En högt utvecklad ekonomis viktigaste källa till ökad produktivitet är dess innovationskraft. Innovationskraften bestäms av hur väl – dvs. snabbt och fullständigt – exploateringen av idéer, ny teknik och kunskap görs. Ett större företag kan påverka innovationskraften genom sin inre organisation och företagskultur medan småföretagen måste förlita sig på samspelet med resurser utanför det egna företaget.
Normalt är de mindre företagen därmed betydligt mer beroende av att marknaden för spridning av idéer, teknik och kunskap är väl fungerande. Häri ligger både ett hot och en möjlighet för Sverige. I det strukturbrytande skede industriländerna befinner sig i är de i ovanligt hög grad beroende av att nya företag bildas och småföretagen växer. Det land som kan förbättra marknaden för idéer, teknik och kunskap kommer därmed att utveckla en komparativ fördel. För Sveriges del ligger häri chansen att på nytt växla upp levnadsstandarden till en världsledande ställning.
Att denna marknad inte har utvecklats spontant som en marknadslösning har flera förklaringar. Produkten – att utbjuda eller efterfråga en idé-, teknik- eller kunskapstjänst – är inte så väl definierad att den kan pris- och kvalitetssättas från början. I stället definieras produkten under samspelet mellan företaget som efterfrågar tjänsten och den kompetenskälla som kan utbjuda den. Kompetenskällorna är vidare spridda mellan en rad privata företag och offentliga organ, bl.a. universitet och forskningsinstitut.
Betraktar man resursanspråken för sådana företag som i internationell konkurrens skall klara en hög utvecklings- och konkurrenskraft är det två slag av förenade resurser de behöver från externa källor. Å ena sidan behövs kapital kombinerat med varierande insatser av risk och kompetens. Här växer en mångfasetterad riskkapitalmarknad fram som ett uttryck för de nya behoven i företagsamheten. Delmarknaderna går från den välorganiserade fondbörsens företagsområden till specialiserade nischlösningar, som den svenska Innovationsmarknaden för unga innovationsföretag.
Å den andra sidan behövs alltså extern kompetenstillförsel som manifesteras i nya idéer, teknik och kunskap och vars egenskaper är mer eller mindre svårdefinierade och där företagets insatser är förenat med varierande grader av risk. Bara ett högt utvecklat land har därför förutsättningar att utveckla en sådan sofistikerad marknad för riskfyllda kompetensinsatser.
Det finns en djärv väg för Sverige att hämta in ledande länders försprång på denna marknad – att utveckla en marknadsplats, en på modern teknik uppbyggd, starkt decentraliserad förmedlingsorganisation där privata företags efterfrågan på dylika tjänsteprodukter lotsas till de privata eller offentliga aktörer som bäst kan förse dem med sådana produkter. Inget annat land har ännu fått fram en sådan marknadsplats. Principerna för den är välutvecklade med förebilder från lagstiftningen för den organiserade och samtidigt reglerade marknaden för aktier och det finns i andra länder lösningar för hur offentliga aktörer, t.ex. universitet, kan samspela med privata företag med minimal konkurrenssnedvridning. Denna djärva väg kan på principiella grunder bedömas vara farbar.
I Nuteks regi har vidare en experimentverksamhet kring tekniköverföring för småföretag sedan två år bedrivits på detta område. Värdefulla erfarenheter har vunnits om hur en dylik marknadsplats skulle kunna organiseras med den redan betydande kompetens som finns bland de många offentliga aktörerna på området. Nutek har i uppdrag att i mitten av 1998 överlämna ett förslag till hur ett system för sådan tekniköverföring skulle kunna byggas upp.
Experimenten har genomförts på kortare tid och med bättre erfarenhet än vad som förväntades. Deltagarna på fältet har arbetat med engagemang och prioriterat de valda uppgifterna.
Erfarenheterna, som bygger på insatser från gott och väl femtiotalet engagerade specialister, kan användas för att få en solid start för uppbyggnaden av en marknadsplats. Lagstiftning och kontrollorgan för marknadsplatsen kan därmed grundas på såväl principiellt som erfarenhetsmässigt god grund. Ändå kommer det att behövas ytterligare försöksverksamhet innan ställningstagande till marknadsplatsens slutliga struktur kan ske.
Genom det snabba genomförandet kommer de av riksdagen anslagna medlen att vara förbrukade till årsskiftet 1997/98. Det skapar behov av nya medel för att inte de hittills använda specialisterna skall gå vidare till andra verksamheter. Samtidigt finns möjligheten att nu öka ambitionsnivån genom att inleda en ny experimentfas knuten till frågan om hur marknadsplatsens struktur skall kunna organiseras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en marknadsplats för idéer, teknik och kunskap.
|
Ola Rask (s) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Kjell Ericsson (c) |
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Michael Stjernström (kd) |
|
Inga Berggren (m) |
Marianne Andersson (c) |
|
Kenth Skårvik (fp) |