Motion till riksdagen
1997/98:N23
av Eva Goës m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1997/98:159 Genomförande av Europaparlamentets och rådets dirketiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m.


Allmänt

Denna proposition är ytterligare en i raden av propositioner som exemplifierar att den lagstiftande makten inte längre finns hos Sveriges riksdag. Enligt EU:s direktiv om den inre marknaden för el måste Sverige ha anpassat sin lagstiftning till ministerrådsbeslutet senast den 19 februari 1999. Några andra alternativ än att bifalla propositionen finns alltså inte i realiteten för riksdagen. Ett faktum riksdagen inte kan göra något åt, trots de uppenbara brister som finns i direktivet!

Den korrigering av ellagen som föreslås i propositionen är i sig inte så allvarlig, det stora misstaget begicks redan när riksdagen hösten 1995 beslutade om en reformering av den svenska elmarknaden. EU:s direktiv utgår från ställningstagandet att en elmarknad som i full omfattning är konkurrensutsatt är en central del i fullbordandet av EU:s inre marknad. En konkurrensutsatt elmarknad kan mycket väl vara bra i sig. Problemet är att i ivern över att snabbt harmonisera ländernas lagstiftning och skapa den EU-stat som är slutmålet glömmer man några av politikens viktigaste uppgifter, nämligen att se till konsumenternas bästa och att se till att det alltid finns tillräckligt miljöskydd. Miljöpartiet vill därför i denna motion föreslå vissa kompletteringar till ellagen.

Utvecklingen på elmarknaden sedan avregleringen

NUTEK har sammanställt utvecklingen på elmarknaden sedan avregleringen. Bl a pekar man på en rad omställningsproblem. Den organisatoriska uppdelningen i nätföretag och elhandelsföretag hade inte skett på ett fullt tillfredsställande sätt. Svårigheter förelåg vid beräkning av tariffer för nät och el. Kunder med liten förbrukning var utestängda från den fria marknaden. Rapportering av mätvärden fungerade dåligt, varför en korrekt avräkning inte kunde ske. Etc.

Beträffande branschstrukturen har en koncentration av allt färre och större aktörer skett, både genom att allt fler företag i konsumentledet ägs av företag i produktionsledet och att koncentrationen av företag i ett visst marknadsled har ökat. Detta är mycket olyckligt och missgynnar konsumenterna. Elpriserna har också stigit för de flesta kundkategorier, 2–7 procent beroende på kundtyp. Även marknadsföringsaktiviteten bland elhandelsföretag har kritiserats; enligt Konsumentverket är informationsmaterialet ”osakligt, ofullständigt och vilseledande.”

Hänsyn till externa effekter

Elmarknaden, som den ser ut idag, tar alltför lite hänsyn till olika former av miljöpåverkan. Trots att vinsterna privatiserats är det staten som står för de stora kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter och samhällsrisker, oavsett om problemen kommer av långsiktigt verkande radioaktivitet eller klimatförändrande koldioxidutsläpp från elproduktionen. Så länge dessa externa effekter inte beaktas är elmarknaden allt annat än konkurrensneutral. Miljöpartiet kräver därför en skatteväxling så att elproduktionen betalar sina faktiska kostnader; miljöhänsyn får aldrig underställas ekonomisk hänsyn.

Ett annat allvarligt strukturfel med dagens elmarknad är att den uppmanar elproducenter att sälja så mycket ström som möjligt. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att i huvudsak all elproduktion medför negativ miljöpåverkan. I alla koncessioner bör därför finnas ett prioriterat uppdrag: att energieffektivisera. Detta kan ske genom ny och energisnålare teknik, men också genom informationskampanjer etc. För att ytterligare stimulera till minskad energianvändning bör balansen mellan fasta och rörliga kostnader justeras så att inga fasta avgifter utöver anslutningsavgiften före­kommer.

Stärk konsumentmakten

De senaste årens utveckling på elmarknaden där en koncentration sker till allt färre aktörer är mycket oroande och skapar ett sårbart samhälle. Småskaliga elproducenter bör därför stimuleras och ges möjlighet att konkurrera med de stora elbolagen. Även staten bör sprida sitt ägande, exempelvis genom att sälja Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de landsting inom vars områden verken är belägna. Detta skulle både ge effektiv konkurrens, men också stärka de regioner som idag mer eller mindre får se sig skövlade på denna naturresurs. Oaktat detta måste regional kostnadsutjämning vara regel, dvs utjämning av nättariffer mellan tätortskunder och glesbygdskunder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skatteväxling så att elproduktionen betalar sina faktiska kostnader,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöhänsyn aldrig får underställas ekonomisk hänsyn,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energieffektivisering i alla koncessioner skall finnas som ett prioriterat uppdrag,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att justera balansen mellan fasta och rörliga kostnader så att inga fasta avgifter utöver anslutningsavgiften förekommer,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sälja Vattenfalls innehav av vattenkraftverk till de landsting inom vars områden verken är belägna.

Stockholm den 8 juni 1998

Eva Goës (mp)

Per Lager (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Barbro Johansson (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 1998