värme. Med denna teknik skulle det alltså vara möjligt att med tillgängliga biobränsleresurser producera ca 11 TWh el per år. Elandelen skulle dock kunna ökas till hälften med användning av ny biogaskombiteknik. Dilemmat är dock att denna teknik ännu bara är på försöksstadiet. Innan den kan komma i kommersiell drift behövs uppförande av en eller flera fullskaliga demonstrationsanläggningar med sannolikt fleråriga testningar och förbättringar. Genom att snarast möjligt påbörja en sådan utveckling och att reservera utrymme för den när den är färdigutvecklad, kan utbyggnad med biogaskombiteknik ge ett värdefullt ökat tillskott av elektricitet under den senare delen av kärnkraftsavvecklingen. Vi har därigenom räknat med en totalt ökad elproduktion från biobränslebaserad kraftvärme på 13 TWh, varifrån 3 TWh genom ökat utnyttjande av befintliga anläggningar, 4 TWh i nybyggda konventionella anläggningar och 6 TWh i nybyggda biogaskombianläggningar. Totalt ger detta ett tillskott på 20 TWh biobränslebaserad fjärrvärme.
Inriktningen för den närmaste femårsperioden bör vara att öka elproduktionen i biobränslebaserad kraftvärme med 3,5 TWh varav 2 TWh i befintliga anläggningar och 1,5 TWh i nybyggda anläggningar. De nya anläggningarna kräver enligt vår bedömning statliga bidrag och anslag enligt tabell b.
Tabell B. Investeringsbidrag till biobränslebaserad kraftvärme. Förslag till bidragsnivåer och anslag (milj. kr).
|
Bidragsnivå |
Planeringsram 1998–2002 |
|||||
|
Reg. |
Miljöpartiet |
Prop. |
Miljöpartiet |
|||
|
Utan |
Med skvxl |
Utan skatteväxling |
Med skvxl |
|||
|
Biobränslebaserad kraftvärme |
3 000 kr/kW |
4 000 kr/kW |
2 000 kr/kW |
|
|
|
Lönsamheten för ny biobränslebaserad kraftvärme styrs till stor del av beräknade framtida priser på el och värme från konkurrerande energislag. Den framtida energibeskattningen spelar en avgörande roll. Utan ökade energiskatter enligt vårt förslag bedömer vi regeringens förslag till bidrag på 3 000 kr/kW som otillräckligt. Visserligen har några kraftvärmeverk nyligen byggts med denna bidragsnivå, men de kunde utnyttja de låga byggpriserna vid upphandlingen 1994. Idag får man räkna med högre byggpriser, vilket kräver åtminstone samma bidragsnivå som i den förra bidragsomgången, 4 000 kr/kWh. Om å andra sidan riksdagen tillstyrker en ökad energibeskattning enligt vårt förslag om skatteväxling, torde en väsentligt lägre bidragsnivå, här uppskattad till 2 000 kr/kW, vara fullt tillräcklig för att kunna räkna hem lönsamhet i ett projekt.
Med föreslagna bidragsnivåer och utbyggnadstakt beräknar vi att en planeringsram om 600 miljoner kronor behövs under femårsperioden, dubbelt så mycket om riksdagen avslår vårt förslag om höjd energibeskattning.
Vår bedömning av effekten av de nedan redovisade åtgärderna för vindkraft är en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en 5-årsperiod.
Totalt bedömer vi att potentialen är 12 TWh ökad årlig elproduktion för att ersätta kärnkraftsel.
Avregleringen av elmarknaden och uppdelningen mellan nätbolag och elhandelsbolag har lett till att små producenter kommit i kläm. Den nya ellagen (1994:618) har inte fungerat som riksdagen avsåg. För att små elproduktionsanläggningar skall kunna byggas ut snabbt måste små oberoende elproducenter få rimliga möjligheter att konkurrera och inte vara utlämnade åt de stora kraftbolagens godtycke och delvis motstående intressen. Miljöpartiet förutsätter att regeringen snarast vidtar åtgärder så att problemen för de små elproducenterna löses. Därvid bör särskilt beaktas möjligheten att införa någon form av system som garanterar de små producenterna rimliga avräkningspriser.
Regeringens neddragning av nivån på investeringsstödet för vindkraft är mer än vad branschen för närvarande klarar av. Miljöpartiet föreslår en stödnivå om 25 % samt ett anslag på 200 miljoner kronor per år, totalt 1 miljard kronor över femårsperioden. Till följd av vindkraftens kontinuerligt förbättrade lönsamhet, förutser vi att nivån på investeringsbidraget för dagens tillämpningar av vindkraften i framtiden kan sänkas successivt. För nya tillämpningar, t.ex. havsbaserad vindkraft m.m., kan stödet behövas behållas till en senare tidpunkt än vad som gäller för dagens tillämpningar av vindkraft.
Om riksdagen ansluter sig till Miljöpartiets styrmedelspaket för att avveckla kärnkraften, räcker det enligt våra beräkningar med en stödnivå om 10 %, vilket medför att anslaget kan reduceras till 80 miljoner kronor per år, dvs. en planeringsram om totalt 400 miljoner kronor över 5 år. Våra förslag beträffande investeringsstöd till vindkraft sammanfattas i tabell 3.
Tabell C. Investeringsstöd till vindkraft. Förslag till stödnivåer och anslag (Mkr).
|
Bidragsnivå |
Planeringsram 1998–2002 |
|||||
|
Reg. |
Miljöpartiet |
Prop. |
Miljöpartiet |
|||
|
Utan |
Med skvxl |
Utan skatteväxling |
Med skvxl |
|||
|
Vindkraft |
15 % |
25 % |
10 % |
300 |
1 000 |
400 |
Också när det gäller tillämpningen av stödet föreslås inskränkningar i propositionen. I dag gäller att stödet går till installationer med effekt på 60 kW eller större. Denna nivå vill regeringen höja till 200 kW, vilket utesluter en stor del av den växande småskaliga vindkraftmarknaden. Det är för övrigt på denna marknad som de svenska tillverkarna av vindkraftverk är som starkast. Vi föreslår att den nedre effektgränsen för vindkraftverkens storlek tas bort.
Miljöpartiet accepterar inte regeringens utbyggnadsplaner beträffande småskalig vattenkraft. Inte någon som helst utbyggnad av vare sig småskalig eller storskalig vattenkraft som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i våra vattendrag kan försvaras. De fyra stora orörda norrlandsälvarna bör dessutom grundlagsskyddas mot vidare exploatering. Däremot är vi positiva till förnyelse av äldre teknik i de befintliga vattenkraftverken, under förutsättning att det inte har negativa effekter på naturmiljön.
Som konsekvens av detta tar vi bort de 145 miljoner kronor regeringen avsatt för utbyggnad av småskalig vattenkraft från planeringsramen för anslaget B 2 för perioden 1998–2002.
Miljöpartiet anser att bidraget inte bara skall kunna tillämpas på ny elproduktionsteknik, utan på all ny produktionsteknik för förnybara energislag. Anslagsnivån är lika, dvs. 20 miljoner kronor per år, dvs. en total planeringsram om 100 miljoner kronor för perioden 1998–2002.
Regeringen har inte specificerat anslaget annat än beträffande planeringsramarna för perioden 1998-2002. Därför har vi på grundval av regeringens planeringsramar proportionerat regeringens förslag för åren 1998, 1999 och 2000 på de ingående delarna biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft, småskalig vattenkraft och upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik.
Miljöpartiets planeringsramar har beskrivits och motiverats ovan. I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi att 375 miljoner kronor, dvs. 160 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslagsområdet B.2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor. För åren 1999 och 2000 beräknar vi anslagsområdet till 372 miljoner kronor för respektive år. Anslagets fördelning på olika ändamål för regeringen respektive Miljöpartiet framgår av tabell 4.
Tabell D. Specifikation till anslaget B.2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor.
|
1998 |
1999 |
2000 |
Planeringsram 1998–2002 |
|||||
|
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
|
|
Biobränslebaserad kraftvärme |
96 |
+47 |
96 |
+44 |
96 |
+44 |
405 |
+195 |
|
Vindkraft |
63 |
+147 |
63 |
+147 |
63 |
+147 |
270 |
+730 |
|
Småskalig vattenkraft |
34 |
–34 |
34 |
–34 |
34 |
–34 |
145 |
–145 |
|
Upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik |
22 |
±0 |
22 |
±0 |
22 |
±0 |
100 |
±0 |
|
Summa |
215 |
+160 |
215 |
+157 |
215 |
+157 |
920 |
+780 |
(Regeringens förslag beräknat av oss genom proportionering av angivna planeringsramar. Miljöpartiets förslag som avvikelse från regeringen. Belopp angivna i Mkr.)
NUTEK:s arbete med teknikupphandling av energieffektiv teknik på energiområdet har varit framgångsrik. Detta åttaåriga uppbyggnadsarbete raserades slutgiltigt i samband med det energipolitiska beslutet i våras.
Miljöpartiet anser att man i det fortsatta teknikupphandlingsarbetet bör ta upp det gamla programmets inriktning och tilldela det rimliga resurser, motsvarande 60 miljoner kronor per år, dvs. en total planeringsram om 300 miljoner kronor över 5 år. Ett sätt att utveckla det befintliga teknikupphandlingsprogrammet är att bredda det avseende internationell samverkan, på sätt som gjorts i Japan (MITA).
Det borde vara självklart att alla kommuner hade såväl energi- som miljörådgivare (de minsta kommunerna kan ha gemensamma). De tidigare obligatoriska energirådgivarna tillkom på statligt initiativ 1977, men drogs in i de flesta kommuner när det statliga bidraget upphörde efter 1985. Att spara på energi och effektivisera vår användning är inte bara en kommunal, utan också en nationell och internationell angelägenhet.
På central nivå bör den kommunala energirådgivningen backas upp med specialkompetens och resurser för att stödja kommunerna utifrån deras varierande förutsättningar. Vidare bör det vara en viktig uppgift för den statliga energimyndigheten att initiera och stödja energirådgivning via miljöorganisationer, branschorganisationer, yrkesförbund m.fl. I övrigt har vi ingen anmärkning mot regeringens förslag till inriktning för bidrag till kommunal energirådgivning.
När den energirådgivning som vi sedan länge krävt nu återupptas, vill vi understryka att det är ett långsiktigt åtagande som kräver kontinuitet, fasta politiska signaler och en successivt uppräknad anslagsnivå. Vi föreslår inledningsvis 75 miljoner kronor per år, totalt 375 miljoner kronor över perioden 1998–2002 till kommunal energirådgivning. Till central information och rådgivning anser vi det tillräckligt med de 12 miljoner kronor per år, totalt 60 miljoner kronor över 5 år, som regeringen föreslår.
Vi delar regeringens bedömning beträffande vikten av kunskapsförmedling, provning, testning och märkning av energikrävande produkter. 40 miljoner kronor bör anvisas för detta ändamål under en femårsperiod.
Regeringen har inte specificerat anslaget annat än beträffande planeringsramarna för perioden 1998–2002. Därför har vi på grundval av regeringens planeringsramar proportionerat regeringens förslag för åren 1998, 1999 och 2000 på de ingående delarna teknikupphandling av energieffektiv teknik; provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning; information och utbildning samt kommunal energirådgivning.
Miljöpartiets planeringsramar har beskrivits och motiverats ovan. I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi att 155 miljoner kronor, dvs. 65 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslaget B.3 Åtgärder för effektivare energianvändning. För åren 1999 och 2000 beräknar vi att anslaget kan bibehållas på samma nivå, dvs. 155 miljoner kronor. Anslagets fördelning på olika ändamål för regeringen respektive Miljöpartiet framgår av tabell 5.
Tabell E. Specifikation till anslaget B.3 Åtgärder för effektivare energianvändning.
|
1998 |
1999 |
2000 |
Planeringsram 1998–2002 |
|||||
|
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
|
|
Teknikupphandling |
20 |
+40 |
20 |
+40 |
20 |
+40 |
100 |
+200 |
|
Provning, märkning och cert. |
8 |
±0 |
8 |
±0 |
8 |
±0 |
40 |
±0 |
|
Kommunal energirådgivning |
50 |
+25 |
50 |
+25 |
50 |
+25 |
250 |
+125 |
|
Information och utbildning |
12 |
±0 |
12 |
±0 |
12 |
±0 |
60 |
±0 |
|
Summa |
90 |
+65 |
90 |
+65 |
90 |
+65 |
450 |
+325 |
(Regeringens förslag beräknat av oss genom proportionering av angivna planeringsramar. Miljöpartiets förslag som avvikelse från regeringen. Belopp angivna i Mkr.)
Det behövs ny kunskap inom hela området biobaserade drivmedel. Såväl miljöeffekter som produktionsteknik och distributionssystem behöver utredas och utvecklas. Det är viktigt att ha ett brett synsätt på alternativa drivmedel för vårt framtida drivmedelssystem. Lösningen är förmodligen inte ett enda alternativt drivmedel, utan snarare en kombination av olika drivmedel i olika sammanhang.
Den största resursbasen för ett svenskt förnybart drivmedelssystem är skogen. Därför är det av största vikt att forskning och utveckling på drivmedel från skogsråvara intensifieras. Det program för utveckling av ny teknik för etanolframställning som pågått sedan 1994 bör därför vidgas att gälla motoralkoholer samt förstärkas med ytterligare resurser. Miljöpartiet föreslår att en planeringsram om 300 miljoner kronor, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens förslag, anvisas till utveckling av ny teknik för motoralkoholproduktion från skogsråvara under en sjuårsperiod fr.o.m. 1998.
Regeringen har inte specificerat anslaget annat än beträffande planeringsramarna för perioden 1998–2002. Därför har vi på grundval av regeringens planeringsramar proportionerat regeringens förslag för åren 1998, 1999 och 2000 på de ingående delarna energiforskning, forskning om energisystemet, forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen samt etanolproduktion från skogsråvara.
Miljöpartiets planeringsram för motoralkoholproduktion med skogsråvara har beskrivits och motiverats ovan. Beträffande övriga planeringsramar ansluter vi oss till regeringens förslag. I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi att 340 miljoner kronor, dvs. 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslaget B.4 Energiforskning. För åren 1999 och 2000 beräknar vi anslaget till 411 respektive 418 miljoner kronor, dvs. 13 miljoner kronor årligen utöver regeringens beräkning. Anslagets fördelning på olika ändamål för regeringen respektive Miljöpartiet framgår av tabell 6.
Tabell F. Specifikation till anslaget B.4 Energiforskning.
|
1998 |
1999 |
2000 |
Planeringsram 1998–2004 |
|||||
|
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
Reg. |
(mp) |
|
|
Energiforskning |
264 |
±0 |
328 |
±0 |
333 |
±0 |
2310 |
±0 |
|
Forskning om energisystemet |
24 |
±0 |
30 |
±0 |
31 |
±0 |
210 |
±0 |
|
Forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen |
8 |
±0 |
10 |
±0 |
10 |
±0 |
70 |
±0 |
|
Etanolproduktion från skogsråvara |
24 |
+10 |
30 |
+13 |
31 |
+13 |
210 |
+90 |
|
Summa |
320 |
+10 |
398 |
+13 |
405 |
+13 |
2800 |
+90 |
(Regeringens förslag beräknat av oss genom proportionering av angivna planeringsramar. Miljöpartiets förslag som avvikelse från regeringen. Belopp angivna i Mkr.)
Miljöpartiets inriktning på omställningen av energisystemet innebär kortsiktigt en snabbare och mer genomgripande omställning än den av riksdagen fastställda. Befintliga kunskaper skall utnyttjas maximalt. När det gäller den långsiktiga strategin ligger vårt förslag närmare majoritetsförslaget. Vi delar i stort regeringens bedömning beträffande utgångspunkterna för utvecklingen av teknik för framtidens energisystem, se dock våra mer ingående bedömningar för effektivare energianvändning, biobränslen, vindkraft, solenergi och övriga förnybara energislag i vår energipolitiska motion 1996/97:N27.
När det gäller anslaget till Energiteknikfonden föreslår vi en höjning jämfört med regeringens förslag. Vi anser att en ekonomisk planeringsram om sammantaget 1 000 miljoner kronor behövs för förstärkning av Energiteknikfonden under perioden 1998–2004. Detta motiveras bl.a. av att vi vill göra en kraftig satsning på demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft.
I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi att 103 miljoner kronor, dvs. 13 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslaget B.5 Bidrag till Energiteknikfonden. För åren 1999 och 2000 beräknar vi att anslaget behöver tillföras 150 miljoner kronor årligen, dvs 20 miljoner kronor utöver regeringens beräkning.
Vi föreslår en kompletterande tillämpning av medlen för introduktion av ny energiteknik. Det kan vara svårt att hitta en lämplig värd för ett projekt med en demonstrationsanläggning i full skala p.g.a. för hög risknivå. För att minska risken för det energiföretag som skall stå som värd för demonstrationsanläggningen bör vissa garantier kunna ställas mot kostnader för driftavbrott m.m. Medel för detta bör kunna tas ur anslaget för introduktion av ny energiteknik.
Vidare föreslår vi, med samma motivering som för anslaget B.5 Bidrag till Energiteknikfonden, en kraftigare satsning på introduktion av ny energiteknik jämfört med regeringens förslag. Miljöpartiet anser att anslaget skall ges en planeringsram om sammantaget 2 000 miljoner kronor för perioden 1998–2004, dvs. 390 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi att 215 miljoner kronor, dvs. 55 miljoner kronor utöver regeringens förslag, tillförs anslaget B.6 Introduktion av ny energiteknik. För åren 1999 och 2000 beräknar vi att anslaget behöver tillföras 285 miljoner kronor årligen, dvs 55 miljoner kronor utöver regeringens beräkning.
Miljöpartiet de gröna överenskom i början av innevarande mandatperiod med regeringen om kraftigt ökat stöd till solenergiområdet, med 100 miljoner kronor i tillväxtpropositionen (1995/96:25). 25 miljoner av dessa skulle gå till investeringsstöd för solvärme i bostäder under budgetåret 1996, utöver de 56 miljoner som Miljöpartiet tidigare förhandlat fram. För att pröva teknikupphandling för tappvärmesystem för småhus anslogs 5 miljoner. För forskning om solvärme anslogs 30 miljoner. För forskning inom solcellsområdet anslogs 40 miljoner under en femårsperiod.
Bakgrunden till förstärkningen av investeringsstödet för solvärme var att intresset för solvärme i bostäder var så stort att den ursprungliga resurstilldelningen redan var intecknad. Förbättrade konstruktioner, förenklad tillverkning och ökad efterfrågan har lett till att priset för plana solfångare sjönk med 30 % mellan 1980 och 1990. Branschen är mycket nära en prisnivå som gör solfångartekniken fullt kommersiellt konkurrenskraftig. Men nära är inte detsamma som ända fram.
Det var i den situationen som regeringen levererade sitt dråpslag mot den svenska solvärmeutbyggnaden våren 1997. Man avskaffade investeringsstödet till solvärme i bostäder helt. De bedömningar som regeringen gjorde förra året om behovet att stimulera solvärmeutbyggnaden har nu förbytts i total kallsinnighet. Det är knappast så man bedriver en ansvarsfull energipolitik.
Miljöpartiet står fast vid en fortsatt stimulans av solvärmeutbyggnaden. Det bör även fortsättningsvis finnas ett investeringsstöd om 25 % av investeringskostnaden för utbyggnad av solvärme i bostäder och andra tillämpningar. För att finansiera denna bidragsnivå föreslår vi att 50 miljoner kronor avsätts per år, dvs. en total planeringsram om 250 miljoner kronor över perioden 1998–2001 till investeringsbidrag för solvärme.
I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslår vi ett nytt anslag, B.10 Bidrag till investeringar i solvärme, vilket tillförs 50 miljoner kronor. För åren 1999 och 2000 beräknar vi oförändrad anslagsnivå, dvs 50 miljoner kronor årligen.
Miljöpartiet föreslår att den totala ramen för utgiftsområde 21 tillförs 2 016 miljoner kronor för år 1998, dvs. 433 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Beträffande den totala budgetramen för budgetåren 1999 och 2000 beräknar vi 2 312 respektive 2 059 miljoner kronor, dvs. 470 respektive 455 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Miljöpartiet föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde 21:
|
Förslag till anslag 1998 och beräkningar 1999 och 2000, milj. kr |
||||||||||||||||||
|
21 |
Energi |
Regeringen |
Miljöpartiet |
|||||||||||||||
|
Förslag |
Beräknat |
Beräknat |
Avvikelse från regeringen |
|||||||||||||||
|
1998 |
1999 |
2000 |
1998 |
1999 |
2000 |
|||||||||||||
|
Totalt utgiftsområdet |
1583 |
1842 |
1604 |
433 |
470 |
455 |
||||||||||||
|
Anslag |
||||||||||||||||||
|
A1 |
Energimyndighet: Förvaltningskostnader |
138 |
124,6 |
128,3 |
||||||||||||||
|
A2 |
Kostnader för bildande av en ny energimyndighet |
25 |
0 |
0 |
||||||||||||||
|
B1 |
Bidrag för att minska elanvändningen |
290 |
400 |
350 |
80 |
110 |
95 |
|||||||||||
|
B2 |
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor |
215 |
215 |
215 |
160 |
157 |
157 |
|||||||||||
|
B3 |
Åtgärder för effektivare energianvändning |
90 |
90 |
90 |
65 |
65 |
65 |
|||||||||||
|
B4 |
Energiforskning |
320 |
397,6 |
405,2 |
10 |
13 |
13 |
|||||||||||
|
B5 |
Bidrag till Energiteknikfonden |
90 |
130 |
130 |
13 |
20 |
20 |
|||||||||||
|
B6 |
Introduktion av ny energiteknik |
160 |
230 |
230 |
55 |
55 |
55 |
|||||||||||
|
B7 |
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser |
50 |
50 |
50 |
||||||||||||||
|
B8 |
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet |
5 |
5 |
5 |
||||||||||||||
|
B9 |
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige |
200 |
200 |
|||||||||||||||
|
B10 |
Nytt anslag: Bidrag till investeringar i solvärme |
|
50 |
50 |
50 |
|||||||||||||
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken,
att riksdagen avslår propositionens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polenkabeln i enlighet med vad i motionen anförts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag för konvertering från elvärme samt bidrag till fjärrvärmeanslutning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biobränslebaserad kraftvärme,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig vattenkraft,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik med förnybara energislag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teknikupphandling av energieffektiv teknik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal energirådgivning m.m.,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motoralkoholproduktion från skogsråvara,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande användning av anslaget för introduktion av ny energiteknik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstöd för solvärme,
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt Miljöpartiets förslag i den i motionen redovisade tabellen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 21 Energi för åren 1999 och 2000 enligt förslag i den i motionen redovisade tabellen,
att riksdagen godkänner ekonomiska planeringsramar för verksamheten avseende anslagen B 1, B 2, B 3, B 4, B 5, B 6 och ett nytt anslag B 10 i enlighet med vad i motionen anförts,
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtaganden om högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år 2000, högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för år 2002,
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999, högst 385 miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001 och högst 270 miljoner kronor för år 2002,
att riksdagen godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till den kommunala energirådgivningen med tillägg av vad i motionen anförts i denna del,
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115 miljoner kronor för år 2000, högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60 miljoner kronor för år 2002, högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60 miljoner kronor för år 2004,
att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i solvärme innebärande åtaganden om högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999 t.o.m. 2002.
|
Birger Schlaug (mp) |
|
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Roy Ottosson (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Gotab, Stockholm 1997
| [1] | Svenska Fjärrvärmeföreningen. Konvertering till fjärrvärme från direktverkande elvärme. December, 1996. |