De friare kapitalrörelserna och företagens internationalisering medför att investeringar i högre grad än tidigare kan läggas där de ger bäst resultat. Det medför ökad konkurrens och förnyelse där goda idéer och förmåga att utveckla dessa ges ett större utrymme i utvecklingen. Det betyder att vi får mer och billigare produktion för samma insats, vilket både kan öka tillgängligheten av nyttigheter och minska resursförbrukning. Detta har också öppnat nya och bättre möjligheter för utvecklingsländer att dra till sig investeringar. I globaliseringen ligger nu en verklig chans till rättvisare global fördelning av ekonomiska resurser, investeringar och ekonomisk utveckling. Men samtidigt ser vi hur sociala orättvisor och miljöförstöring på många håll har förstärkts.
Förutsättningarna för att de positiva effekterna ska kunna tas till vara är dels att protektionistiska reaktioner motverkas och dels att de växande globala marknaderna för produkter och resurser ges spelregler som förhindrar socialt och miljömässigt missbruk.
I Västeuropa upplever vi i dag en mycket hög arbetslöshet, samtidigt som åtskilliga stora företag väljer att i ökande utsträckning investera för arbetskraftskrävande produktion i Sydostasien, Sydamerika, f.d. kommunistländer i Östeuropa eller kanske t.o.m. i Afrika. I dessa andra områden är arbetskraftskostnaden betydligt lägre, och företagen kan främst därigenom erbjuda varor till ett lägre pris – till glädje för konsumenterna och till besvär för konkurrenterna. Men detta har också stimulerat reaktionära strömningar i Västeuropa som vill förhindra företagen att investera i dessa konkurrentländer, försvåra eller fördyra import av varor från dessa länder och att på olika sätt subventionera den del av det egna näringslivet som möter ökande konkurrens från produktion i andra länder. Denna reaktionära politiska inriktning återfinns både ute på höger- och vänsterkanterna i europeisk och nordamerikansk politik. Ofta döljs de protektionistiska kraven bakom andra argument, dels om sysselsättning och vikten av att behålla vissa företag eller industrier i det egna landet och dels om utsugning av människor och miljö i det konkurrerande landet.
Det finns emellertid inget som generellt sett tyder på att industriländerna skulle ha förlorat jobb och företag på grund av ökade investeringar i låglöneländer. Däremot innebär den processen ett ökat förändringstryck på näringslivet och arbetsmarknaden, vilket leder till ökad produktivitet och snabbare utveckling inom mer kunskapsintensiva branscher. Den innebär också växande marknader i utvecklingsländerna i takt med att inkomsterna och den ekonomiska aktiviteten ökar där. På lite längre sikt innebär det fler jobb även i det mogna industrilandet. Det ställer emellertid krav på förändringar i den inhemska ekonomiska politiken. Protektionistiska åtgärder däremot, innebär att förändringsprocessen bromsas upp och att landet står sämre rustat och ekonomiskt svagare på längre sikt.
Det torde stå klart att såväl kvarvarande koloniala förhållanden som bristfälliga sociala och miljömässiga skydd i länder medför betydande problem. Svaga statsbildningar och korrupta samhällssystem släpper på många håll fram en brutal utsugning av människor och miljö. Barnarbete, modernt slaveri och extremt låga löner som ingen kan leva på, förbud mot facklig organisering m.m. är vanliga företeelser. Globaliseringen kan i värsta fall effektivt motverka en positiv utveckling i svagt utvecklade stater – de inhemska företagen får ingen chans och samhällsstrukturen destabiliseras.
Det finns mycket starka skäl att införa sociala och miljömässiga minimikrav i handelsavtal, och i synnerhet i GATT/WTO-systemet. Socialklausuler (”minimum” eller ”core labour standards”) har länge diskuterats och finns bl.a. i det nordamerikanska NAFTA-avtalet. FN-organet ILO har utarbetat förslag på hur sådana socialklausuler skulle kunna se ut på global nivå. Det är angeläget att regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för sådana socialklausuler i WTO-systemet och andra handelsavtal. Dessa krav innebär bl.a. att barnarbete och moderna former av slaveri förbjuds.
Miljöklausuler diskuteras också i internationella sammanhang, men här har inte utvecklingen hunnit lika långt. Det är därför mycket angeläget att regeringen tar initiativ till att ett sådant arbete bedrivs inom bl.a. FN, WTO och EU.
En friare handel mellan länder förutsätter att företagen i olika länder ges likartade förutsättningar vad gäller subventioner och stöd av olika slag. Uppenbara handelshinder som tullar, importavgifter och importkvoter kompletteras ofta av mer dolda hinder som t.ex. statliga subventioner till vissa näringar som får snedvridande effekt bl.a. på den internationella konkurrensen. Detta har bl.a. uppmärksammats inom jordbrukssektorn, vilket var en viktig förutsättning för den svenska avreglering som påbörjades för några år sedan (men som dessvärre gått i baklås bl.a. p g a EU-medlemskapet).
Den energiintensiva exportindustrin har i Sverige sedan länge haft en rad dolda subventioner. Lägre energiskatt, lägre koldioxidskatt och lägre energipriser än vad som annars gäller i landet är kanske de mest slående inslagen. Detta är samhällsekonomiskt snedvridande och bl.a. ur miljösynpunkt direkt negativt. Motivet till denna anomali är att dessa företag i den internationella konkurrensen måste ha dessa favörer för att överleva. Alternativet är att de lägger ner och att produktionen i praktiken flyttar till något annat land där tillräckliga subventioner ges.
En internationell avreglering av subventioner, särskilt de dolda, till exportindustrin framstår som angelägen. En sådan avreglering skulle sannolikt ge ett bättre utnyttjande av befintliga resurser, vilket skulle innebära en vinst för oss alla. Det skulle också möjliggöra genomförandet av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla de inblandade länderna. Industriernas utpressningsmandat mot sina respektive regeringar/parlament skulle ju försvagas kraftigt vid en avreglering av denna typ.
Vi ser det därför som angeläget att svenska regeringen i såväl europeiska unionen som i det fortsatta arbetet inom världshandelsorganisationen tar initiativ till och aktivt arbetar för en avreglering av framför allt dolda subventioner till exportindustrin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om globaliseringens möjligheter och risker,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta aktivt för införande av socialklausuler i internationella handelsavtal,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta aktivt för införande av miljöklausuler i internationella handelsavtal,
att riksdagen hos regeringen begär att den arbetar för vad i motionen anförts om att aktivt arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till exportindustri.
|
Roy Ottosson (mp) |