Våren 1997 publicerade Turistdelegationen en rapport med rubriken Sunt förnuft, Grunden för en god byråkrati. I den identifierades en del av de faktorer som upplevs som besvärliga för turismens utveckling. Mycket få av de föreslagna åtgärderna har genomförts. Därför krävs det ett riksdagsinitiativ så att turismen som en av de branscher som skulle kunna förbättra arbetslöshetssituationen i många regioner kan få rimliga arbetsförhållanden. I denna motion behandlas några av de viktigaste åtgärdsområdena, medan rese- och turistindustrins moms- och skatteproblem tas upp i andra motioner.
Turismen, så som Turistdelegationen definierar den, hade år 1994 ett produktionsvärde på över 81 miljarder kronor och ett förädlingsvärde på 44 miljarder kronor. Turismens andel av BNP uppskattades till 3,2 procent. Det innebär att den är jämförbar med många stora industribranscher.
Medelantalet sysselsatta till följd av turistkonsumtion år 1994 var 175 000 vilket motsvarar 4,4 procent av sysselsättningen. Det innefattar både heltids- och deltidsarbeten och är ett samlat mått på sysselsättning som genereras totalt, d.v.s. även inkluderande branscher som inte är de traditionella turistiska (åka, äta, bo, göra). Inom den rena turistnäringen sysselsätts
132 000 personer i omkring 20 000 företag. Turismens arbetstillfällen är spridda över hela landet. I vissa delar av landet är rese- och turistindustrin den dominerande näringsverksamheten. Detta gäller t.ex. i vissa glesbygder.
Jämfört med de flesta andra europeiska länder är exportandelen av turismen låg i Sverige. Av de länder som är medlemmar av OECD är det enbart Tyskland som har en lägre andel. Av de pengar som spenderas av turister i Sverige kommer cirka 49 procent från svenska semesterresenärer, 25 procent från svenska företag och organisationer och 26 procent från utländska besökare. Av de utländska turisterna utgör affärsresenärerna cirka 20 procent. Dessa har betydligt högre utlägg än semesterturisten, i genomsnitt 1 330 kronor per dag mot 340 kronor. För det inhemska resandet är siffrorna 1 337 kronor per dygn för affärsresenären och 216 kronor för fritidsresenären.
Turistnäringen är den näring som sysselsätter flest människor i världen. Man beräknar att turismen omsätter 2 600 miljarder dollar om året vilket motsvarar ungefär 10 procent av världens samlade bruttonationalprodukt. Tillväxttakten bedöms innebära en fördubbling på 10 år. Sverige kan antas ha en stor tillväxtpotential i form av outnyttjade kapaciteter och andra resurser
råvaror, d.v.s. natur, kultur, evenemang, aktiviteter m.m. för den turistiska produktion som efterfrågas, finns i rik mängd
kapacitet för tillväxt finns i fysiska anläggningar, boende, restauranger, handel m.m.
infrastrukturen tål i flertalet avseenden en tillväxt utan att ens komma i närheten av sådana trängseleffekter som förekommer på mer etablerade destinationer
basen i svensk reseproduktion är redan i dag småskalig och inriktad på hög andel individuellt resande (något som man tror kommer att vara mycket efterfrågat i framtiden)
miljö, säkerhet, kvalitet och information är områden där svensk reseproduktion har eller kan utveckla konkurrensfördelar.
hög kompetens inom strategiska områden som språk, IT och drift av boende- och transportföretag.
Källa: Omvärldsanalys svensk reseindustri i ett internationellt perspektiv, Ulf Åberg Continuum AB
Turismen är relativt ung som näring i Sverige. I många sammanhang har inte dess potential för ekonomisk utveckling beaktats. Tillverkningsindustrin och den offentliga sektorn har genererat de arbetstillfällen som efterfrågats och det är först på senare tid som ett mera näringsmässigt perspektiv lagts på turismen. När regler och förhållningssätt konsekvent utgår från tillverkningsindustrin och de stora företagens förutsättningar får turistnäringen särskilda problem i sin utveckling. De företag som drabbas hårdast av regleringar är småföretagen. Många regler har utformats utifrån storföretagens administrativa förutsättningar. Det lilla företaget förfogar inte över någon juridisk eller administrativ specialavdelning och har svårare att tillgodose sina intressen gentemot olika myndigheter. Man har helt enkelt inte möjlighet att lägga ner lika mycket tid och resurser på dessa kontakter som större företag. De flesta småföretagen inom turismen startar sin verksamhet i mycket liten skala och det är inte ovanligt att man har en halvtidsanställning vid sidan för att klara sig. Onödig byråkrati och stränga tillämpningar hindrar både nyetableringar och övergången till heltidsföretagande.
En förutsättning för att företag skall kunna etableras och expandera är tillgängligheten till kapital, eget eller lånat. Att bygga upp ett eget kapital är mycket svårt på grund av det höga skattetrycket. Att låna pengar om man har låg andel fasta kapitaltillgångar enbart på sin affärsidé och kompetens är inte heller så enkelt. Avsaknaden av system för värdering av mjuka tillgångar utgör ett problem för utvecklingen av turistföretagen. Nya metoder för att kreditbedöma tjänsteföretag med liten andel bankmässiga säkerheter har ännu inte seriöst prövats i Sverige. Det borde vara möjligt att inom ramen för de medel som satsas på forskning inom turismområdet skapa forskningsresurser för detta område.
Då höga arbets- och skattekostnader bara till en liten del kan kompenseras med effektiviseringar och rationaliseringar i produktionen blir följden för tjänsteföretaget att relativpriset på tjänster ökar snabbare än relativpriset på varor. De moderata förslagen om generella sänkningar av skatten på arbete, framför allt för låg- och medelinkomsttagare, skulle få stort genomslag i arbetskraftsintensiva branscher med relativt lågt löneläge, däribland delar av turistnäringen. När de allra lägsta inkomsttagarna drabbas av en beskattning på mer än 60 procent av den totala lönekostnaden slås många s.k. enklare jobb ut, därför att de blir så dyra att ingen har råd att betala dem.
Skatterna höjer kostnaden för arbete och anställning på ett sätt som motverkar ambitionen att dra nytta av alla människors arbetsvilja. Skatter med direkta effekter på företagandet förstärker problemen. Hit hör i detta sammanhang förutom löneskatten även de allmänna arbetsgivaravgifterna.
Även utvecklingsstöden har under åren i huvudsak anpassats till verksamheter som på ett eller annat sätt producerat varor. Bedömningsgrunden för beviljande av stöd har utgått från ett tillverkningsperspektiv. Attityden till både tjänsteföretag generellt och turistnäringen specifikt har förändrats. I dag är de flesta utvecklingsinsatser tillgängliga också för tjänsteföretag. I den mån stöd förekommer skall de i ännu större utsträckning än i dag göras i samförstånd med dem som besitter den största turistiska kompetensen. Administrativa gränser och revir får inte styra insatserna. Det är även viktigt att insatserna görs i nära samverkan med det lokala och regionala näringslivet.
Ett annat problem är att utvecklingsinsatser kan bidra till att konkurrensen snedvrids på olika områden. Offentliga insatser tenderar att fixeras vid byggandet av anläggningar och annan fysisk infrastruktur. För många turistföretagare är den stora bristvaran ofta konkurrensneutral kunskap i form av marknadsinformation, utvärdering och analys. Denna typ av insatser borde kunna utgöra ett alternativ till byggandet.
Det kommunala engagemanget på turismens område medför svårigheter såväl för redan etablerade företag som för företag som vill komma in på områden där kommunen engagerat sig. Den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad kan finansieras med skattemedel och den fortsatta driften ske med kontinuerliga kommunala driftbidrag, vilket får till följd en annan kostnadshantering än för konkurrenterna. Därigenom kan kommunen hålla lägre priser på t.ex. kanotuthyrning, lägerskolor eller stuguthyrning än den privata aktören. En annan snedvridning äger rum genom att en kommun eller ett kommunägt bolag förfogar över strategiskt viktiga resurser som man inte låter konkurrerande aktörer utnyttja på lika villkor. Ett exempel från den svenska fjällvärlden visar hur ett kommunägt bolag som äger en skidlift och driver egen skidskola inte låter en konkurrerande privat skidskola utnyttja förtursrätten i liftkön. Ett näraliggande problem är att det för småföretagaren kan vara svårt att hävda sig mot kommunen i de fall tvister uppstår.
Kommunen skall inte engagera sig i sådana aktiviteter som de på marknadsekonomiska villkor baserade företagen kan sköta bättre. Inga sysselsättningsaspekter får utgöra alibi för sådan kommunal näringsverksamhet.
Under ALU:s täckmantel har många kommuner bedrivit med privata företag konkurrerande verksamhet inom turismområdet, t.ex. guideverksamhet.
Underprissättning i samband med konkurser kan förekomma inom hotellbranschen där kapitalkostnaderna spelar stor roll för rumspriset.
De ideella föreningarna som är verksamma inom turistområdet har bland annat genom sin annorlunda skattesituation möjlighet att erbjuda aktiviteter, inte bara till sina medlemmar utan även till allmänheten, till ett lägre pris än företagen. Det är viktigt att rollerna klargörs och att det slås fast var gränserna går mellan det som är rekreation för en medlemskategori och det som är kommersiell turistverksamhet.
Arbetstiderna inom rese- och turistindustrin måste med nödvändighet anpassas till det behov som föreligger. Här är regelsystemet ett stort hinder. Flexiblare arbetstider och möjligheten att teckna individuella anställningsavtal kan ge ökade möjligheter till varaktiga anställningar och ökad produktivitet. De oklarheter som gäller de säsongsanställdas möjligheter att utnyttja arbetslöshetsförsäkringen måste klargöras. I stället för att man mellan säsongerna regelbundet får arbetslöshetsersättning borde möjligheten att under lågsäsong vara kvar i företaget och bedriva utbildning inom sitt yrkesområde prövas. Nu händer det på många orter att man i stället som arbetslös anvisas någon för yrket irrelevant arbetsmarknadsutbildning för att uppfylla arbetslöshetskassans regler.
En annan aspekt på säsongsvariationerna är att de medför stora svängningar i omsättningen. Resultatutjämnings- och avskrivningsmöjligheterna är inte anpassade till företag med små kapitaltillgångar. Företrädare för branschen har lanserat tanken på ett turismens skogskonto. Detta bör bli föremål för ytterligare utredning.
Även om det är viktigt att slå fast att inte alla regler och bestämmelser som omgärdar företagandet i turistnäringen uppfattas som hinder, finns det i regelverket inslag som verkligen inte underlättar nyetableringar och utveckling. Dessutom är de avgifter som är förknippade med de olika tillstånden sammantaget betungande.
Här följer en sammanställning som visar kostnaderna för tillsyn och tillstånd som kan vara aktuella för ett företag inom turistnäringen:
|
SEK |
|
|
Serveringstillstånd |
|
|
Nytt tillstånd |
4000 |
|
Utvidgat tillstånd |
2500 |
|
Utökade serveringstider |
1200 |
|
Tillsyn, fast avgift |
400 - 700 |
|
Tillsyn, rörlig avgift |
1000 - 5000 |
|
Livsmedels- och hygienkontroll |
1750 - 9000 |
|
Brandsyn |
500 - 4900 |
|
Hissbesiktning, per hiss |
600 |
|
Danstillstånd |
475 |
|
Kylanläggningsbesiktning |
minimum 500 |
|
Ventilation |
|
|
Kontroll, per system |
cirka 5000 |
|
Kommunens uppläggningskostnad |
1080 |
|
Kommunens handläggningsavgift, per system |
360 |
|
Vattenprov bassäng/ swimmingpool |
400 - 500 |
|
Licens datainspektionen |
410 |
|
Spel och lotterier |
|
|
Tillstånd |
1500 |
|
Kontrollavgift, per månad |
500 |
|
Spelskatt, per bord |
2000 - 5000 |
Det finns exempel på helt olika tolkningar av samma problematik, beroende på i vilken region problemet uppstått, eller onödigt byråkratisk hantering av vissa frågeställningar. Det är viktigt att fler myndigheter tar till sig insikten att ett tillsynsuppdrag inte inskränker sig till myndighetsutövning utan även har en viktig servicefunktion. Svensk turistnäring borde ha rätt att kräva att tillsynsmyndigheterna i ännu större utsträckning går från krångel till service och fullt ut inser att man har en möjlighet att medverka till att göra svensk turism bättre och på så vis bidra till ökad sysselsättning och välfärd.
Inom många områden finns det dubbla kontroller. För kontroll av t.ex. hissar, ventilation och kylanläggningar krävs att ett auktoriserat företag utför besiktningen. Därutöver sker även en kontroll av besiktningen av ansvarig myndighet. Företaget får stå för kostnaderna för bägge besiktningarna. Ett system som liknar bilbesiktningen, att det är den certifierade kontrollanten som granskas av myndigheten i stället för anläggningen, skulle ge samma trygghet till lägre kostnad. Vissa myndighetskontroller, som inte kräver specialkompetens skulle kunna samordnas, i stället för att som nu olika tjänstemän måste utföra sin speciella kontroll. En annan önskvärd förändring vore att inspektionstätheten kunde anpassas till om problem har uppstått eller inte. De företag som sköter sig och undgår anmärkningar vid tillsyn och kontroll borde kunna slippa avgift eftersom de sparar extraarbete åt dem som utför kontrollen. Därmed bygger man också in incitament i systemet för att företagarna skall sköta sig bättre.
Den småskaliga livsmedelproduktionen, som är ett väsentligt inslag i turistnäringens utbud av upplevelser, möter stora problem både vad gäller förädling och försäljning i gårdsbutiker och vidareförsäljning till restauranger och andra försäljningsställen. Tillämpningen av livsmedels- och hälsovårdslagstiftningen sätter sådana hinder att utvecklingen av lokal livsmedelsförädling hämmas. För att få fart på den lokala produktionen krävs en mer generös tillämpning av lagstiftningen och en anpassning till de speciella förutsättningarna. En lösning skulle kunna vara att en projektgrupp med representanter för olika berörda specialområden utarbetade en liten handbok med exempel på hur små lokaler för olika typer av livsmedelsproduktion kan se ut utan att för den skull äventyra hygienkrav eller kvalitet. Om de regler som emanerar från EU:s förordningar skulle innebära oöverstigliga hinder för att skapa bättre villkor för den småskaliga livsmedelsproduktionen måste staten ta på sig uppgiften att påverka dessa.
Tilläggas kan att det finns annan småskalig produktion av turistiskt värde, konsthantverkare och andra småhantverkare, som brottas med likartade problem.
Även om det på vissa områden behövs genomgripande förändringar av regelverket handlar det väldigt mycket om attityder och värderingar när det existerande regelverket tillämpas på ett för turistföretag och andra småföretag försvårande sätt. Det är en viktig uppgift för staten och för de politiska organen i kommuner och landsting att hos sina förvaltningar och myndigheter sprida en förståelse för att utvecklingen av nya och bibehållandet av existerande småföretag är den bästa metoden för att komma till rätta med massarbetslösheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägre skatter på arbete skulle innebära förbättrade utvecklingsmöjligheter för den arbetskraftsintensiva turistnäringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av sunda konkurrensförhållanden inom turistnäringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet måste utformas med hänsyn till småföretagens speciella förhållanden.
|
Karin Falkmer (m) |
|
|
Mikael Odenberg (m) |
Chris Heister (m) |
|
Ola Karlsson (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Jan Backman (m) |
|
Lennart Hedquist (m) |
Inga Berggren (m) |
|
Peter Weibull Bernström (m) |
Lennart Fridén (m) |
|
Olle Lindström (m) |
Per Westerberg (m) |
|
Stig Rindborg (m) |