På ett sekel gick Sverige från att vara ett av Europas fattigaste länder till att vara ett av världens rikaste. Sedan 1980-talet halkar Sverige allt längre ned på listan över världens mest framgångsrika ekonomier. Historien visar få exempel på att etablerade välfärdsdemokratier som halkat efter lyckas ta sig tillbaka inom överskådlig tid. Det torde förutsätta en samhällslojalitet och en krisinsikt av oanat slag, att orka vända på varje sten i det systembygge som först gav välfärdssamhället, och som sedan urgröpte förutsättningarna för dess bestånd. Allt för många enskilda intressenter och gruppintressen är förbundna med varje systembyggsten. Så mycket större anledning att ompröva systemfel, vars undanröjande inte drabbar någon enskild.
Ett av huvudinslagen i den då rekordartade ekonomiska utvecklingen i Sverige från 1870-tal till 1970-tal var de ständiga världsframgångarna för svenska innovationer och patent. Produkter som är kända över hela världen utan att på långt när lika ofta förknippas med sitt ursprungsland. Produkter som var med att bygga det svenska välståndsbygge som gick under beteckningen den svenska modellen. En modell, där de udda och framgångsrika – bl a innovatörerna – fick allt mindre svängrum.
Det saknas inte innovatörer i vår land. Det handlar om att ta till vara och förverkliga åtminstone en bråkdel av alla de idéer som uppfinningsrika idégivare ständigt producerar runt om i landet. Det som saknas är ett klimat som gör det lönsamt att fullfölja projekt ända fram till dess att de färdiga produkterna når världsmarknaden. Det handlar om att uppmuntra människor och företag att ligga på framkant i den snabba utvecklingen. Det handlar om att skapa mötesplatser mellan idéer, kapital, tillverkning och marknadsföring. Det handlar om skatteregler. Kanske vore skogsindustrins utjämningskonto en modell att pröva också för innovatörer. Det handlar inte minst om att människor skall ha rätt att lyckas och få vara framgångsrika. Det tjänar vi alla på.
I 90-talets Sverige är de stora hjältarna våra globala underhållningsartister inom musik och idrott. De betyder mycket för vad vi får ut av vår fritid. De betyder mycket för att visa våra ungdomar att det lönar sig att anstränga sig i sina förehavanden. De betyder mycket för att stärka den stolthet som vi känner för vad vi åstadkommer i vårt land. Och i fallet med våra populärmusiker betyder det också stora intäkter till folkhushållet. Det är naturligt att låta dessa människor vara framgångsrika och tjäna pengar på sina ansträngningar.
På samma sätt borde det vara naturligt att de som genom sitt ihärdiga slit kan skapa nya produkter för varumarknaden också åtnjuter vår uppskattning och tillåts vara framgångsrika och tjäna pengar på sina ansträngningar. Det strider inte mer mot rättvisa att tjäna pengar på att arbeta hårt än att vinna på trav, tips och bingolotto. Det handlar inte om nya myndigheter eller fonder. Det handlar inte om bidrag eller om offentlig riskkapitalförsörjning. Det handlar om ett nytt synsätt. Riksdagen bör hos regeringen begära en förutsättningslös utredning av hur vi skapar en ny politik för att främja innovatörers verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av en ny politik för att främja innovatörers verksamhet.
|
Lennart Rohdin (fp) |