Vi närmar oss åter de helger då många ungdomar förpestar tillvaron för sina medmänniskor. Mellan jul och nyår, ibland längre, terroriseras omgivningen av vårdslösa ungdomar som i hänsynslös leklystnad bränner av sina smällare. Gatlyktor vandaliseras, brevlådor med eller utan innehåll förkolnar. Ett 50-tal lägenheter brinner upp, enligt Räddningsverket. Missbruket med smällare kan sägas leda till att den enes frihet blir den andres ofrihet.
Barn kan få hörselskador av det korta och intensiva ljud som smällarna orsakar. Personer med hörapparater får en extra effekt. Varje år skadas mellan 1 000 och 1 500 personer av pyrotekniska leksaker, 90 procent är män, majoriteten pojkar under 15 år, enligt en kartläggning som socialstyrelsen gjort. Sjukvården belastas med helt onödiga kostnader.
Kommunstyrelsen (KS) i Helsingborg behandlade i september 1997 en motion ang förbud av smällare. I sammanfattningen skriver KS:
Resultatet av 1995 års försök att stävja okynnessmällandet har gett visst, om än otillräckligt, resultat. Önskvärt är att smällandet begränsas till timmarna runt tolvslaget på nyårsnatten. KS ser dock små möjligheter för kommunerna att nå detta mål utan ändrad lagstiftning. Det är polismyndigheten och inte kommunen som beslutar om försäljningstillstånden. Ordningen på offentlig plats är i första hand reglerad i Ordningslagen beslutad av riksdagen. Kommunernas lokala ordningsstadgor är endast lokala tillägg/justeringar till Ordningslagen och får inte omfatta frågor som är reglerade i lag. Bestämmelserna får inte heller lägga onödigt tvång på medborgarna. På många orter i Sverige finns en stark opinion mot okynnessmällande. Lösningen bör därmed vara att riksdagen skärper 3 kap § 7 Ordningslagen.
KS beslöt att bifalla motionen och att tillsammans med kommunerna i övriga Nordvästskåne uppvakta regeringen i syfte att få en lagändring till stånd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av ordningslagen.
|
Anna Åkerhielm (m) |