Sverige lider av en oacceptabelt hög arbetslöshet. De små och medelstora företagen har en viktig roll för att få ned arbetslösheten. Dessa företag lider i sin tur av ett företagsklimat som är tyngt av regleringar och krångel. En förutsättning för att lyckas att få ned arbetslösheten är därför att dramatiskt minska antalet regler och i övrigt uppnå förenklingar av de kvarvarande reglerna.
Regeringen har bl.a. i syfte att undersöka möjligheterna att uppnå avreglering och regelförenkling tillsatt den s.k. Småföretagsdelegationen. Delegationens arbete följer på andra liknande arbeten som upprepats utan något påtagligt resultat under senare år. I stället för minskat antal regler ökar antalet kontinuerligt år från år. Enligt beräkningar från Riksrevisionsverket ökar antalet regler för närvarande med cirka två procent per år.
Av avgörande betydelse för att en effektiv avreglering skall kunna komma till stånd är att det politiska stödet för arbetet är brett och delas av samtliga fackdepartement. Varje reglering har vid sin tillblivelse motiverats av ett mer eller mindre starkt behov. Detta behov måste omprövas vid en avreglering. Utan en tillräcklig övertygelse hos det ansvariga departementet eller myndigheten hamnar förespråkaren för avreglering i en närmast omöjlig situation och tvingas motbevisa den aktuella regelns berättigande. Frågan som skall ställas är inte om regeln kan slopas utan om det finns tillräckligt starka skäl för att behålla densamma. Med andra ord bör bevisbördan ligga hos den part som förespråkar ett bevarande.
Oavsett hur lyckosam nuvarande delegation blir i sitt arbete med avreglering och regelreformering kommer problemet med överreglering och byråkratisering att återkomma om inte grunderna för reglernas tillkomst ändras.
Därför är det nödvändigt att införa ett permanent system som på bättre sätt än i dag tar hänsyn till de mindre företagens förutsättningar. Varje ny regel eller regelförändring som berör företagen bör genomgå en problem- och konsekvensanalys som beskriver vilken påverkan regeln har och vilka samlade kostnader regeln medför för företagen. Tillräckliga resurser bör anslås för att ge en möjlighet att följa upp analyserna och ge förslag på förändringar för att minska den negativa påverkan när så är påkallat.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problem- och konsekvensanalyser vid reglering som berör de mindre företagen.
|
Michael Stjernström (kd) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Kjell Ericsson (c) |
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Inga Berggren (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Kenth Skårvik (fp) |