Exporten är av avgörande betydelse för ekonomin i Sverige och därmed också för sysselsättningen. En grov tumregel är att en halv miljon kronor i export ger ett arbetstillfälle.
Den svenska marknaden är för många företag alltför liten och försäljning utomlands är i många fall nödvändig för att ge ett tillräckligt kundunderlag. Detta gäller även många småföretag. För att komma igång på utlandsmarknaderna är dessa dock ofta beroende av hjälp i olika former. Detta är anledningen till att staten engagerat sig i exportfrämjandet.
Den centrala exportfrämjandeorganisationen är Sveriges Exportråd, som drivs gemensamt av staten och näringslivet (genom Sveriges Allmänna Exportförening). Staten har under 90-talet kraftigt minskat bidragen till Exportrådet – en halvering har skett under tre år. I budgetpropositionen för 1998 föreslås en minskning med ytterligare 9 miljoner kronor till 127,7 mkr. Detta är mycket olyckligt i sig och får negativa konsekvenser för Exportrådet att fullfölja sin uppgift och därmed också för exporten och sysselsättningen.
I de flesta andra länder satsar staten betydligt mer på exportfrämjande än Sverige, både i absoluta tal och relativt sett. I många länder synes också utrikesmyndigheterna vara mer engagerade i exportfrämjandet än hos oss. Detta innebär att svenska företag får en konkurrensnackdel gentemot sina utländska konkurrenter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportfrämjande åtgärder samt behovet av att utrikesmyndigheternas tid för exportfrämjande verksamhet ökar.
|
Kjell Ericsson (c) |